Nya eftergifter för Iran

Carl SvanbergLämna en kommentar

USA:

The United States is ”very pleased by the strength of this resolution” after two years of diplomacy, said R. Nicholas Burns, undersecretary for political affairs at the State Department.

”It’s a significant international rebuke to Iran and it’s a significant tightening of international pressure on Iran,” Burns said. ”We do believe it’s going to leave Iran even more isolated than it has been.”

Iran:

Iranian Foreign Minister Manouchehr Mottaki rejected the sanctions and said Iran had no intention of suspending its enrichment program.

”The world must know — and it does — that even the harshest political and economic sanctions or other threats are far too weak to coerce the Iranian nation to retreat from their legal and legitimate demands,” Mottaki told the Security Council after the vote.

Varför? Därför att de nya sanktionerna är lika tandlösa som de gamla:

The new sanctions — already a compromise between the stronger measures favored by the United States and the Europeans and the softer approach advocated by Russian and China — are considered modest. The ban on exports is among the harshest measures, but many of Iran’s arms sales may not be affected because they are illicitly sent to militant groups like Lebanon’s Hezbollah and Shiite militias in Iraq.

…

The new resolution calls for voluntary restrictions on travel by the individuals subject to sanctions, on arms sales to Iran, and on new financial assistance or loans to the Iranian government.

It asks the International Atomic Energy Agency to report back in 60 days on whether Iran has suspended enrichment and warns Iran could face further measures if it does not. But it also says all sanctions will be suspended if Iran halts enrichment and makes clear that Tehran can still accept a package of economic incentives and political rewards offered last year if it complies with the council’s demands. (Min kursivering.)

Med andra ord står inget på spel för Iran. Är det verkligen undra på att Iran föraktfullt fortsätter som om inget har hänt? Är det verkligen undra på att de mer eller mindre skrattar åt omvärlden? Är det verkligen undra på att utan att oroa sig det minsta för konsekvenserna kidnappar brittiska soldater och mördar amerikanska soldater i Irak?

Miljörörelsen mot tankefrihet

Carl Svanberg3 kommentarer

Anta att du är ute på en promenad. Plötsligt möts du av miljöaktivister som med hänvisning till en ”konsensus” bland vetenskapsmän kräver att du minskar ditt koldioxidutsläpp. Om du inte gör det då kommer de att tvinga dig till det.

Men precis som religiösa fanatiker inte har någon rätt att köra ned sina dogmer i halsen på folk, har inte heller miljöaktivisterna någon rätt att köra ned sina ”vetenskapliga” föreställningar i halsen på folk. Ändå är detta vad många miljöaktivister tycks tro. Klimatforskaren Timothy Ball har fått fem dödshot pga hans skeptiska inställning i klimatfrågan.

Men, säger du kanske, om vi inte tar klimatfrågan på allvar kan miljontals människor drabbas. Därför har vi rätt att med skatter tvinga folk att minska sina koldioxidutsläpp. Att mänskligheten släpper ut koldioxid så att det påverkar klimatet är dock inget skäl för att sätt stoppa enskilda individer från att släppa ut koldioxid.

Sverige står för mindre än 3 promille av världens totala koldioxidutsläpp. Enligt Naturskyddsföreningen måste industriländerna minska sina koldioxidutsläpp med 80% till år 2050 för att stoppa klimatförändringarna. Så om Sveriges bidrag försvann skulle det inte ha någon betydelse. Den enskildes bidrag är av en ännu mindre betydelse.

Så att hålla varje enskild individ ansvarig för vad som är det samlade verket av miljontals enskilda individer är uppenbart orimligt. För det innebär att vi håller den enskilde individen ansvarig för saker hon i själva verket inte är ansvarig för.

Det är upp till dig att avgöra om det miljöaktivisterna överhuvudtaget är sant. Det är sedan upp till dig att avgöra hur du ska förhålla sig till detta. Vad du än kommer fram till har du ingen rätt att tvinga på andra dina slutsatser.

Om att ta ställning

Carl Svanberg3 kommentarer

Jag vet inte hur många gånger det händer mig nästan dagligen, när jag fäller ett omdöme i en diskussion med vänner och bekanta, att jag får frågor som: ”Hur avgör du det?”. Ibland avfärdar de allt jag säger med konstateranden som: ”Ja, enligt dig”.

Den här sortens frågor får jag ofta i diskussioner om världspolitik, om Irakkriget, konflikten i Mellanöstern, Irans krig mot USA, osv. Och om och om igen dyker frågorna upp: ”Hur avgör du [Carl Svanberg] att Iran är onda och att USA är goda?” Premissen bakom alla dessa frågor och invändningar är att subjektivismen är sann – och att alla är subjektivister.

Det brukar snabbt lösa sig, för tillfället åtminstone, genom att jag mycket snabbt påpekar för dem att om de vill leva kan de inte vara neutrala – och om de vill leva då är det livets objektiva villkor som bestämmer hur de måste förhålla sig till verkligheten, andra människor och, för den delen, andra nationer. (Naturligtvis förväntar jag mig inte att min korta redogörelse ska förstås fullt ut; jag bevisar ingenting, jag bara redogör. Men de flesta verkar dock reagera genom att uppvisa att de har en intuitiv förståelse för vad det är jag säger och varför det är sant.)

Det är en fråga om fakta, påpekar jag för dem, att människor behöver frihet för att leva, varför fria samhällen som USA och Israel exempelvis är väsentligen goda länder medan ofria samhällen som Iran är ett väsentligen ont land. Därför måste vi värdesätta frihet och fria länder. Vi bör försvara de fria länderna – moraliskt och militärt – mot de ofria länderna som söker förinta dem. Man kan inte förhålla sig neutralt till dem lika lite som vi kan förhålla oss neutralt inställda till människorna vi stöter på i det dagliga livet.

De flesta vet att USA och Israel är någorlunda fria länder. De är tyvärr inte felfria men de är väsentligen fria och väsentligen goda. De erkänner och respekterar individens rättigheter, om än inte konsekvent. Länder som Iran däremot respekterar inte individens rättigheter alls. Och de har inga som helst intentioner att göra det heller, ty de erkänner överhuvudtaget inte individens rättigheter. Så det är inte en fråga om gradskillnader mellan länder som USA och Israel å ena sidan och länder som Iran å andra sidan.

Vetskapen om att Iran är en teokrati borde vara tillräckligt med information för att kunna ta ställning. Men för de som vill ha mer detaljer vill jag citera ur Stefania Lapennas senaste artikel ”The Human Cost of Iran’s Islamist Rule”:

As the Ayatollahs celebrated their anniversary this year, here is the human and social cost of 28 years of Islamist power on the Iranian nation and people:

• Public Executions, flogging, stoning, amputation of limbs in public, mutilation of hands and feet and gauging of the eye of the condemned;
• Mass killings of political prisoners;
• Assassination of dissidents outside of Iran (a sad example is the hunting and killing of Iranian dissidents in Europe in the late 1980s by the Islamic republic’s agents, who were later pardoned by complacent European governments);
• Construction of more prisons to hold thousands of political prisoners;
• Promotion of international and domestic terrorism;
• Violation of human, religious and women’s rights;
• Lack of civil and social liberties;
• Killing and imprisonment of dissident journalists;
• Censorship and closure of independent news publications;
• Stealing of the nation’s wealth and transfer of public funds to abroad-based terror groups;

…

• Malnutrition, retarded growth and increased rate of depression among the youth;
• The Iran-Iraq war of the 1980s, resulting in millions dead, wounded, handicapped and homeless;
• Building of nuclear weapons for aggressive aims;
• Trade of women as sex slaves in Persian Gulf countries;
• Mandatory veiling of all women, regardless of their religion or social status. Failing to wear it is enough to risk jail, flogging or heavy fines.

The above gives you just an idea of what life under the Mullahs has meant and still means for millions of Iranians, not just the international community faced by the threat of a nuclear Holocaust.

Ingen seriös människa kan alltså hävda att Iran går att moraliskt likställas med USA eller Israel. Och då ska vi komma ihåg att det finns mycket mer att säga om exempelvis Iran roll som den utan tvekan största källan till all internationell islamisk terrorism de senaste 28 åren.

Hyckleri var ordet

Carl SvanbergLämna en kommentar

Det finns otaliga exempel på hur moraliskt genomruttet FN är. Genom att förhålla sig neutralt inför diktaturer ser FN till att sanktionera dem moraliskt. Detta ser endast till att stärka dem. Bråket mellan Sverige och Kuba är det senaste exemplet på det.

SvD:

Bråket började när utrikesminister Carl Bildt höll ett anförande nyligen inför FN:s råd för mänskliga rättigheter, där han bland annat kritiserade Kuba för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den kubanske FN-ambassadören begärde då ordet och anklagade Sverige för att vara en blodig imperialistmakt, som ägnar sig åt etnisk rensning och förföljer och slänger ut alla som inte är av vikingablod.

…

Den kubanske FN-ambassadören anklagade Carl Bildt för hyckleri, eftersom han i sitt tal om mänskliga rättigheter inte nämnde USA:s Guantanamobas på Kuba eller USA:s krig i Irak. Han konstaterade också att Kuba är medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter medan Sverige inte förtjänat en plats i rådet. Han tycker, att det vore bättre om Carl Bildt stannade i Stockholm. (Min kursivering.)

Eller som Elan Journo uttryckte det: ”The UN’s policy of moral neutrality is precisely what evil desperately craves: a license to commit any depravity and escape with a reputation for being decent”.

Carl Bildt blir anklagad för ”hyckleri” bara för att han inte nämnde USA:s Guantanamobas på Kuba eller krig i Irak i sitt anförande. (Som om USA:s Guantanamobas på Kuba eller krig i Irak var brott mot individens rättigheter.) Denna anklagelse om ”hyckleri” kommer alltså ifrån en brutal kommunistdiktatur där i princip hela befolkningen kan sägas leva i ett enda gigantiskt fängelse. Låt mig citera ur Humberto Fontovas essä ”Monster”:

By 1992 two million Cubans had fled Cuba, most against staggering odds and with only the clothes on their back. By most estimates this is a tiny fraction of  those who desired to leave. A causeway from Havana to Key West in 1961 with the same free travel as existed in Cuba (indeed, in all civilized countries) in 1958 would have emptied the island in two months. According to Cuban-American scholar Dr Armando Lago, 83,000 Cubans have died at sea while attempting to leave Cuba.

Also revealing of the misery and desperation created by the Castro regime is Cuba’s suicide rate, which  reached 24 per thousand in 1986- making it double Latin America’s average, making it triple Cuba’s pre-Castro rate, making Cuban women the most suicidal in the world, and making death by suicide the primary cause of death for Cubans aged 15-48. At that point the Cuban government ceased publishing the statistics on the self-slaughter. The figures became state secrets. The implications seem to horrify even the government.

Enligt RJ Rummel har uppskattningsvis mördat 70 000 oskyldiga kubaner av Fidel Castros regim. Ja, hyckleri var ordet.

Irrationell anti-amerikanism

Carl Svanberg11 kommentarer

SvD berättar om en spansk domare som funderar på att dra USA:s president inför rätta för Irakkriget. Detta är inget annat än ett utslag för irrationell anti-amerikanism och det har inget annat syfte än att generera uppmärksamhet i medierna. Inget annat. Och som vanligt när det är fråga om anti-amerikanism är det ett verk av omfattande evasioner.

Beviset för detta är det faktum att den här domaren inte hade några planer på att ta itu med massmördaren Saddam Hussein före invasionen. Inte heller har han några planer på att ta uti med Usama bin Laden, Mahmoud Ahmadinejad eller, i förbigående sagt, de som trots allt är ansvariga för all död och allt lidande i Irak idag: de islamiska terroristerna. Terrorister som i varierande utsträckning får stöd ifrån Syrien och Iran, inte USA:s president George Bush. Ändå är det Bush som han vill sätta åt. Hur motiverar man sådan ologik? Svaret är att det gör man inte.

Samma sorts islamska terrorister som mördade 191 och skadade över 2000 i Madrid 2004. Terrorister som drevs av samma motiv som mördade 3000 amerikaner den 11 september 2001: hat mot väst; ett hat mot liv och ett hat mot frihet. Samma sorts terrorister bedriver sedan snart fyra år tillbaka ett krig i Irak. Merparten av allt blodbad vi har sett sedan invasionen 2003 är sunni- och shiamuslimer som för krig mot varandra på religiösa grunder och mot de amerikanska soldaterna på religiösa grunder. Men var är indignationen mot dessa monster? Nej, istället vänder han sig indignerat mot George Bush. Det finns många legitima skäl att hata och förakta George Bush. Men att muslimer i Irak envisas med att mörda varandra och amerikanska soldater är inget sådant skäl.

Han ignorerar, som kritiker brukar göra, hela kontexten till invasionen: Saddam Husseins intention att skaffa sig massförstörelsevapen, hans uppvisade benägenhet att använda sig av kemvapen mot oskyldiga, hans vilja att helt oprovocerat attackera västerländska oljeintressen i Mellanöstern, hans sponsring av internationell terrorism (inklusive al-Qaida), hans vägran att leva upp till vapenstilleståndets villkor, etc. Allt detta gjorde invasionen av Irak fullt ut legitim. Det gjorde kanske inte Irak till det största hotet. Det gjorde inte Irak viktigare än Iran. Och det var inte USA utan Irak som startade kriget; de startade genom sina handlingar, genom att inte leva upp till vapenstilleståndets villkor. Därför är det ytterst Saddam Hussein som borde hållas ansvarig för allt som har hänt sedan dess. Men Saddam Hussein har redan mött sin rättvisa; han har blivit avrättad. Men inte ser jag någon glädje över detta rättvisa resultat från domare Baltasar Garzon.

Domare Garzon borde bry sig om viktigare saker i livet och sluta förolämpa människors intelligens på det här viset.

Uppdatering: En läsare, som vill vara anonym, anklagar mig för att ljuga. Hans bevis? Tydligen har Baltasar Garzon åtalat Usama bin Laden och 34 andra män för deras inblandning i attackerna mot USA. Han jagar även männen bakom Madridbombningarna. Läsaren skriver även att Garzon har blivit anklagad för att ta till för hårda medel i sin kamp mot terroristerna. Allt detta kan mycket väl stämma. Jag har på rak arm ingen anledning att ifrågasätta det. Men det betyder ju inte att jag ljög. När jag skrev det jag skrev utgick jag utifrån den kunskap jag hade. (Av exakt samma anledning är förresten alla anklagelser mot Bush som lögnare felaktiga, även om det visade sig att Irak aldrig hade några WMD:s. Han utgick bara ifrån den underrättelseinformation han hade vid tidpunkten.) Jag fick den ifrån Wikipedia-artikeln om honom och där stod inget av det som läsaren ovan pratade om. Nu kan det mycket väl hända att någon tycker att jag borde gjort någon ytterligare research. Må så vara. Men en lögnare är jag inte.

Offra inte industrisamhället

Carl Svanberg9 kommentarer

Miljörörelsen säger att vi radikalt måste minska vår konsumtion av fossila bränslen. De säger att vi måste köra mindre bil. De säger att vi måste resa mindre. De säger att vi borde producera och konsumera mindre. Detta för att minska våra koldioxidutsläpp. Om vi inte gör det, säger de, då kommer vi att få se mer och värre värmeböljor, översvämningar och stormar. Vi kommer alltså att få dåligt väder. Men är verkligen dåligt väder skäl nog för att lägga ned vårt moderna industrisamhälle?

Att människor i västvärlden inte längre dör som flugor, att de flesta av oss överlever sin barndom, att vi lever längre och friskare liv, att vi är praktiskt taget fria från fattigdom och svält, beror på industrialiseringen. Anledningen till att många människor i Tredje världen än idag dör som flugor och lever i svält och fattigdom, är att de inte har genomgått någon industrialisering. Om man värdesätter mänskligt liv och mänsklig välfärd, då kan det inte råda några tveksamheter kring det oerhörda värdet av vår industriella civilisation. Det kan inte heller råda några tveksamheter kring hur man bör väga fördelarna med industrisamhället mot nackdelarna med dåligt väder. Ändå tycks miljörörelsen vara bestämd på att det är industrin som ska bort.

Nedmonteringen av vår industriella civilisation är kanske inte något som företrädare för miljörörelsen öppet talar om. Kanske för att de vet att det inte går att sälja den miserabla levnadsstandarden i Tredje världen som en attraktiv framtid. Kanske för att de inser hur ett sådant ”ideal” skulle få dem och deras ”goda intentioner” att framstå. Inte desto mindre är en sådan nedmontering den oundvikliga konsekvensen av den politik som de företräder. De vill nämligen att vi ska minska användandet av fossila bränslen. Men de vill samtidigt inte bygga ut kärn- eller vattenkraften. Istället vill de att vi ska förlita oss på ineffektiv och dyr ”förnyelsebar” energi såsom vind- och solkraft. Men detta är en fantasi, inget seriöst alternativ. Nej, i praktiken är därför det enda alternativet att minska vår energikonsumtion och därmed försämra vår levnadsstandard; att offra och ge upp alla de mänskliga framsteg som har skett de senaste 200 åren.

Det finns ett direkt samband mellan energi och välstånd. Detta är faktiskt något som miljöaktivisterna känner till. De gör till och med en poäng av detta faktum. De brukar nämligen hävda som ett ”bevis” för att människan är ansvarig för klimatförändringarna att människan först på 1800-talet, tack vare industrialiseringen, började släppa ut stora mängder av koldioxid i atmosfären. Men i samma ögonblick som de påpekar detta, glömmer de bort att nämna hur levnadsstandarden för massorna har förbättrats avsevärt under samma tid, också tack vare industrialiseringen!

Återigen räcker det för vem som helst att bara titta sig omkring och begrunda hur oerhört mycket rikare de lever jämfört med den ekonomiska eliten för 200 år sedan. Hur många adelsmän hade tillgång till TV, radio, DVD-spelare, TV-spel, datorer eller Internet? Inomhusavlopp och rent dricksvatten? Spis, ugn eller mikrovågsugn? Tvätt- och diskmaskiner? Kyl och frys? Och hur många är inte glada för att vi har bilar, lastbilar, tåg, båtar och flygplan som tillåter oss att snabbt och billigt transportera människor och varor över hela världen? Eller alla de maskiner och verktyg som gör våra arbeten mindre fysiskt krävande? För att inte tala om alla fabriker som massproducerar allt vi behöver.

Vem vill, när man väl har gjort sig påmind om allt detta, verkligen säga att detta är något som vi bör offra för att undvika dåligt väder? Väger ändå inte fördelarna med vårt industrisamhälle kraftigt över?

Kommer det förresten bli ett dugg lättare för oss att hantera klimatförändringar om vi lägger ned industrisamhället? Om vi exempelvis kommer att drabbas av värmeböljor, är det då en rationell lösning att överge industrisamhällets välsignelser? Inte om man sätter värde på mänsklig välfärd. Den rationella lösningen är förstås att människor lämnas fria att investera i luftkonditioneringssystem, starta fabriker som massproducerar dem och starta de kraftverk som behövs för att försörja dem. Med andra ord är vårt moderna industrisamhälle inte ett hinder, utan snarare en förutsättning för att vi ska kunna hantera vårt ständigt föränderliga klimat.

Saker på gång

Carl Svanberg2 kommentarer

Som vanligt går det i vågor här på bloggen; ibland har man inte tid, ibland har man bara inget att säga. I vilket fall som helst har jag dock ett par saker på gång. Jag håller på att skriva ett par insändare som jag just nu håller på att redigera. Så fort jag är klar med dessa insändare kommer jag att offentliggöra dem här på bloggen. Det är inga revolutionerande verk, men förhoppningsvis kommer exempelvis insändarna att publiceras i någon tidning, och förhoppningsvis är de bra nog för att få en och annan läsare att tänka om lite.

Sedan har jag också en essä om Keynes på gång som jag håller på att redigera. Jag har jobbat på den länge, men det beror också på att jag från början hade den helt vansinniga ambitionen att skriva en essä som skulle ta upp precis allt som är fel med Keynes teorier. Det är ambitiöst, men det var för min del alldeles för ambitiöst. Så fort jag började skriva texten upptäckte jag att det inte blev en särskilt bra text om jag å ena sidan skulle begränsa mig till den vanlige läsarens förkunskaper i ämnet och dels för att essän till sin storlek skulle hålla sig inom rimliga gränser. En nationalekonom som George Reisman skulle säkert kunna kondensera detta ämne på ett lämpligt sätt, men jag vet inte hur man ska göra det. Så istället valde jag att hålla mig till vad jag ser som essensen av Keynes teorier. Det gör min essä kanske inte lika intressant för somliga, men förhoppningsvis får någon ut ett värde av att läsa den.

Jag har för övrigt börjat läsa lite i Wilhelm Windelbands A History of Philosophy och Theodore Dalrympes Life at the Bottom. Båda två är väldigt bra, än så länge. Snart kommer det en bokrecension till den senare. Apropå bokrecensioner blev jag ännu mer intresserad av Tara Smiths senaste bok, The Virtuous Egoist, efter att ha läst Diana Hsiehs recension av boken i det senaste numret av The Objective Standard. Om ni inte redan gör det rekommenderar jag verkligen er att ta upp en prenumeration av The Objective Standard. The Virtuous Egoist kommer förresten snart ut i en betydligt billigare pocketupplaga.

Dagens last

Carl Svanberg2 kommentarer

Q&A med Peikoff.

Q: The question is simple: a mere “Y” or “N” keystroke would suffice. Is sex proper only between two people who are deeply, passionately, romantically in love?
 
A: There is no such thing in regard to philosophic questions as a simple “yes” or “no” answer.

The key to the question lies in the word “deeply.” If this is taken to mean “down to the root of the other person, i.e., down to the very fundamentals of his/her soul,” then proper sex does not require being “deeply in love.” Ideal sex requires it, but sex may be proper without being ideal…

Läs det fullständiga svaret på denna och andra frågor här.

Goda nyheter i Irak? IBD:

Iraqi forces just reported that killings in Baghdad since Feb. 14 totaled 265 — compared with 1,440 who were killed the previous month, an extraordinary decline of more than 80%. Car bombings dropped from 56 to 36.

Killings of U.S. troops in Iraq, meanwhile, are down 60% since the surge began, with 17 U.S. military deaths from Feb. 14 through March 13, compared with 42 over the previous month. This at a time when more of our troops are deployed in dangerous battle zones such as the Baghdad suburb of Sadr City.

Man kan alltid hoppas att det vi ser är ett trendbrott. Själv är jag dock inte särskilt optimistisk.

Global Warming: Environmentalism’s Threat of Hell on Earth. George Reisman:

Environmentalist threats of hell can be expected to become more blatant and shrill if the movement’s present efforts to frighten the people of the United States into supporting its program of caps and reductions in greenhouse-gas emissions appear to be insufficient. Hell is the environmentalists’ ultimate threat.

So let us assume that it were true that global warming might proceed to such an extent as to cause temperature and/or sea-level increases so great as to be simply intolerable or, indeed, literally to roast and boil the earth. Even so, it would still not follow that industrial civilization should be abandoned or in any way compromised. In that case, all that would be necessary is to seek out a different means of deliberately cooling the earth.

Vilka är dessa rationella alternativ? Se här.

Who Is Gouging Whom? David Holcberg:

Last Wednesday 79 members of the House of Representatives introduced a bill instituting criminal and civil penalties on any corporation or individual found guilty of gasoline ”price gouging.” But the real gouger driving up gasoline prices is not the private sector, it is our government.

To ”gouge” means to extort, to take by force–something that oil companies and gas stations have no power to do. Unlike a government, which can forcibly take away its citizens’ money and dictate their behavior, an oil company can only make us an offer to buy its products, which we are free to reject.

Läs resten här.

En känsla för proportioner. Den demokratiske presidentkandidaten John Edwards säger att den globala uppvärmningen kommer att få ett världskrig att framstå som himmelen. Det sägs ju att det snabbaste sättet att förstöra trovärdigheten för sin egen position i en fråga är att överdriva på detta sätt. I så fall säger jag: Kör så att det ryker Edwards! Godspeed!

Dagens citat:

Carl SvanbergLämna en kommentar

John Lewis:

To those who say that the Iranians had nothing to do with 9/11—as I hear in question periods at lectures—I answer that the Iranians had as much to do with 9/11 as Nazi Germany had to do with Pearl Harbor. Given the common aims shared by Germany, Italy, and Japan in 1941—and the support that they provided each other in non-material ways—the lack of any particular command decision was irrelevant. Fortunately, in 1941, we recognized the common threat posed by all of them, and we demanded an end to Nazi Germany.

”The ‘Forward Strategy’ for Failure”

Carl Svanberg1 kommentar

Nytt nummer av The Objective Standard är på väg. Men redan nu kan man läsa Yaron Brook och Elan Journos artikel ”The ‘Forward Strategy’ for Failure”. Ett utdrag:

The elections in Iraq were touted as an outstanding success for America, but the new Iraqi government is far from friendly. It is dominated by a Shiite alliance led by the Islamic Daawa Party and the Supreme Council for Islamic Revolution in Iraq (SCIRI). The alliance has intimate ties with the first nation to undergo an Islamic revolution, Iran. Both Daawa and SCIRI were previously based in Iran, and SCIRI’s leader has endorsed Lebanese Hezbollah, a terrorist proxy for Iran.7 Teheran is thought to have a firm grip on the levers of power within Iraq’s government, and it actively arms and funds anti-American insurgents. The fundamental principle of Iraq’s new constitution—as of Iran’s totalitarian regime—is that Islam is inviolable.

Läs hela!