Filosofi och journalism

Hur kommer det sig att så många journalister är icke-objektiva? Den mest grundläggande förklaringen är att de har en falsk filosofi. Det vill säga, en filosofi som inte stämmer överens med verkligheten. Men istället för att granska sina premisser vinklar de sin rapportering så att den stämmer bättre överens med deras falska filosofi.

Men detta gör dem inte nödvändigtvis oärliga. Hur kommer detta sig? Den enskilt bästa förklaringen på detta fenomen kommer från filosofen Harry Binswanger:

A worldview–i.e., a philosophy–is not normally something people look at, but something they look through. A philosophy is a frame of reference for understanding and dealing with the concretes (and middle-level abstractions) we confront in life. It takes a special act of reflection and abstraction to make a philosophy an object of cognition, rather than a means of cognition–i.e., to make it a “what” rather than a “how.”

Unreflective people, which definitely includes journalists, are not aware that they have a philosophy at all. But they are inescapably aware of philosophies different from their own. So liberal journalists think that they are not using any philosophy, they are just looking at and describing events “non-ideologically.” But when they see conservatives coming to what strikes the liberal journalists as “weird” conclusions, they know that the conservatives are led to them by their political philosophies.

I have likened this general phenomenon to the issue of regional accents. Nobody thinks he speaks with an accent. He thinks he just speaks “plain.” But he sure is aware of accents that differ from his own. So a Brooklynite hearing a Texan speak is very aware of the Texan having an accent. But that Brooklynite doesn’t think he has any accent–unless he has been repeatedly told he does by non-Brooklynites.

Läs hela här.

Icke-objektiv journalistik om “överkonsumtionsdagen”

Igår läste jag om “överkonsumtionsdagen” i Hufvudstadsbladet och på Svenska Yle. I artiklarna rapporterar journalister om att mänskligheten nu har förbrukat “årets naturresurser”. Så här skriver HBL: “På måndag infaller den ekologiska skuldens dag. Det är dagen då mänskligheten har använt upp så mycket naturresurser som vår planet klarar av att förnya på ett år. Resten av året lever vi så att säga på skuld”. Så här skriver de på Svenska Yle: “Idag är det världens överkonsumtionsdag. Det betyder att vi använt upp planetens resurser som borde ha räckt för hela året”.

I min artikel “Lögnen om ‘den ekologiska skuldens dag’” har jag redan förklarat varför allt detta bara är propaganda, inte vetenskap. Jag tänker inte upprepa mina argument här, men kortfattat så hänger allt pladder om “den ekologiska skuldens dag” på idén om människans “ekologiska fotavtryck”. Tvärtemot vad man skulle kunna tro, så är inte detta ett mått på hur många resurser vi faktiskt konsumerar årligen, utan ett teoretiskt mått på hur mycket land- och havsyta vi skulle behöva för att tillgodose vår årliga konsumtion om vi gör flera irrationella antaganden. Vilka irrationella antaganden? Läs min artikel.

Vad jag däremot vill kort uppmärksamma är HBLs och Svenska Yles icke-objektiva journalistik.

Objektiva journalister ska rapportera fakta, inte vinkla efter sina egna antaganden eller tolkningar. De ska återge sanningen, inte (ideologiska) slutsatser. Det är vad objektiv journalistik handlar om. Är detta vad HBL och Svenska Yle gör? Nej. De ägnar sig åt extremt icke-objektiv journalistik.

Icke-objektiv journalistik består oftast av vinklad rapportering. Vinklad rapportering innebär inte nödvändigtvis att journalisterna ljuger eller hittar på. En vinklad nyhetsartikel kan mycket väl rapportera sanningen. Men det är sällan hela sanningen. Eller också är det hela sanningen men rapporteringen är vilseledande.

Vinklad journalistik handlar mer om att utelämnar viktiga och relevanta fakta eller också, om man överhuvudtaget tar upp dem i rapporteringen, så gör man det på ett vilseledande sätt. Man kanske bara snabbt och slafsigt nämner avgörande uppgifter i förbifarten. Eller så kanske man slänger in dem allra längst sist i artikeln eftersom man vet att de flesta inte kommer att läsa de sista styckena.

Om man läser HBLs och Svenska Yles vinklade rapportering om “den ekologiska skuldens dag” är det lätt att se vad som helt utelämnas. Man ifrågasätter ingenting. Man ställer inga kritiska frågor. Inga kritiska röster får komma till tals. I HBL låter man istället Paula Lönnemo, en “självhushållare i Salo”, få svamla på helt obehindrat.

Det finns så många relevanta och viktiga fakta som journalisterna av någon anledning inte kunde eller ville ta upp. Inte ens snabbt och slafsigt i förbifarten eller i de allra sista styckena. (För exempel, se min artikel “Lögnen om ‘den ekologiska skuldens dag’”.)

Icke-objektiv journalistik består inte bara av vinklad rapporteringen. Den kan också bestå av att journalister rapporterar kontroversiella (abstrakta och/eller ideologiska) resonemang och slutsatser, som okontroversiella, självklara fakta. De rapporterar dem som om de vore på samma nivå som “Himlen är blå”.

Här är en analogi som förhoppningvis gör denna distinktion tydligare: Jag anser att det är objektivt sant att laissez-faire kapitalismen är det moraliska idealet. Men även om detta är sant, och att jag skulle kunna bevisa det, så vore det totalt icke-objektivt av mig att (som journalist) rapportera detta som om detta vore en okontroversiell, självklar sanning. Detta är en abstrakt slutsats som förutsätter en massa abstrakta premisser för att man överhuvudtaget ska ha en hum om vad detta betyder, än mindre kunna utvärdera den.

HBLs och Svenska Yles rapportering lider av samma problem då de är fulla kontroversiella, abstrakta premisser och slutsatser. Ändå presenteras de som om de vore okontroversiella, självklara sanningar. Inget är varken okontroversiellt eller självklart med påståenden som att “årets naturresurser är förbrukade” eller att “den globala konsumtionen har inte varit hållbar på 39 år”. Och journalisternas tafatta “förklaring” vad som ligger bakom en del av dessa kontroversiella påståenden, undermineras helt av alla frågor och fakta som utelämnas i deras (ideologiskt) vinklade rapportering. (För exempel, se återigen min artikel “Lögnen om ‘den ekologiska skuldens dag’”.)

Att HBL och Svenska Yle gick med på att publicera dessa artiklar säger rätt mycket om deras låga eller obefintliga krav på objektiv journalistik.