Etikett: liberalism

Hur skulle en konsekvent liberal pandemipolitik se ut?

Carl SvanbergLämna en kommentar

Hur borde västvärlden hanterat coronapandemin?

Debatten kretsar mest kring ett falskt alternativ. Antingen tvångsnedstänger man ned samhället eller också gör man ”inget” som i Sverige.

Men det finns ett rationellt, liberalt alternativ.

Och på New Ideal redogör min gamla chef Onkar Ghate just för hur en sådan rationell och konsekvent liberal pandemipolitik skulle kunna se ut.

Då Sverige inte tvångsnedstängde samhället tjänar det också delvis som ett föredöme. Men bara delvis:

But Sweden should not be our full model for how a first-world, free country meets the challenge from a novel infectious disease.

To emphasize that an American approach to the threat of SARS-CoV-2 would recognize the need for individuals to remain free to think and act, to continue to work and to live as they judge best, does not mean government therefore should do nothing, that it has no function to perform. That assumption too is un-American. In the American system, government has a vital role.

In defining that role our model should be the best aspects of what Taiwan and South Korea have done. In neither country did government focus its coercive power on locking down most of its residents. Instead, in both countries the focus was on detecting carriers of the virus early, by testing and tracking, in order to isolate them. Sweden, by contrast, has lacked this vital focus on testing, isolating and tracking.

Om det kommer en andra våg, då finns det mycket här som västvärldens politiker i allmänhet och liberaler i synnerhet skulle kunna ta med sig. Så klicka och läs.

Om ni tror att ni har hört merparten av de här argumenten förut, då misstar ni er sannolikt.

Som en fingervisning om hur Onkars argumentation skiljer sig från mängden, notera följande. Om staten av någon anledning är oförmögen att identifiera och isolera de smittade då rättfärdigar det inte någon kollektiv tvångsisolering: ”The guiding principle is that when government lacks specific evidence about a threat, it cannot act.”

Consider an analogy to crime. Suppose a crime wave breaks out over the summer in Denver. Law enforcement has not yet been able to identify and arrest the perpetrators. Government is not thereby empowered to arrest without evidence the people it guesses are responsible or to impose on everyone in the city, innocent and criminal alike, a 10 p.m. to 6 a.m. curfew to attempt to reduce future crimes. Such coercive action against people for whom there is no specific evidence of guilt is illegitimate; it is a violation of their rights and freedoms. Instead, the government is empowered only to share the information it does possess, such as that the crimes have mostly occurred in certain neighborhoods at certain times of day, and that they have consisted largely of, say, automobile or home breaks-ins. Individual residents can then freely choose to take countermeasures they think appropriate, given the threat. In response to information provided by law enforcement, they might install brighter outdoor lighting or a home-alarm system or set up a neighborhood watch.

Similarly, in the case of an infectious disease pandemic, when many people are potential carriers of a virus but our governments are (mostly) unable to detect who in fact is and who is not, coercive action is illegitimate. Government does not legitimately possess the coercive power to impose a 24-hour curfew on the infected and uninfected alike. It does not legitimately possess the coercive power to lock us all down in our homes.

Som sagt, klicka här och läs.

Photo by Sharon McCutcheon on Unsplash

Hayeks dåliga argument för tvångsfinansierad statlig basinkomst

Carl Svanberg1 kommentar

Det finns de som påstår att det finns ett liberalt argument för en statlig basinkomst. Hur? Många vänder sig till Hayek som ska ha förespråkat en statlig basinkomst. Matt Zwolinski, som skriver för libertarianism.org, säger att en skattefinansierad dvs tvångsfinansierad statlig basinkomst behövs, enligt Hayek, därför att även på en fri marknad—som alltså per definition är fri från tvång— finns det tvång och ofrihet.

Hur? Tja, det finns exempel på onda och svinaktiga arbetsköpare som (i alla fall vid en första anblick) ställer idiotiska krav på sina anställda och som sparkar dem på irrationella och orättvisa grunder.

Jag vet inte hur många av dessa exempel som är sanna men även om alla stämmer bevisar det bara att några arbetsköpare är irrationella. Det skulle inte bevisa att någon arbetsköpare utövar tvång och att den fria marknaden egentligen är ofri.

Matt Zwolinski säger att den fria marknaden bara är fri i den mån konkurrensen om arbetskraften tvingar arbetsgivarna att erbjuda bra löner och villkor och behandla dem rättvist. Därmed begränsar konkurrensen “tvånget” som arbetsgivarna annars kan utsätta sina anställda—för om arbetstagare har många jobb att välja bland då måste de inte gå med på att jobba för irrationella arbetsgivare. Men enligt Zwolinski finns det ingen ”garanti” för att konkurrensen om arbetskraften kommer att fixa detta. I dåliga tider finns det ofta ett många arbetssökande för varje arbete nästan oavsett hur ”dåligt” jobbet är. Kan vi verkligen veta att folk tar sådana dåliga jobb och går med på att behandlas så här av egen fri vilja?

Så enligt Zwolinskis tolkning kommer vi nu till Hayeks argument för en tvångsfinansierad statlig basinkomst:

If libertarians are concerned to protect the freedom of all, and not just the freedom of most, we will want some mechanism that catches those who fall through the cracks left by imperfect market competition. We will want, too, some mechanism for protecting individuals whose economic vulnerability renders them vulnerable to domination outside the marketplace – the woman, for example, who stays with her abusive husband because she lacks the financial resources to support herself without him.

Cases such as these point the way to a freedom-based case for a Basic Income Guarantee, of the sort that Hayek might very well have had in mind. A basic income gives people an option – to exit the labor market, to relocate to a more competitive market, to invest in training, to take an entrepreneurial risk, and so on. And the existence of that option allows them to escape subjection to the will of others. It enables them to say “no” to proposals that only extreme desperation would ever drive them to accept. It allows them to govern their lives according to their own plans, their own goals, and their own desires. It enables them to be free.

Detta argument är fullt av logiska hål.

Om vi ska tro Zwolinski så känner inte Hayek till skillnaden på ekonomisk och politisk makt. Eller mer konkret skillnaden mellan pengar och pistoler.

Ekonomisk makt är makten att skapa och sälja varor och tjänster som andra frivilligt köper av dig. Det är också makten att skapa och erbjuda jobb (dvs lyxen för massorna utan kapital dvs produktionsmedel att försörja sig på lönearbete istället för att tigga på gatan). Företagare har ingen laglig makt att tvinga dig till någonting. Om du inte vill köpa vad som säljs är du fri att avstå. Om du inte vill ta jobben som erbjuds kan du tacka nej.

Politisk makt är makten att fysiskt tvinga dig med direkt eller indirekt våld. Det är makten att bestämma över dig med lagen—och ytterst är alla lagar uppbackade med dödligt fysiskt tvång och våld.

Skillnaden mellan ekonomisk och politisk makt är som natt och dag. Det är skillnaden mellan Steve Jobs och Josef Stalin. Likaså är skillnaden mellan lönearbete och slaveri. Det ena är frivilligt, det andra är påtvingat. Den är också som svart och vitt.

Under kapitalism dvs frihet kan ingen (lagligen) tvinga dig att jobba. Om du inte vill jobba kan du avstå från att söka jobb, avstå från att ta jobb som erbjuds, och du är alltid fri att säga upp dig själv om du inte tycker om hur din chef beter sig. Chefen kan inte tvinga dig att stanna och jobba mot din vilja. Det är inte så slaveri fungerar. De som inte “förstår” skillnaden vill inte förstå den (eller också har den statliga skolan gjort ett så bra jobb att de är totalt oförmögna att tänka logiskt).

Det går inte att ärligt missa skillnaden på en som säger “Hej, vill du jobba för mig? Du får 25 000 SEK i månaden! Vad säger du?” och en som säger “KÄFTEN! BÖRJA JOBBA-ANNARS BLIR DET FÄNGELSEHÅLAN FÖR DIG!”

Vad som är ganska skrattretande är att det inte tycks slå Hayek, om Zwolinskis nu förstår honom rätt, att i den mån irrationella arbetsgivare är ett problem är lösningen frihet och personligt ansvarstagande, inte statligt tvångsfinansierat bidrag.

Fria individer som tar personligt ansvar för sin privatekonomi genom att spara. Även utan idiotiska chefer finns det redan hur många rationella skäl som helst för att spara. Till exempel att slippa leva från hand till mun. Med besparingar måste man inte jobba för orimliga arbetsgivare. Man har råd att sluta och söka efter bättre jobb, eller flytta till bättre möjligheter, eller starta eget.

Hayek måste ju veta att välfärdsstaten underminerar sparandet med höga skatter som gör att många saknar marginalerna för att spara och löften om bidrag och “pensioner” som gör att folk inte ser poängen med att spara för arbetslöshet, sjukdom eller pension.

För att finansiera välfärdsstaten ser de statliga centralbankerna också till att manipulera fram låga räntor som gör det nästan omöjligt att spara på banken då inflationen—skapad av samma centralbanker för att finansiera välfärdsstaten—förstör penningvärdet.

Välfärdsstatens skatter, regleringar, subventioner och statligt privilegierade fackföreningar driver upp produktionskostnaderna. Vilket gör att allting är minst dubbelt så dyrt än vad det hade varit på en fri marknad. Vilket också gör det svårt att spara, inte minst för många låginkomsttagare.

Välfärdsstatens tvångsingrepp förstör inte bara många jobb utan gör dessutom det omöjligt för företagen att skapa nya och bättre jobb. När välfärdsstaten berövar oss på nya jobb med högre löner och bättre villkor tvingar den också en del del att jobba för irrationella arbetsgivare.

Det finns så mycket mer man kan säga om hur välfärdsstaten gör oss ofria och därför fattigare. Men för denna gång drar jag sträcket här.

Att de ”liberaler” som argumenterar för en statligt tvångsfinansierad basinkomst (nästan) aldrig pratar om hur skadlig välfärdsstaten är, är ganska intressant. Istället faller de, liksom Hayek, för marxisternas ovilja att skilja på pengar och pistoler dvs ekonomisk och politisk makt.

Varför har de så ”svårt” att skilja på ekonomisk och politisk makt? Eller rättare sagt, varför känns det för många, inklusive ”liberaler”, som att det inte finns någon skillnad på Jeff Bezos och Kim Jong-un? Svaret som jag kommer återkomma till senare har att göra med grundläggande filosofiska premisser. Här är en ledtråd: det börjar med ”a” och slutar med ”ltruism”.

PS. Som jag ser det finns det bara ett argument för att ens överväga en statlig basinkomst och det är att om man ersätter alla andra bidrag, inklusive de statliga “pensionerna” med en basinkomst, då betyder det att man bara behöver opinionsbilda för att avskaffa ett bidrag istället för flera. Och ett bekvämt sätt att sakta men säkert avskaffa basinkomsten är genom att helt enkelt inte inflationsskydda den. Om vi låter inflationen äta upp den kommer den till slut bli värdelös. Om vi dessutom samtidigt ser till att steg för steg befria ekonomin från välfärdsstatens skadliga tvångsingrepp då ekonomin att växa snabbare och då kommer basinkomsten till slut att endast utgöra en försvinnande liten del av våra inkomster att ingen skulle bry sig om man avskaffade den.

#Januariöverenskommelsen vs. individens frihet

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag har nu läst utkastet till den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Och som en extrem dvs konsekvent individualist är jag knappast nöjd.

Jag tänker inte säga vad jag tycker om att Centerpartiet och Liberalerna (som utger sig för att vara liberala) tänker tjäna som stödpartier åt en S+MP-regering. Jag tänker inte ödsla tid åt att gissa om vad V och S har kommit överens om. Jag kommer inte heller att spekulera kring värdet av en massa utlovade utredningar.

Istället tänker jag bedöma januariöverenskommelsen (JÖK) utifrån ett, i den svenska samhällsdebatten, totalt främmande perspektiv, nämligen principen om individens rättigheter dvs individens frihet.

Så frågan är: Kommer JÖK att öka individens frihet? Eller inte?

JÖK har några bra dvs liberala idéer. Till exempel att avskaffa värnskatten, rucka på arbetsrätten och luckra på hyresregleringen. Men det finns också en massa riktigt dåliga dvs anti-liberala idéer. Och frågan är vad, om något, som väger över.

De allra värsta punkterna—med individens frihet som måttstock—består av så kallad miljöpolitik. Så gott som allt som går kallas för “miljöpolitik” kränker individens rättigheter och är därför anti-liberalt.

Nej, det finns ingen rätt att skada andras egendom eller hälsa med till exempel skadliga utsläpp. Enligt individualismen är statens uppgift att skydda individens rättigheter. Varken mer eller mindre. Så det finns ett argument för lagar som t ex begränsar eller förbjuder skadliga utsläpp. Men detta är inte vad “miljöpolitik” går ut på.

För att se varför måste man först förstå att “miljöpolitiken” vilar på miljörörelsens föreställning att naturen är “helig”. “Naturen” (“miljön”, “planeten”, “den biologiska mångfalden”, etc.) har nämligen, enligt miljörörelsens chefsideologer, ett egenvärde dvs ett värde av, i och för sig själv—alltså helt oberoende av ett värderande subjekt som du och jag.

Enligt miljörörelsen är måttstocken för gott och ont “det som skyddar naturen från människan, inte naturen för människan”. Det onda är “människans påverkan på naturen“, varför det goda är “det som minimerar människans påverkan på naturen”.

Miljörörelsens måttstock har inte bara livsfientliga implikationer; den har dessutom frihetsfientliga. Varför? Därför att människor måste exploatera naturen för att kunna leva och blomstra. Det finns alltså inget människor kan eller måste göra för att överleva utan att “påverka” naturen. Staten bör därför ta till tvång och våld för att minska människans påverkan dvs för att stoppa enskilda människor från att göra vad de måste för att leva och blomstra. Då allt vi gör påverkar naturen, kan och bör allt vi gör också kontrolleras av staten. Miljörörelsen är således en totalitär rörelse.

C, L, S och MP vill—i enlighet med miljörörelsens livs- och frihetsfientliga perspektiv—införa, bevara eller förvärra en lång rad skadliga, statliga tvångsingrepp för att åstadkomma en så kallad klimatomställning. Det (verklighetsfrånvända) målet är att göra Sverige till “världens första fossilfria välfärdsland”.

Det handlar om att diktera och styra över individens liv genom att införa och höja “miljöskatter”, statliga subventioner för “förnybar energi”, statliga subventioner för att skydda “värdefull natur”, subventionera “den biologiska mångfalden”, etc., etc., etc. Det handlar alltså om att tvinga individen att offra sitt liv, välbefinnande och sin frihet för “klimatets” skull.

Även om du verkligen tror att “klimatförändringarna” utgör ett hot mot individers rättigheter, varför staten kanske borde och kunde göra något åt saken, är “miljöpolitik” ändå oförenlig med individens frihet (och rättvisan) och därför moraliskt och politiskt oförsvarbar. Ta till exempel ett anti-liberalt förslag som C och L nu ställer sig bakom: flygskatten.

Att med miljöskatter och andra statliga kontroller begränsa individens frihet att flyga med anledning av “klimatförändringar” som ska orsakas av mänsklighetens samlade utsläpp av så kallade växthusgaser, är att straffa individen för något som hon omöjligen kan vara skyldig till. Det beror på att den enskilde individens bidrag till “klimatet” är försumbart.

Detta är något som alla är överens om. Ja, till och med de mest dogmatiska klimatalarmisterna. Det är därför de hysteriskt skriker om att vi måste tvinga ned mänsklighetens samlade förbränning av fossila bränslen med minst 80% för att överhuvudtaget ha en chans att “rädda klimatet”. Om så, då följer det logiskt att den enskilde individens koldioxidutsläpp varken gör till eller från.

Eller för att uttrycka samma poäng på ett annat sätt: Om hela Sveriges samlade koldioxidutsläpp inte gör någon skillnad för “klimatet”, då följer det att ingen enskild individs koldioxidutsläpp gör någon skillnad eftersom inga individer som släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige.

Så om den enskildes koldioxidutsläpp är försumbart (vilket den är), då finns det inget liberalt argument för sådana anti-liberala åtgärder som t ex flygskatten. (Vad som inte är obetydligt är hur mycket bättre människors liv är tack vare flyget. Sanningen är att flyget förbättrar människans miljö.)

Det går inte att försvara anti-liberal miljöpolitik på individualistiska grunder. Det går bara att försvara den på kollektivistiska. Notera att de gröna vill straffa, tygla och offra individens frihet för… För vad? Inte för dina påstådda synder, utan för mänsklighetens samlade synder. Men att straffa, tygla och offra individen frihet att t ex resa med flyg för en påstådd “klimatpåverkan” som hon inte ens i teorin kan vara skyldig till bara för att hon är en del av mänskligheten, är att resonera som en kollektivist, inte individualist.

Så för att sammanfatta. JÖK är fullproppad med anti-liberal miljöpolitik. Därför är jag rädd för att JÖK leder till att individens frihet minskar, inte ökar. Jag är också rädd för att de liberaler som är positiva till JÖK inte ser den gröna, totalitära skog som växer mitt framför ögonen på dem.