Etikett: klimatalarmism

“Marknadsliberal klimatpolitik”: att straffbeskatta oskyldiga individer

Carl SvanbergLämna en kommentar

Finns det en liberal “klimatpolitik”? Nej. För statens jobb är att skydda individens frihet, inte kontrollera vädret. Ändå finns det “marknadsliberaler” som vill motivera en statlig klimatpolitik som går ut på att beskatta individen för hennes koldioxidutsläpp.

Deras ursäkt för att göra så är att det finns en liberal princip som säger att den som förorenar betalar för skadan. Och på ytan låter detta rimligt. Men tar vi en närmare titt ser vi att detta resonemang inte håller.

Ja, man kan säga att det är en liberal princip att om du kan bevisa inför en domstol att du eller din egendom har skadats av föroreningar orsakade av en individ eller individer i samverkan då kan och bör du ersättas ekonomiskt för detta av de skyldiga. Men det är finns ingen liberal princip som säger att staten straffbeskattar oskyldiga individer för obevisade skador.

Jag tror inte att det går att bevisa att någon enskild individs koldioxid på 5 till 20 ton per år har skadat någon annan eller deras egendom. Jag tror inte heller att man kan hitta några individer i samverkan (företag) vars koldioxidutsläpp har skadat någon eller något.

Så på vilka grunder kan man då motivera statliga “priser” eller skatter för att tvinga individer att “bära kostnaderna” för deras föroreningar istället för att “vältra över” dem på andra?

Är “klimatförändringarna” en sådan skada som enskilda individer ska straffas för? Nej. Ingen individ kan ju rimligen hållas ansvarig för “klimatförändringarna” och rättfärdigar därför inga “marknadsliberala” klimatskatter eller liknande.

Om Sveriges samlade koldioxidutsläpp på 50 miljoner ton inte gör någon skillnad för att hejda “klimatkatastrofen” följer det att individens koldioxidutsläpp på 5 eller 20 ton gör ännu mindre skillnad. (Och vi vet att Sveriges samlade koldioxidutsläpp varken gör till eller från för även om Sveriges koldioxidutsläpp gick till noll skulle det ändå inte räcka. Det är ju mänsklighetens samlade koldioxidutsläpp som måste minska med minst 80% för att bromsa “klimatförändringarna”. Därför pratar alarmisterna om globala klimatavtal och liknande.)

Att trots allt detta insistera på att staten ska straffbeskatta individer—för skador som de omöjligen kan orsaka—på grund av mänsklighetens samlade koldioxidutsläpp är lika rimligt som att, säg, straffa män för männens samlade bidrag till brottsstatistiken. Att straffa den enskilde för gruppens samlade synder går möjligen att motivera på kollektivistiska grunder, men omöjligen på individualistiska.

Små droppar av sanningen

Carl SvanbergLämna en kommentar

Ibland får avvikande (dvs fakta och logik-baserade) röster höras i den annars så religiösa och dogmatiska ”klimatdebatten”. Ibland tillåts sanningen sippra in. Ibland får sådana som Bjart Holtsmark, från Norges Statistiska centralbyrå, slå ett slag för verkligheten.

I Expressen tilläts Holtsmark skriva den förbjudna och obekväma sanningen att färre än någonsin dör av väderrelaterade naturkatastrofer. Detta är något som Alex Epstein har påpekat i flera år.

Detta är raka motsatsen till den bild som den gröna vänstern försöker måla upp. Och det som gör detta så förbjudet och obekvämt är att riskerna för att dö av dåligt väder har minskat under exakt samma period som vi har ökat eldningen av fossila bränslen.

Så det finns alltså inte ens någon korrelation mellan den gröna vänsterns vilda domedagsfantasier och verklighetens fakta.

Det finns däremot en kausalitet och den är att billig, riklig och pålitlig energi—vilket först och främst kommer från fossila bränslen—har gjort det möjligt för oss att skydda oss från det naturligt farliga klimatet.

”Viktiga faktorer är troligtvis mer robusta byggnader, bättre varningssystem och en bättre utvecklad infrastruktur, även internationellt, som säkerställer att mat, mediciner och annan hjälp snabbare når de drabbade,” skriver Holtsmark.

Kom ihåg att 99,5% av jordens volym är otjänlig för människan. Nästan 95% av jordens yta är för varm, kall, våt eller torr för att människor ska kunna leva där (med dagens teknik, industri och välstånd). Mänsklig överlevnad kräver att vi tyglar, exploaterar och förbättrar naturen. Planeten behöver en kraftig uppgradering för att kunna tjäna våra behov och begär.

Ja, med vår fossilbränslebaserade civilisation, har vi uppnått bättre klimatkontroll än någonsin tidigare. Ta bara den finska vintern. Ibland är det minus 20 eller 30 där ute. Men inomhus får vi plus 20-30. Så tack vare gas, kol och olja såväl som kärn- och vattenkraft, kan vi året om leva med ett stabilt, skönt och säkert inomhusklimat. Människan kan alltså redan idag ordna en tillvaro som är 40 till 60 grader varmare än naturens ogästvänliga klimat!

När man påminner sig själv om hur vår teknik och industri gör våra liv möjliga (och extremt bekväma), förefaller den nuvarande hysterin kring en smula varmare planet, absurd.

Vem vet? Med lite tur kan vår teknik och industri, hjälpa oss att stoppa nästa istid, asteroid eller supervulkanutbrott. Men för att göra det behöver vi inte bara mer vetenskapliga, teknologiska och ekonomiska framsteg, utan också avsevärt mer billig, riklig och pålitlig energi. Tills vidare betyder det, mer gas, kol, olja och kärn- och vattenkraft. Det vill säga, precis alla former av energi som den gröna nihilistiska vänstern motsätter sig.

Myten om individens ”klimatavtryck”

Carl SvanbergLämna en kommentar

En kontroversiell poäng som jag har gjort i över ett decennium, men som nästan ingen tar till sig, är att den enskilde individens utsläpp av koldioxid har ingen mätbar inverkan på klimatet. Därför finns det i frihetens och rättvisans namn, ingen logisk eller moralisk grund för att beskatta och reglera bort hennes eldning av fossila bränslen.

Intressant nog har ingen har ens försökt komma med några logiskt eller moraliskt hållbara motargument. Den absolut vanligaste reaktionen är bara att ignorera allt jag säger och stoppa huvudet i sanden.

Men jag kommer nu ändå (naivt) att presentera ytterligare data som förstärker min argumentation. Här en observation av Björn Lomborg:

Even if all 4.5 billion flights this year were stopped from taking off, and the same happened every year until 2100, temperatures would be reduced by just 0.054 degrees, using mainstream climate models — equivalent to delaying climate change by less than one year by 2100.

Nästan alla som läser detta kommer att ignorera det och fortsätta gapa och skrika, och gråta, om deras diktatoriska behov av att förbjuda flyget eller i varje fall införa skyhöga flygskatter. Så att människor får veta sin plats.

Greta Thunberg till världens fattiga: ”Gå och dö!”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag håller inte med om allt som Ryan McMaken säger i sin senaste artikel, ”Greta Thunberg To Poor Countries: Drop Dead”. Men jag håller med om den grundläggande poängen, nämligen att det finns ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt, mänsklig välfärd och koldioxidutsläpp. McMaken:

Thunberg’s blithe disregard for the benefits of economic growth is not uncommon for people from wealthy countries who are already living in an industrialized world built by the fossil fuels of yesteryear. For them, they associate additional economic growth with access to high fashion and luxury cars. But for the billions of human beings living outside these places, fossil-fuel-driven industrialization can be the difference between life and death.

And yet, Greta Thunberg has seen fit to attack countries like Brazil and Turkey for not more enthusiastically cutting off their primary means to quickly deliver a more sanitary, more well-fed, and less deadly way of life for ordinary people.

The Chinese know the benefits of economic growth especially well. A country that was literally starving to death during the 1970s, China rapidly industrialized after abandoning Mao’s communism for a system of limited and regulated market capitalism. But even this small market-based lifeline — sustained by fossil fuels — quickly and substantially pulled a billion people out of a tenuous existence previously threatened regularly by famine and economic deprivation.

Välståndsproduktion kräver energi. Eftersom fossila bränslen är vida överlägsna alternativen (de är billiga, rikliga och pålitliga), kommer de flesta, inte minst världens fattigaste, att använda sig av kol, olja och gas för sin välståndsproduktion. Det är tack vare fossilbränslebaserad ekonomisk tillväxt som fler människor idag lever bättre liv än någonsin.

Så när Greta Thunberg gråter och skriker om att ekonomisk tillväxt är en ”saga”, då borde hon kanske stanna upp och fundera lite på att om vi ska sluta elda med fossila bränslen, då måste vi ha bättre alternativ. Utan bättre alternativ dömer vi endast miljarder människor till misär och fattigdom. Död och lidande.

Greta Thunberg har rätt

Carl Svanberg3 kommentarer

Häromdagen läste jag av en ren slump en Tweet av Greta Thunberg i vilken hon skrev:

Greta har rätt. Det vore bättre om hon och alla andra så kallade miljöaktivister beskrev deras domedagsprofetior på detta sätt. Då blir det nämligen enklare att upplysa allmänheten om hur fel Greta med flera har.

Ayn Rand skrev en gång att “When opposite basic principles are clearly and openly defined, it works to the advantage of the rational side; when they are not clearly defined, but are hidden or evaded, it works to the advantage of the irrational side”.

Så sant så. Irrationella ideologiska rörelser (som t ex miljörörelsen) måste vara oklara och dunkla; implicita och vaga. De skulle nämligen snabbt kollapsa om dess företrädare alltid var klara och tydliga; explicita och precisa.

Att komma med precisa och specifika domedagsprofetior hjälper endast till att undergräva folks förtroende för miljörörelsen. När jag upptäckte att de hade fel om en sak (t ex kampanjen mot DDT), då började jag undra vad mer de hade fel om. Och när jag väl började gräva upptäckte jag att de hade haft fel om praktiskt taget allt de har skrämt upp allmänheten med de senaste 60 åren. Nästan alla deras domedagsprofetior är antingen extrema överdrifter eller också helt ogrundade. (För detaljer rekommenderar jag böcker som t ex The Moral Case for Fossil Fuels av Alex Epstein, Rational Readings on Environmental Concerns av (redaktör) Jay H Lehr, The Merchants of Despair av Robert Zubrin, The End of Doom av Ronald Bailey och The Skeptical Environmentalist av Björn Lomborg.) När man har så konsekvent fel, år efter år, då beror det på att man har en filosofisk “bias” som gör en oförmögen att se verkligheten som den är och att tänka rationellt. Det är därför de sällan stannar upp och börjar ifrågasätta sina premisser. (Jodå. Det finns undantag. T ex Greanpeace-medgrundaren Patrick Moore.)

Ingen ifrågasätter “klimatförändringarnas” verklighet. Ingen. Klimatet har alltid förändrats. Det är bland annat därför som en del ifrågasätter människans påverkan. Men att prata i termer av “klimatförändringar” är att bjuda in fördelaktig vaghet.

Miljörörelsen slutade prata om den globala uppvärmningen av PR-strategiska skäl, inte vetenskapliga. De visste nämligen att om uppvärmningen inte blev tillräckligt stor då skulle det genast bli svårare att påvisa några negativa konsekvenser som de skulle kunna skrämma upp folk med. Men “klimatförändringar”, det är genialt. Det kan aldrig slå fel. Blir det kallare? Varmare? Torrare? Fuktigare? Mer nederbörd? Mindre? Fler stormar? Färre? Oavsett vad som händer kan det tjäna som skrämmande “data” eller “bevis” för nästa insamlingskampanj.

Oavsett vilken roll människans påverkan har (eller inte har), är den viktigaste frågan huruvida uppvärmningen är katastrofal—eller lagom och därför hanterbar. Alla “belägg” för en katastrofal uppvärmning består av spekulationer, inte observationer. Spekulationerna utgörs av klimatmodeller. Klimatmodeller som än så länge har haft en urusel förmåga att spegla verkligheten och att göra korrekta förutsägelser. Utan dessa korrupta klimatmodeller har vi inget annat än en lagom och hanterbar uppvärmning—och som dessutom har tagit en nästan 20 år lång paus.

Ser vi på helheten och det långa perspektivet, då är det uppenbart att människans förbränning av fossila bränslen inte leder till död och lidande utan tvärtom till liv, välstånd och lycka. Anledningen är att allt som gör livet möjligt kräver massor med energi—riklig, billig och pålitlig energi. Och fossila bränslen är än så länge den enda energin som kan leverera detta. Därför är fossila bränslen den moraliskt och praktiskt sett överlägsna formen av energi—i alla fall om människans liv och välbefinnande är din standard. (Det är min standard.)

Ja, Greta Thunberg har rätt. Sluta prata om “klimatförändringarna” eller ens “klimathotet” (som också är vagt). Jag uppmuntrar Greta med flera att bli mer klara och tydliga. Mer explicita och precisa. Då kommer det nämligen att bli mycket enklare för fler människor att se igenom Greta med fleras anti-industriella, anti-teknologiska, anti-kapitalistiska och därför också anti-mänskliga och anti-livsbejakande kampanj mot fossila bränslen.

#Januariöverenskommelsen vs. individens frihet

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag har nu läst utkastet till den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Och som en extrem dvs konsekvent individualist är jag knappast nöjd.

Jag tänker inte säga vad jag tycker om att Centerpartiet och Liberalerna (som utger sig för att vara liberala) tänker tjäna som stödpartier åt en S+MP-regering. Jag tänker inte ödsla tid åt att gissa om vad V och S har kommit överens om. Jag kommer inte heller att spekulera kring värdet av en massa utlovade utredningar.

Istället tänker jag bedöma januariöverenskommelsen (JÖK) utifrån ett, i den svenska samhällsdebatten, totalt främmande perspektiv, nämligen principen om individens rättigheter dvs individens frihet.

Så frågan är: Kommer JÖK att öka individens frihet? Eller inte?

JÖK har några bra dvs liberala idéer. Till exempel att avskaffa värnskatten, rucka på arbetsrätten och luckra på hyresregleringen. Men det finns också en massa riktigt dåliga dvs anti-liberala idéer. Och frågan är vad, om något, som väger över.

De allra värsta punkterna—med individens frihet som måttstock—består av så kallad miljöpolitik. Så gott som allt som går kallas för “miljöpolitik” kränker individens rättigheter och är därför anti-liberalt.

Nej, det finns ingen rätt att skada andras egendom eller hälsa med till exempel skadliga utsläpp. Enligt individualismen är statens uppgift att skydda individens rättigheter. Varken mer eller mindre. Så det finns ett argument för lagar som t ex begränsar eller förbjuder skadliga utsläpp. Men detta är inte vad “miljöpolitik” går ut på.

För att se varför måste man först förstå att “miljöpolitiken” vilar på miljörörelsens föreställning att naturen är “helig”. “Naturen” (“miljön”, “planeten”, “den biologiska mångfalden”, etc.) har nämligen, enligt miljörörelsens chefsideologer, ett egenvärde dvs ett värde av, i och för sig själv—alltså helt oberoende av ett värderande subjekt som du och jag.

Enligt miljörörelsen är måttstocken för gott och ont “det som skyddar naturen från människan, inte naturen för människan”. Det onda är “människans påverkan på naturen“, varför det goda är “det som minimerar människans påverkan på naturen”.

Miljörörelsens måttstock har inte bara livsfientliga implikationer; den har dessutom frihetsfientliga. Varför? Därför att människor måste exploatera naturen för att kunna leva och blomstra. Det finns alltså inget människor kan eller måste göra för att överleva utan att “påverka” naturen. Staten bör därför ta till tvång och våld för att minska människans påverkan dvs för att stoppa enskilda människor från att göra vad de måste för att leva och blomstra. Då allt vi gör påverkar naturen, kan och bör allt vi gör också kontrolleras av staten. Miljörörelsen är således en totalitär rörelse.

C, L, S och MP vill—i enlighet med miljörörelsens livs- och frihetsfientliga perspektiv—införa, bevara eller förvärra en lång rad skadliga, statliga tvångsingrepp för att åstadkomma en så kallad klimatomställning. Det (verklighetsfrånvända) målet är att göra Sverige till “världens första fossilfria välfärdsland”.

Det handlar om att diktera och styra över individens liv genom att införa och höja “miljöskatter”, statliga subventioner för “förnybar energi”, statliga subventioner för att skydda “värdefull natur”, subventionera “den biologiska mångfalden”, etc., etc., etc. Det handlar alltså om att tvinga individen att offra sitt liv, välbefinnande och sin frihet för “klimatets” skull.

Även om du verkligen tror att “klimatförändringarna” utgör ett hot mot individers rättigheter, varför staten kanske borde och kunde göra något åt saken, är “miljöpolitik” ändå oförenlig med individens frihet (och rättvisan) och därför moraliskt och politiskt oförsvarbar. Ta till exempel ett anti-liberalt förslag som C och L nu ställer sig bakom: flygskatten.

Att med miljöskatter och andra statliga kontroller begränsa individens frihet att flyga med anledning av “klimatförändringar” som ska orsakas av mänsklighetens samlade utsläpp av så kallade växthusgaser, är att straffa individen för något som hon omöjligen kan vara skyldig till. Det beror på att den enskilde individens bidrag till “klimatet” är försumbart.

Detta är något som alla är överens om. Ja, till och med de mest dogmatiska klimatalarmisterna. Det är därför de hysteriskt skriker om att vi måste tvinga ned mänsklighetens samlade förbränning av fossila bränslen med minst 80% för att överhuvudtaget ha en chans att “rädda klimatet”. Om så, då följer det logiskt att den enskilde individens koldioxidutsläpp varken gör till eller från.

Eller för att uttrycka samma poäng på ett annat sätt: Om hela Sveriges samlade koldioxidutsläpp inte gör någon skillnad för “klimatet”, då följer det att ingen enskild individs koldioxidutsläpp gör någon skillnad eftersom inga individer som släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige.

Så om den enskildes koldioxidutsläpp är försumbart (vilket den är), då finns det inget liberalt argument för sådana anti-liberala åtgärder som t ex flygskatten. (Vad som inte är obetydligt är hur mycket bättre människors liv är tack vare flyget. Sanningen är att flyget förbättrar människans miljö.)

Det går inte att försvara anti-liberal miljöpolitik på individualistiska grunder. Det går bara att försvara den på kollektivistiska. Notera att de gröna vill straffa, tygla och offra individens frihet för… För vad? Inte för dina påstådda synder, utan för mänsklighetens samlade synder. Men att straffa, tygla och offra individen frihet att t ex resa med flyg för en påstådd “klimatpåverkan” som hon inte ens i teorin kan vara skyldig till bara för att hon är en del av mänskligheten, är att resonera som en kollektivist, inte individualist.

Så för att sammanfatta. JÖK är fullproppad med anti-liberal miljöpolitik. Därför är jag rädd för att JÖK leder till att individens frihet minskar, inte ökar. Jag är också rädd för att de liberaler som är positiva till JÖK inte ser den gröna, totalitära skog som växer mitt framför ögonen på dem.

5 tips för hur du också kan bli en klimat-tänkare

Carl SvanbergLämna en kommentar

Är du en sådan där som litar på vetenskapsmännen och som tror på vad vetenskapen säger? Eller är du istället en sådan där som (“konspiratoriskt”) förnekar vetenskapen och “klimatet”?

Visst låter det bekant? I “klimat”-debatten är det vanligt att somliga delar in sig själva, och andra, i dessa två breda kategorier.

Men det är inte rationellt att bara acceptera allt som vetenskapsmän säger. Och det är inte heller rationellt att bara ifrågasätta allt som vetenskapsmän säger. Så detta är två förhållningssätt som bör undvikas.

Vad kan du göra? Du kan bidra till att höja nivån på debatten genom att bli en klimat-tänkare.

I detta föredrag ger filosofen Alex Epstein 5 tips för hur du som klimat-tänkare bör resonera kring olika argument och påståenden som du ständigt stöter på i “klimat”-debatten.

Varför Steven Pinkers klimatalarmism underminerar Upplysningens ideal

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag läser just nu Steven Pinkers senaste bok Upplysning nu (original titel Enlightenment Now). Bokens tema är att människans tillvaro har, under de senaste två-tre hundra åren, väsentligen förbättrats i nästan alla relevanta avseenden, detta tack vare Upplysningens ideal—ideal som förnuft, frihet, vetenskap, teknologi. Dessa ideal har gjort möjligt alla de enorma vetenskapliga, teknologiska, ekonomiska, konstnärliga, hälsomässiga och sociala framsteg som vi har sett sedan dess.

Pinker illustrerar, förklarar och demonstrerar detta tema med en omfattande mängd fakta, diagram och citat. Trots att jag inte har läst färdigt boken tycker jag att den än så länge är någonstans mellan “helt okej” till “ganska bra”. Och när jag väl är färdig med boken kommer jag nog, om än med vissa reservationer, att kunna rekommendera den.

Boken har sina brister—därav mina reservationer. En sådan är att det filosofiska försvar som han försöker ge till Upplysningens ideal inte riktigt håller hela vägen. Med tanke på att Upplysningen aldrig hade en chans då den tidens filosofer inte kunde förse förnuftet med ett hållbart filosofiskt försvar, vilket beredde vägen för Immanuel Kant, vars filosofi i sin tur slog igen dörren för förnuftet, så är detta en allvarlig och tragisk brist.

Jag vill dock inte kommentera detta något närmare här och nu. Istället vill jag uppmärksamma ett annat mer “omedelbart” problem, nämligen bokens avsnitt om “klimathotet”. Detta avsnitt slog mig genast som ett av bokens sämre diskussioner.

Det är faktiskt så dåligt att det är helt okaraktäristiskt av boken. Ja, man får nästan intrycket av att Pinker kände sig pressad att—mot bättre vetande—inkludera detta avsnitt.

Det allra första som slog mig är hur vilseledande vagt Pinker formulerar sig. Låt mig bara ge ett exempel: Han återger påståendet att 2014, 2015 och 2016 är de tre varmaste åren någonsin. Detta har mycket riktigt rapporterats i pressen, men varför tror han att detta utgör ett vetenskapligt belägg för klimatalarmismen?

Kommentatorn Peter Schwartz har visat att detta påstående, såsom det har rapporterats i pressen, är vilseledande. Ett obekvämt och underrapporterat faktum är att “rekorden” bröts med temperaturer endast någon bråkdel högre—och som dessutom sannolikt är helt meningslösa då de faller inom den statistiska felmarginalen!

Att Pinker helt okritiskt släpper igenom sådana vilseledande (och meningslösa) uppgifter för att (i Upplysningens namn!) argumentera för klimatalarmisternas tes får mig att undra vad mer han helt okritiskt släpper förbi.

Jag är inte den enda som har reagerat på detta avsnitt. I denna korta video ger filosofen Alex Epstein flera exempel som visar varför Pinkers diskussion om “klimathotet” är ett lågvattenmärke:

Det glädjer mig inte att skriva detta. Tvärtom. Jag håller med Steven Pinker om att det vore fantastiskt om Upplysningens ideal kunde omfamnas av fler. Därför är det bara tragiskt att Pinker underminerar Upplysningens sak genom att föregå med ett så dåligt exempel när det kommer till debatten om “klimathotet”.