Små droppar av sanningen

Ibland får avvikande (dvs fakta och logik-baserade) röster höras i den annars så religiösa och dogmatiska ”klimatdebatten”. Ibland tillåts sanningen sippra in. Ibland får sådana som Bjart Holtsmark, från Norges Statistiska centralbyrå, slå ett slag för verkligheten.

I Expressen tilläts Holtsmark skriva den förbjudna och obekväma sanningen att färre än någonsin dör av väderrelaterade naturkatastrofer. Detta är något som Alex Epstein har påpekat i flera år.

Detta är raka motsatsen till den bild som den gröna vänstern försöker måla upp. Och det som gör detta så förbjudet och obekvämt är att riskerna för att dö av dåligt väder har minskat under exakt samma period som vi har ökat eldningen av fossila bränslen.

Så det finns alltså inte ens någon korrelation mellan den gröna vänsterns vilda domedagsfantasier och verklighetens fakta.

Det finns däremot en kausalitet och den är att billig, riklig och pålitlig energi—vilket först och främst kommer från fossila bränslen—har gjort det möjligt för oss att skydda oss från det naturligt farliga klimatet.

”Viktiga faktorer är troligtvis mer robusta byggnader, bättre varningssystem och en bättre utvecklad infrastruktur, även internationellt, som säkerställer att mat, mediciner och annan hjälp snabbare når de drabbade,” skriver Holtsmark.

Kom ihåg att 99,5% av jordens volym är otjänlig för människan. Nästan 95% av jordens yta är för varm, kall, våt eller torr för att människor ska kunna leva där (med dagens teknik, industri och välstånd). Mänsklig överlevnad kräver att vi tyglar, exploaterar och förbättrar naturen. Planeten behöver en kraftig uppgradering för att kunna tjäna våra behov och begär.

Ja, med vår fossilbränslebaserade civilisation, har vi uppnått bättre klimatkontroll än någonsin tidigare. Ta bara den finska vintern. Ibland är det minus 20 eller 30 där ute. Men inomhus får vi plus 20-30. Så tack vare gas, kol och olja såväl som kärn- och vattenkraft, kan vi året om leva med ett stabilt, skönt och säkert inomhusklimat. Människan kan alltså redan idag ordna en tillvaro som är 40 till 60 grader varmare än naturens ogästvänliga klimat!

När man påminner sig själv om hur vår teknik och industri gör våra liv möjliga (och extremt bekväma), förefaller den nuvarande hysterin kring en smula varmare planet, absurd.

Vem vet? Med lite tur kan vår teknik och industri, hjälpa oss att stoppa nästa istid, asteroid eller supervulkanutbrott. Men för att göra det behöver vi inte bara mer vetenskapliga, teknologiska och ekonomiska framsteg, utan också avsevärt mer billig, riklig och pålitlig energi. Tills vidare betyder det, mer gas, kol, olja och kärn- och vattenkraft. Det vill säga, precis alla former av energi som den gröna nihilistiska vänstern motsätter sig.

Ingen energi, ingen mat

Alex Epstein fortsätter sitt liv-och-död-viktiga upplysningarbete i energi- och ”klimat”debatten:

Not to give the [fossil fuel] industry its due credit is a dangerous injustice. When activists clamor to “keep fossil fuels in the ground,” they do not know, or perhaps don’t care, that if their advice were heeded, people would starve.

Without the broader energy industry, the world could not support a population of 7 billion — or 3.6 billion, or perhaps not even 1 billion. To starve our machines of energy would be to starve ourselves.

Läs hela artikeln, ”Energy Means Food and Time”, här—och dela den till era intellektuellt nyfikna vänner och bekanta.

Greta Thunberg et als omoraliska aktivism

Med Alexandria Ocasio-Cortez i spetsen, har den gröna vänstern i USA börjat argumentera för en ny omfattande våg av statliga kontroller. Namnet på denna nya våg av statliga tvångsingrepp är “the new green deal”. Här i Europa är det många som inspirerats av denna gröna totalitära retorik och som nu efterfrågar en motsvarande “new green deal”.

Men är egentligen “dealen” med “the green new deal”? I denna video argumenterar Alex Epstein, författaren till The Moral Case for Fossil Fuels, för att det är den nya gröna planen som utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten, inte eldningen av fossila bränslen:

Jag rekommenderar alla intellektuellt nyfikna att läsa Alex Epsteins bok The Moral Case for Fossil Fuels. Men som ett perfekt komplement till den boken vill jag också passa på att tipsa om två artiklar av min gamla kollega Keith Lockitch.

I “The Green New Deal: A War Against Energy (Part 1)”, går Keith Lockitch in på djupet och visar att energi är bokstavligen en fråga om liv och död. Statliga tvångsingrepp som stoppar oss från att producera energi kommer att tvinga fram en energifattigdom, som i sin tur att försämra människors livskvalitet och -kvantitet:

Yet even today, large numbers of people still suffer for lack of industrial-scale energy. About 1.5 billion people have no electric lighting, refrigeration, computer technology, electronic devices or medical equipment—no access to electricity at all.5

About 2.5 billion people—more than one-third of the world’s population—have no source of energy for heating or cooking other than biomass fuels such as wood or animal dung, and the resulting smoke from open fires is a leading cause of death in undeveloped countries.6 The World Health Organization estimates that about 1.6 million people die every year from respiratory diseases directly attributable to indoor air pollution—almost as many as die annually from AIDS.7

Similarly, for lack of freshwater and sewage infrastructure built and powered using industrial-scale energy, “over 1 billion people globally lack access to safe drinking-water supplies, while 2.6 billion lack adequate sanitation.” Consequently, “diseases related to unsafe water, sanitation and hygiene result in an estimated 1.7 million deaths every year.”8

And for lack of an adequate capacity for food production and distribution, chronic undernourishment affects more than 1 billion people.9 The result is that in parts of the world today—particularly in parts of Africa—life expectancy is under forty years. It hasn’t been that low in the industrialized world since the eighteenth century—and today, in industrialized countries life expectancy is closer to eighty years.10

Industrial-scale energy is an indispensable, life-saving value. It has completely transformed human life for the better in the industrialized world. And the benefits of industrial development will come to undeveloped countries only if they develop the infrastructure for the large-scale production and use of energy, as India and China are currently doing.

Med tanke på att människans matförsörjning till stor del hänger på tillgången till billig, riklig och pålitlig energi (något som än så länge endast fossila bränslen förser oss med), utgör Greta Thunberg et als kampanj mot fossila bränslen inget annat än en kampanj för att sannolikt döma miljarder människor till svält.

Låt detta sjunka in en stund.

Så länge som Greta Thunberg et al varken vet eller bryr sig om hur de på allvar ska ersätta fossila bränslen ser jag deras oförlåtligt oansvariga aktivism som omoralisk.

“The Green New Deal: A War Against Energy (Part 2)” Lockitch visar att miljörörelsen i princip motsätter sig alla former av energi, inte bara fossila bränslen vilket implicerar att ekologisterna inte försöker att skydda miljön för människan, utan från människan:

As most people see it, there is no inherent conflict between human prosperity and the environmentalist goal of “protecting the environment.” Indeed, most people would argue that protecting the environment is a prerequisite of human prosperity.

With respect to energy and climate, for instance, environmentalists are, in most people’s view, simply trying to secure human well-being by preventing large-scale climate change; they are trying to prevent a planetary catastrophe by finding safer ways to power our civilization.

People don’t see the environmentalist movement as intending to just cut off mankind’s access to energy (which truly would be a catastrophe) but to replace our current fuels with better alternatives—to avoid “dangerous anthropogenic interference with the climate system” by finding new ways of meeting man’s energy needs.22

Yet, nothing we’ve seen from the environmentalist movement shows any real interest in actually meeting man’s energy needs. What’s really driving the movement is a basic idea that has animated environmentalism since its inception: the idea that nature is to be protected from human “intrusion.”

Environmentalism is a broad social and political movement, with roots stretching back decades and with a diverse array of leaders, groups, institutions, and perspectives. But despite its diversity, it is, in essence, an intellectual movement animated by a particular ideology—by a set of philosophic premises that shape its actions and guide its ultimate direction.

Det är därför ekologister, och omoraliska aktivister som Greta Thunberg, är så likgiltiga inför all död och lidande som deras totalitära, gröna politik måste resultera i.

Greta Thunberg har rätt

Häromdagen läste jag av en ren slump en Tweet av Greta Thunberg i vilken hon skrev:

Greta har rätt. Det vore bättre om hon och alla andra så kallade miljöaktivister beskrev deras domedagsprofetior på detta sätt. Då blir det nämligen enklare att upplysa allmänheten om hur fel Greta med flera har.

Ayn Rand skrev en gång att “When opposite basic principles are clearly and openly defined, it works to the advantage of the rational side; when they are not clearly defined, but are hidden or evaded, it works to the advantage of the irrational side”.

Så sant så. Irrationella ideologiska rörelser (som t ex miljörörelsen) måste vara oklara och dunkla; implicita och vaga. De skulle nämligen snabbt kollapsa om dess företrädare alltid var klara och tydliga; explicita och precisa.

Att komma med precisa och specifika domedagsprofetior hjälper endast till att undergräva folks förtroende för miljörörelsen. När jag upptäckte att de hade fel om en sak (t ex kampanjen mot DDT), då började jag undra vad mer de hade fel om. Och när jag väl började gräva upptäckte jag att de hade haft fel om praktiskt taget allt de har skrämt upp allmänheten med de senaste 60 åren. Nästan alla deras domedagsprofetior är antingen extrema överdrifter eller också helt ogrundade. (För detaljer rekommenderar jag böcker som t ex The Moral Case for Fossil Fuels av Alex Epstein, Rational Readings on Environmental Concerns av (redaktör) Jay H Lehr, The Merchants of Despair av Robert Zubrin, The End of Doom av Ronald Bailey och The Skeptical Environmentalist av Björn Lomborg.) När man har så konsekvent fel, år efter år, då beror det på att man har en filosofisk “bias” som gör en oförmögen att se verkligheten som den är och att tänka rationellt. Det är därför de sällan stannar upp och börjar ifrågasätta sina premisser. (Jodå. Det finns undantag. T ex Greanpeace-medgrundaren Patrick Moore.)

Ingen ifrågasätter “klimatförändringarnas” verklighet. Ingen. Klimatet har alltid förändrats. Det är bland annat därför som en del ifrågasätter människans påverkan. Men att prata i termer av “klimatförändringar” är att bjuda in fördelaktig vaghet.

Miljörörelsen slutade prata om den globala uppvärmningen av PR-strategiska skäl, inte vetenskapliga. De visste nämligen att om uppvärmningen inte blev tillräckligt stor då skulle det genast bli svårare att påvisa några negativa konsekvenser som de skulle kunna skrämma upp folk med. Men “klimatförändringar”, det är genialt. Det kan aldrig slå fel. Blir det kallare? Varmare? Torrare? Fuktigare? Mer nederbörd? Mindre? Fler stormar? Färre? Oavsett vad som händer kan det tjäna som skrämmande “data” eller “bevis” för nästa insamlingskampanj.

Oavsett vilken roll människans påverkan har (eller inte har), är den viktigaste frågan huruvida uppvärmningen är katastrofal—eller lagom och därför hanterbar. Alla “belägg” för en katastrofal uppvärmning består av spekulationer, inte observationer. Spekulationerna utgörs av klimatmodeller. Klimatmodeller som än så länge har haft en urusel förmåga att spegla verkligheten och att göra korrekta förutsägelser. Utan dessa korrupta klimatmodeller har vi inget annat än en lagom och hanterbar uppvärmning—och som dessutom har tagit en nästan 20 år lång paus.

Ser vi på helheten och det långa perspektivet, då är det uppenbart att människans förbränning av fossila bränslen inte leder till död och lidande utan tvärtom till liv, välstånd och lycka. Anledningen är att allt som gör livet möjligt kräver massor med energi—riklig, billig och pålitlig energi. Och fossila bränslen är än så länge den enda energin som kan leverera detta. Därför är fossila bränslen den moraliskt och praktiskt sett överlägsna formen av energi—i alla fall om människans liv och välbefinnande är din standard. (Det är min standard.)

Ja, Greta Thunberg har rätt. Sluta prata om “klimatförändringarna” eller ens “klimathotet” (som också är vagt). Jag uppmuntrar Greta med flera att bli mer klara och tydliga. Mer explicita och precisa. Då kommer det nämligen att bli mycket enklare för fler människor att se igenom Greta med fleras anti-industriella, anti-teknologiska, anti-kapitalistiska och därför också anti-mänskliga och anti-livsbejakande kampanj mot fossila bränslen.

5 tips för hur du också kan bli en klimat-tänkare

Är du en sådan där som litar på vetenskapsmännen och som tror på vad vetenskapen säger? Eller är du istället en sådan där som (“konspiratoriskt”) förnekar vetenskapen och “klimatet”?

Visst låter det bekant? I “klimat”-debatten är det vanligt att somliga delar in sig själva, och andra, i dessa två breda kategorier.

Men det är inte rationellt att bara acceptera allt som vetenskapsmän säger. Och det är inte heller rationellt att bara ifrågasätta allt som vetenskapsmän säger. Så detta är två förhållningssätt som bör undvikas.

Vad kan du göra? Du kan bidra till att höja nivån på debatten genom att bli en klimat-tänkare.

I detta föredrag ger filosofen Alex Epstein 5 tips för hur du som klimat-tänkare bör resonera kring olika argument och påståenden som du ständigt stöter på i “klimat”-debatten.

Varför Steven Pinkers klimatalarmism underminerar Upplysningens ideal

Jag läser just nu Steven Pinkers senaste bok Upplysning nu (original titel Enlightenment Now). Bokens tema är att människans tillvaro har, under de senaste två-tre hundra åren, väsentligen förbättrats i nästan alla relevanta avseenden, detta tack vare Upplysningens ideal—ideal som förnuft, frihet, vetenskap, teknologi. Dessa ideal har gjort möjligt alla de enorma vetenskapliga, teknologiska, ekonomiska, konstnärliga, hälsomässiga och sociala framsteg som vi har sett sedan dess.

Pinker illustrerar, förklarar och demonstrerar detta tema med en omfattande mängd fakta, diagram och citat. Trots att jag inte har läst färdigt boken tycker jag att den än så länge är någonstans mellan “helt okej” till “ganska bra”. Och när jag väl är färdig med boken kommer jag nog, om än med vissa reservationer, att kunna rekommendera den.

Boken har sina brister—därav mina reservationer. En sådan är att det filosofiska försvar som han försöker ge till Upplysningens ideal inte riktigt håller hela vägen. Med tanke på att Upplysningen aldrig hade en chans då den tidens filosofer inte kunde förse förnuftet med ett hållbart filosofiskt försvar, vilket beredde vägen för Immanuel Kant, vars filosofi i sin tur slog igen dörren för förnuftet, så är detta en allvarlig och tragisk brist.

Jag vill dock inte kommentera detta något närmare här och nu. Istället vill jag uppmärksamma ett annat mer “omedelbart” problem, nämligen bokens avsnitt om “klimathotet”. Detta avsnitt slog mig genast som ett av bokens sämre diskussioner.

Det är faktiskt så dåligt att det är helt okaraktäristiskt av boken. Ja, man får nästan intrycket av att Pinker kände sig pressad att—mot bättre vetande—inkludera detta avsnitt.

Det allra första som slog mig är hur vilseledande vagt Pinker formulerar sig. Låt mig bara ge ett exempel: Han återger påståendet att 2014, 2015 och 2016 är de tre varmaste åren någonsin. Detta har mycket riktigt rapporterats i pressen, men varför tror han att detta utgör ett vetenskapligt belägg för klimatalarmismen?

Kommentatorn Peter Schwartz har visat att detta påstående, såsom det har rapporterats i pressen, är vilseledande. Ett obekvämt och underrapporterat faktum är att “rekorden” bröts med temperaturer endast någon bråkdel högre—och som dessutom sannolikt är helt meningslösa då de faller inom den statistiska felmarginalen!

Att Pinker helt okritiskt släpper igenom sådana vilseledande (och meningslösa) uppgifter för att (i Upplysningens namn!) argumentera för klimatalarmisternas tes får mig att undra vad mer han helt okritiskt släpper förbi.

Jag är inte den enda som har reagerat på detta avsnitt. I denna korta video ger filosofen Alex Epstein flera exempel som visar varför Pinkers diskussion om “klimathotet” är ett lågvattenmärke:

Det glädjer mig inte att skriva detta. Tvärtom. Jag håller med Steven Pinker om att det vore fantastiskt om Upplysningens ideal kunde omfamnas av fler. Därför är det bara tragiskt att Pinker underminerar Upplysningens sak genom att föregå med ett så dåligt exempel när det kommer till debatten om “klimathotet”.