Det finns otaliga exempel på hur moraliskt genomruttet FN är. Genom att förhålla sig neutralt inför diktaturer ser FN till att sanktionera dem moraliskt. Detta ser endast till att stärka dem. Bråket mellan Sverige och Kuba är det senaste exemplet på det.

SvD:

Bråket började när utrikesminister Carl Bildt höll ett anförande nyligen inför FN:s råd för mänskliga rättigheter, där han bland annat kritiserade Kuba för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Den kubanske FN-ambassadören begärde då ordet och anklagade Sverige för att vara en blodig imperialistmakt, som ägnar sig åt etnisk rensning och förföljer och slänger ut alla som inte är av vikingablod.

…

Den kubanske FN-ambassadören anklagade Carl Bildt för hyckleri, eftersom han i sitt tal om mänskliga rättigheter inte nämnde USA:s Guantanamobas på Kuba eller USA:s krig i Irak. Han konstaterade också att Kuba är medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter medan Sverige inte förtjänat en plats i rådet. Han tycker, att det vore bättre om Carl Bildt stannade i Stockholm. (Min kursivering.)

Eller som Elan Journo uttryckte det: ”The UN’s policy of moral neutrality is precisely what evil desperately craves: a license to commit any depravity and escape with a reputation for being decent”.

Carl Bildt blir anklagad för ”hyckleri” bara för att han inte nämnde USA:s Guantanamobas på Kuba eller krig i Irak i sitt anförande. (Som om USA:s Guantanamobas på Kuba eller krig i Irak var brott mot individens rättigheter.) Denna anklagelse om ”hyckleri” kommer alltså ifrån en brutal kommunistdiktatur där i princip hela befolkningen kan sägas leva i ett enda gigantiskt fängelse. Låt mig citera ur Humberto Fontovas essä ”Monster”:

By 1992 two million Cubans had fled Cuba, most against staggering odds and with only the clothes on their back. By most estimates this is a tiny fraction of  those who desired to leave. A causeway from Havana to Key West in 1961 with the same free travel as existed in Cuba (indeed, in all civilized countries) in 1958 would have emptied the island in two months. According to Cuban-American scholar Dr Armando Lago, 83,000 Cubans have died at sea while attempting to leave Cuba.

Also revealing of the misery and desperation created by the Castro regime is Cuba’s suicide rate, which  reached 24 per thousand in 1986- making it double Latin America’s average, making it triple Cuba’s pre-Castro rate, making Cuban women the most suicidal in the world, and making death by suicide the primary cause of death for Cubans aged 15-48. At that point the Cuban government ceased publishing the statistics on the self-slaughter. The figures became state secrets. The implications seem to horrify even the government.

Enligt RJ Rummel har uppskattningsvis mördat 70 000 oskyldiga kubaner av Fidel Castros regim. Ja, hyckleri var ordet.