Etikett: äganderätten

Photo by Patricia Lazaro from Pexels

Äganderätten, ett “ideologiskt snörliv”?

Carl SvanbergLämna en kommentar

I debatten mellan Catarina Kärkkäinen, ordförande Fria Moderata Studentförbundet, och Magnus Nilsson, ESO-rapportförfattaren bakom förslaget att tvinga skogsbönder att finansiera statens konfiskering av deras skog, stötte jag på ett för mig helt nytt ord: “snörliv”.

Det visar sig att det syftar till en gammaldags korsett. Och en korsett brukar ju folk ha på sig för att strama åt lite runt höften för att se lite slankare ut. Men en korsett kan kännas lite obehaglig och begränsande. Nästan opraktisk.

Det är också så den “praktiske” pragmatikern Magnus Nilsson ser på äganderätten, ett “ideologiskt snörliv”. En obekväm och “opraktisk” ideologisk dvs principiell begränsning på hans önskningar.

Man bara kan se på äganderätten som ett “ideologiskt snörliv” om man inte har en susning om vad den är.

För att människor ska kunna leva och blomstra måste vi ha rätten dvs friheten att producera och konsumera materiella värden: allt ifrån mat, kläder och boende till bilar, datorer och sjukvård dvs välstånd. Äganderätten är friheten till att göra just det dvs producera, köpa, behålla, använda och bestämma över materiella värden.

Vad är “opraktiskt” med detta?

Äganderätten är alltså en förutsättning för att kunna praktisera några rättigheter alls, inklusive den mest grundläggande, rätten till liv. Ayn Rand förklarar:

The right to life is the source of all rights—and the right to property is their only implementation. Without property rights, no other rights are possible. Since man has to sustain his life by his own effort, the man who has no right to the product of his effort has no means to sustain his life.

Vad är “opraktiskt” med att vilja leva och blomstra? Sådana som Magnus Nilsson borde nog ta sig en titt på de länder som har frigjort sig från den “hämmande” äganderätten. Titta t ex på länder som Nordkorea, Zimbabwe och Venezuela. Misären, och svälten, i sådana länder talar för sig själv.

Äganderätten är också en förutsättning för att kunna utöva din tanke-, yttrande-, religions-, förenings- eller mötesfrihet. För att kunna praktisera din yttrandefrihet måste du ha friheten att skapa, köpa, behålla och använda sådant som papper och penna eller, i dessa dagar, en Internet-baserad plattform.

Äganderätten, ett “snörliv”?

Sanningen är att om vi vill liva och blomstra här på jorden, då vore inget mer praktiskt än att erkänna och respektera äganderätten. Ju mer vi respekterar den, desto bättre—och vice versa.

Att en självidentifierad pragmatiker ändå ser på denna grundläggande och livsbejakande rättighet som en obekväm begränsning illustrerar endast att det finns få saker som är mer opraktiskt än pragmatismen.

Stöd mitt arbete, bli en Patreon.

Blanche Jarn om fondsocialismens återkomst

Carl SvanbergLämna en kommentar

Timbros Blanche Jarn skriver om fondsocialismens återkomst:

Förra veckan släppte ESO en rapport där miljökonsulten Magnus Nilsson föreslår att skogsägare ska tvingas betala en ”naturvårdsavgift” när de säljer virke till sågverk, massafabriker och energianläggningar. Intäkterna ska gå till en fond som används för att kompensera för de intrång staten gör när den bildar naturreservat och biotopskyddsområden på någon annans mark. Äger du skog ska du alltså tvingas betala för att staten ska komma undan med att lägga vantarna på din mark.

Ja, detta är rent mardrömsmaterial.

Blanche Jarn ska ha särskilt beröm för är att hon explicit påpekar att äganderätten är en mänsklig rättighet. Det kan inte upprepas och understrykas tillräckligt många gånger.

Det finns nämligen de som envisas med att göra skillnad på mänskliga rättigheter och äganderätter. Men som Ayn Rand förklarar är det ologiskt (och omoraliskt) att göra en sådan distinktion:

There is no such dichotomy as “human rights” versus “property rights.” No human rights can exist without property rights. Since material goods are produced by the mind and effort of individual men, and are needed to sustain their lives, if the producer does not own the result of his effort, he does not own his life.

Denna distinktion sker aldrig av “misstag”: “To deny property rights means to turn men into property owned by the state. Whoever claims the ‘right’ to ‘redistribute’ the wealth produced by others is claiming the ‘right’ to treat human beings as chattel.”

Detta är vad socialism handlar om.

Och kom inte dragandes med “demokratisk socialism”. För den enskilde individen gör det ingen skillnad om hon förslavas av staten (eller “facket” eller “arbetarna” eller “samhället”) därför att en majoritet har bestämt det eller för att Jonas Sjöstedt har bestämt det. Att man röstar om saken gör inte socialismen mindre totalitär.

P.S. Jag kan inte låta bli att notera syftet med denna skogssocialism. Man vill kränka individens rättigheter—och i processen oundvikligen offra människors liv och välbefinnande—för att bilda “naturreservat” och “biotopskyddsområden”. Människors liv och rättigheter ska alltså offras för skog, svamp och myggor! Det är svårt för mig att komma på ett lägre motiv än så. Att ett sådant motiv ändå anses ge politiken legitimitet skrämmer mig nästan mer än själva skogssocialismen.