Nej till ett “lagom” EU

Att, som kristdemokraterna, kampanja för ett “lagom” EU är ingen bra idé. Vad är “lagom”? Ingen vet. Mellan raderna är det tänkt att vi ska vi instinktivt kunna känna oss fram till vad som är “lagom”. Det är inte för mycket av det goda eller för lite av det onda; det är något där “mittemellan”.

Epistemologiskt förutsätter detta “lagom”-tänkande att “Du vet vad det är när du ser det”. Därför vet ingen egentligen vad som menas med “lagom”. Det är också därför de nyss ut med en “lathund” som ska förklara vad som menas med “lagom”.

Men om man tittar på lathunden ser vi att det inte finns någon princip här. Varför just svensk matexport? “Miljöhot”? Handelsavtal? Samarbete om kärnkraft?! Hur skiljer sig just dessa punkter från vad de avfärdar som “inte lagom”? Inget. Det finns till exempel ingen principiell skillnad i att ge EU makten att i miljöns namn detaljreglera våra liv och att ge EU makten att detaljreglera Netflix. Varför är det just detta som är “lagom”? Inget svar. Ingen förklaring. Ingen rationell motivering. I båda fallen överger man principen om individens rättigheter.

I partiets EU-valmanifest står det att EU ska vara “lagom”: “EU ska fokusera på frågor som kräver gemensamma lösningar och hålla sig borta från sådant som sköts bättre på nationell nivå”. Men vad är principen som avgör vad som sköts bättre på EU-nivå eller på nationell nivå?

De skriver också att:

EU behöver vara lagom, inte i sin vilja eller kraft att lösa problem, men i ambitionen kring vilka frå- gor unionen kan och bör ägna sig åt. Kristdemokraterna vill ha ett EU som fortsätter utveckla den inre marknaden, tar ansvar för miljöproblemen, säkrar tryggheten och är en tydligare röst för demokrati, frihet, handel och mänskliga rättigheter—såväl inom som utanför unionen.

Kan du se principen? Inte jag heller.

Vad som gör “lagom” än värre som en standard är att den inbjuder moraliskt oförsvarbara “kompromisser”. Vad är en “lagom” dos av orättvisa? Eller ofrihet? Ingen vet. Och hur i hela friden kan man någonsin ursäkta en “lagom” dos av orättvisa eller ofrihet? Men om “lagom” är standarden, då är det där man hamnar.

Barry Goldwater hade rätt när han sade att “I would remind you that extremism in the defense of liberty is no vice! And let me remind you also that moderation in the pursuit of justice is no virtue!” När det kommer till principer finns det inga kompromisser. Inga gråzoner. Inget “lagom”. Det är antingen eller.

Utan principer—eller mer generellt: abstrakt kunskap—som kan vägleda oss, måste vi förlita oss på känslor och traditioner. Men detta är uppenbarligen inget rationellt sätt att leva—eller organisera ett samhälle. Det må så vara att kristdemokraternas instinkter är bättre än t ex centerpartisternas. Men kristdemokraternas instinkter är ändå ingen rationell grund för politiken.

Min klagan handlar alltså inte om kristdemokraternas sakpolitik (det är ett inlägg för en annan dag), utan mot det epistemologiska förfall som det konkretbundna (icke-begreppsliga) “lagom”-tänkande representerar.

“Lagom” bör inte ligga till grund för politiken. Politiken bör istället—liksom alla andra aspekter av våra liv—uteslutande bestämmas av förnuftet, inte känslor och traditioner. Att vägledas av förnuftet betyder att vi vägleds av abstrakt kunskap, inklusive fundamentala generaliseringar. Vi bör med andra ord vägledas av principer.

$ $ $

På tal om vikten av att vägledas av förnuftet och principer, vill jag tipsa om Leonard Peikoffs briljanta Ford Hall Forum-föredrag “Why Should One Act On Principle?”

Du är vad du tänker

Ju bättre du tänker, desto bättre blir ditt liv. Därför glädjer det mig att Leonard Peikoffs kurs “The Art of Thinking” äntligen är tillgänglig på YouTube och ARI Campus. (Detta är en av mina personliga favoriter.)

I dessa föreläsningar visar dr. Peikoff hur man tillämpar objektivismens epistemologiska principer i sitt egna vardagliga tänkande.

Således går han bland annat igenom den fria viljans kognitiva roll; hur man tänker i termer av väsentligheter och principer; kunskapens hierarkiska natur; hur man kan vara säker; statistik; och mycket mer.

Rekommenderas varmt!

Vad gör en “svensk” svensk?

Häromdagen skrev Thomas Gür en artikel i Svenska Dagbladet i vilken han försöker reda ut skillnaden mellan svensk, svensk och svensk. Eller för att vara mer petig, “etnisk” svensk, assimilerad svensk (detta är min formulering) och svensk medborgare.

Det kan vara bra att veta hur man gör en sådan distinktion. Men hur intressant denna distinktion än är, fick Gürs artikel mig osökt att tänka på det så kallade universalieproblemet.

Universalieproblemet handlar om: Vad är kopplingen mellan våra ord och verkligheten?

Vad är det som ordet “svensk” refererar till i verkligheten? Ja, de har vissa likheter, men de är inte identiska. Så vad är denna “svenskhet” som förenar svenskarna? Vidare: Vad, om något, är det som gör det möjligt att kategorisera, och benämna, alla människor som människor? Vad, i verkligheten, är det som ligger till grund för ord som gott och ont? Rättvisa? Rättigheter? Kärlek? Etc., etc., etc.

Vi tänker med ord. Men våra ord är bara audio-visuella symboler för våra begrepp. Så universalieproblemet handlar egentligen om: Vad är kopplingen mellan våra begrepp och verkligheten?

Är våra begrepp och definitioner blott subjektiva, sociala konventioner? Eller har de en objektiv grund i verkligheten?

Om man inte har ett bra svar på universalieproblemet då har man ett problem: man vet inte och kan inte redogöra för hur ens tankar grundar sig i verkligheten.

I Concepts and Propositions, en ny kurs av dr. Harry Binswanger får vi objektivismens svar på denna helt avgörande och fundamentala fråga. (För att vara noga så presenteras dr. Binswangers tolkning av Ayn Rands begreppsbildningsteori. Som vanligt måste var och en måste bedöma om de tror att det är en riktig tolkning av Rands teori, eller inte.)

Detta är en ganska bra introduktion till ämnet som riktar sig särskilt till nybörjare till filosofi i allmänhet och, naturligtvis, objektivismens kunskapsteori i synnerhet.

Om man vill lära sig att tänka logiskt, dvs objektivt, då är det av ett enormt värde att veta hur man kan validera sin begreppsliga kunskap.

Om detta inte är tillräckligt för att motivera dig, då vet jag inte vad mer som ska till.

Jo just det: Concepts and Propositions är helt gratis. Lyssna på ARI Campus!

Photo by Jeff Weese from Pexels

“Alternativa” statistik

En del av mina läsare har säkert hört talas om ShadowStats. Men om du inte har det så kommer här en kort introduktion: ShadowStats är en hemsida som drivs av ekonomen John Williams. Sidans syfte är att “avslöja” den amerikanska ekonomins “verkliga” tillstånd. Enligt Williams har den amerikanska staten manipulerat bort problem som den höga inflationen, massarbetslösheten och den recession som USA har genomlidit de senaste 18 åren. Om du tycker att detta låter skumt så beror det på att det är det.

ShadowStats är mest känd för deras inflationsstatistik. Det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet (BLS), som räknar ut konsumentprisindex (ett index som försöker mäta den generella prisnivån), har enligt Williams manipulerat sönder detta index till en sådan grad att det inte längre mäter hur mycket priserna faktiskt stiger. Williams menar att om vi skulle räkna ut KPI på samma sätt som man gjorde på 1970-talet då skulle priserna stiga med ca 10% per och inte med ca 2% per år som den officiella statistiken tyder på. Genom att ta hänsyn till sådana saker som effekten av billigare substitut och kvalitetsförbättringar har alltså BLS “trollat bort” inflationen.

Vad är då problemet med ShadowStats “alternativa” statistik?

Det visar sig att Williams inte har räknat om KPI för 1980-talet och framåt. Nej, allt han har gjort är att han har noterat hur KPI beräkningarna har ändrats genom åren och sedan har han bara staplat dem på varandra. Sedan har han bara adderat denna siffra för KPI sedan början av 1980-talet och framåt. Det är därför som Williams grafer ser ut som om han bara har staplat sin konstant på officiella data—för det är precis vad han gjort.

1999 BLS släppte en rapport i vilken de inte bara redogör för hur de nya beräkningsmetoderna fungerar. De ger oss också en uppskattning på hur de nya beräkningsmetoderna har påverkat konsumentprisindex. Enligt deras uppskattningar har dessa metodförändringar, i genomsnitt, endast skrivit ned konsumentprisstegringarna med 0,45% per år. Vissa år mer, andra år mindre. Ett exempel: Enligt den gamla beräkningsmetoden steg konsumentpriserna 1979 med 13,8%. Enligt den nya beräkningsmetoden steg de med 10,7%. Med andra ord skulle dagens beräkningsmetoder inte kunna “trolla bort” 1970-talets höga inflation. Vare sig dessa metodförändringar är befogade eller inte så har de inte haft den effekt som Williams et al. påstår.

Man måste dock inte läsa BLSs rapport för att veta att något inte stämmer med ShadowStats “alternativa statistik”. Man behöver bara fundera ett par minuter på vad som följer om dessa fantastiska siffror faktiskt stämde. Om priserna har stigit med minst 5% per år sedan mitten av 1980-talet medan USAs nominella BNP i genomsnitt har stigit med 5% då följer logiskt det att USAs reala BNP har i bästa fall stått stilla sedan dess. Detta är rent nonsens. Det enda som är ännu mer nonsens är Williams påstående att USAs ekonomi har genomlidit en recession sedan 2000!

Mitt syfte är inte i första hand förklara varför man inte ska förlita sig på John Williams ShadowStats. Nej, jag tar upp detta därför att vi inte har råd att låta oss (som förespråkare av kapitalism) eller kapitalismen associeras med sådan här smörja. Ändå har många (påstådda) försvarare av kapitalismen och fria marknader—t ex Steve Forbes, Elizabeth Ames, Amity Shlaes och Niall Ferguson—använt sig av ShadowStats “alternativa” statistik i försök att bevisa att inflationen är och har varit betydligt värre än vad den officiella statistiken antyder.

Precis som det är katastrofalt att förknippa kapitalismen med religion (vilket många religiösa konservativa försöker göra) så är det katastrofalt att förknippa kapitalismen med “crackpot” teorier a la ShadowStats. I den mån kapitalismens förespråkare använder sig av konspiratoriskt nonsens som en del av deras argumentation kommer det att göra kritiskt tänkande individer skeptiska om allt annat vi har att säga—och det med rätta. Förresten: Om riktig data och statistik inte duger för våra resonemang då finns det inte heller något skäl för en rationell publik att ta oss på allvar och verkligen lyssna på vad vi har att säga.

Vidare: Om man på fullaste allvar påstår att USAs ekonomi har stagnerat eller krympt sedan mitten av 1980-talet, dvs i över trettio år, då får man ju onekligen kapitalismen att framstå i dålig dager. För vad är så förträffligt med ett ekonomiskt system som ger oss decennier av stagnerande eller sjunkande levnadsstandard? Varför svartmåla kapitalismen med felaktiga data?

Då majoriteten är både oinformerad såväl som felinformerad om kapitalismens natur, historia och värde, har vi inte råd att använda oss av data och statistik som endast kan undergräva vår trovärdighet (och kapitalismens redan dåliga rykte).

För kapitalismens skull är det viktigt att vi alla föregår med ett gott epistemologiskt exempel. Vi kan och bör ständigt höja ribban på vår argumentation. Vi måste tänka som vi lär. Börja med att förkasta ShadowStat och deras “alternativa” statistik.