Etikett: Filosofi

Filosofi och journalism

Carl SvanbergLämna en kommentar

Hur kommer det sig att så många journalister är icke-objektiva? Den mest grundläggande förklaringen är att de har en falsk filosofi. Det vill säga, en filosofi som inte stämmer överens med verkligheten. Men istället för att granska sina premisser vinklar de sin rapportering så att den stämmer bättre överens med deras falska filosofi.

Men detta gör dem inte nödvändigtvis oärliga. Hur kommer detta sig? Den enskilt bästa förklaringen på detta fenomen kommer från filosofen Harry Binswanger:

A worldview–i.e., a philosophy–is not normally something people look at, but something they look through. A philosophy is a frame of reference for understanding and dealing with the concretes (and middle-level abstractions) we confront in life. It takes a special act of reflection and abstraction to make a philosophy an object of cognition, rather than a means of cognition–i.e., to make it a “what” rather than a “how.”

Unreflective people, which definitely includes journalists, are not aware that they have a philosophy at all. But they are inescapably aware of philosophies different from their own. So liberal journalists think that they are not using any philosophy, they are just looking at and describing events “non-ideologically.” But when they see conservatives coming to what strikes the liberal journalists as “weird” conclusions, they know that the conservatives are led to them by their political philosophies.

I have likened this general phenomenon to the issue of regional accents. Nobody thinks he speaks with an accent. He thinks he just speaks “plain.” But he sure is aware of accents that differ from his own. So a Brooklynite hearing a Texan speak is very aware of the Texan having an accent. But that Brooklynite doesn’t think he has any accent–unless he has been repeatedly told he does by non-Brooklynites.

Läs hela här.

Skrämselargumenten mot Ayn Rand

Carl Svanberg2 kommentarer

Jag upptäckte Ayn Rands filosofi, objektivismen, sommaren 1999. Jag var 15 år gammal när jag började läsa Per-Olof Samuelssons översättning av Capitalism: The Unknown Ideal. Den boken förändrade mitt liv. Grundligt och för alltid. Och till det bättre.

Tjugo år senare kan jag inte låta bli att notera att jag har än så länge inte stött på ett enda bra eller seriöst argument mot Rands filosofi.

Jodå, jag har hört massor med argument, men inga bra eller seriösa.

Med “bra” menar jag att det är logiskt, att slutsatsen följer logiskt från sanna och relevanta premisser. Med “seriös” menar jag att det förutsätter att man har gjort minsta lilla ansträngning att åtminstone försöka förstå idéerna som man påstår sig argumentera emot.

När jag studerade filosofi vid Lunds universitet fanns det inte en enda akademiker som någonsin bemödade sig med att ens försöka lägga fram några bra eller seriösa argument mot Rands idéer. Däremot såg jag akademiker förvränga hennes idéer och tillskriva henne idéer som hon uttryckligen argumenterade emot och avfärdade som falska.

Som ett exempel på det senare bevittnade jag en gång en professor som utan någon som helst skam i kroppen ljög inför hela klassen om att Rand förespråkade psykologisk egoism.

Halmdockor kunde de enkelt slå ned; Rands egna argument däremot? “Blank out”.

Av alla dåliga och oseriösa argument som jag har hört genom åren är vad Ayn Rand själv kallade för skrämselargument.

Skrämselargument är som ad hominem-argument, ett logiskt felslut. Låt mig citera Rand:

There is a certain type of argument which, in fact, is not an argument, but a means of forestalling debate and extorting an opponent’s agreement with one’s undiscussed notions. It is a method of bypassing logic by means of psychological pressure . . . [It] consists of threatening to impeach an opponent’s character by means of his argument, thus impeaching the argument without debate. Example: “Only the immoral can fail to see that Candidate X’s argument is false.” . . . The falsehood of his argument is asserted arbitrarily and offered as proof of his immorality.

Och:

The essential characteristic of the Argument from Intimidation is its appeal to moral self-doubt and its reliance on the fear, guilt or ignorance of the victim. It is used in the form of an ultimatum demanding that the victim renounce a given idea without discussion, under threat of being considered morally unworthy. The pattern is always: “Only those who are evil (dishonest, heartless, insensitive, ignorant, etc.) can hold such an idea.”

I sin senaste artikel, “The Argument from Intimidation: A Confession of Intellectual Impotence”, dokumenterar Craig Biddle några exempel på hur Paul Krugman, Kevin Williamson, Heidi Moore, John Gray och Sam Harris försöker avfärda Ayn Rands idéer med just skrämselargument.

Studera gärna Biddles exempel och fråga sedan dig själv: “Hur kommer det sig att t ex Sam Harris känner sig tvungen att ta till skrämselargument när det kommer till Ayn Rands idéer?”

Jag menar, om hennes idéer nu är så “uppenbart” falska, då borde väl Harris et al knappast ha några svårigheter med att ge oss några bra och seriösa argument för en sådan slutsats? Så varför gör han då inte det? Varför nöjer han sig med ologiska skrämselargument?

Nationalekonomins begränsningar

Carl SvanbergLämna en kommentar

1946 skrev Ayn Rand ett brev till Leonard Read, med anledning av grundandet av Foundation for Economic Education (FEE):

The mistake is in the very name of the organization. You call it The Foundation for Economic Education. You state that economic education is to be your sole purpose. You imply that the cause of the world’s troubles lies solely in people’s ignorance of economics and that the way to cure the world is to teach it the proper economic knowledge. This is not true—therefore your program will not work. You cannot hope to effect a cure by starting with a wrong diagnosis.

The root of the whole modern disaster is philosophical and moral. People are not embracing collectivism because they have accepted bad economics. They are accepting bad economics because they have embraced collectivism. You cannot reverse cause and effect. And you cannot destroy the cause by fighting the effect. That is as futile as trying to eliminate the symptoms of a disease without attacking its germs.

Marxist (collectivist) economics have been blasted, refuted and discredited quite thoroughly. Capitalist (or individualist) economics have never been refuted. Yet people go right on accepting Marxism. If you look into the matter closely, you will see that most people know in a vague, uneasy way, that Marxist economics are screwy. Yet this does not stop them from advocating the same Marxist economics. Why?

Hat tip: Ed Thompson.

Kort om den filosofiska orsaken till den svenska skolans förfall

Carl SvanbergLämna en kommentar

Vid Quilette skriver Magnus Henrekson och Johan Wennström om den svenska skolans förfall. Författarna klandrar framför allt den “socialkonstruktivistiska” pedagogik som numera dominerar den svenska skolan:

This approach contends that knowledge and reality are subjectively constructed, which implies that knowledge cannot be transferred from teacher to student . . . Instead, students should be given freedom of choice in their learning and work independently to acquire supposedly general skills such as creativity and critical thinking, which are considered more durable than ‘facts’ arbitrarily arranged in core subjects.

Enligt den “socialkonstruktivistiska” pedagogikens “logik” ska lärarna inte ägna sig åt att lära eleverna tonvis med väsentliga fakta och kunskaper. Istället är det tänkt att okunniga elever ska själva eller tillsammans med andra “lära sig” genom att fumla sig fram till “kunskap”. Den obildade ska alltså leda den obildade. Med en sådan irrationell pedagogik är den svenska skolans tillstånd inget mysterium.

Jag minns förresten själv hur det var när jag gick i skolan på 1990-talet. Det var ofta så illa att jag tvingades kompensera för den bristande “undervisningen” genom att ägna oräkneliga timmar åt fakta- och kunskapsintensiva självstudier i skolans bibliotek.

Samma “socialkonstruktivistiska” pedagogik har, som väntat, haft samma destruktiva inverkan i t ex USA, Frankrike, Storbritannien och Spanien. Så detta är inget unikt för Sverige. Vad som möjligen är unikt för Sverige är hur snabbt skolan har förfallit.

För exempel, bevis och detaljer råder jag nyfikna att bland annat läsa Seven Myths about Education av Daisy Christodoulou och God utbildning och dålig: Internationella exempel av Inger Enkvist. Ni kan också lyssna på Leonard Peikoffs klassiska Ford Hall Forum-föredrag “The American School: Why Johnny Can’t Think”:

Vad är denna “socialkonstruktivistisk” pedagogik uttryck för? I filosofiska termer, är den naturligtvis ett uttryck för subjektivism.

Subjektivism är idén att verkligheten är en produkt av medvetandet. Medvetandet upptäcker, enligt detta synsätt, inte verkligheten; det skapar den.

Om subjektivismen är riktig, då följer det förstås att det inte finns någon objektiv verklighet eller objektiv kunskap för lärare att lära ut, varför det enda som återstår är för elever att själva (eller tillsammans) “skapa” sin egna (eller gemensamma) subjektiva “sanning”.

Den svenska skolans förfall utgör därför ännu en dramatisk illustration av vilken avgörande betydelse fundamentala dvs filosofiska idéer har för världen vi lever i.

Leonard Peikoff vid the Ford Hall Forum

Carl SvanbergLämna en kommentar

Jag är ett enormt fan av dr. Leonard Peikoff, Ayn Rands intellektuella arvtagare och författare till böcker som The Ominous Parallels, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand och The DIM Hypothesis.

Så det är med stor glädje jag ser att Ayn Rand Institute har tillgängliggjort Peikoffs samtliga (14) Ford Hall Forum-föredrag.

I dessa föreläsningar behandlar dr. Peikoff ett rikt omfång av ämnen som: vad som är fel med den amerikanska skolan till, varför USAs intellektuella så USA-fientliga, hur statens inblandning förstör den amerikanska sjukvården, varför religion är fundamentalt oförenligt med Amerikas filosofiska essens, Peikoffs trettio år med Ayn Rand, brottslighetens filosofiska rötter, den skandalösa OJ-rättegången, och mer.