Sjukvårdskapitalism—ett kunskapslyft för högern

One of the methods used by statists to destroy capitalism consists in establishing controls that tie a given industry hand and foot, making it unable to solve its problems, then declaring that freedom has failed and stronger controls are necessary. — Ayn Rand

I min artikel “Hur de borgerliga skönmålar sjukvårdssocialismen” skrev jag att den svenska högern ofta agerar som socialismens PR-män när det kommer till sjukvården. (Med “högern” menar jag, förresten, de som huvudsakligen stöder individens frihet och kapitalism.)

Trots att de säger sig stå för marknadsekonomi, privat ägande, vinstintresset och konkurrens, tycks de vara helt ovilliga och/eller oförmögna att förespråka sjukvårdskapitalism. Sjukvården, säger de, ska vara “solidariskt finansierad över skattsedeln” som det eufemistiskt heter. Vilket alltså betyder att “sjukvården ska vara socialistisk”.

Men det är inte bara det att många högerpolitiker, -debattörer och sympatisörer vägrar att argumentera för en kapitalistisk sjukvård; de allra flesta försöker till och med försvara och skönmåla den bristfälliga socialistiska sjukvården.

Under socialistisk sjukvård kontrollerar staten kostnaderna vanligtvis genom priskontroller och/eller ransoneringar. Således råder det alltid en artificiell, statligt planerad brist på sjukvård. Ett vanligt uttryck för denna brist är att folk tvingas att köa för vården precis som folk tvingas att köa för praktiskt taget allt i socialistiska länder.

Som jag förklarade i min förra artikel, så försöker högern ursäkta och rationalisera låga kvaliteten inom den socialistiska sjukvården genom att antyda att sjukvårdskvantiteten inte har en inverkan på sjukvårdskvaliteten—som om kvantitet och kvalitet inte hänger ihop. Säg det till dem som lider och dör på grund av bristen på sjukvård. Hur bra är vård som ransonerats bort?

Om man köper att ransoneringen av sjukvårdens kvantitet inte påverkar vilken sorts vård man får eller om man får den alls, fundera då på vad det innebär. Plötsligt finns det inga brister som socialisterna inte längre kan ursäkta eller motivera. I Venezuela skulle t ex socialisterna kunna skryta om att deras dagligvarubutiker och sjukvård och allt annat minsann är i världsklass: problemet är bara den omfattande bristen på allt. “Om du väl får tag på den där toalettrullen eller det där målet för dagen”, skulle de kunna säga, “då kommer du genast att inse att socialismen är det bästa som har hänt er!”

Så varför kommer då så många högerpolitiker, -debattörer och -sympatisörer till den socialistiska sjukvårdens räddning? Varför kan de inte förmå sig att opinionsbilda för sjukvårdskapitalism?

I grunden finns det två sammanhängande skäl. Det mest grundläggande är att de, precis som 99% av befolkningen, tror på fel moral: osjälviskhetens moral dvs altruismen. (Om altruismen är fel, vad är då alternativet? Egoismen.)

Högern tror som nästan alla andra att om människor behöver något då är de också, i enlighet med altruismens logik, berättigade till det. Människor behöver sjukvård, så de har rätt till sjukvård; de behöver utbildning, så de har rätt till skola; de behöver ekonomisk trygghet, så de har rätt till alla möjliga bidrag (inklusive bidrag som kallas för socialförsäkringar och pensioner); osv., osv., osv. Det är därför de inkonsekvent förespråkar välfärds- och omfördelningspolitik; det är också därför de motsägelsefullt förespråkar och försvarar sjukvårdssocialismen.

Men altruismen har inte hindrat den svenska högern från att i andra sammanhang förespråka en någorlunda pro-kapitalistisk (och anti-altruistisk) politik. Så det finns en ytterligare faktor som jag tror är ganska avgörande här. Och det är att högern har, som 99% av befolkningen, inte en susning om hur USAs sjukvård fungerar. Detta är viktigt eftersom så gott som alla—från höger till vänster—har fått för sig att USA representerar den fria sjukvårdsmarknaden. Så de tror att USA visar hur sjukvårdskapitalism fungerar. Därför tror de också att detta är vad du kan vänta dig om sjukvårdskapitalismen införs i Sverige.

Detta är fel.

Om du känner dig träffad då är detta inget att skämmas över—amerikanerna har inte heller en susning om hur deras system fungerar. Men okunskapen om USAs sjukvård är så extremt stor att den hämmar högern i sjukvårdsdebatten.

När det kommer till sjukvårdsdebatten behöver högern ett kunskapslyft. Så vad jag tänkte göra idag är att helt enkelt bespara er en massa tid och besvär genom att samla ihop några artiklar, essäer, och rapporter som tillsammans ger dig den intellektuella ammunition som du kommer att behöva för att konsekvent verka för individens frihet och kapitalism.

Dessa artiklar, essäer och rapporter kommer inte bara att göra er immuna mot vänsterns okunskap, myter, propaganda, desinformation och rena lögner om USAs sjukvård. De kommer dessutom att förse er med ett överflöd av praktiska och—viktigast av allt—moraliska argument mot socialistisk sjukvård och för kapitalistisk sjukvård.

Men innan jag kommer till listan, låt mig först etablera bakgrunden.

Det som mer än något annat gör USAs sjukvård avskräckande är just att den är så extremt dyr. Räkningarna som folk ofta får betala är ofta obscena och mardrömslika. Men varför är då vården så rysligt dyr i USA?

Enligt vänstern beror detta på att “Sådan är kapitalismen”. USA visar vad som händer när de otyglade marknadskrafterna får verka fritt. Detta är vad du kan förvänta dig när profiten styr över vården, istället för upplysta och altruistiska politiker och byråkrater. Då slutar vi med att folk blir ruinerade över brutna ben eller barnfödslar. “Vi vill inte ha det som i USA!” skriker vänstern.

Vad som förvånar och frustrerar mig är att jag har aldrig sett en enda högerpolitiker, -debattör eller -sympatisör rätta de som helt felaktigt och lögnaktigt påstår att USAs dyra vård beror på den fria marknaden. Nej, den vanligaste reaktionen är att man instämmer med vänsterns felaktiga och lögnaktiga beskrivning och bestämt skriker tillbaka, “Nej, vi vill inte ha det som i USA! [Länge leve sjukvårdssocialismen!!!]”

Om fler högerpolitiker, -debattörer och sympatisörer gjorde sig besväret att läsa på då hade de vetat att USAs sjukvård har i nästan 100 år misshandlats av massvis med statliga tvångsingrepp. De hade vetat att det är på grund av dessa tvångsingrepp som vården har blivit så dyr. De hade vetat att USAs sjukvård endast bevisar vad som händer när staten tvingar fram en ofri sjukvårdsmarknad.

Med denna bakgrund etablerad, låt mig nu gå igenom min korta lista av självstudiematerial. Denna lista är på inget sätt uttömmande. Vad jag har valt att samla här ska förstås som en grundkurs i ämnet. Men om du tar till dig materialet då kommer du se att USAs sjukvård är ett statligt skapat och finansierat monster:

  • “Health Care is Not a Right” av Leonard Peikoff
    I denna artikel förklarar Peikoff varför sjukvård inte är en rättighet. Han går också kortfattat igenom hur statens inblandning driver upp sjukvårdskostnaderna. Finns också på video här:

Hur de borgerliga skönmålar sjukvårdsocialismen

Borgerliga politiker, debattörer och sympatisörer säger sig stå för marknadsekonomi, vinstintresse, valfrihet, konkurrens och individens frihet—eller med ett ord som de sällan vågar ta ur mun: kapitalism.

Men när det kommer till Sveriges sjukvård förvandlas de flesta borgerliga till socialismens PR-män.

Du har säkert hört borgerliga företrädare säga att Sveriges socialistiska sjukvård är i världsklass. Problemet är bara en liten petitess: tillgången; bristen på sjukvård; de långa, plågsamma och dödliga köerna.

De borgerliga försöker alltså få alla till att tro att bristen på sjukvården—framför allt i form av långa köer—är en sak och att själva sjukvården något helt annat.

Det kan vid en första anblick låta oskyldigt och plausibelt att göra denna distinktion, men om vi tänker efter är det varken eller.

Men genom att om och om igen dra uppmärksamhet till denna distinktion, vill många borgerliga politiker och debattörer alltså få oss att tro att socialism, som inte fungerar i något annat avseende, helt plötsligt fungerar alldeles utmärkt när det kommer till sjukvård.

Ingen skulle få för sig att göra samma argument inom någon annan näring, så varför ska vi helt plötsligt acceptera denna distinktion när det kommer till att utvärdera den svenska sjukvårdens kvalitet?

Skulle du acceptera om din Internetleverantör sade, “Vårt bredband är i världsklass! Visst, problemet är bara tillgången, de långa laddningstiderna, att vissa tjänster aldrig laddas in… Men förutom detta är vi världsledande!”.

Eller tänk om din lokala ICA-butik resonerade: “Våra matbutiker är i världsklass! Visst, problemet är tillgången till matvaror, de långa brödköerna, att vissa matvaror aldrig erbjuds… Men annars erbjuder vi alltid varor i världsklass!”

Eller vad sägs om ett leveransbolag, som vi kan kalla för, tja, NordPost: “Vi är ett fantastiskt leveransbolag! Visst, det är inte alltid att vi kommer fram i tid, eller på rätt ställe, eller med rätt grejer, eller att vi kommer fram alls. Men häng inte upp dig på dessa oväsentliga detaljer”.

Ett sista exempel: Vad är egentligen värdet av ett hus som du måste betala för idag men som du inte kan flytta in i förrän om 20-30 år? Hur mycket skulle du vara villig att betala för ett sådant hus i “världsklass”?

De borgerligas argumentation är en skönmålning av den svenska sjukvårdssocialismen. Det hela påminner om Monty Pythons ostbutik-sketch: “It’s not much of a cheese shop, is it?”

Tillgängligheten av en vara eller tjänst är en viktig aspekt av varans eller tjänstens kvalitet. Det går inte att helt skilja dem åt. Och detsamma är sant när det kommer till att utvärdera Sveriges socialistiska sjukvård. (När man tänker efter, låter de borgerligas skönmålande resonemang som alla andra ömkliga försök att ursäkta och försvara socialismen: “Det är bra idé i teorin, men inte i praktiken”. Men vad är egentligen bra med en idé som inte fungerar i praktiken? Och vad är egentligen bra med vård som inte finns tillgänglig? Sanningen är att socialismen inte fungerar i praktiken—och inte kan fungera—därför att det är en ond idé i teorin.)

Tar vi hänsyn till hur ofta vården av olika skäl inte är tillgänglig—på grund av den ransonering som socialistisk sjukvård alltid för med sig—då blir det enklare att argumentera för att Sveriges socialistiska sjukvård knappast är i världsklass. Än viktigare är att det blir enklare att argumentera för att Sveriges sjukvård är sämre än vad den skulle kunna ha varit om vi istället hade haft en kapitalistisk sjukvård. Men detta gör inte högern; de låter istället vänstern vinna på “walkover”.

Med sådana här borgerliga vänner, behöver kapitalismen inga fiender.

Varför gör då så många borgerliga så här? Varför ägnar de sig åt att skönmåla sjukvårdssocialismen? Mer om detta vid ett senare tillfälle.