Ett litet steg mot åsiktsförbud?

Föreställ dig att Svea hovrätt förbjuder Moderata Ungdomsförbundet eftersom MUF strider mot “god sed”. Som bevis lyfter staten fram att MUF “idealiserar” kapitalismen, motsätter sig “ekonomiska rättigheter” och tolererar ekonomisk ojämlikhet. Om detta hände, då skulle du säkert bli alarmerad och fördöma detta som ett allvarligt övergrepp på föreningsfriheten och, i förlängningen, tanke- och yttrandefriheten.

Detta har dock redan skett. Inte i Sverige, men i Finland. Och föreningen som har förbjudits är inte MUF, utan Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Men då NMR är en rasistisk och nazistisk förening, tycks ingen vilja eller orka ifrågasätta förbudet. Som en konsekvent förespråkare av individens rättigheter, kan jag dock inte låta bli att protestera.

Ja, NMR är en rakt igenom rasistisk och nazistisk rörelse dvs en rakt igenom kollektivistisk dvs rakt igenom ond rörelse. NMR och dess medlemmar bör dömas och behandlas därefter. Vi som tar rättvisa på allvar bör vägra att ha något med NMR och deras medlemmar att göra. Vi bör alltså bojkotta dem ekonomiskt och frysa ut dem socialt.

Ja, våldsbejakande föreningar som i ord och handling utför, uppmuntrar eller uppmanar till utövandet av våld och tvång bör förbjudas. Såvitt jag vet är NMR en våldsbejakande förening och det utgör ett tillräckligt skäl för att förbjuda föreningen. Men vad som skrämmer är att NMRs åsikter förs fram som ytterligare skäl för att förbjuda föreningen.

Svenska Yle rapporterar att det var Polisstyrelsen som tog initiativet att förbjuda NMR. Och Polisstyrelsen “lyfter fram att NMR publicerar antisemitiskt och rasistiskt innehåll på sin webbsida. Enligt styrelsen är organisationens mål att sprida raslära, vit övermakt och judehat”. Svenska Yle rapporterar också att “Hovrättens beslut [att upplösa NMR] grundar sig bland annat på att föreningen idealiserar fascism, antisemitism, kränker sexuella minoriteters rättigheter och att den inte anser att alla raser är lika värda”. Hovrätten påpekar, enligt Hufvudstadsbladet, att NMR “förminskar” och “ifrågasätter” förintelsen samt att det finns “skriftliga bevis på att raslära har en central roll för NMR”.

Det finns alldeles säkert överväldigande bevis för att NMR ger uttryck för en massa onda och irrationella åsikter, men i ett fritt samhälle utgör ej onda och irrationella åsikter ett skäl för att kränka individens föreningsfrihet.

Svenska Yle skriver: “Föreningen hävdade att den inte förespråkar vitas övermakt, rangordnar raser eller uppviglar till rasistiska brott. Organisationen bekänner sig ändå som nationalsocialistisk och meddelar att man som slutligt mål har en nordisk stat som bygger på etnicitet.” NMR försöker alltså försvara sin föreningsfrihet genom att förneka sina egna åsikter och omdefiniera sina ideologiska övertygelser!

Man har delvis motiverat förbudet av NMR Finland med hänvisning till att föreningens aktiviteter och åsikter bryter mot “god sed”. Hur definieras “god sed”? Såvitt jag kan se definierar inte Finlands föreningslag “god sed”. I praktiken är det är alltså en tolkningsfråga. Vilket betyder att det är statens godtycke som bestämmer vilka åsikter som eventuellt bryter mot föreningsfriheten.

Som sagt, NMRs våldsbejakande natur är skäl nog för förbud. Att då ändå betona deras åsikter som ytterligare skäl för förbud är oroväckande. Det etablerar nämligen principen att staten kan och bör förbjuda föreningar eller tankesmedjor eller partier vars åsikter bryter mot en icke-definierad och därför av nödvändighet icke-objektiv dvs godtyckligt tolkad “god sed”. Idag är kanske den liberala tankesmedjan Liberas åsikter säkra. Men vem vet hur det blir med den saken imorgon?

Det är dags att se över den finska föreningslagen. Innan det är för sent.

Statlig skolundervisning, statlig tankekontroll

På tal om ingenting så hade Isabel Paterson, den kanadeniska-amerikanska journalisten, författaren och samhällsfilosofen, en hel del briljant att säga om hur statlig skolundervisning är fundamentalt oförenligt med frihet i allmänhet och med tankefriheten i synnerhet:

The positive fact that the United States public schools are under the political power is not recognized. Because the schools were started with quite separate organizations, by districts having no connection with each other or with any other political agency, empowered to levy a separate tax which could not be expended for any other object than the local school, nobody realized that the primary field of freedom had been invaded to the utmost extent. There can be no greater stretch of arbitrary power than is required to seize children from their parents, teach them whatever the authorities decree they shall be taught, and expropriate from the parents the funds to pay for the procedure. If this principle really is not understood, let any parent holding a positive religious faith consider how it would seem to him if his children were taken by force and taught an opposite creed. Would he not recognize tyranny naked? But it is objected, religion is not taught in the schools at all. That does not alter the principle involved 5 though it did obscure the issue in the beginning. The majority of parents were quite willing to pay a school tax, and glad to send their children to school. They tried to keep the teaching strictly secular. Further, when school districts were mostly small, and schoolboards composed of local residents known to everybody, it was quite possible for the parents to know just what was being taught j and to have their wishes consulted in the engagement or retention of teachers and the choice of textbooks. The intrinsic nature of the power authorized was so little realized that this was called “free education,” the most absolute contradiction of facts by terminology of which the language is capable. Everything about such schools is compulsory, not free; and the true nature of the institution has developed so fully along its own lines with the passage of time that parents are now helpless when it is admitted by a schoolboard that a small number of teachers are mentally unbalanced. The parents must still deliver their children into the power of those teachers, on penalty of a fine.

Och:

. . . the famous Scopes case, the “monkey” trial in Dayton, Tennessee, was discussed with equal heat and ignorance on both sides. The state passed a law that no instructor in the public schools could impart to his pupils the Darwinian theory of evolution, under penalty. A teacher contravened the law, and was prosecuted. Of course the law was absolutely improper but it was attacked on the ground that the Darwinian theory of evolution is true, and that the Tennesseeans were uninformed yokels.

But what if Darwinian evolution had been generally taught in the public schools of Tennessee, and a parent hack tried to withhold his school taxes and refused to send his children to school because he did not want them taught that theory; how many of the ardent champions of Mr. Scopes would have defended such a parent? It is safe to say, not one. All they wanted was that the state should prescribe that their own particular scientific doctrine must be taught, rather than an unorthodox creed. They were not in the least concerned with freedom of thought, speech, or person. They had no conception of personal rights or just authority. They did not ask whether a teacher could have a peculiar moral prerogative to teach his pupils what their parents did not want them to be taught. (The God of the Machine, 1943, sidorna 255-256, 257-258.)

Det är inte undra på att Ayn Rand var en beundrare av Isabel Paterson. Jag rekommenderar alla att läsa The God of The Machine, och inte minst då kapitlet “Our Japanezed Educational System”.

Dagens citat

A general State education is a mere contrivance for moulding people to be exactly like one another; and as the mould in which it casts them is that which pleases the predominant power in the government, whether this be a monarch, a priesthood, an aristocracy, or the majority of the existing generation, in proportion as […]