I RP Martinsson senaste artikel där han argumenterar för att liberaler borde vara mot abort. RPM börjar med att presentera hur den typiske abortmotåndaren respektive typiske abortförespråkaren resonerar. Den typiske motstånaren brukar argumentera på religiösa skäl, konstaterar RPM och går raskt vidare med att presentera den typiske förespråkarens argumentation:

Den typiske abortförespråkaren väger i grund och botten människolivets värde mot vilka upplevelser, emotioner och tankar som medvetandet förmår uppbära. Det följer att ett foster i ett tidigt skede av graviditeten knappast kan kallas människa.

Det är dock två frågor här. Det första är människolivets värde. Det andra är om embryon eller foster har rätt till liv. Den senare frågan ignorerar man dock och antyder att svaret på den första frågan bestämmer svaret på den senare. Men det stämmer inte. Vilket värde man sätter på ett embryo bestämmer nämligen inte om ett embryo har några rättigheter eller inte. Människor som vill bli föräldrar sätter säkerligen ett enormt värde på embryot; människor som inte vill bli föräldrar sätter förmodligen inget värde på embryot. I vilket fall som helst är det inte denna utvärdering som bestämmer om embryon eller foster har några rättigheter. Om de utgör människor eller inte. Om abort är mord eller inte.

När vi har konstaterat detta kan vi gå vidare och påpeka ytterligare en sak, nämligen att eftersom det väsentliga här är om embryon/foster är människor. Om man studerar frågan objektivt inser man snabbt att så inte är fallet. Det krävs egentligen inga ingående studier för att konstatera detta, allt som räcker är att man studerar hur embryon och foster ser ut och fungerar. (De som tvunget vill konstatera samma sak på ett något omständigare sätt kan nog söka på bloggens äldre inlägg, detta då jag vill minnas att jag åtminstone ska ha tagit upp frågan en gång tidigare.) Det viktiga här är att om de inte är människor, då har de inga rättigheter, och då är det inte mord. När man har kommit så här långt blir det rationella förhållningssättet till frågan ganska uppenbart: abort är inte mord, utan en rättighet.

RPM:

Inom loppet av halvannat sekel har denna ideologi förmått utsträcka fundamentala rättigheter från att enbart gälla välbesuttna vuxna vita män till att omfatta också människor som tidigare hölls som slavar; egendomslösa män; kvinnor, som förnekades rösträtt och utvecklingsmöjligheter; barn, som under nästan hela mänsklighetens historia betraktats som frön till människor i stället för som individer av egen rätt; handikappade; och människor som avviker från den heterosexuella normen.

I samtliga har man som liberal sett på väsentligheter och insett att det gemensamma för alla människor är hennes förmåga att tänka och hennes behov av att göra så för att överleva. Följaktligen har man insett att hon behöver frihet – frihet från andra människor – för att kunna leva och fungera i ett samhälle. Rättigheterna har en objektiv grund i människans sociala överlevnadsvillkor.

I varje skede har liberalismens genombrott föregåtts av en hård idékamp där motståndarna känt sitt eget livsutrymme inskränkas till följd av att andra har givits ”deras” rättigheter.

Och:

Svaret är att den går att förstås alldeles utmärkt som ytterligare ett steg i liberalismens kamp för att utvidga den sfär av individer som omfattas av rätten till sitt liv. Inte minst innebär en sådan tolkning att abortmotståndare kan betrakta sina meningsmotståndare på ett betydligt välvilligare sätt än vad vi har vant oss vid.

Debattörer som kräver att vi inte problematiserar aborträtten är rädda för att de ofödda barnen ska skänkas rättigheter på kvinnornas bekostnad. Mot bakgrund av deras utgångspunkt, att människolivets värde bestäms av medvetandets kapacitet, är det en begriplig hållning. Vi har sett den flera gånger i historien i motsvarande skeden av liberalismens framväxt.

Och ytterligare lite längre fram:

Vi vet inte exakt var gränsen mellan subjekt och objekt bör dras, men de senaste decenniernas debatt och forskning visar att den ligger nära den kapacitet för emotioner som exempelvis högt stående djur och ofödda barn i ett relativt tidigt skede av graviditeten besitter.

RPM menar alltså att en anledning till att ”abortförespråkare” skulle vara emot att ”ge” embryon och foster rättigheter skulle vara att man har fått för sig att detta måste ske på andras bekostnad.

Men för att tro en sådan sak måste en liberal, enligt RPM, dela den felaktiga uppfattningen att alla människors nycker ger dem rätten att göra anspråk på andras liv och egendom, och att alla människors nycker är likvärdiga, varför konflikter mellan människor och deras ”rättigheter” är omöjliga att undgå.

Det förutsätter också att rättigheter inte är något annat än sociala konventioner formulerade och givna av ”samhället” eller gruppen, ofta i form av ett privilegie som självfallet måste existera på andras bekostnad, just eftersom man anser att folk har rätt till vad helst de behagar – endast för att de behagar det.

Men varför ska en liberal dela denna uppfattning? Denna ”fördom” från RPM:s sida antyder att detta förmodligen är hur han ser på en rättighetsfilosofi som inte har sina rötter i religiös dogma. Det enda alternativet till religiös dogma är tydligen (social) subjektivism.

(Att erkänna och respektera verklighetens fakta, inklusive det faktum att kvinnor – inte embryon/foster – har några rättigheter, gör en inte till en förespråkare av abort. Det gör en däremot till en försvarare av kvinnans rätt att göra en abort, om och när hon så önskar. Det är inte riktigt samma sak, vilket är viktigt att betona då det inte finns något som säger att man automatiskt tycker att det är en bra idé att göra en abort bara för att man erkänner folks rätt att göra det. De som erkänner individens rätt att köpa knark är ju trots allt ingen ”knarkförespråkare”. Man måste skilja på vad som är rätt och vad man har rätt till; moralen definierar och sanktionerar de moralprinciper som man bör leva efter om man vill bli lycklig, rättigheter är moralprinciper som definierar och sanktionerar den handlingsfrihet människor som rationella varelser behöver för att framgångsrikt kunna leva tillsammans i ett samhälle.)

De som däremot inser, säger RPM, att rättigheter inte måste stå i konflikt med varandra, att rättigheter inte är att betrakta som en ”bristvara” som vi måste slåss om, måste också inse att det inte heller råder en konflikt mellan kvinnans rättigheter och det ofödda barnets rättigheter varför man med gott samvete kan och bör erkänna och respektera det ofödda barnets rättigheter. Men detta följer inte på något sätt.

Det förutsätter vad som ska bevisas nämligen att det ofödda barnet är en människa och faktiskt har några rättigheter. Det förutsätter att rättigheter endast är en social konvention, precis som defintionen av ett embryo eller foster, och att vi visst bara kan tillskriva embryon/foster rättigheter om vi bara vill det. Det förutsätter alltså att rättigheter inte har en objektiv grund. Det förutsätter dessutom att man kan erkänna embryots/fostrets (påstådda) rättigheter utan att kränka kvinnans (faktiska) rättigheter, vilket man inte kan. Det förutsätter, avslutningsvis, att man kan komma undan med motsägelser: ofödda barn har rättigheter på grund av påstådda förmågor att vara medveten som ett ”högt stående djur” (som i vilket fall som helst inte har några rättigheter), men inte kvinnan trots att hon bevisligen har en förmåga att tänka som en människa, dvs som en rationell varelse.

Anledningen till varför rättigheter inte står i konflikt med varandra beror dels på verklighetens fakta, inte på människors ”generositet” att ”dela med sig” av sina rättigheter. Vilka fakta? Dels att det inte råder intressekonflikter mellan rationella människor, dels att det inte finns någon rätt att kränka andras rättigheter.

RPM:

Liberalismen har tvingat fram en syn på individen som innebär att alla bör försäkras lika rättigheter och möjligheter till meningsfulla liv, också när någon råkar befinna sig i underläge till följd av ungdom, ålder, handikapp eller avvikande preferenser – ”den starkes rätt” uppfattas som fel skäppa att mäta ut våra chanser till ett gott liv. Det är svårt att se varför den principen inte bör utsträckas till att gälla också för de ofödda barnen.

Av det faktum att fysisk styrka inte ger en rätten att härska över andra, att förslava andra, att kränka andras rättigheter, följer det inte att de fysiskt svaga och små (som embryon/foster) har rättigheter.

Notera hur han försöker blanda bort korten. Han talar här uppenbarligen om social”liberalism”. Enligt denna ideologi, som väsentligen är samma sak som socialdemokrati, dvs välfärdsétatism, har vi alla rätt till samma möjligheter för ett bra liv. Därför säger han att eftersom social”liberalismen” borde erkänna fostrets rätt till samma möjligheter att leva ett bra liv – även om det faktiskt sker på bekostnad av kvinnans rätt till liv, frihet, egendom och att sträva efter lycka – så borde äkta liberaler göra detsamma. Men den påstådda rätten till ”bra möjligheter för ett gott liv” leder ju till den påstådda rätten att förslava och en sådan rätt finns som sagt inte. Otroligt nog är det just den påstådda rätten som RPM anser att ”liberaler” bör ”utsträcka” till ofödda barn.

Är RPM själv medveten om att han inte utan vidare kan tillskriva liberaler åsikter som de inte har för att på den vägen tvinga in dem i ett hörn som gör dem tvungna att gå med på något som egentligen inte följer av deras ideologiska principer? Om han är det, varför gör han det då? Om han inte är det, hur lyckades han då med att undgå skillnaden mellan social”liberaler” och äkta klassiska liberaler?

I DN försöker Niklas Ekdal argumentera för att frihet inte är orsaken till miljöproblemen utan att det i själva verket är lösningen. Detta är ju en bra sak, kan man vid en första anblick tycka. Men när man sedan läser Ekdals artikel blir man bara besviken.

För det första kan man ifrågasätta problembeskrivningen som Ekdal ger: ”Förvirringen är stor om orsak och verkan kring globala miljöproblem. Det är inte liberalismen som har skapat pressen på jordens ekosystem och klimat, utan befolkningsexplosionen”. Befolkningsexplosionen är ett resultat av att livet på jorden har blivit möjligt för fler. Det är inte, som det ofta sägs, ett resultat av att vi förökar oss som kaniner. Nej, det är ett resultat av att vi har slutat dö som flugor. Att vi lever längre och friskare liv.

Detta är alltså, om något, ett uttryck för att livet på jorden är bättre för fler människor. Att människans miljö är bättre, inte sämre. Detta är inget miljöproblem – såvida man inte vill se människor som ett problem och massmord som lösningen.

Så här långt är faktiskt Ekdal med oss: ”Anledningen till att vi kunnat bli så många är framför allt jordbruket som i sin mekaniserade form, med turbo av fossila bränslen, skapar överskott av mat. Industrialismens ande är ute ur flaskan och kan inte stoppas tillbaka”. Men detta implicerar ju också hur oerhört viktigt det är att vi inte på något sätt stryper produktionen eller konsumtionen av energi. Tvärtom implicerar detta att vi bör verka för att befria energiproducenterna. Men befria dem är vad vi inte kan göra, säger miljörörelsen. Och Ekdal själv nämner ingenting om det i sin artikel.

Sedan radar Ekdal upp en del sanningar och halvsanningar. En sådan sanning är: ”Bara marknadsekonomin har visat sig kapabel att skapa ett välstånd som ger resurser och teknik att tackla miljöfrågorna”. Men om detta är sant – och det är det – då följer det ju att vi ska lämna marknaden så fri som möjligt. Fria från skatter, regleringar och subventioner. Men detta är inte den slutsats som ”liberalen” Ekdal drar: ”FRIHET ÄR INTE lösningen på allt, men utan frihet finns inga lösningar. Växthusgaserna är ett sällsynt elakartat problem som kräver handling på många plan”.

Han fortsätter: ”Den ekonomiska utmaningen är att den verkliga kostnaden för olja och kol inte syns i priset”. Vad är då den liberala lösningen? ”Liberalismens svar är teknikutveckling [Sant men statliga interventioner i ekonomin kan endast verka för att hämma den], klokare konsumtion [vad betyder det? Hur ska det uppnås? Med tvång?], demokratiska regleringar [Så majoriteten har enligt Ekdals ”liberalism” rätt att kränka individens rättigheter? Rätt att tvinga individen att minska sin bilkörning? Att minska sin energikonsumtion?] och internationella avtal [Globalt tvång?], till exempel om en global koldioxidskatt som skulle vara effektivare än systemet med utsläppsrätter [Ja, globalt tvång – global socialism för att vara mer exakt]”. Detta är ”liberalismens svar”, enligt Ekdal.

Tala om att göra liberalismen en björntjänst. Tala om att fullständigt kapitulera inför socialisterna. Den principiella frågan är: Frihet eller socialism? Genom att medge att vi måste lösa dessa ”problem” genom statliga interventioner i ekonomin, kränkningar av individens rättigheter, inskränkningar av vår frihet, då medger man för socialisterna att ”liberalismen”, såsom Ekdal har framställt den, inte har några riktiga lösningar. Att frihet inte är en lösning utan en del av problemet. Att lösningen är våld och tvång – i sann socialistisk anda.

Trots allt detta är titeln till Ekdals artikel ”Skyll inte på friheten”. När man väl har läst igenom den är det omöjligt att undra om han inte är ironisk. Med påstådda vänner som Niklas Ekdal behöver liberalismen inga fiender.

Efter alla problem på Forsmark har fiender till kärnkraften inom miljörörelsen fått vatten på sin kvarn. Men vad säger experterna i frågan? Hur illa är det egentligen? SvD frågade tre av dem. Leif Moberg, forskningschef på Statens strålskyddsinstitut, SSI, tillsynsmyndighet för strålskyddet för människor och miljö:

Den felmätning av utsläppen i luften som ska ha pågått sedan 2004 är oroande för att det inte får gå till så här. Men vi bedömer att det inte kommit ut mer än att det har marginell betydelse för miljön runtomkring, utifrån den information vi fått … Men även om de underskattat utsläppen leder det inte till stråldoser som man på något sätt behöver oroa sig för. Marginalerna är breda. Gränsvärdet är bara en tiondel av den bakgrundsstrålning vi alla utsätts för. Och normalt ligger Forsmarks utsläpp ungefär på en hundradel av det gränsvärdet.

Lars Skånberg, chef för reaktorteknologi, Statens kärnkraftsinspektion, SKI, tillsynsmyndighet för kärnkraftverken:

Vi kan konstatera direkt att det inte ens var i närheten av att jämföras med Tjernobyl. Att två av fyra reservaggregat inte fungerade var absolut ingen fara för härdskada eller omedelbara utsläpp för närboende.

Björn Karlsson, professor i energiteknik vid Linköpings universitet och ordförande i Reaktorsäkerhetsnämnden ger ett expertråd till SKI:

Jag har förståelse för om folk blir oroade. Men att jämföra med Tjernobyl går bara inte. Då skulle man behöva stapla så många OM på varandra att det inte är realistiskt. Och även vid en härdsmälta drabbas inte ens närboende något vidare. Bland annat för att det finns en inneslutning. Det fanns inte i Tjernobyl, men i Harrisburg där inget kom ut trots härdsmälta.

Ann Coulter är definitivt ingen expert i denna fråga, men hon får ändå sista ordet:

Proving that the ”global warming” campaign is nothing but hatred of humanity, these are the exact same people who destroyed the nuclear power industry in this country 30 years ago.

If we accept for purposes of argument their claim that the only way the human race can survive is with clean energy that doesn’t emit carbon dioxide, environmentalists waited until they had safely destroyed the nuclear power industry to tell us that. This proves they never intended for us to survive.

Så vad är farligast? Kärnkraft eller miljörörelsen?

Dick Erixon skrev nyligen:

I USA är abort tillåten till 40:e veckan, i princip till samma dag som barnet skulle födas på normalt sätt. Det beror på att domarna 1973 slog fast att fostret är en del av kvinnans kropp till dess det är fött. Först då blir fostret en egen individ som omfattas av amerikansk lag. Fram till dess är fostret juridiskt sett likt en blindtarm, och den har kvinnan all rätt att avlägsna hur sent hon vill. Denna långtgående aborträtt har aldrig behandlats eller godkänts i en folkvald församling. Det är därför abort är en så brännande fråga i USA. Aborten är tillkommen i strid med demokratin och den är extrem i sin form.

Här har vi ett perfekt exempel på hur demokrati är fundamentalt oförenligt med frihet, med principen om individens rättigheter. Dick Erixon är inte för frihet. Han är för demokrati. Det är inte samma sak. Han anser uppenbarligen att en demokratisk majoritet har rätt att rösta bort individens rättigheter.

Det är den enda implikationen av det som sägs här eftersom det vi talar om är kvinnans rättigheter, hennes rätt att bestämma över sin kropp, hennes rätt att göra abort. Även om man anser att ett embryo eller foster också har rättigheter (vilket de definitivt inte har) så blir det en fråga om huruvida en majoritet ska ha rätt att rösta om dennes rättigheter.

Men majoriteten har ingen sådan rätt; ingen enskild individ har någon rätt att kränka andras rättigheter och ingen grupp av människor kan någonsin erhålla en sådan rätt genom att tillhöra en majoritet. Det är därför demokrati i sin renaste form är inget annat än kollektivism. Det är därför som demokratin måste begränsas. Och det var därför som USA:s grundare inte ville göra USA till en demokrati utan till en konstitutionell republik. ”Men nu kan allt detta ändras. President George W Bush har fått två starka kandidater godkända av senaten till att bli nya domare i Högsta domstolen”, skriver Dick Erixon. Och vi vet ju vad detta betyder.

Sedan vet jag inte riktigt var Erixon har fått idén ifrån att domarna i Roe vs Wade slog fast att fostret är en del av kvinnans kropp och att det var därför de förklarade abortlagarna som ickekonstitutionella. Som jag har förstått det handlade det istället om att man ansåg att kvinnan hade rätt till ett privatliv och de ansåg att en sådan rätt fanns i konstitutionen. Nu menar en del att en sådan rätt inte finns och det är detta, utöver själva abortfrågan, som har gett upphov till så mycket diskussioner ändå sedan beslutet togs.

(Någon som har läst Roe vs Wade-beslutet noggrannare än vad jag har kan kanske peka ut var i texten Erixon kan ha fått denna tolkning ifrån.)

Det finns dock goda skäl att ifrågasätta högsta domstolens beslut om det nu var frågan om ”rätten till privatliv” som var den avgörande punkten. Detta även om man, som jag, anser att kvinnan har all rätt i världen att göra en abort om hon så önskar. Varför? Därför att givet att man ser på embryot eller fostret som en människa med rättigheter då har man naturligtvis inte någon rätt att begå mord med ”rätten till privatliv” som ursäkt. Äkta rättigheter krockar inte med varandra; rätten till privatliv – om den finns – ger ingen kvinna rätten att begå mord. Alldeles oavsett om man kan finna något stöd för en sådan rätt i konstitutionen eller inte.

Därför hade det varit önskvärt om man från högsta domstolens sida faktiskt hade argumenterat för att förbjuda abortlagarna med motiveringen att embryot/fostret är att betrakta som en del av kvinnans kropp och att hon därför har rätt att göra sig av med den delen om hon så önskar. Det skulle förmodligen också göra det svårare för motståndare till individens rättigheter att på konstitutionella grunder opponera sig mot domstolsbeslutet. Det skulle göra att debatten istället kunde handla om den, filosofiskt sett, fundamentala frågan nämligen huruvida ett embryo eller foster är att betrakta som en människa eller ej och, i så fall, huruvida det har rättigheter eller ej.

Al Gores förbrukar 20 gånger mer energi än det vanliga amerikanska hushållet. Och då har vi inte räknat in vad hans privata flygplan förbrukar. Samtidigt kom jag idag via Thrutch över en ny hemsida som kritiskt granskar debatten om global uppvärmning. Den heter Climate Police, och jag rekommenderar den starkt. Där finner man framför allt en samling intressanta artiklar. I en artikel som jag fann via denna sida, ”Science, Politics and Death”, skriven av Arthur B Robinson och Jane M Orient, argumenterar man för att strävan efter att minska vår energiförbrukning kan resultera i döden för miljontals människor.

If this myth [of human-caused global warming] becomes entrenched in world agreements to diminish hydrocarbon fuel use, the cost will be not just hundreds of billions of dollars but countless numbers of human lives. More than two billion of the worlds people live on the very edge of human existence. To them, the rise or fall of world technology is not a matter of ”convenience” or ”quality of life.” It is instead a matter of human survival. If world economic conditions deteriorate, hundreds of millions of these people are going to die. The remainder, losing their chance to lift themselves from poverty, will slip backward into the dim twilight in which they suffer silently amid poverty, disease and death.

Nu kanske någon vill anklaga mig för att komma med ”skräckpropaganda” emot miljörörelsen. Men det är inte sant. Vi behöver inte spekulera kring detta. Vi vet redan att det finns ett direkt samband mellan mänskliga levnadsförhållanden och energiförbrukningen. George Reisman:

This man-made power is the essential basis of all of the economic improvements achieved over the last two hundred years. Its application is what enables us human beings to accomplish with our arms and hands the amazing productive results we do accomplish. To the feeble powers of our arms and hands is added the enormously greater power released by these sources of energy. Energy use, the productivity of labor, and the standard of living are inseparably connected, with the two last entirely dependent on the first.

Thus, it is not surprising, for example, that the United States enjoys the world’s highest standard of living. This is a direct result of the fact that the United States has the world’s highest energy consumption per capita. The United States, more than any other country, is the country where intelligent human beings have arranged for motor-driven machinery to accomplish results for them. All further substantial increases in the productivity of labor and standard of living, both here in the United States and across the world, will be equally dependent on man-made power and the growing consumption of energy it makes possible. Our ability to accomplish more and more with the same limited muscular powers of our limbs will depend entirely on our ability to augment them further and further with the aid of still more such energy.

Vi vet också att miljörörelsen aldrig har brytt sig förut om att deras politik resulterar i att miljontals människor dör helt i onödan. Deras kampanj mot DDT i tredje världen är mer än bevis för det. Och som artikelförfattaren påpekar:

These deaths and this suffering would not be unintended consequences of supposedly well-intentioned proposals. They are the true objectives of many environmental extremists who want to radically reduce the worlds population…

Så Al Gores hyckleri är betydligt större än vad vi kan tro. Här har vi en man som med pseudo-vetenskap söker skrämma oss att sänka vår levnadsstandard (samtidigt som han själv lever betydligt bättre än genomsnittet). Han säger att mänsklighetens framtid står på spel. Att klimatförändringarna utgör ett stort hot och att politiker som han själv därför måste rädda oss från oss själva genom att strypa vår frihet och försämra vår levnadsstandard. Men för de riktigt fattiga i världen innebär minskad energiförbrukning död och lidande och att de aldrig lär få en chans att lyfta sig ur denna misär.

Låter det nu som att jag tillskriver Al Gore illvilliga motiv? Eftersom han faktiskt ber oss att sänka vår levnadsstandard, ser jag det som skäl nog att se honom som illvillig. Men om det inte räcker låt mig då påminna er om att detta är samma Al Gore som i sin bok Earth in the Balance skrev: ”It seems an easy choice – sacrifice the [Pacific yew] tree [som innehöll ett medel för att behandla cancer] for a human life – until one learns that three trees must be destroyed for each patient treated … Suddenly we must confront some tough questions” (citerad av i Peter Schwartz artikel ”The Philosophy of Privation”, s 220, Return of the Primitive). Det är alltså tydligt var Al Gore står. Han sätter naturen framför människans liv och lycka. Eller rättare sagt: han sätter naturen framför alla andras liv och lycka. Sin egen levnadsstandard tycks han inte vara särskilt oroad över.

En parantes:

En del vill säkert se detta som ett typiskt exempel på ”egoism”. Men det är det inte. Det är däremot ett exempel på varför det är omöjligt att ha integritet om man söker vara trogen irrationella principer:

Det går nämligen inte att vara trogen irrationella moralprinciper – inte om man vill leva. Det irrationella krockar nämligen med verkligheten och livets villkor. Det är därför ingen slump att djurrättsaktivister tar mediciner som har gjorts möjliga av djurförsök, eller att vegetarianer som står inför svälten, och som av moralisk övertygelse inte vill äta kött, ändå kommer känna sig lockade att svika sina ideal för att överleva, eller socialdemokratiska politiker som talar sig varma om högskattestaten, bara för att senare strunta i att betala skatt själv, eller en ordförande för vänsterpartiet som tycker att folk ska betala skyhöga skatter på hemhjälp, bara för att själv anställa svart hemhjälp, eller miljöpartister som tycker att Svensson ska sluta köra bil och istället gå över till kollektivtrafiken, bara för att själv åka taxi för tiotusentals kronor som offren för hennes egen politik har fått betala. Osv.

Slut på parantes.