USAs ekonomiska stagnation

Visste du att de amerikanska reallönerna (löner minus KPI) är på ungefär samma nivå som i början av 1970-talet? Visste du att realinkomsterna för det amerikanska medianhushållet är bara något högre än vad de var för tjugo år sedan?

Medan några tycker att detta låter rimligt tycker andra att detta låter fantastiskt. Intressant nog verkar det som att hur folk reagerar på denna uppgift beror åtminstone delvis på huruvida man identifierar sig själv politiskt till höger eller vänster. Hur kommer detta sig?

Detta har att göra med att denna ekonomiska stagnation (eller nedgång) som började på 1970-talet kom samtidigt som de liberala högervindarna blåste bort fackens makt, sänkte skatter, avreglerade marknader och sänkte välfärdsförmånerna. Tänk Ronald Reagan och Margaret Tatcher. Vänstern vill tro på den ekonomiska stagnationen eftersom de så gärna vill klandra de små stapplande stegen mot ekonomisk frihet som togs i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talen för världens onda medan högern inte vill tro på den eftersom de så gärna vill försvara samma små stapplande steg mot ekonomisk frihet.

Högern hade här “hjärtat på rätt ställe” men de gjorde nog sig själva—och den ekonomiska frihetens sak—en björntjänst i deras iver att visa hur Carters avregleringar och Reagans skattelättnader “måste” ha mer än kompenserat för alla skadliga statliga tvångsingrepp som ju då som nu tynger USAs ekonomi.

En som kanske bäst har på det mest övertygande sätt dokumenterat USAs ekonomiska stagnation sedan 1970-talet är ekonomen Tyler Cowen. Cowen skrev en hel bok på ämnet, The Great Stagnation. (Nej, jag håller inte med om allt Cowen säger i denna bok eller i sin TED-föreläsning.)

Cowen säger att även om livet är bättre idag än 1970 är de framsteg som har skett inte alls lika stora som de framsteg som skedde sedan, säg, 1870-talet. Att gå från ingenting till att inom loppet av 100 år ha rinnande vatten, elektricitet, luftkonditionering, tåg, färja, bil, flyg, telefon, radio, tv, läkemedel, datorer—och många andra fantastiska varor och tjänster som tillsammans utgör vår höga levnadsstandard—utgör framsteg av en helt annan natur och magnitud än de mestadels små och stegvisa förbättringar som vi har sett sedan 1970-talet.

Om du tittar på en film från 1970 känner du igen dig. Mycket är detsamma. Men de som levde 1970 skulle nog inte känna igen sig om de kunde se en film från 1870. De som levde 1870 skulle i sin tur nog inte känna igen sig om de kunde se en film från 1800. Så ur ett historiskt perspektiv råder det ingen tvekan om att den ekonomiska framstegstakten har saktat in avsevärt sedan 1970-talet.

Ekonomen George Reisman påpekar att med tanke på hur mycket USAs ekonomi dras ned av statliga tvångsingrepp, borde inte denna stagnation (eller nergång) förvåna oss det allra minsta. Skatter, omfördelningspolitik, välfärdspolitik, regleringar, inflation, etc., är skadliga. De underminerar ekonomiska framsteg. Reisman påpekar också att om man vill argumentera för motsatsen—att ekonomin inte stagnerar (eller värre)—då måste man också vara beredd att förklara varför alla dessa destruktiva tvångsingrepp inte skulle kunna göra tillräcklig med skada för att orsaka stagnation eller förfall.

Jag säger inte att detta är en omöjlig uppgift. Jag säger bara att det är en svår och (förmodligen) onödig uppgift. Då det inte borde förvåna någon som förstår sig på nationalekonomi att statliga tvångsingrepp skadar ekonomin finns det ingen anledning att tvunget bevisa att stagnationen måste vara inbillning. Om stagnationen är verklig (och sett ur ett historiskt perspektiv så är den det), då är det ju betydligt lättare att bara lägga skulden där den mest sannolikt hör hemma: hos (välfärds)étatisterna.

Avskaffa arvsskatten

I Finland pågår det nu en debatt om arvsskatten. Debatten väcktes i och med ”liberala” tankesmedjan Libera kom med förslaget att ersätta dagens arvsskatt med en skatt på överlåtelsevinster.

Att endast beskatta överlåtelser är kanske något mindre destruktivt och omoraliskt, men det bästa vore ändå att bara avskaffa arvsskatten helt och hållet.

Om Sveriges socialdemokrater kunde inse vikten av att göra sig av med denna skadliga skatt, varför vågar då inte ens ”liberaler” gå lika långt? Det är patetiskt.

För äkta liberaler som desperat söker bättre argument för att göra slut på arvsskatten kan jag varmt rekommendera ekonomen George Reismans artikel ”A Wage Earner’s Case for Repealing the Inheritance Tax”:

I am a university professor, who earns a monthly salary, and one that is certainly not overwhelming in size. It’s very unlikely that I will ever leave an estate that is too large to qualify for the estate-tax exemption. Still less likely is it that I will ever inherit such an estate. Nevertheless, I am in favor of the repeal of the estate tax on all of the much larger estates that people other than myself will leave and that people other than myself will inherit. This is because I understand how I and all other wage and salary earners benefit from capital owned by other people, capital that will be substantially increased in its amount and thus in the benefits it can give if the inheritance tax is repealed.

Like all other wage and salary earners, I buy products and I sell labor. The supply of the products I buy and the demand for the labor I sell depend on the amount of capital that is invested in the society in which I live. The larger is the amount of that capital, the greater is the amount of means of production used to produce the products I buy and thus the better and more abundant is their supply and the lower-priced and more affordable they are. At the same time, the greater is the demand for the labor I sell and thus the higher are the wages or salary I earn.

Yes, I want to live in a society in which I am surrounded by the greatest possible number of very wealthy individuals who invest  their wealth in producing the products I buy and in employing the labor I sell. . .

“The Toxicity of Environmentalism”

George Reismans föreläsning om miljörörelsens giftiga natur, “The Toxicity of Environmentalism”, är nu tillgänglig på YouTube:

Essän med samma namn finns sedan länge på Reismans hemsida. Ett utdrag:

Recently a popular imported mineral water was removed from the market because tests showed that samples of it contained thirty-five parts per billion of benzene. Although this was an amount so small that only fifteen years ago it would have been impossible even to detect, it was assumed that considerations of public health required withdrawal of the product.

Such a case, of course, is not unusual nowadays. The presence of parts per billion of a toxic substance is routinely extrapolated into being regarded as a cause of human deaths. And whenever the number of projected deaths exceeds one in a million (or less), environmentalists demand that the government remove the offending pesticide, preservative, or other alleged bearer of toxic pollution from the market. They do so, even though a level of risk of one in a million is one-third as great as that of an airplane falling from the sky on one’s home.

While it is not necessary to question the good intentions and sincerity of the overwhelming majority of the members of the environmental or ecology movement, it is vital that the public realize that in this seemingly lofty and noble movement itself can be found more than a little evidence of the most profound toxicity. . .

Sanningen om Chile

Här i Finland har många journalister och ”intellektuella” försökt vinkla protesterna i Chile som en reaktion på den ”ojämlikhet” som den fria marknaden leder till. (Chile är ingen fri marknad. Som resten av världen, med ett fåtal undantag, har de har en blandekonomi. Så det är oärligt att utan vidare klandra påstådda synder på de friare delarna av ekonomin.)

Men hur står det egentligen till med detta? Ekonomen Dan J Mitchell har samlat många artiklar som visar klart och tydligt att alla har gynnats av landets relativt friare ekonomi, inte bara ”de rika”.

Sedan 1990 är Chile är den latinamerikanska ekonomi som har gjort allra bäst ifrån sig då BNP per capita tredubblades. (Nej, BNP är inte felfritt, men det ger ändå en tillräckligt bra uppskattning för våra syften.)

Den tiondel med de högsta inkomsterna såg sina inkomster öka med 208%. Vilket betyder att alla andra grupper såg sina inkomster öka snabbare. Allra snabbast ökade den—tro det eller ej—för de med allra lägst inkomster: 439%.

Under denna period har fattigdomen minskat från ca 40% till mindre än 10%. Och det tåls att understrykas att det var nästan uteslutande tillväxt som lyfte massornas levnadsstandard, inte omfördelning.

Varför rapporterar inte finska journalister dessa fakta?

Berlinmurens ondska är socialismens

I samband med årsdagen av Berlinmurens fall, skrev ARIs Elan Journo en fantastiskt bra artikel som förklarar varför Berlinmurens ondska också är socialismens:

Some came with sledgehammers, some just with their bare hands. On the night of Nov. 9, 1989, jubilant crowds began tearing down the Berlin Wall, an infamous barrier dividing families, a city, a nation. Even as we celebrate that iconic moment, the moral meaning of the Berlin Wall is little understood.

The Berlin Wall was built and murderously enforced in the name of a profoundly destructive political idea, which, alarmingly, many today are embracing.

Flashback to the years after World War II and recall that Germany was divided into two states. West Germany developed into a free society. East Germany faithfully implemented socialism. Divided between them was the city of Berlin.

Between 1949 and 1961, an estimated 2.6 million people fled East Germany. Why?

Om du inte redan har gjort det, se då till att läsa hela här.

Små droppar av sanningen

Ibland får avvikande (dvs fakta och logik-baserade) röster höras i den annars så religiösa och dogmatiska ”klimatdebatten”. Ibland tillåts sanningen sippra in. Ibland får sådana som Bjart Holtsmark, från Norges Statistiska centralbyrå, slå ett slag för verkligheten.

I Expressen tilläts Holtsmark skriva den förbjudna och obekväma sanningen att färre än någonsin dör av väderrelaterade naturkatastrofer. Detta är något som Alex Epstein har påpekat i flera år.

Detta är raka motsatsen till den bild som den gröna vänstern försöker måla upp. Och det som gör detta så förbjudet och obekvämt är att riskerna för att dö av dåligt väder har minskat under exakt samma period som vi har ökat eldningen av fossila bränslen.

Så det finns alltså inte ens någon korrelation mellan den gröna vänsterns vilda domedagsfantasier och verklighetens fakta.

Det finns däremot en kausalitet och den är att billig, riklig och pålitlig energi—vilket först och främst kommer från fossila bränslen—har gjort det möjligt för oss att skydda oss från det naturligt farliga klimatet.

”Viktiga faktorer är troligtvis mer robusta byggnader, bättre varningssystem och en bättre utvecklad infrastruktur, även internationellt, som säkerställer att mat, mediciner och annan hjälp snabbare når de drabbade,” skriver Holtsmark.

Kom ihåg att 99,5% av jordens volym är otjänlig för människan. Nästan 95% av jordens yta är för varm, kall, våt eller torr för att människor ska kunna leva där (med dagens teknik, industri och välstånd). Mänsklig överlevnad kräver att vi tyglar, exploaterar och förbättrar naturen. Planeten behöver en kraftig uppgradering för att kunna tjäna våra behov och begär.

Ja, med vår fossilbränslebaserade civilisation, har vi uppnått bättre klimatkontroll än någonsin tidigare. Ta bara den finska vintern. Ibland är det minus 20 eller 30 där ute. Men inomhus får vi plus 20-30. Så tack vare gas, kol och olja såväl som kärn- och vattenkraft, kan vi året om leva med ett stabilt, skönt och säkert inomhusklimat. Människan kan alltså redan idag ordna en tillvaro som är 40 till 60 grader varmare än naturens ogästvänliga klimat!

När man påminner sig själv om hur vår teknik och industri gör våra liv möjliga (och extremt bekväma), förefaller den nuvarande hysterin kring en smula varmare planet, absurd.

Vem vet? Med lite tur kan vår teknik och industri, hjälpa oss att stoppa nästa istid, asteroid eller supervulkanutbrott. Men för att göra det behöver vi inte bara mer vetenskapliga, teknologiska och ekonomiska framsteg, utan också avsevärt mer billig, riklig och pålitlig energi. Tills vidare betyder det, mer gas, kol, olja och kärn- och vattenkraft. Det vill säga, precis alla former av energi som den gröna nihilistiska vänstern motsätter sig.

Myten om individens ”klimatavtryck”

En kontroversiell poäng som jag har gjort i över ett decennium, men som nästan ingen tar till sig, är att den enskilde individens utsläpp av koldioxid har ingen mätbar inverkan på klimatet. Därför finns det i frihetens och rättvisans namn, ingen logisk eller moralisk grund för att beskatta och reglera bort hennes eldning av fossila bränslen.

Intressant nog har ingen har ens försökt komma med några logiskt eller moraliskt hållbara motargument. Den absolut vanligaste reaktionen är bara att ignorera allt jag säger och stoppa huvudet i sanden.

Men jag kommer nu ändå (naivt) att presentera ytterligare data som förstärker min argumentation. Här en observation av Björn Lomborg:

Even if all 4.5 billion flights this year were stopped from taking off, and the same happened every year until 2100, temperatures would be reduced by just 0.054 degrees, using mainstream climate models — equivalent to delaying climate change by less than one year by 2100.

Nästan alla som läser detta kommer att ignorera det och fortsätta gapa och skrika, och gråta, om deras diktatoriska behov av att förbjuda flyget eller i varje fall införa skyhöga flygskatter. Så att människor får veta sin plats.