Greta Thunberg till världens fattiga: ”Gå och dö!”

Jag håller inte med om allt som Ryan McMaken säger i sin senaste artikel, ”Greta Thunberg To Poor Countries: Drop Dead”. Men jag håller med om den grundläggande poängen, nämligen att det finns ett starkt samband mellan ekonomisk tillväxt, mänsklig välfärd och koldioxidutsläpp. McMaken:

Thunberg’s blithe disregard for the benefits of economic growth is not uncommon for people from wealthy countries who are already living in an industrialized world built by the fossil fuels of yesteryear. For them, they associate additional economic growth with access to high fashion and luxury cars. But for the billions of human beings living outside these places, fossil-fuel-driven industrialization can be the difference between life and death.

And yet, Greta Thunberg has seen fit to attack countries like Brazil and Turkey for not more enthusiastically cutting off their primary means to quickly deliver a more sanitary, more well-fed, and less deadly way of life for ordinary people.

The Chinese know the benefits of economic growth especially well. A country that was literally starving to death during the 1970s, China rapidly industrialized after abandoning Mao’s communism for a system of limited and regulated market capitalism. But even this small market-based lifeline — sustained by fossil fuels — quickly and substantially pulled a billion people out of a tenuous existence previously threatened regularly by famine and economic deprivation.

Välståndsproduktion kräver energi. Eftersom fossila bränslen är vida överlägsna alternativen (de är billiga, rikliga och pålitliga), kommer de flesta, inte minst världens fattigaste, att använda sig av kol, olja och gas för sin välståndsproduktion. Det är tack vare fossilbränslebaserad ekonomisk tillväxt som fler människor idag lever bättre liv än någonsin.

Så när Greta Thunberg gråter och skriker om att ekonomisk tillväxt är en ”saga”, då borde hon kanske stanna upp och fundera lite på att om vi ska sluta elda med fossila bränslen, då måste vi ha bättre alternativ. Utan bättre alternativ dömer vi endast miljarder människor till misär och fattigdom. Död och lidande.

Vad svamlar Greta Thunberg om?

När jag hörde Greta Thunbergs känslomässiga utbrott vid FNs klimatmöte, slog det mig att ingen journalist ifrågasatte någonting hon hävde ur sig. Som om det inte finns några kritiska frågor att ställa.

Det är som att journalister förlorar sin kritiska tankeförmåga så fort de börjar prata om ”klimat” och ”miljö”. Så istället för att syna Greta och miljörörelsen, gjorde de flesta journalister sitt bästa för att ytterligare spä på hajpen kring den växande Greta-kulten med en massa ovetenskapliga nyhetsreportage om hur ”klimatet” snabbt försämras.

Hur som helst, Greta grät och skrek om att ”folk dör” och insinuerade att detta beror på ”klimatförändringarna”. Här är en fråga som objektiva journalister skulle ha ställt: Vad är hennes belägg för detta påstående? Om någon objektiv journalist började gräva lite, skulle hon snabbt upptäckt att antalet klimatrelaterade dödsfall har minskat med ungefär 99% sedan 1930-talet!

Men om man läser nyheter, producerade av icke-objektiva journalister, skulle man aldrig kunna tro detta. Tvärtom, man skulle kunna tro att ”klimatet” skördar fler offer än någonsin.

Om det överhuvudtaget finns ett kausalt samband mellan förbränningen av fossila bränslen och klimatrelaterade dödsfall, är det att ju mer fossila bränslen vi förbränner desto mer välstånd kan vi producera. Ju rikare vi är, desto mer kan vi bygga samhällen som kan stå emot dåligt väder.

”Klimatet” dödar alltså färre människor tack vare samma fossilbränslebaserade industri, infrastruktur och ekonomiska tillväxt, som Greta Thunberg—och hennes gröna medlöpare—fördömer.

Alex Epstein utvecklar:

The climate catastrophists don’t want you to know this because it reveals how fundamentally flawed their viewpoint is. They treat the global climate system as a stable and safe place we make volatile and dangerous. In fact, the global climate system is naturally volatile and dangerous—we make it livable through development and technology—development and technology powered by the only form of cheap, reliable, scalable reliable energy that can make climate livable for 7 billion people.

As the climate-related death data show, there are some major benefits—namely, the power of fossil-fueled machines to build a durable civilization highly resilient to extreme heat, extreme cold, floods, storms, and so on. Why weren’t those mentioned in the discussion when we talked about storms like Sandy and Irene, even though anyone going through those storms was far more protected from them than he or she would have been a century ago?

En statusuppdatering

Ja, bloggen har varit tyst i lite mer än en månad nu. Så vad är det som händer? Har jag tröttnat på att skriva? Har jag gett upp? Nej, nej, nej. Inte alls.

Så här är det. Jag har bara blivit extremt upptagen. Jag har nämligen fått ett nytt jobb som tar extremt mycket tid och energi i anspråk. Efter en lång arbetsdag har jag varken tid eller lust att skriva en massa. Och att skriva på helgerna är, just nu, ingen bra idé för jag vill också ha lite tid med fru och barn.

Nej, det finns inga som helst planer på att överge bloggen, men tills saker och ting lugnar ned sig lite, måste jag prioritera ned den. Jag ska dock ändå försöka klämma in ett och annat kortare inlägg.

Socialism + ekologism = sant

Idag vill jag uppmärksamma en observation av George Reisman:

Environmentalism and socialism are a match made in hell. Socialism (government ownership/control of the means of production) to prevent global warming will certainly achieve its inevitable result of a massive decline in living standards.

But thanks to environmentalism, that will be considered success! Environmentalism sets a standard of “success” that socialism can meet. Poverty is the goal of environmentalism. Socialism is certainly the means of achieving that goal.

Ja, detta förklarar varför de röda och de gröna kommer så bra överens.

Den dödliga välfärdsstaten (mer om det synliga och det osynliga)

På tal om hur välfärdsstatens berövar oss från längre, friskare, rikare och bättre liv, vill jag uppmärksamma en artikel av Harry Binswanger, “The Federal Death Agency (FDA)”.

Binswanger menar att USAs mat- och läkemedelsverk (Food and Drug Administration) hämmar framtagandet av nya och bättre läkemedel som skulle kunna rädda, förlänga och förbättra våra liv. Genom att förbjuda individen från att handla i enlighet med hennes omdöme, dömer den paternalistiska välfärdsstaten oss till döden:

I don’t mean just the deaths of those millions of diseased individuals who cannot get the life-saving drugs. Much worse is the fact that outlawing private judgment means a drastically shorter life-span for every one of us.

Let me try to concretize the extent of this tragedy. If America had continued through the 20th century the nearly laissez-faire system of the 19th, it’s a good bet that Ayn Rand would be alive today at age 113, and would still be in good health.

It is quite likely that, had we continued with almost-full capitalism, then the Millennials would have a lifespan of 200 years, or longer. The reason that sounds like fantasy is that the statism that has hamstrung America for so long has lowered our expectations of progress.

Let me make my vision more plausible to you. Assume–just for the sake of the point I’m going to make–that the nation survives in more or less its present political condition for another two centuries. Do you have much doubt that in 2218 medical progress will have reached the levels I describe?

Probably, the idea that people born in 2218 would have a 200-year lifespan seems plausible. If so, ask yourself whether, under capitalism, we could have gotten to that point already.

Då jag inte kan citera hela artikeln från början till slut, låter detta kanske lite för fantastiskt för att vara sant. Så för att ge Binswangers argument en ärlig chans, läs hela här.