Principerna som skulle integreras var objektivitet och integritet. Jag har fått in följande bidrag.

Tomas:

Om ens tänkande ska ha integritet dvs man ska kunna vara stolt över sitt tänkande så måste det överensstämma med verkligheten, dvs vara objektivt.

FH:

Objektivitet är primärt ett epistemologiskt begrepp och att vara objektiv är att rätta sig efter verkligheten. Alltså att man inser att existensen har primat och att medvetandets innehåll måste rätta sig efter vad man varseblir och inte tvärt om.

Integritet är att _handla_ på basis av fakta, dvs med människans liv som standard.

Integritet är således för ens handlande vad objektivitet är för tänkande.

McVicar:

Integritet förknippar jag med dels självrespekt och dels att vara konsekvent. För att upprätthålla sin självrespekt och vara konsekvent, förutsätts att man inte ljuger för sig själv. Alltså uppriktighet; sanning; (strävan efter, och finnandet av) objektivitet.

hajjen:

Saxat från svenska wikipedia om (intellektuell) integritet: “när tankar och slutledningar hos en enskild person eller grupp är så logiskt sammanhängande och motsägelsefria att individen eller gruppen ifråga känner mod att stå för dem och följa dessa oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till”.

Om objektivitet handlar om att uppfatta världen som den är, som en helhet utan motsägelser, så kan man inte ha integritet utan att samtidigt vara objektiv. För tankar och slutledningar handlar ju alltid om något konkret, verklighetsbundet. Och om ens tankar/slutledningar inte är logisk sammanhängande så kommer man förmodligen att känna en osäkerhet var gång man ställs inför en situation där man ges möjlighet att försvara dessa/agera i enlighet med dessa, och därför inte våga stå för dem/agera i enlighet med dem. Och väljer man att göra det trots brist på logik så kommer man snart stöta på problem, i form av att verkligheten skriver en på näsan. Kände man sig inte osäker innan så kommer man definitivt att göra det då. Så objektivitet är en förutsättning för att kunna våga ha integritet.

Och en person som medvetet inte förhåller sig objektivt till verkligheten har ju svårt att stå för något konkret, för vad ska han stå för om världen enligt honom är obegriplig och osammanhängande?

Per-Olof Samuelsson:

Integritet betyder att följa sina egna övertygelser. Men förutsättningen för att göra det är att man har fasta och välgrundade övertygelser (övertygelser som inte är fasta och välgrundade är svåra, eller rentav omöjliga, att följa).

Men hur skaffar man sig välgrundade övertygelser? Genom att iaktta verkligheten. Att rätta sig efter verkligheten är objektivitetens essens.

Och mitt eget:

Integritet handlar, enligt objektivismen, om att vara lojal mot rationella principer. Objektivitet handlar, i korthet, om att knyta dina principer till verkligheten; det är vad som gör dina principer rationella. Du kan bara lojal mot objektiva, rationella principer. Du kan inte vara lojal mot irrationella, icke-objektiva principer. Objektivitet är alltså en förutsättning för (rationell) integritet. (Men man kan också se det som att objektivitet handlar om att vara lojal mot verklighetens fakta. Objektivitet kräver således integritet; att vi är lojala mot principen om objektivitet. Vi kan inte vara objektiva om vi kompromissar och är icke-objektiva i tid och otid.)

Jag vill först tacka alla som deltog. Det är roligt att fler än jag tyckte detta kunde vara en kul idé och jag hoppas att ni vill göra detta igen, för jag tänker i slutet av denna post föreslå nästa veckas integration. Jag vill dock börja med att kort kommentera förslagen som har kommit in.

Jag anser att längden på alla bidrag är lagom. Man måste inte skriva en lång uppsats för att redogöra förhållandet mellan två principer. Så till nästa gång hoppas jag att de som avstod från att kommentera eftersom de kanske fick för sig att en lång uppsats var nödvändig, inte ska behöva känna någon sådan press.

Vad gäller sjävla innehållet är jag ganska nöjd med min egen formulering. Men om jag ska påpeka någonting som jag tycker är lite dåligt i min egen formulering, så är det att jag kanske inte är tillräckligt klar på att integritet faktiskt handlar om att handla i enlighet med sina övertygelser. Vem som helst kan dogmatiskt tro på vad som helst, men det är faktiskt först när man försöker handla i enlighet med sina övertygelser som man försöker uppvisa någon form av integritet.

Jag tycker nog att Per-Olofs formulering är åtminstone i två avseenden bättre än min egen, eftersom han lyckades integrera med ännu färre ord. Att vara sparsam med orden ser jag generellt som en bra sak. Men sedan säger han också, explicit, att det handlar om att följa sina övertygelser. Därmed antyder han att integritet handlar om mer än att bara benhårt vara lojal mot sina övertygelser.

I ett annat avseende kan det vara en brist med att formulera sig sparsamt och det har att göra med vem det är du talar med. Jag och Per-Olof förstår varandra alldeles utmärkt, men därmed inte sagt att det är helt klart hur allt detta hänger ihop med varandra för alla andra. Hur klart och tydligt något är beror också på vem man pratar med. Därför måste jag säga att ”hajjen”, som orkade skriva en lite längre och lite mer detaljerad utläggning, gjorde ett, i detta avseende, väldigt bra jobb!

Det enda som var lite olämpligt var hans definition av integritet, som han hämtade från Wikipedia. Framför allt var det denna mening som var lite irriterande: ”och följa dessa [principer] oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till”. Denna formulering antyder att integritet ibland kan ha orimliga konsekvenser. Nu håller jag inte detta emot ”hajjen”. Faktum är att genom att förklara relationen mellan objektivitet och integration visade han faktiskt, via implikation, att dessa eventuellt orimliga konsekvenser bara följer om man söker vara lojal mot en irrationell princip eller övertygelse. ”Hajjen” förklarade till och med, via implikation, att om man försöker vara ”modig” och följa sina irrationella principer och övertygelser, då kommer det inte att fungera och man kommer inte längre våga stå för sina principer. Man kommer att känna sig tvungen att kompromissa bort dem.

Med anledning av detta vill jag säga att det är OK att ni använder er av Ayn Rands definitioner. Och ni kan hitta en hel del av dem via www.AynRandLexicon.com. Det räknas inte som ”fusk”.

Nu vill jag kommentera Tomas som skrev: ”Om ens tänkande ska ha integritet dvs man ska kunna vara stolt över sitt tänkande så måste det överensstämma med verkligheten, dvs vara objektivt”. När jag läste detta blev jag först ganska förvirrad. Varför? Därför att det verkar som att du definierar integritet som ”att vara stolt över sitt tänkande”. Är det meningen? Eller är det bara jag som blev förvirrad här? Eftersom jag inte skulle definiera integritet på detta vis, blev denna integration lite oklar för mig.

Men det finns inte desto mindre ett samband mellan stolthet, integritet och objektivitet. Men hur detta samband ser ut är inte riktigt klart för mig i det du skriver. Om jag skulle försöka klargöra det (för mig själv), skulle jag säga något i stil med följande: Om integritet handlar om att vara lojal mot rationella principer, dvs principer som är baserade på verklighetens fakta, då kommer du att handla i enlighet med dina rationella övertygelser och principer, och det kommer, allt annat lika, att ge dig långsiktig framgång. Detta kan och kommer, allt annat lika, också att göra dig stolt över dig själv och stolt över din förmåga att tänka. (Och vice versa: Om du försöker vara lojal mot irrationella principer, då kommer du på lång sikt att sluta upp i en ganska hopplös situation, och då kommer du varken att vara stolt över dig själv eller ditt tänkande som ju förde dig dit du är.) Om detta var vad du försökte säga, då har du faktiskt lyckats förenat integritet med stolthet och du har också indikerat att detta är bara möjligt om du är objektiv. Men om detta var vad du försökte säga, då var det alldeles för kondenserat för min del.

Nu över till FH:”[A]tt vara objektiv är att rätta sig efter verkligheten … Integritet är att _handla_ på basis av fakta, dvs med människans liv som standard. Integritet är således för ens handlande vad objektivitet är för tänkande”. Jag anser att detta är för en objektivistisk publik ett alldeles utmärkt svar. Kort och koncist. Om jag skulle vara petig och ändra någonting, då skulle jag bara lägga till att integritet handlar om att följa principer och övertygelser, som är baserad på fakta. Det är sant att integritet i praktiken betyder att man handlar i enlighet med fakta, eftersom sanna, rationella principer identifierar mycket riktigt fakta. Men det är inte detsamma som definitionen av integritet och kan därför missförstås i onödan. Trots denna detalj, gillar jag hur du knöt ihop allt i slutet: ”Integritet är således för ens handlande vad objektivitet är för tänkande”. Bra!

Och sist, men inte minst, McVicars trubbiga men uppriktiga bidrag: ”Integritet förknippar jag med dels självrespekt och dels att vara konsekvent. För att upprätthålla sin självrespekt och vara konsekvent, förutsätts att man inte ljuger för sig själv. Alltså uppriktighet; sanning; (strävan efter, och finnandet av) objektivitet”. (Här vill jag nämna att McVicar ville att jag skulle redigera hans svar, men jag blev faktiskt inte helt klok på hans instruktioner. Tyvärr.) Det är sant att det finns ett samband mellan allt du nämner: integritet, självrespekt, konsekvens och objektivitet. Du säger att man kan inte ha någon självrespekt om man ljuger för sig själv. Det är sant. Och det är också sant att alternativet till att ljuga för sig själv, och alla andra, är att hålla sig till sanningen. Dvs att se verkligheten för vad den är. Dvs att vara objektiv.

Det är bra att du, vare sig du tänkte på det eller inte, precis som Tomas lyckades se att självrespekt också hänger på objektivitet. Du lyckades alltså integrera en ytterligare faktor, även om det inte var en del av uppgiften. Så här långt förenar du allting och så här långt är din integration också riktig. Men det finns ett problem med din formulering.

Det är oklart vad du menar med ”konsekvent”. Konsekvent på vilket sätt? Om du bara hade klargjort detta, då hade ditt svar blivit betydligt mindre ”trubbigt”. Du begick alltså samma misstag som jag. Du förklarar inte att integritet handlar om att handla konsekvent i enlighet med sina principer. Dvs att vara konsekvent i ord och handling. Dvs att leva som man lär. Om man lever som man lär och det man lär är rationella idéer, dvs idéer baserade på verkligheten, då kan man faktiskt leva som man lär. Om man gör detta, då slipper man ljuga för sig själv, man slipper hyckla, och man kommer att vara framgångsrik i livet. Allt detta leder till självrespekt. Så jag tycker att även om ditt svar var trubbigt, var du ändå ganska nära. ”Pretty good!”

Jag hoppas ni får ut någonting av dessa kommentarer. Om någon tycker att de har blivit orättvist behandlade, får ni säga ifrån och förklara varför. Om ni har några kommentarer i största allmänhet, är det också fritt fram.

Jag vill avslutningsvis ge ett generellt tips till nästa gång. I den mån ett svar brister så kan det vara tecken på att det hela inte är helt klart för en själv. Men det kan också bara vara ett tecken på att man inte tänker på läsaren. Detta är mycket lätt hänt. Och då slutar det med att andra inte förstår vad det är man ville säga, utan måste gissa. För att undvika detta bör medvetet fråga er själva innan ni postar era förslag: ”Om jag inte var i närheten och kunde förklara mig, skulle de ändå förstå vad jag försöker säga?” För att uppnå en högre grad av objektivitet i er kommunikation, gäller det att ni faktiskt skriver ned det ni har i ert huvud på pappret. Låt er text försöka tala för sig själv.

Nästa veckas integrationspar kommer jag att publicera i ett separat inlägg på måndag.

Alla som läser Ayn Rands böcker och essäer slås av hennes förmåga att se en koppling mellan saker som vid en första anblick inte verkar ha något med varandra att göra. I Atlas Shrugged, för att ta ett exempel, visade Ayn Rand att det finns en koppling mellan somligas attityd till sex och somligas attityd till produktion:

The men who think that wealth comes from material resources and has no intellectual root or meaning, are the men who think—for the same reason—that sex is a physical capacity which functions independently of one’s mind, choice or code of values. They think that your body creates a desire and makes a choice for you just about in some such way as if iron ore transformed itself into railroad rails of its own volition.

Ayn Rands förmåga att se dessa kopplingar, berodde inte bara på hennes enorma intellekt och oerhörda förmåga att tänka i termer av abstrakta principer. Det berodde också på att hon medvetet såg till att koppla samman allt så mycket hon bara kunde. Hon visste nämligen att världen är ett och att all kunskap därför också måste hänga samman.

Objektivitet är inte bara att reducera, utan också att integrera. Om objektivitet kräver att man ser till att ens tankar stämmer överens med verkligheten, med hjälp av logik, då innebär detta att objektivitet kräver mer än motsägelsefrihet mellan godtyckliga premisser. Det betyder att man validerar premisserna dels genom att reducera dem tillbaka till varseblivning och sedan genom att integrera dem, och slutsatserna, med all din övriga kunskap.

Varför är detta önskvärt? Därför att du uppnår objektivitet i ditt tänkande och du blir en bättre tänkare. Du uppnår en bättre förståelse för de idéer du håller om du förstår hur de förhåller sig till allt annat du vet och kommer att lära dig under tiden. Du kommer att se att allt faktiskt hänger ihop.

Genom att reducera en idé kan du veta att idén är sann; att den stämmer överens med den varseblivbara verkligheten. Men detta räcker dock inte för att uppnå är fullständig säkerhet i din övertygelse. För att uppnå detta måste du också se hur din idé förhåller sig till all din övriga kunskap. Den enda boten här är att integrera.

I The Art of Thinking säger Leonard Peikoff att det inte finns någon teori för integration. Så det enda sätt man kan få en uppfattning om vad det handlar om är genom att ge ett exempel på det: ”Hur hänger egentligen fri vilja ihop med kausalitet?” Om du någonsin studerar filosofi lär du oundvikligen stöta på denna fråga. Faktum är att du inte ens behöver studera filosofi för att stöta på frågan vilket bara illustrerar att verkligheten faktiskt är en helhet som hänger ihop; eftersom allt faktiskt hänger ihop går det inte att komma ifrån den här sortens frågor.

Om fri vilja och kausalitet inte hänger ihop, måste någon av idéerna vara falska. De måste i så fall bort. De är inte förenliga med verkligheten eller med några av vår övriga kunskap. Att fortsätta tro på fri vilja och kausalitet vore att försöka upprätta en logisk självmotsägelse; att tro på något som inte är förenligt med verklighetens fakta. Det vill säga en icke-objektiv slutsats. Så vi vet redan det oerhörda värdet av att försöka integrera, i detta exempel. (Lägg märke till att en del tror att de måste avfärda kausalitet för att acceptera fri vilja. Detta är indeterministerna. Andra väljer istället bort den fria viljan. Detta är deterministerna. De som tar dessa positioner råkar ha fel, men de inser i varje fall att de måste ta ställning mellan vad de, felaktigt, tror är en motsättning mellan två idéer.)

Hur förhåller sig då fri vilja till kausalitet? Fri vilja är framför allt friheten att fokusera ditt medvetande eller inte; att tänka eller inte. Detta är det grundläggande valet vi kan göra. Alla andra senare högre val hänger på detta. Alla senare val handlar om att välja vad vi ska tänka på och vad vi ska göra – och när vi väljer vad vi ska göra och tänka, gör vi det med hänvisning till våra idéer och värderingar. Kausalitet är lagen om orsak och verkan. Denna lag säger inget om vilka sorters orsaker och verkan som finns. Lagen begränsar sig på inget sätt till mekaniska orsak/verkan-kedjor. Inser man detta då inser man också att fri vilja är fullt förenligt med kausalitet.

Kom ihåg att kausalitet är ett korollarium till identitetslagen: saker och ting handlar i enlighet med sin natur; bollen rullar därför att den är rund. Likaså är människan en varelse med en natur (orsak) och det hör till hennes natur att hon kan och måste göra fria val (verkan). Dessutom kan vi observera att de fria val som människor gör (orsak) har konsekvenser (verkan). Som vi kan se är lagen om orsak och verkan inte alls oförenlig med viljefrihetens faktum; viljefrihet är både en form av kausalitet.

”Hur vet vi allt detta?” Genom direkta observationer (introspektion räknas in här). ”Men tänk om allt är en illusion? Kan vi verkligen lita på våra sinnen?” Dessa naturliga följdfrågor illustrerar igen att allt ihop. En fråga leder snabbt till många nya frågor som måste besvaras, genom att integreras. Annars kommer du varken att uppnå sanning, kunskap, klarhet, objektivitet eller säkerhet i ditt tänkande. Och ju mer du lär dig, desto mindre förstår du.

Detta för mig till lek som Leonard Peikoff ofta nämner. När Ayn Rand, Leonard Peikoff och de andra i ”kollektivet” träffades brukade de ibland leka en lek som gick ut på att man lade lappar med objektivistiska principer i en hatt, sedan skulle man ta upp två ur på måfå och försöka integrera dem. Vad man lärde sig var inte bara att integrera, värdet av att integrera, utan också att objektivismen faktiskt är ett filosofiskt system där alla delarna hänger samman logiskt.

I syfte att uppmuntra människor till samma sak, vill jag inleda en ny tradition på denna blogg. Jag vill gärna leka denna lek med er. Så varje vecka kommer jag att publicera två principer som jag vill att ni ska integrera. Jag kommer senare att publicera svaren, som jag vill att ni skickar in via kommentarerna. Kommentarerna kommer att hållas dolda, så att ni inte ska kunna skriva av varandra. Jag kommer sedan att avslöja era svar i slutet av veckan.

Om ni upptäcker att ni inte kan integrera, då kan det vara ett tecken på att ni faktiskt inte fullt ut förstår idéerna eller hur de förhåller sig med varandra. I så fall får ni ändå ut något av denna lek, eftersom ni kan studera de andras svar. Och ni blir medvetna om problemet och kan för er egen skull börja jobba på det.

Jag vill helst inte att ni läser några böcker av Ayn Rand, Leonard Peikoff, eller någon annan objektivist. Jag vill att ni försöker skriva ned svaren så snabbt ni bara kan. Jag tror nämligen att ni får ut mycket mer av det genom att göra så. Det är ni som ska integrera, inte Ayn Rand eller Leonard Peikoff.

Det behöver inte vara några långa utläggningar eller resonemang, om ni inte tvunget vill det. Det räcker med att ni ganska kort och koncist gör klart hur principerna hänger samman överhuvudtaget. Det räcker att skriva ungefär så som jag gjorde ovan. (Vill ni ha ytterligare lite kött på benen eller bara färska upp minnet lite kan ni läsa om Peikoffs diskussion om integration i Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, kapitel 4, under avsnittet som heter ”Knowledge as Contextual”.)

Det finns ingen vinnare i denna lek. Syftet är att vi ska ha roligt och lära oss något på en och samma gång. Jag kommer också att komma med mitt eget förslag och om någon tycker att mina förslag brister i något avseende hoppas jag att någon påpekar det för mig.

De första två principerna är ”Integritet” och ”Objektivitet”: Hur hänger integritet som en dygd ihop med objektivitet?