I New Scientist finns det en avslöjande intervju med grundaren av Gaiateorin, den sekulära världsbild som ligger till grund för en stor del av miljörörelsen, James Lovelock:

I’m an optimistic pessimist. I think it’s wrong to assume we’ll survive 2 °C of warming: there are already too many people on Earth. At 4 °C we could not survive with even one-tenth of our current population…

På frågan om detta är en deprimerande syn på framtiden, svarar Lovelocke: ”Not necessarily. I don’t think 9 billion is better than 1 billion.” Att miljardtals människor kommer att dö är alltså inget han ser som särskilt deprimerande. Varför? Därför att standarden för honom är inte mänsklig välfärd. Lovelock förklarar:

I see humans as rather like the first photosynthesisers, which when they first appeared on the planet caused enormous damage by releasing oxygen – a nasty, poisonous gas. It took a long time, but it turned out in the end to be of enormous benefit. I look on humans in much the same light. For the first time in its 3.5 billion years of existence, the planet has an intelligent, communicating species that can consider the whole system and even do things about it. They are not yet bright enough, they have still to evolve quite a way, but they could become a very positive contributor to planetary welfare. (Min kursivering.)

Enligt Gaiateorin är jorden enda gigantisk levande organism. Enligt Gaiateorin förhåller sig människan till jorden på samma sätt som organen förhåller sig till en kropp. Ett organ som inte tjänar något syfte, utan som kanske rentav motarbetar kroppen, är värdelöst. På samma sätt är människan värdelös om hon inte tjänar ”jordens välfärd”. En god människa är däremot en människa som inser sin roll i det stora hela och som därför är villig att tjäna detta större hela, som är jorden. Standarden är alltså ”planetens välfärd”.

Det är därför de som tror på Gaiateorin inte bryr sig om huruvida människor frivilligt begår de självmordsmässiga uppoffringar som miljörörelsen kräver, eller inte. För om vi inte gör det, då kommer vi ändå att utplånas. Och detta kommer att vara bra för jorden, precis som det är bra för oss att bli av med cancer.

Om dessa idéer låter bekanta, då är det ingen slump. Detta är nämligen i sin essens inget annat än Hegels idéer ompaketerade i ett nytt format. Istället för Staten har vi identifierat Jorden som det Hela vi alla är en del av. Så istället för att vi ska leva och dö för Staten, ska vi leva och dö för Jorden.

Dessa idéer är ett recept för massmord. Om och när dessa idéer tas på allvar, då kommer folk att vara villiga och beredda att i stor skala börja offra sig själva och andra för ”jordens bästa”. Om detta låter minsta lilla långsökt, då vill jag bara påminner er om att 1900-talet, ett av mänsklighetens blodigaste århundrade, slutade som det gjorde just eftersom folk tog Hegels idéer på allvar. (För detaljer, läs Leonard Peikoffs bok The Ominous Parallels.)