Alla som läser Ayn Rands böcker och essäer slås av hennes förmåga att se en koppling mellan saker som vid en första anblick inte verkar ha något med varandra att göra. I Atlas Shrugged, för att ta ett exempel, visade Ayn Rand att det finns en koppling mellan somligas attityd till sex och somligas attityd till produktion:

The men who think that wealth comes from material resources and has no intellectual root or meaning, are the men who think—for the same reason—that sex is a physical capacity which functions independently of one’s mind, choice or code of values. They think that your body creates a desire and makes a choice for you just about in some such way as if iron ore transformed itself into railroad rails of its own volition.

Ayn Rands förmåga att se dessa kopplingar, berodde inte bara på hennes enorma intellekt och oerhörda förmåga att tänka i termer av abstrakta principer. Det berodde också på att hon medvetet såg till att koppla samman allt så mycket hon bara kunde. Hon visste nämligen att världen är ett och att all kunskap därför också måste hänga samman.

Objektivitet är inte bara att reducera, utan också att integrera. Om objektivitet kräver att man ser till att ens tankar stämmer överens med verkligheten, med hjälp av logik, då innebär detta att objektivitet kräver mer än motsägelsefrihet mellan godtyckliga premisser. Det betyder att man validerar premisserna dels genom att reducera dem tillbaka till varseblivning och sedan genom att integrera dem, och slutsatserna, med all din övriga kunskap.

Varför är detta önskvärt? Därför att du uppnår objektivitet i ditt tänkande och du blir en bättre tänkare. Du uppnår en bättre förståelse för de idéer du håller om du förstår hur de förhåller sig till allt annat du vet och kommer att lära dig under tiden. Du kommer att se att allt faktiskt hänger ihop.

Genom att reducera en idé kan du veta att idén är sann; att den stämmer överens med den varseblivbara verkligheten. Men detta räcker dock inte för att uppnå är fullständig säkerhet i din övertygelse. För att uppnå detta måste du också se hur din idé förhåller sig till all din övriga kunskap. Den enda boten här är att integrera.

I The Art of Thinking säger Leonard Peikoff att det inte finns någon teori för integration. Så det enda sätt man kan få en uppfattning om vad det handlar om är genom att ge ett exempel på det: ”Hur hänger egentligen fri vilja ihop med kausalitet?” Om du någonsin studerar filosofi lär du oundvikligen stöta på denna fråga. Faktum är att du inte ens behöver studera filosofi för att stöta på frågan vilket bara illustrerar att verkligheten faktiskt är en helhet som hänger ihop; eftersom allt faktiskt hänger ihop går det inte att komma ifrån den här sortens frågor.

Om fri vilja och kausalitet inte hänger ihop, måste någon av idéerna vara falska. De måste i så fall bort. De är inte förenliga med verkligheten eller med några av vår övriga kunskap. Att fortsätta tro på fri vilja och kausalitet vore att försöka upprätta en logisk självmotsägelse; att tro på något som inte är förenligt med verklighetens fakta. Det vill säga en icke-objektiv slutsats. Så vi vet redan det oerhörda värdet av att försöka integrera, i detta exempel. (Lägg märke till att en del tror att de måste avfärda kausalitet för att acceptera fri vilja. Detta är indeterministerna. Andra väljer istället bort den fria viljan. Detta är deterministerna. De som tar dessa positioner råkar ha fel, men de inser i varje fall att de måste ta ställning mellan vad de, felaktigt, tror är en motsättning mellan två idéer.)

Hur förhåller sig då fri vilja till kausalitet? Fri vilja är framför allt friheten att fokusera ditt medvetande eller inte; att tänka eller inte. Detta är det grundläggande valet vi kan göra. Alla andra senare högre val hänger på detta. Alla senare val handlar om att välja vad vi ska tänka på och vad vi ska göra – och när vi väljer vad vi ska göra och tänka, gör vi det med hänvisning till våra idéer och värderingar. Kausalitet är lagen om orsak och verkan. Denna lag säger inget om vilka sorters orsaker och verkan som finns. Lagen begränsar sig på inget sätt till mekaniska orsak/verkan-kedjor. Inser man detta då inser man också att fri vilja är fullt förenligt med kausalitet.

Kom ihåg att kausalitet är ett korollarium till identitetslagen: saker och ting handlar i enlighet med sin natur; bollen rullar därför att den är rund. Likaså är människan en varelse med en natur (orsak) och det hör till hennes natur att hon kan och måste göra fria val (verkan). Dessutom kan vi observera att de fria val som människor gör (orsak) har konsekvenser (verkan). Som vi kan se är lagen om orsak och verkan inte alls oförenlig med viljefrihetens faktum; viljefrihet är både en form av kausalitet.

”Hur vet vi allt detta?” Genom direkta observationer (introspektion räknas in här). ”Men tänk om allt är en illusion? Kan vi verkligen lita på våra sinnen?” Dessa naturliga följdfrågor illustrerar igen att allt ihop. En fråga leder snabbt till många nya frågor som måste besvaras, genom att integreras. Annars kommer du varken att uppnå sanning, kunskap, klarhet, objektivitet eller säkerhet i ditt tänkande. Och ju mer du lär dig, desto mindre förstår du.

Detta för mig till lek som Leonard Peikoff ofta nämner. När Ayn Rand, Leonard Peikoff och de andra i ”kollektivet” träffades brukade de ibland leka en lek som gick ut på att man lade lappar med objektivistiska principer i en hatt, sedan skulle man ta upp två ur på måfå och försöka integrera dem. Vad man lärde sig var inte bara att integrera, värdet av att integrera, utan också att objektivismen faktiskt är ett filosofiskt system där alla delarna hänger samman logiskt.

I syfte att uppmuntra människor till samma sak, vill jag inleda en ny tradition på denna blogg. Jag vill gärna leka denna lek med er. Så varje vecka kommer jag att publicera två principer som jag vill att ni ska integrera. Jag kommer senare att publicera svaren, som jag vill att ni skickar in via kommentarerna. Kommentarerna kommer att hållas dolda, så att ni inte ska kunna skriva av varandra. Jag kommer sedan att avslöja era svar i slutet av veckan.

Om ni upptäcker att ni inte kan integrera, då kan det vara ett tecken på att ni faktiskt inte fullt ut förstår idéerna eller hur de förhåller sig med varandra. I så fall får ni ändå ut något av denna lek, eftersom ni kan studera de andras svar. Och ni blir medvetna om problemet och kan för er egen skull börja jobba på det.

Jag vill helst inte att ni läser några böcker av Ayn Rand, Leonard Peikoff, eller någon annan objektivist. Jag vill att ni försöker skriva ned svaren så snabbt ni bara kan. Jag tror nämligen att ni får ut mycket mer av det genom att göra så. Det är ni som ska integrera, inte Ayn Rand eller Leonard Peikoff.

Det behöver inte vara några långa utläggningar eller resonemang, om ni inte tvunget vill det. Det räcker med att ni ganska kort och koncist gör klart hur principerna hänger samman överhuvudtaget. Det räcker att skriva ungefär så som jag gjorde ovan. (Vill ni ha ytterligare lite kött på benen eller bara färska upp minnet lite kan ni läsa om Peikoffs diskussion om integration i Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, kapitel 4, under avsnittet som heter ”Knowledge as Contextual”.)

Det finns ingen vinnare i denna lek. Syftet är att vi ska ha roligt och lära oss något på en och samma gång. Jag kommer också att komma med mitt eget förslag och om någon tycker att mina förslag brister i något avseende hoppas jag att någon påpekar det för mig.

De första två principerna är ”Integritet” och ”Objektivitet”: Hur hänger integritet som en dygd ihop med objektivitet?