För några dagar sedan fick jag hem en tidning som jag aldrig har bett om. Den har med jämna mellanrum kommit hem till mig, men då den är gratis har jag aldrig sett något skäl för mig att protestera. Men i samband med det senaste numret har jag fått nog. När den släpper igenom en artikel som heter ”Ayn Rand – frihet eller elitistisk dogm?” skriven av en mycket förvirrad André Hansson, då vet man att detta är en tidning som släpper igenom vilken smörja som helst. Man vet att man har att göra med med en oseriös tidning utan anständiga normer. Tidningen jag talar om är Svensk Linje.
Det finns massor med saker som är fel och dåligt med Hanssons artikel, så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Hur som helst skriver Hansson:
Rands lära framställs gärna av sina anhängare som något modernt, något som appellerar till det rationella. Randianer anser sig förstås tittat på bevisen och gjort rationella övervägningar när de kommit fram till sina ståndpunkter. Det är ju de andra, socialdemokrater och kommunister som hemfaller åt överförenklade dogmer. Men en djupdykning i Rands skrifter visar en annorlunda bild.
I det som Rand kallar för den metafysiska delen av hennes filosofi hittar i dogmens ”ground zero”. ”Världen är objektiv”, säger Rand. ”Fakta är fakta”, ”A är A”, som hennes berömda devis säger. Men Rand menar inte detta som en hypotes som ska prövas mot verkligheten, eller mot andra teorier och idéer, något som en sann vetenskapsman hade gjort. Hon presenterar detta som obestridlig fakta, något som inte behöver bevisas. Det är med andra ord en trosförklaring.
I texten verkar det som om Hansson citerar Ayn Rand, men det gör han inte, och ingen källa anges, men ändå skrivs det som om det vore ett citat, varför det är onödigt förvirrande. Och med tanke på vad Hansson säger längre fram ger det ett oärligt intryck eftersom man skulle kunna tro att Hansson ägnar sig åt att skriva ett referat av någon essä av Ayn Rand. Och det var inte Ayn Rand som ”kom på” identitetslagen, och det är ingen devis, men märkligt nog kommer Hansson aldrig att referera till detta som just identitetslagen; han behandlar ”devisen” som en ”slogan”. Axiomer (som identitetslagen) kan inte, om de verkligen är axiomer, rimligen prövas mot andra idéer, teorier eller hypoteser. Men att något är en axiom gör det inte till en ”trosförklaring”.
Detta räcker för att visa att Hansson inte bara är förvirrad utan oärlig av sig. Och det räcker egentligen för att sedan visa att det är fullständigt meningslöst att diskutera detta med Hansson. När en person diskuterar ett ämne som han uppenbarligen inte har satt sig in i, men ändå vill ge sken av att han, till skillnad från sina läsare, har gjort en ”djupdykning”, då vet vi vad vi har att göra med. Hansson arbetar efter den ”vetenskapliga” premissen att man ska strunta i fakta och logik och istället arbeta fram ett resonemang som passar ens förutfattade meningar och ”oreducerbara” känslor.
Att ”A är A”, dvs att saker och ting är vad de är, dvs att identitetslagen är riktig, är ett axiom. I egenskap av att vara ett axiom är det fråga om en självklarhet. Det finns inget man kan eller behöver säga för att ”bevisa” att det är så här. Alla vet att det är så och att det är självklart att det är så. Varje försök att avfärda det förutsätter att det är så; varje försök att hävda eller ”bevisa” motsatsen resulterar i motsägelser.
Hansson gör inte någonstans klart i hela din artikel varför Ayn Rand säger att ”A är A”, dvs han gör inte klart för läsarna att det är fråga om axiomer eller vad det är som är utmärkande för filosofiska axiomer. Så läsare som är obekanta med Ayn Rands filosofi skulle då kunna tro att det verkligen är fråga om religiösa trossats som skall accepteras utan vidare. Dvs oberoende av eller i strid med fakta.
Men det blir värre. Mycket värre. Det jag tänker citera nu är varken sant eller falskt; det är godtyckligt. Det bemöts därför bäst som om ingenting har sagts. Jag utgår ifrån att folk som har läst sin Ayn Rand dirket kan se varför det han säger är godtyckligt dravel:
Resten av hennes ideologi expanderar sedan från denna utsaga till teorin om det rationella egenintresset, till den renodlade marknadsekonomin och den minimala staten, alla föreskrivna som lika obestridliga sanningar. Den som är kritisk till någon del av läran stämplas som otrogen, som en kättare, som en av de parasiterande kollektivisterna hennes böcker obönhörligen krossar.
Till de som inte har läst sin Ayn Rand kan jag kortfattat säga följande: det är inget annat ett rent påhitt från Hanssons sida att man skulle kunna härleda fram föreställningen om det rationella egenintresset, den renodlade marknadsekonomin och den minimala staten ur identitetslagen, som om de vore korollarier.
Det är inte bara en förolämpning av Ayn Rands intelligens att hävda att hon skulle göra en sådan sak, det är en förolämpning av vår allas intelligens att hävda en sådan sak, eftersom det krävs inte mycket för att se hur löjligt en sådan uppgift vore: Hur följer det att människor t ex bör vara rationella egoister ur självklarheten att en människa är människa, eller att ett bord är ett bord, eller att kapitalism är kapitalism?
Och vem, objektivist eller inte, kan hävda att det är en självklarhet, dvs ett ”obestridligt faktum”, att människor bör vara rationella egoister eller att laissez-faire kapitalismen är det moraliska idealet? Ingen. Att veta detta kräver massor med kunskap som man först måste skaffa sig. Identitetslagen räcker inte på långa vägar. Att anklaga Ayn Rand för att tro en sådan här sak är detsamma som att tillskriva henne åsikter som hon inte hade. Det är inte seriöst.
Notera att Hansson anklagar objektivister för att vara just fanatiker som inte accepterar någon som helst kritik eller invändningar eller avvikelser. Märkligt nog har inga av mina icke-objektivistiska vänner upplevt det som att jag har försökt ”krossa” dem eller att jag betraktar dem som ”parasiterande kollektivister”. Och jag känner personligen ingen objektivist som beter sig på det sättet. Jag har inte ens hört talas om någon. Vi ska snart se att detta är ingen slump alls.
Det finns mycket mer smaklösa och lögnaktiga stycken men jag tänker hoppa över dem, för det finns nämligen inget att säga om dem. Alla som har läst sin Rand och som sedan läser denna artikel vet varför det inte stämmer.
Efter han har sagt allt detta, gissa då vad som händer? Jo, då släpar han förstås in Karl Popper.
Låt oss då konstratera med dogmens antites, upplysningstidens och vetenskapens ideal. Den österrikiske filosofen Karl Popper hade kanske sagt något i den här stilen om Ayn Rand: ”Att A är A måste delvis förbli en hypotes. VI kan alirg veta till hundra procent om det är sant. Men vi kan utsätta hypotesen för prövningar. Givetvis kan vi skala bort osanningar. Vi kan se att A i alla fall inte är B. Men vi kan aldrig en gång för alla bestämma att A obestridligen är A för sanningen är beroende av människans kunskap. Hur nära vi än kommer kan vi aldrig utesluta att människan i framtiden får ny kunskap som falsifierar hypotesen A är A.”
Vad ska man säga? Eftersom Hansson uppenbarligen inte vet vad han pratar om är det egentligen onödigt att orda mer om detta. För de som däremot vill veta varför Karl Popper knappast kan pekas ut som en försvarare för upplysning och vetenskapens ideal bör läsa Per-Olof Samuelssons inlägg om Popper här. (Det faktum att Hansson har hävt ur sig en massa nonsens, är, om man tänker på vad Popper själv säger, egentligen ingen slump alls.)
Lite längre ned kommer Hansson med en massa bisarra och lögnaktiga påståenden som t ex: ”Rand verkar mer appellera till känslor än till intellektet” eller: ”Man läser Rand med hjärtat, inte hjärnan”. OK, det där sista stämmer alldeles säkert på André Hansson och hans likar. Och Hansson som inte bara läser med hjärtat utan även skriver med det får lite längre fram ur sig följande:
Randianer tenderar att besvara all kritik med samma brutala indignation en bokstavstroende kristen gör som får höra att Gud inte finns. All tänkbar kritik bara rinner rakt av, men de har alltid välkonstruerade motargument. De rabblar dessa reflexivt och det verkar sällan som om man prövar sina egna övertygelser med vetenskapens öppenhet och skepticism [märkligt nog tycks detta gälla för alla utom Hansson själv; för om han hade prövat sina övertygelser om objektivismen och Ayn Rand hade han snabbt insett hur mycket han är ute och cyklar], utan argumenten verkar redan på förhand vara bestämda att fungera som försvar för ideologin. Som en troende.
Notera de två besynnerliga sakerna här.
Först anklagar han objektivister för att vara som ”religiösa fanatiker” som ”tror” på saker och ting, som om det vore fråga om en dogm, en ”trossats”, och så vidare. Men varje gång någon ifrågasätter deras ”tro” då har de likt en troende en massa argument till sitt försvar. Ursäkta mig, men sedan när brukar religiösa människor försvara sin position medelst fakta och logik? Medelst argument? Orsaken till att de inte gör det är just för att deras åsikter aldrig var grundade i fakta och logik. Orsaken till att objektivister ofta har en massa argument som de ”reflexivt” kan ”rabbla upp” till försvar för sina positioner, beror just precis på att de, till att börja med, lät sig övertygas av dessa argument.
Sedan är det så att Karl Popper säger att teorier som man åtminstone inte kan falsifiera i teorin inte kan räknas som vetenskapliga. Men vad är det Hansson själv gör? Jo, han har argumenterat för att objektivister är funtade på ett sådant sätt att vad jag och andra objektivister än säger, så bekräftar det Hanssons beskrivning, varför en falsifisering inte är möjlig ens i teorin. Faktum är att hela detta blogginlägg skulle tjäna som en ”bekräftelse” på det Hansson säger. Jag är objektivist och när någon kommer med en oärlig attack mot objektivismen då svarar jag självfallet, som den ”dogmatiske”, ”sekteristiska”, ”fanatiska” och ”troende” jag är, med argument!
Förnuftets kalla och oresonliga röst 