Jag har förresten glömt en sak. POS kom ”nyligen” med två ”nya” artiklar på sin hemsida: ”Debatt” i Contra och Är ”Frihets”fronten anarkistisk? Trevlig läsning!
Jag har förresten glömt en sak. POS kom ”nyligen” med två ”nya” artiklar på sin hemsida: ”Debatt” i Contra och Är ”Frihets”fronten anarkistisk? Trevlig läsning!
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Angående ”Debatt i Contra”:
Vad är det egentligen som gör att objektivister får utstå ”kritik” av det här slaget, så ofta? Alla filosofiska system och skolor kritiseras, men i mångt och mycket sker det EFTER att man satt sig in i dem. Sedan må kritiken vara mer eller mindre legitim, naturligtvis, men den som opponerar sig mot platonism eller existentialism har vanligtvis åtminstone bemödat sig om att faktiskt studera dito. Det gäller emellertid inte objektivismen.
Oftast förs ”kritiken” på den nivå som Tommy Hansson befinner sig. Har dessa ”kritiker” läst Ayn Rand? Har de kanske läst OPAR? Nej, oftast har de inte gjort det. Man var tvungen att förfalska Nietzsches litteratur för att denne skulle bli uppfattad som nazist i över ett halvt sekel, men ingen har förfalskat Ayn Rands litteratur. Man har bara tagit för vana att uttrycka falska påståenden om henne, och om hennes idéer. Det finns alltid primärlitteratur att gå till, och när man läser den inser man snabbt hur mycket (dvs. lite) grund dessa ”kritiker” ofta har i sina påståenden.
Jag tror det finns två primära skäl till detta missförhållande. För det första förespråkar objektivister idéer som inte är allmänt accepterade och kanske rent att allmänt demoniserade. ”Ateism”. ”Kapitalism”. ”Individualism”. ”Egoism”. Dessa ord används ofta som rena skällsord. Ifall man emellertid läser på om objektivism, inser man att dessa ord sällan innebär vad man i vardagligt tal låter dem betyda (och när så är fallet, beror det på att vardagsmänniskan inte skott sig filosofiskt, eller helt enkelt är irrationell). Det andra skälet är att Ayn Rand menade sig ha rätt. Hon menade att världen är svart/vit. Att verkligheten är binär: antingen-eller. Antingen gott eller ont, antingen rationellt eller irrationellt – det finns inga ”gråskalor”. Hon var helt enkelt inte ”ödmjuk” såsom akademiska filosofer oftast är. Med ”ödmjuk” menar jag att hon ansåg sig ha rätt. Folk verkar hellre vilja läsa om Nietzsche och andra som inte ens vågade ”tro på sin egen filosofi”.
Vad verkar mer skrämmande för folk än Howard Roark, än John Galt? De är ”omänskliga” brukar man säga, vilket påvisar hur man ser på ”mänskligt”. Det är inget man vill sätta sig in i, det är något man bara vill fördöma och helst utplåna ifrån jordens yta, oavsett ifall ens åsikter om dito är befogade eller ej. Man vill inte ta några risker, genom att öppna en av Rands böcker, eller genom att lyssna till de argument som framförs till objektivismens fördel. Man vill evadera, man vill utplåna, man vill betvinga, man vill propagera – för bara så kan man ju lyckas med sina objektiv. Att sprida helt korrekt information om objektivism gör kanske faktiskt att den, Gud förbjude!, blir mer populär!
Henrik, jag har ställt mig samma fråga de senaste 30 åren eller så, och jag har aldrig lyckats komma fram till något bättre svar än: ”Somliga människor är sådana”. Det är som om de levat instängda i någon unken källare och plötsligt kommer ut i alltför ren luft och alltför starkt solsken. Så de ”förbannar ljuset och tänder ett mörker”.