The Independent:

Iraq’s massive oil reserves, the third-largest in the world, are about to be thrown open for large-scale exploitation by Western oil companies under a controversial law which is expected to come before the Iraqi parliament within days.

The US government has been involved in drawing up the law, a draft of which has been seen by The Independent on Sunday. It would give big oil companies such as BP, Shell and Exxon 30-year contracts to extract Iraqi crude and allow the first large-scale operation of foreign oil interests in the country since the industry was nationalised in 1972.

Detta är bra. Detta är rättvisa. Detta är något som vi alla vinner på. Ja, även irakierna – i den mån de förtjänar att vinna något på det.

Oljan är inte en kollektiv egendom, det är inte något som tillhör irakierna eller den irakiska staten – precis som skogarna i Sverige inte ägs kollektivt av det svenska folket. Det tillhör de privatpersoner som producerar den. De och endast de har rätt till alla profiter av oljan som de kan skapa.

Observera också att artikeln själv avslöjar att oljan ursprungligen tillhörde de utländska oljebolagen innan de irakiska staten nationaliserade oljan 1972. Så allt som nu händer är att oljan förs tillbaka till de som hela tiden hade rätt till den.

Irakierna är inte några offer för ett orättvist krig för olja, som artikeln vill påskina. De riktiga offren är oljebolagen som nu får en liten och mycket försenad upprättelse. Men trots att de är de riktiga offren kan de inte låta bli att ursäkta sig själva med altruistiska motiv:

Oil industry executives and analysts say the law, which would permit Western companies to pocket up to three-quarters of profits in the early years, is the only way to get Iraq’s oil industry back on its feet after years of sanctions, war and loss of expertise.

Motståndarna är förstås inte sena med att svara: ”Opponents say Iraq, where oil accounts for 95 per cent of the economy, is being forced to surrender an unacceptable degree of sovereignty”. Ja, för som alla vet förutsätter nationell självständighet kollektivt ägande över ett lands tillgångar, det vill säga socialism. Men ta inte mitt ord på det. Fråga bara folket på Kuba eller Nordkorea. De vet säkert.

Enligt motståndarna måste tydligen ett land, kollektivt, äga någonting för att man som invånare i landet ska ha dra någon nytta av det. Så om oljan nu hamnar i privata länder, då kommer irakierna att gå miste om någonting. Men det är inte sant. Går jag miste om något, som svensk, för att de privata skogsbolagen äger skog och att deras profiter hamnar i privata händer? Nej. Behöver man själv äga en fabrik eller ett oljefält, för att kunna dra nytta av dess existens? Nej.

Det är, ironiskt nog, just denna kollektivistpremiss som faktiskt ger upphov till krig över länders tillgångar. Idén att man endast genom att äga en fabrik eller ett oljefält kan man dra nytta av det, är vad som gör föreställningen om krig för olja begriplig. Det var bland annat därför Hitler startade krig. Det var bland annat därför som Japan startade krig. Vänstern tror också på denna idé och tar därför detta som ett bevis för att så är fallet.

Och vänstern har egentligen inget emot krig av ”ekonomiska skäl”. De ser nämligen inget fel i att stjäla privat egendom – varken inom ett lands gränser eller bortom ett lands gränser. Precis som de inte hade några problem med att i stor skala stjäla privat egendom inom ett land har de absolut inga problem med att i stor skala stjäla privat egendom i andra länder. Exemplen i historien är många. Ta Sovjetunionens plundring av Östeuropa efter andra världskriget eller Nordvietnams plundring av Sydvietnam efter Vietnamkriget, eller Nazitysklands plundringskrig för ”lebensraum”. De är inte emot plundring, de är bara emot privatisering.

Här får vänstern så klart medhåll från sina kollektivistiska bröder och systrar i Irak. Kurderna, shia- och sunnimuslimerna har länge bråkat om just oljan i Irak. Mycket riktigt har jag ännu inte sett någon fördömande ledare om sunnimuslimernas omoraliska ”oljekrig” mot shiamuslimerna.

Är det förresten oljebolagens fel att den irakiska ekonomin är så primitiv och efterbliven att en sönderslagen oljeindustri motsvarar nästan hela landets ekonomi? Om det är sant att irakierna inte kommer att vinna något på detta beror det endast på att de inte har något att erbjuda oljebolagen i utbyte för olja. Om så, är det då oljebolagens fel att irakierna inte har producerat något av värde? Nej, självfallet inte. Deras oförmåga eller ovilja att producera välstånd – och därmed deras skriande behov av andras välstånd – ger dem inte rätten att göra anspråk på olja eller någon annan tillgång i landet.

Sanningen är att om irakierna och den irakiska staten börjar erkänna och respektera individens rättigheter och privat egendom, dvs inför kapitalism, så kommer utländska investerare mer än gärna investera i landet och därmed bygga upp hela landets ekonomi, inte bara oljeindustrin, och till samtliga irakiers direkta vinning. Och så fort irakierna har förmågan att producera värden (en förmåga de mycket lätt kan erhålla genom att ta ett jobb), som de i sin tur kan byta mot andra värden på en fri marknad, som exempelvis olja, så kommer de att kunna dra en direkt nytta av oljefälten – även om de inte äger den.

Men just nu verkar inte irakierna särskilt intresserade av detta. Tyvärr verkar de just mer intresserade av att mörda varandra. Därför kan de mycket väl gå miste om allt det underbara som frihet, kapitalism och utländskt kapital kan förse dem med: ”Several major oil companies are said to have sent teams into the country in recent months to lobby for deals ahead of the law, though the big names are considered unlikely to invest until the violence in Iraq abates”.

Det är inte bara sanktioner och krig som har fått den irakiska oljeindustrin att förfalla, det är också irakiska motståndsmän själva som envisas med att ha sönder oljeledningarna. The Independent: ”Worsening sectarian violence and gangsterism have driven most of the educated élite out of the country for safety, depriving the oil industry of the Iraqi experts and administrators it desperately needs”.

Det mest ironiska av allt är att det egentligen inte är fråga om någon genuin privatisering. The Independent skriver igen:

Now, unnoticed by most amid the furore over civil war in Iraq and the hanging of Saddam Hussein, the new oil law has quietly been going through several drafts, and is now on the point of being presented to the cabinet and then the parliament in Baghdad. Its provisions are a radical departure from the norm for developing countries: under a system known as ”production-sharing agreements”, or PSAs, oil majors such as BP and Shell in Britain, and Exxon and Chevron in the US, would be able to sign deals of up to 30 years to extract Iraq’s oil.

PSAs allow a country to retain legal ownership of its oil, but gives a share of profits to the international companies that invest in infrastructure and operation of the wells, pipelines and refineries. Their introduction would be a first for a major Middle Eastern oil producer. Saudi Arabia and Iran, the world’s number one and two oil exporters, both tightly control their industries through state-owned companies with no appreciable foreign collaboration, as do most members of the Organisation of Petroleum Exporting Countries, Opec. (Min kursivering.)

Så trots allt väsen från vänstern, är det snarare fråga om ett byte från oljesocialism till oljefascism. Eller i deras terminologi: från statssocialism till funktionssocialism. Detta sägs vara beviset för att USA förde ett ”själviskt” och därför ”omoraliskt” krig – trots alla överväldigande bevis för raka motsatsen. Snacka om att vara verklighetsfrånvända.