När jag läste detta i SvD:

Fler än 1 300 butiksinnehavare och småföretagare har gripits och bötfällts i Zimbabwe sedan de vägrat följa regeringens påbud om att halvera sina priser. Samtidigt sitter 33 företagsledare fortfarande gripna för samma sak.

En talesman för polisen i Harare sade på måndagen att flertalet av de drygt 13000 butiksinnehavarna som gripits i den landsomfattande operationen redan har ställts inför rätta och betalat böter på mellan 70 miljoner och 100 miljoner zimbabwiska dollar (30 000-44 000 kronor). Han tillade att de som inte betalar riskerar sju dagars fängelse.

Kom jag direkt att tänka på George Reismans förträffliga artikel ”Why Nazism Was Socialism and Why Socialism is Totalitarian”.

Nu är jag hemma igen, tillbaka ifrån min ”semester” hemma hos Per Nilsson. Det har under omständigheterna varit en mycket trevlig vistelse. (Tack igen Per! Jag hoppas jag någon dag kan återgälda din otroliga generositet och gästfrihet.)

Jag är inte riktigt tillbaka här än. Orsaken till detta är att jag under mitt besök i Linköping blev sjuk. Förkyld närmare bestämt. Jag är nästan helt återställd nu men jag känner ändå att min funktionsduglighet är nedsatt. Jag kommer så snart som möjligt att sätta igång bloggen på allvar igen.

Jag har dock för dagen ett tillkännagivande. Det handlar om en ny regel för vilka kommenterar jag kommer att acceptera i framtiden. I regel är det bara kommentarer som jag finner förolämpande som jag censurerar. Det finns också andra kriterier, men detta är helt klart den vanligaste orsaken.

Jag har nu kommit på behovet av en ny regel. Regeln är att om du ställer en fråga eller kommer med en invändning, som jag redan har, ofta mer än en gång, mer eller mindre grundligt svarat eller också länkat till en eller flera artiklar har bemött samma fråga eller invändning, då kommer jag inte att publicera den.

Ni som ställer dessa frågor eller kommer med dessa invändningar kan låtsas hur mycket ni än vill att ingen har svarat på just er fråga eller invändning, men jag tänker inte låtsas med er. Ni kan också låtsas att jag inte publicerar era frågor eller invändningar för att jag inte ”vet” svaret hur mycket ni än vill. Jag bryr mig om vad ni tror om mig.

Här är ett konstruktivt förslag: lär er att söka runt i arkiven eller att undersöka min ”blogroll”.

Imorgon åker jag över till min vän Per Nilsson i Linköping. Kanhända att det blir lite mindre aktiviteter på bloggen än vanligt. Men om jag kommer på något, då kommer jag givetvis att uppdatera bloggen. Bara så att ni vet!

Alla kommentarer måste godkännas av mig innan de dyker upp här på bloggen. En del av er har på sistone kommenterat lite. Men varför har då inte kommentarerna dykt upp? Svaret är att jag av någon anledning inte har fått veta att kommentarerna har kommit. Jag får nämligen email varje gång någon kommenterar på min blogg. Men av någon anledning har det inte kommit några sådana mail på ett par dagar. Så först nu såg jag att folk faktiskt hade kommenterat ett par gånger. OK, en del kommentarer kommer jag inte att publicera i vilket fall som helst (för de är för dumma eller meningslösa). Men ändå. Ville bara underrätta er. Jag ska försöka ta reda på varför jag inte får dessa email.

Svenskt näringsliv rapporterar att efter ”en fyra månader lång samrådsperiod har EU-kommissionen offentliggjort sin syn på behovet av en modernare arbetsrätt i Europa. Kommissionen föreslår gemensamma principer för flexicurity för att främja konkurrenskraft, sysselsättning och arbetstillfredsställelse”.

Om flexicurity, dvs det system som de har i Danmark, implementerades i hela EU, då skulle det göra arbetsmarknaden i Europa och Sverige bättre.

En del invänder så klart mot flexicurity. De säger att det inte fungerar så bra som det ibland sägs. Medan det är sant att ungefär lika många går på bidrag i Danmark som i Sverige, råder det ändå ingen tvekan om att arbetslösheten är lägre och att det är lättare att få ett jobb i Danmark än i Sverige. Ungdomsarbetslösheten var 2006 ca 24% i Sverige vilket kan jämföras med att den var ca 8% i Danmark. Och det är ju i första hand ungdomar som drabbas av lagar som LAS.

Jag hoppas verkligen att regeringen tar till sig EU-kommissionens uppmaning att arbeta fram en svensk flexicuritymodell. Detta vore nämligen ett litet men mycket välkommet steg i rätt riktning.

Detta är något av det dummaste jag har hört i hela mitt liv. Jeffrey Tucker, redaktör för Mises.org, säger att brottslingar kan tjäna oss på marknaden. Hur då? Jo, genom att vara brottslingar kan de förvärva förmågor som de förmodligen inte skulle kunna förvärva på andra hederliga sätt – förmågor som vi sedan kan ha nytta av. Tuckers egna exempel är biltjuvar som smidigt kan öppna bilar när vi själva har varit dumma nog att låsa in nycklarna i bilen eller lär oss hur vi ska förbättra säkerheten på bilarna.

Direkt ur hästens mun:

A skill gained from, mostly likely, years spent doing things they should not have been doing, now put to service in a way that is beneficial and profitable to the human community of civilized people.

It’s hardly the only example. We can think of the number of computer hackers now serving large companies to the benefit of everyone, or toughs who might otherwise be hurting people who play sports, or people with a penchant for guns and violence now serving as security guards or bouncers. There are many ways in which skills associated with criminality can serve a productive purpose.

Imagine a world without market-based opportunities to serve. These people would be social parasites instead of producers who are valued by others for their contribution. The more the division of labor expands, and capital is accumulated in a context of the freedom to trade, the more opportunities there are for civilizing what would otherwise be destructive impulses.

There are the effects of markets that are impossible to quantify but they have a grand impact on the culture in turning people away from crime and toward peaceful forms of human engagement.

They can also teach us a few things about security holes that exist in the world we inhabit. In the same way that a hacker can provide a good test against holes in program code, the crowbar kids at the rental place showed me something important: if you are worried about the security of your automobile, you need to do more than lock your car.

Men vänta lite… OM DET INTE HADE FUNNITS NÅGRA J-VLA BILTJUVAR TILL ATT BÖRJA MED HADE VI ALDRIG BEHÖVT HA NÅGRA NYCKLAR!!!!!

Om detta inte bara är ett uttryck för ren dumhet, så är det i varje fall ett sällsynt extremt exempel på ”context-dropping”. Och jag känner inte Jeffrey Tucker, så jag tänker nog ge honom ”the benefit of the doubt” här.

Även denna sommar kommer Timbro i samarbete med Captus, att anordna en essätävling.

Uppgiften är som följer: Beskriv hur din favorittänkare hade tagit sig an – kritiserat, analyserat eller löst – någon av vår tids frihetsinskränkningar. Du bör utgå ifrån en liberal frihetsdefinition (Se exempelvis liberalismen.com), men får gärna använda tänkare från andra idétraditioner i de fall du finner dessa ha en bättre samhällsanalys eller lösning på den konkreta frihetsinskränkningen. Skriv en essä på 8 000 – 12 000 tecken. I vinstpotten finns 10.000 kronor till segraren, 5.000 kronor för andraplats och 2.500 kronor för tredjeplats. Sista insändningsdag är den 15 augusti.

Mattias $vensson skriver mer om tävlingen här.

Runeberg har gjort mig riktigt besviken. I sitt senaste nyhetsbrev finns det en diskussion om debatten mellan mig, Stefan Karlsson och Dick Erixon. Tyvärr är analysen EXTREMT bristfällig. Jag har redan skrivit ihop ett svar på nästan alla … [tar ett djupt andetag] … påståenden, men just nu är jag alldeles för förbannad för att jag ska kunna publicera svaret. Jag måste nämligen först censurera det. Om jag nu överhuvudtaget publicerar det. För jag har kommit fram till att det enda sätt man kan göra så kreativa tolkningar av vad jag och andra objektivister säger, är om man inte läser vad vi skriver. Och vad är då vitsen med att jag skriver ännu ett inlägg i saken om ändå ingen tänker läsa vad jag faktiskt skriver? [Tar ännu ett djupt andetag och räknar till tio].

*suck*

WHO kom idag (2007/06/13) ut med en ny rapport som säger att 13 miljoner dör varje år till följd av ”dålig miljö”. Om WHO har rätt då följer det att många dör av dåligt dricksvatten, dålig sanitet, hygien och inomhusluft på grund av vedeldning. Intressant är att dessa problem var en del av vardagen här i väst, före kapitalismen och industrialiseringen.

Efter kapitalismen och industrialiseringen av västvärlden under 1700-, 1800- och 1900-talet har vi kunnat se hur vi har gjort oss av med dessa problem. De vetenskapliga, teknologiska och ekonomiska framsteg som kapitalismen gjorde möjlig, gav oss sådant som moderna läkemedel, tvål, billiga bomullskläder som tålde att tvättas, inomhusavlopp, vattenreningsanläggningar. Vi gick från vedeldning till olja, gas och kärnkraft. Så både vår inomhus och utomhusluft blev renare. Kapitalismen medförde med andra ord en väsentligen bättre miljö.

Faktum är att människans miljö aldrig har varit bättre än vad den är idag. Ett bevis för detta är just att under förkapitalistisk och -industriell tid dog människor som flugor. De levde korta, smutsiga och obehagliga liv. Nu lever de långa, rena och behagliga liv.

Men det finns ännu delar av världen där man ännu lever i förkapitalistisk och -industriell misär. Det är i fattiga icke-industrialiserade länder där flest dör av dålig miljö. WHO: ”Around the world, children under five are the main victims and make up 74% of deaths due to diarrhoeal disease and lower respiratory infections. Low income countries suffer the most from environmental health factors, losing about 20 times more healthy years of life per person per year than high income countries”.

I SvD påpekar man att problem som skadlig inomhusluft är på väg tillbaka i Sverige. ”WHO pekar i sin rapport bland annat på riskerna med vedeldning inomhus, en varning som enligt [Robert] Andrén [kanslichef på Miljömålsrådet] även måste tas på allvar i Sverige. – Den blir allt vanligare i takt med att fler, för att sänka energikostnaderna, väljer vedeldning som värmekälla”.

Vilka är det som vill tvinga oss att dra ned på vår energikonsumtion? Det är miljörörelsen. Det är tillbaka till livet före industrialiseringen som miljörörelsen vill föra oss. Och de förstår att de måste beskatta och reglera sönder kapitalismen för att åstadkomma det. De säger att vi måste göra det för att ”rädda” mänskligheten från den globala antropogena uppvärmningen. Men det förindustriella paradiset, som de säger utgör ”lösningen”, skördar redan miljontals offer årligen. Detta avslöjar miljörörelsens sanna motiv.

Miljöaktivisterna bryr sig egentligen inte om mänskligt liv eller människors välfärd. De bryr sig egentligen inte om vår miljö, människors faktiska omgivning och levnadsförhållanden.

Försiktighetsprincipen säger enligt Rio-deklarationen:

I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

När det kommer till det hot mot människans miljö som miljörörelsen utgör, finns det ingen avsaknad av vetenskapliga bevis. Det är därför hög tid att tillämpa försiktighetsprincipen på miljörörelsen själv. Frågan är bara vad som utgör ”kostnadseffektiva åtgärder” mot miljörörelsen.

Det finns verkligen inga gränser för Dick Erixons evasioner, lögner och förvrängningar av verkligheten. Vi såg det i hans grundlösa och löjliga angrepp mot liberaler. Men det fortsätter i smaklösa gliringar som denna:

Reagan stred för att sprida frihet till andra än västerlänningar. Något som idag uppenbart är ute, inte bara inom vänstern utan också bland många av dem som kallar sig liberaler. Friheten har starka fiender, ska den bestå och sprida ljus över fler, krävs det att man står upp för den, tar strid för den. (Min kursivering.) 

Ytterligare kommentarer överflödiga.