Runeberg har gjort mig riktigt besviken. I sitt senaste nyhetsbrev finns det en diskussion om debatten mellan mig, Stefan Karlsson och Dick Erixon. Tyvärr är analysen EXTREMT bristfällig. Jag har redan skrivit ihop ett svar på nästan alla … [tar ett djupt andetag] … påståenden, men just nu är jag alldeles för förbannad för att jag ska kunna publicera svaret. Jag måste nämligen först censurera det. Om jag nu överhuvudtaget publicerar det. För jag har kommit fram till att det enda sätt man kan göra så kreativa tolkningar av vad jag och andra objektivister säger, är om man inte läser vad vi skriver. Och vad är då vitsen med att jag skriver ännu ett inlägg i saken om ändå ingen tänker läsa vad jag faktiskt skriver? [Tar ännu ett djupt andetag och räknar till tio].
*suck*
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Extremt bristfällig är ordet…han nämner överhuvudtaget inte mig eller mina argument…Med tanke på att han att han knappast kan ha undgått mina inlägg så är det faktiskt ett ganska solklart fall av medveten ohederlighet.
Några övriga observationer. Han nämnar som ”bevis” för irakiernas påstådda frihetssträvan att de röstade. Vad han ”glömmer” är att en överväldigande majoritet röstade för sin grupps fundamentalistparti. En överväldigande majoritet av shiiterna röstade på en Iranvänligt shiafundamentalistiskt parti, medan en överväldigande majoritet av sunniterna röstade för ett sunnifundamentalistiskt parti.
Han ”frågar” varför det är nationsgränserna som ligger till grund
för rättighetsförsvaret trots att jag uttryckligen förklarade detta: nationsgränser uttrycker gränser för politiska enheter och det är där frågan om frihet avgörs. Oavsett om man tycker dessa gränsdragningar var rätt och fel kvarstår faktum att det är där besluten fattas.