Det finns verkligen inga gränser för Dick Erixons evasioner, lögner och förvrängningar av verkligheten. Vi såg det i hans grundlösa och löjliga angrepp mot liberaler. Men det fortsätter i smaklösa gliringar som denna:
Reagan stred för att sprida frihet till andra än västerlänningar. Något som idag uppenbart är ute, inte bara inom vänstern utan också bland många av dem som kallar sig liberaler. Friheten har starka fiender, ska den bestå och sprida ljus över fler, krävs det att man står upp för den, tar strid för den. (Min kursivering.)
Ytterligare kommentarer överflödiga.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Ja, det är väl ingen tvekan om att det är tänkt att vara en gliring mot oss. Men -bortsett från frågan om varför det Ronald Reagan gjorde nödvändigtvis måste vara rätt- så kan ju noteras att det Reagan gjorde vid detta tal var på intet vis vad Erixon i våran debatt förespråkat. Han startade inget fullskaligt krig mot Sovjetunionen och övriga Warzawapakten i syfte att befria dessa länders innevånare. Utan han förmedlade det verbala budskapet till östblockets ledare och invånare att riva ner det kommunistiska förtrycket. Dvs, just den form av ickealtruistiska (ickeuppoffrande) kamp för frihet i andra länder som vi förespråkat.
Kanske dags för Dick Erixon att anmäla sig som frivillig i USA:s armé? Vill han *kämpa* för friheten, ska han väl inte bara *snacka* om saken?
Detta börjar likna de kommunistiska sekternas kamp. De egna ”icke-rättrogna” blir värre fiender än fienden. Vad det lett till vet vi alla. Utan att ta ställning till vem som har rätt tycker jag att alla inblandade ska spara lite på krutet.
Per Welander: Hur kan du göra en sådan jämförelse om du inte ens har tagit ställning till vad det hela handlar om? Förresten är din jämförelse med kommunistsekter inte tillämpningsbar av det enkla skäl att vi här talar om två radikalt olika filosofiska skolor.
Detta handlar förresten inte bara om en sakfråga (varför altruistiska krig är fel och varför rätten till frihet inte är en ”positiv” rättighet). Detta handlar också om sådana saker som allmän hyfs och intellektuell hederlighet. Hur skulle du ta det om du _utan anledning_ blev betraktad som en fiende till friheten? Hur skulle du ta det om dina meningsmotståndare kom med de mest vulgära straw man-versioner av ditt argument istället för att besvara dina faktiska åsikter?
Per W.: Du måste inse att det här är en rättvisefråga. Dick Erixon tillvitar Carl (och, såvitt jag förstår, också Stefan) uppfattningar som de aldrig hyst, aldrig gett uttryck för och i vissa fall uppfattningar som är raka motsatsen till vad de gett uttryck för. Klart att Carl och Stefan går i svaromål!
Men om du inte satt dig i vad grälet handlar om så att du själv kan ta ställning, varför yttrar du dig då? Om två personer grälar, och man inte vet vad grälet gäller, lägger man sig inte i det. Antingen struntar man i det helt (därför att man inte anser att det angår en), eller också väntar man tills man vet mer – och då kan (och bör) man ta ställning.
PS. Och om det här är ”sekterism”, så är det väl bäst att ansluta sig till någon sekt som utövar oändlig fördragsamhet, förlåtande sinnelag, god min i elakt spel och att vända andra kinden till. Jag har för mig att det finns en sådan sekt. Fast den har så många anhängare att den kallas ”religion” i stället för ”sekt”.
Per, jag ser inte Dick Erixon som en fiende och jag har inte för avsikt att inleda någon slags ”sekteristisk kamp” mot honom. Jag har inte tänkt kritisera honom som ett självändamål och om och när han skriver något riktigt bra (det händer faktiskt ibland) då kan jag för den goda sakens skull faktiskt tänka mig att rekommendera och citera det.
Men det är en sak att inte inleda en ”sekteristisk kamp” och det är en helt annan sak att inte reagera och påpeka när han kommer med ohederliga och oförskämda påståenden om att jag och andra skulle vara ”inkrökta nationalister”, vara emot frihet i andra länder eller inte inse behovet av försvarskrig. Eller när han ohederligt försöker antyda att Reagans ”tear down this wall”-tal skulle vara mer i linje med den åsikt i debatten han förespråkade än den vi förespråkade, när det i själva verket är tvärtom.
Alla upprörda: Jag har läst de olika bloggarnas inlägg i frågan samt även kommentarerna. Skulle jag därför inte ha rätt att yttra mig bara för att jag inte här och nu redovisar min ställning till vem som har rätt och fel? Jag kan också se att övertramp har begåtts. Antagandet att jag inte har satt mig in i frågan är just ett (felaktigt) antagande och ingenting annat. Min kommentar gällde den frenesi som ägnades åt saken från båda sidor samt nu också svart-vit målningen. Antingen är du med oss eller emot oss. Jag är faktiskt med er även om det inte är till 100% utan bara 97%.
Per W.: Bara 3% kvar till fullständig insikt! Vi håller tummarna! Du kanske t.o.m. får en kram när du kommer i mål! ;-)