Kategori: Övrigt

Mindre demokrati, mer sekularism

Carl Svanberg1 kommentar

Peter Watson, författaren till boken A Terrible Beauty: The People och Ideas that Shaped the Modern Mind, and Ideas: A History from Fire to Freud skrev en oväntat bra artikel på Times Online. I denna argumenterar han för att demokrati inte är en förutsättning för sociala, ekonomiska eller kulturella framsteg. Demokratin själv är en produkt av sådana förändringar. Framför allt var det sekulariseringen som var den stora kulturella drivkraften bakom förvandlingen av västvärlden:

Democracy, we tell ourselves, is a hallmark of “the West”, the treasure that the rest of the World envies and that accounts for the pre-eminence of Europe and North America in economic progress, intellectual dominance and moral freedoms.

But it’s not the case when you examine the chronology. The rise of the West had much less to do with democracy than with the rise of secularism. The West’s advance was chiefly related to the decline in the influence of religion that sought the truth by “looking in” to see what God had to say, and its replacement by looking out, deriving authority from observation, experimentation and exploration.

I takt med att religionens inflytande minskade gjordes det större och större ekonomiska, sociala, vetenskapliga, kulturella framsteg.

The original figures to draw attention to this were Bishop Robert Grosseteste, early in the 13th century, the first person to imagine the experiment, and his contemporary, St Thomas Aquinas, the first man to imagine a secular world, a world without God directing everything. Secularism is not the same as atheism, of course both Grosseteste and Aquinas were priests. But they helped us to escape from the overbearing medieval view that the world has meaning and pattern only in relation to God.

Ayn Rand har sagt att man kan använda sig av Aristoteles inflytande som en kulturell barometer:

Aristotle may be regarded as the cultural barometer of Western history. Whenever his influence dominated the scene, it paved the way for one of history’s brilliant eras; whenever it fell, so did mankind. The Aristotelian revival of the thirteenth century brought men to the Renaissance. The intellectual counter-revolution turned them back toward the cave of his antipode: Plato.

Så vem var nu Thomas Aquinas främsta filosofiska inspirationskälla? Om du svarar Aristoteles då har du helt rätt.

Lite exempel på vilka framsteg som följde i spåren av Aristoteles återkomst:

…Copernicus, Galileo and Newton, showing that even the heavens were rationally organised, culminating in the first Industrial Revolution and the steam engine, the spinning machine, modern chemistry and electricity and the second industrial revolution, mainly in Germany and Britain at the end of the 19th century, that gave us pharmaceuticals, the motor car, aniline dyes, movies and atomic energy.

Framsteg som dessa motiverade uppfattningen att människan är kapabel till storverk – och att man därför inte har någon anledning att vara rädd för vad som ska hända om man lämnar människorna fria att tänka och skapa. Det ledde i sin tur till uppfattningen att individen är i egenskap av att vara en förnuftsvarelse, värdefull, och att hon har rättigheter i kraft av att hon är en förnuftig varelse.

Det genomgående temat är att demokratin inte ledde till dessa framsteg. Tvärtom skulle man kunna tro att demokrati inte hade ett dyft med saken att göra. Watson skriver:

These innovations owed little to democracy… Prosperity, initiated by science, fostered yet more secular thought, more thought about liberty and human nature, in a virtuous cycle that led to democracy. That prosperity was not the fruit of democracy. Britain became a world power in the 19th century at a time when only one man in seven and no women had the right to vote. German science made great advances when the country’s Chancellor and his Cabinet were not elected at all, but appointed by the king/emperor.

Varför vill han berätta om allt detta? Därför att Watson anser att västvärlden har prioriterat fel när det kommer till kriget mot islamisk terrorism. Ska man få ett slut på fienden då är spridandet av demokrati ingen bra idé. Varför är det ingen bra idé? Därför att om folk inte har rätt sorts värderingar och värdsbild, då kommer de att rösta på ett vansinnigt sätt, vilket kan göra att fienden blir starkare och att vi förlorar kriget. Detta är ett ideologiskt krig. Det är ett filosofiskt krig. Det är ett krig mot det sekulära väst, utfört av religiösa fundamentalister till krigare.

Han har rätt om precis allt detta:

At a time when the world is calling for elections in Pakistan, this basic truth is being overlooked. Forcing Pervez Musharraf, a dictator but a relatively benign one, and most importantly a secular ruler, into elections that radical or openly political Muslims might win, risks a replay of Iraq, where the West deposed a secular ruler, a brutal one it is true, but nowhere near as threatening as the risk that will exist if radical Islam gains the day.

Men trots allt detta påstår han att detta inte är ett argument emot demokrati. Men det är där han tar fel. Detta är visst ett argument emot demokrati. Demokrati är givetvis bättre i ett samhälle där folket är någorlunda rationellt, världsligt och sekulärt som här i västvärlden. Men det hjälper inte i slutändan. Demokrati är fel eftersom majoriteten inte har någon rätt att bestämma över minoriteten. Majoriteten har ingen rätt att förtrycka minoriteten, att kränka dess rättigheter. Att man är en majoritet är inget argument för någonting. (Det enda sätt Watson kanske kan sägas ha rätt är om han med demokrati med en ”liberal demokrati”, dvs en begränsad demokrati.)

Nu är frågan: Om Watson har rätt, hur kan då västvärlden bäst sprida en sekulär, rationell världsbild till Mellanöstern? Jag har en åsikt i frågan men denna gång vill jag gärna se lite förslag från mina läsare.

Rekommendationer

Carl Svanberg1 kommentar

Jag vill rekommendera ett gäng artiklar. POS har publicerat ännu en gammal OS-bilaga som heter ”Djupekologi” och den behandlar ”ekosofen” Arne Næss filosofi.

George Reisman har två nya artiklar som jag vill rekommendera. Den senaste ”If Abortion Really Were Murder” behandlar en märklig aspekt i abortmotståndarnas argumentation som jag överhuvudtaget inte har tänkt på tidigare. Den andra ”In Support of The Concept of Intellectual Property” belyser även den en aspekt av frågan som jag inte tidigare har tänkt på.

Don Watkins från Ayn Randinstitutet har skrivit en bra artikel, ”Doing Violence to Free Speech”, om hotet mot yttrandefriheten i USA. Thomas A Bowden, även han från Ayn Randinstitutet, lyckades för övrigt med att få sin artikel ”Deep-Six the Law of the Sea” publicerad i Wall Street Journal. Inte undra på för den är verkligen bra.

Sedan vill jag rekommendera två bloggar som jag upptäckte nyligen. Den första heter Klimatbluffen och den andra heter Klimatsvammel. Namnen säger egentligen allt. På sistone har de sågat DN:s klimatrapportering kraftigt.

Dödlig rasism

Carl SvanbergLämna en kommentar

Att behandla människor efter deras ras är rasism. De flesta är tack och lov överens om att det är irrationellt att vara rasist. Den primära anledningen till detta är för att rasism handlar om att döma folk för saker som de inte kan rå för, nämligen vilka deras föräldrar är. Det handlar dessutom om att döma folk för saker som är irrelevanta för deras moraliska värde som människor, nämligen deras hudfärg eller ras.

Det grundläggande felet med rasism är alltså att man dömer folk orättvist när man dömer dem efter deras hudfärg eller ras, istället för deras individuella karaktärsdrag och handlingar. Och det är alltid en dum idé att vara orättvis mot människor.

Detta är inte bara teori. När man dömer folk på basis av deras hudfärg eller ras då kan saker och ting gå väldigt fel. Ett bra exempel på vad som kan hända när man sätter ras framför kompetens har vi nyligen sett i New Orleans. Douglas McCollam ger ett bra exempel på detta i sin artikel ”Race and Crime in New Orleans”:

In recent years, Mr. Jordan, the city’s [New Orleans] first African-American DA, headed an office that repeatedly released violent criminals onto the streets because it was unable to prepare indictments within the 60-day period mandated by state law.

That issue seemed to come to a head in June when, in short order, Mr. Jordan dropped murder charges against David Bonds, a suspect in the murder of Dinerral Shavers, a popular local teacher and jazz musician, and Michael Anderson, the chief suspect in the murder of five teenagers. In both cases, Mr. Jordan cited a lack of cooperative witnesses as the reason for releasing the suspects. The police disputed the claim and quickly found people willing to testify who were apparently overlooked by the DA. Murder charges have since been refiled in both cases.

For many critics, the disarray in the DA’s office can be traced to a decision Mr. Jordan made shortly after being elected to a six-year term in 2002. During the campaign, Mr. Jordan pledged to make the DA’s office look ”more like New Orleans,” code words, many assumed, for hiring more black staffers and attorneys. Using a ”cultural-diversity report” compiled by his transition team, Mr. Jordan proceeded to systematically fire veteran white staffers and replace them with African Americans with little or no experience.

Ja, rasism och orättvisa kan vara dödligt på mer än ett sätt.

Rasism är orättvisa; orättvisa är irrationellt; det irrationella är det omoraliska och opraktiska. Alternativet till rasism är inte kvotering eller ”omvänd rasism” (vad det nu betyder). Alternativet – det enda rationella alternativet – är individualism. Att döma var och en som individer.

Environmentalisten Wykman

Carl Svanberg13 kommentarer

För varje gång Niklas Wyman öppnar munnen blir det bara värre och värre: ”I ett engagerat anförande krävde MUF-ordföranden Niklas Wykman att utsläpp i miljön beskattas hårdare. – Det ska svida, sade han och fick rungande applåder från delegaterna”. Och: ”Skatter, kvoter och avgifter måste bli så höga att det blir olönsamt att skada miljön”. Wykman ska även ha sagt (och jag citerar från minnet): ”Vi ska göra miljöpartiet överflödiga”. Det enda som är mer föraktfullt än Wykman är de som applåderade honom. Med MUF:are som Niklas Wykman behöver kapitalismen, friheten och industrisamhället inga fiender.

En fråga

Carl Svanberg2 kommentarer

Är det någon av er som har läst en bok som heter ”Naturlig etik – en uppgörelse med altruismen” av zoologen Birgitta Tullberg? Jag stötte nämligen, under lite research jag gjorde, på en väldigt intressant artikel där jag kunde läsa en hel del riktigt intressanta saker. (Jag håller, så klart, inte med henne om precis allt, men såvitt jag kan se instämmer jag till fullo med essensen av hennes budskap.) Jag citerar:

Birgitta Tullberg, zoolog från Stockholm, skrev för några år sedan en kontroversiell bok med titeln ”Naturlig etik – en uppgörelse med altruismen” tillsammans med sin make, ekonomen Jan Tullberg. Hon höjde temperaturen åtskilliga grader i den gamla slottssalen när hon berättade om boken och om den debatt den väckte.

…

Den mest kontroversiella punkten i boken är en diskussion om hur altruism förhåller sig till andra former av mänskliga handlingar och normer. Bl a skiljer hon mellan altruism och reciprocitet, dvs ömsesidighet. Altruism står mer i ett motsatsförhållande till reciporcitet än till egoism. Den altruistiska handlingen gynnar någon annan och missgynnar en själv. Det är ett ensidigt givande och mottagande, medan reciprociteten innebär att alla parter ger och mottar. I reciprociteten ser makarna Tullberg den för samhällets överlevnad värdefullaste normen.

– Altruismen ställer till med mycket elände, ansåg Birgitta Tullberg. Den leder till dubbelmoral och till och med till ond bråd död. I flera stora ideologier i vårt århundrade är altruismen en viktig ingrediens. Individen försvinner, ska arbeta för det hela utan tanke på sig själv. Detta finns med i både nazismen och kommunismen.

…

Vetenskapsradions chef Jan-Olov Johansson avslöjade att han varit med på två olika möten i journalistvärlden där upprörda journalister menat att Tullbergs bok aldrig borde ha getts ut och att man absolut inte borde skriva om den. Lundateologen Ulf Görman tyckte däremot inte det var så intressant att diskutera massmedias roll.

– Intressantare är det väl att fråga, sa han och vände sig mot Birgitta Tullberg, om ni har missbrukat er roll? Jag menar inte att det är något stort problem att en biolog talar om andra saker än biologi. I stället handlar det om något annat. Georg Henrik von Wright har på senare år uttalat sig i samhällsfrågor och gett uttryck för ett slags kulturpessimism. Han har utnyttjat sin prestige och auktoritet som filosof, men jag menar att han inte kan dra sina kulturpessimistiska slutsatser ur sin filosofi. Och vad har ni då gjort? Jo, ni har sagt att vi bör ändra vår moral, och det baserar ni på föreställningen att biologin nu har kommit fram till en bättre förståelse av hur moralen fungerar än vad vi haft tidigare. Ni drar en normativ slutsats och det är problematiskt.

– Evolutionsbiologin har något att säga om vilka normer som är lättare och svårare att följa och vilka normer som ger ett hållbart samhälle. Om en norm leder till ond bråd död, så tycker vi att det är dålig norm, eftersom flertalet människor älskar livet. Vi undersöker vilka verkningar en norm har, hur den påverkar den materiella verkligheten, svarade Birgitta Tullberg.

För om ni har läst den, då vill jag gärna veta vad ni tyckte om den. Var den bra eller dålig? Om bra, varför? Om dålig, varför? Om den var en blandad påse, varför?

Gener styr ekonomiska val?

Carl Svanberg3 kommentarer

I Helsingborgs Dagblad (071008) kunde jag läsa om ännu en korrupt studie som sägs bevisa att vår ”känsla för rättvisa i stor utsträckning” är nedärv, ”styrd av gener snarare än sociala faktorer”. Vad som är intressant med denna studie och hur den framställs i medierna är återigen inte hur dålig vetenskap detta är, utan hur våra vetenskapsmän och journalister drar slutsatser som är så genomsyrade av (falska) filosofiska premisser som alla tycks ta för givna, varför ingen reagerar eller ifrågasätter grunden för deras vetenskap.

Bakgrunden till den nya studien är den att det tydligen är ett ”faktum” att människor är beredda att till egna förluster bestraffa ett beteende som de ser som orättvist. Detta ”faktum” står i strid med nationalekonomiska standardmodeller om den ”nationalekonomiska människan” som beter sig rationellt och vinstmaximerande. Detta beteende kallas för ”altruistisk bestraffning” och ses, enligt artikeln, som ”en grundbult i människans förmåga att samarbeta även med icke-släktingar och sålunda som en förutsättning för mer avancerade samhällsbyggen”. Med andra ord: ett ”medfött” hat för ”orättvisor” som är så stort att man är villig att själv gå under för att motverka dem är grunden för avancerade civilisationer? Hur man kan komma fram till en sådan bisarr slutsats, redogör man, så klart, inte för.

Varför tror man att beteendet är genetiskt betingat istället för socialt? Därför att sedan ett tag tillbaka är dessa de enda två alternativen som alldeles många tar för givet: arv eller miljö. På sin höjd kan man möjligen tänka sig en slags blandning mellan de båda. Vad sägs om sådana saker som de idéer och värderingar som florerar i vår kultur. Nej, dessa har tydligen ingen större inverkan alls.

Anledningen till att man tror att generna påverkar är för att man nu har gjort en studie med hjälp av tvillingar. Och skälet till varför forskarna tror att generna spelar en så stor roll är för att de inte kunde se någon effekt av deltagarnas gemensamma miljö (som alltså var densamma för tvillingarna i fråga). En artikel i DN (071002) gör det hela lite tydligare:

I den aktuella studien var försökspersonerna svenska tvillingar som valdes ut från Karolinska institutets tvillingregister. Eftersom enäggstvillingar har samma genetiska uppsättning, medan tvåäggstvillingar saknar det, så kunde man mäta den genetiska påverkan på de ekonomiska valen. Resultatet visade att enäggstvillingarna i större utsträckning valde att följa samma strategi och kvittera ut pengarna än tvåäggstvillingarna.

Det finns åtminstone tre saker som jag finner anmärkningsvärt här. Låt mig till att börja med citera HD-artikeln igen: ”Det är också klarlagt att den gräns som anses acceptabel är högst individuell, åtminstone i västvärlden”. Är det bara i västvärlden som generna gör att skillnaderna blir högst individuella? Sedan är det tydligen så att endast 40% av de individuella valen ska ha bestämts av generna. Jag är ingen expert men jag tycker inte att det låter särskilt avgörande. (Om någon tycker att det är helt uppenbart att detta är ”avgörande” får ni gärna förklara det för mig.) Eftersom genetiskt identiska tvillingar i varierande utsträckning utsätts för i princip samma kultur som alla andra, i västvärlden, finns det ingen speciell anledning att anta att den kulturella faktorn inte har den avgörande inverkan. Med tanke på att idéer såsom egalitarianism (hat för rättvisa) och nihilism (hat för värden) definitivt florerar i vår kultur, är det inte konstigt om den också påverkar samtliga människors uppfattning om ”rättvisa”, oavsett deras uppväxtmiljö i övrigt. (Vilka idéer folk i slutändan accepterar är ju en fråga om fri vilja, inte uppväxtmiljö, och de flesta tar vad kulturen har att erbjuda.)

För att visa hur totalt låsta dessa forskare är av sitt falska alternativ mellan gener och uppfostran, säger Magnus Johannesson, professor i nationalekonomi vid Handels, att de 60% som återstår i stor utsträckning är ett resultat av rena mätfel. Men ju större mätfelen är desto större genetisk del i besluten, menar han. Det är alltså antingen gener eller mätfel, och först, efter mätfelen och generna, kanske – men bara kanske – uppväxtmiljön. Men absolut inte kulturen.

Jag har inte studerat mycket evolutionär biologi, men om Johannessons kommentarer är representativa då blir jag mycket fundersam över vad det är dessa evolutionära biologer egentligen sysslar med: ”Inom evolutionär biologi ser man en paradox i att människor samarbetar så mycket som de gör. För individen lönar det sig inte, medan det gör det för gruppen”. Hur kom de fram till denna märkliga slutsats?

I många diskussioner jag har haft är det mycket vanligt från altrusiter och kollektivister att vilja likställa just samarbete med altruism och kollektivism. Sedan säger de att antingen är man för samarbete i form av ett samhälle och därmed altruism och kollektivism eller också är man för ”djungelns lag”, egoism och individualism. Bland evolutionära biologer tycks detta också vara hur man ser på världen. Tanken att ett liv i ett samhälle, att samarbete som sådant, kan vara en självisk företeelse är, såvitt de vet, tydligt något helt obegripligt.

Att individer kan samarbeta och handla med varandra av strikt egoistiska skäl, för ömsesidig vinning, tycks vara fullkomligt främmande. Det tycks inte heller slå dem att rationella egoister har massor med skäl att värdera andra människor – i den mån deras existens och aktiviteter främjar deras eget liv och lycka – varför det faktiskt råder en genuint intresseharmoni mellan rationella människor.

Allt detta kan och har rationell filosofi, objektivismen, bevisat klart och tydligt. Och seriösa nationalekonomer såsom Ludwig von Mises och i synnerhet George Reisman kan och har bevisat att en avancerad arbetsdelningsekonomi, dvs en kapitalistisk ekonomi, inte är ett utslag för ”altruistisk bestraffning” eller ”individens offervilja för gruppens bästa”, utan en förutsättning för och uttryck för ren och skär egoism.

Det enda denna studie möjligen bevisar är att de standardmodeller som många ekonomer använder sig av för att spekulera fram hur människor kommer att bete sig inte stämmer alltid, just eftersom det finns sådana saker som andra värderingar som styr människors val. Men detta är ju inget nytt. Detta har ekonomerna vetat väldigt länge. Men istället för att bara nöja sig med att dessa modeller kanske är bristfälliga går dessa forskare till stora längder för att ”bevisa” att människan föds med en pervers preferens för ”altruistisk bestraffning”.

Det enda riktiga beviset för att människor kanske är födda med en sådan sak som en preferens för ”altruistisk bestraffning” är att hur mycket logiska argument man än kommer mot altruisterna, så tycks ingenting bita på dem. De bryr sig inte om deras altruism är fullkomligt omöjlig att motivera med hjälp av fakta och logik. Så vem vet? Deras gener kanske har styrt dem till denna märkliga slutsats trots allt? Det är ju om inte annat ett, för altruisternas del, väldigt bekvämt sätt att se på världen; de slipper ta ansvar för sina tankar och värderingar. Kanske var det därför som DN-reporten Gabriel Wernstedt skrev ”Så har det äntligen bevisats”?

Dagens dos av rationalism

Carl SvanbergLämna en kommentar

Via Freakanomics:

The Bureau of Justice Statistics recently released data on the causes of death among inmates in state prisons. In 2005, 56 prisoners were murdered. There are roughly 2 million inmates held in state prisons, meaning that the homicide rate per 100,000 prisoners last year was only 2.8. That number is less than half the rate of New York City (6.6 per 100,000) and an order of magnitude lower than Baltimore (42 per 100,000). Indeed, of the 66 largest cities in the United States, only El Paso, Tex. and Honolulu, Hawaii have lower homicide rates than the state prisons.

Av detta finns det, så klart, bara en logisk slutsats: om vi ska känna oss säkra måste vi alla flytta in i fängelsena eller också måste vi förvandla hela samhället till ett enda gigantiskt fängelse!

(Tack Robert)

Smuggelpremisser

Carl Svanberg4 kommentarer

I fredags kunde jag i Metro läsa en mycket underlig artikel. Rubriken säger: ”Socialism inget för schimpanser”. Hur ska jag kunna låta bli att läsa artikeln när rubriken säger en så fascinerande sak?

Som väntat innehöll artikel ett bra exempel på inte bara dålig vetenskap utan på mycket dålig vetenskap. (Det är antingen det eller också har TT som rapporterar om den så kallade vetenskapen kommit med ännu ett bidrag med dålig journalistik.)

Vetenskapen som man redogör för genomsyras nämligen av en massa märkliga slutsatser som inte vore det minsta möjliga att dra, om det inte vore för att man smugglade in en massa felaktiga eller vilseledande premisser i resonemanget.

Låt oss ta det från början:

Vår närmaste släkting i djurvärlden, schimpansen, saknar medfödd känsla för rättvisa. De upprörs inte på samma sätt som vi människor när någon annan lägger beslag på resurser för egen del, enligt en ny studie.

För det första: Vilken ”medfödd känsla för rättvisa”? Människan har ingen sådan medfödd känsla.

Jag förstår inte hur seriösa vetenskapsmän kan gå runt och hävda en sådan här sak. Det finns, såvitt jag vet, inga belägg för detta. Nog att förmågan att känna sig rättvist respektive orättvist behandlad, t ex glad eller arg, finns. Men det betyder inte att vi har någon medfödd känsla för rättvisa.

Människor beter sig orättvist hela tiden. Ska man då förmoda att de föddes utan denna känsla? Många människor reagerar dessutom alldeles för ofta rent känslomässigt på ett sätt som klart antyder att de inte alls vet vad rättvisa är. (”Avundsjuka” är ett mycket bra exempel på detta.)

För det andra: Sedan när definieras ”orättvisa” som att ”lägga beslag” på ”resurser för egen del”? Försöker de på fullaste allvar smuggla in premissen att ”girighet” och ”själviskhet” per definition gör en människa ”orättvis”?

Till de som gärna vill avfärda filosofins inverkan i kulturen vill jag säga att ni bör vara uppmärksamma på vad det är vetenskapsmän säger, vad det är de tar för givet och vad de tror att de kan säga utan att någon ska höja på ögonbrynen.

Artikeln fortsätter:

Detta ger schimpanserna möjlighet att agera rationellt på ett sätt som vi människor inte är kapabla till eftersom vi så lätt känner oss kränkta.

Här smugglar man in premissen att känsla står i en konflikt till förnuft, att rationalitet är oförenligt med vår ”känsla för rättvisa”, att rättvisa är oförenligt med själviskhet och följaktligen att människor därför tenderar att vara mindre rationella än schimpanser?!

Sedan beskriver artikeln ett experiment som resulterade i att schimpanserna fick olika mycket russin, trots att de var och för sig gjorde samma ansträngning för att komma över dem.

Detta spelade dock ingen roll. Alla schimpanser accepterade utan vidare den orättvisa fördelningen, hur grov den än var. De agerade rationellt och vinstmaximerande, utan att visa någon ilska.

Alldeles bortsett från att experimentet inte alls visar om schimpanserna har någon medfödd förmåga att känna varken rättvisa eller orättvisa, kan man bara konstatera att även om de hade en sådan ”känsla” skulle experimentet ändå inte kunna bevisa det, eftersom det från början till slut uteslöt alla möjligheter till genuin rättvisa: Vad har schimpanserna för anledning att bli sura på varandra? Ingen av schimpanserna hade, av vad man kan se i TT-telegrammet, någon förmåga att påverka vem som skulle få de olika mängderna russin.

(Jag kan möjligen gå med på att detta experiment visade något som vi redan visste, nämligen att schimpanser inte föds med några medfödda idéer eller värderingar (som ändå är begreppsliga bedrifter som endast människor är förmögna till att åstadkomma). I synnerhet föds de inte som anhängare av egalitarianism eller med uppfattningen att socialismen är idealet. Men att bara kunna konstatera saker som vi redan har vetat länge är knappast intressant ur ett vetenskapligt perspektiv.)

En annan sak som är värd att lägga märke till är att ordet ”socialism” förekommer ingenstans i brödtexten. Därför uppstår frågan: Är det TT som själva drog slutsatsen att schimpanser inte vill ha socialism eller är det vetenskapsmännen?

Oavsett vem som drog denna märkliga slutsats, kan man också fråga sig hur dessa vetenskapsmän togs emot av sina kollegor? TT avslutar telegrammet så här: ”[Keith] Jensen [evolutionsantropolog vid Max Planck-institutet i Leipzig, Tyskland] och hans kollegor, som redovisar sina resultat i tidskriften Science, drar slutsatsen att våra närmaste släktingar saknar känsla för rättvisa”. Jag kanske är okunnig, i vilket fall ni gärna får upplysa mig, men är inte Science en av de där ansedda tidskrifterna?