För varje gång Niklas Wyman öppnar munnen blir det bara värre och värre: ”I ett engagerat anförande krävde MUF-ordföranden Niklas Wykman att utsläpp i miljön beskattas hårdare. – Det ska svida, sade han och fick rungande applåder från delegaterna”. Och: ”Skatter, kvoter och avgifter måste bli så höga att det blir olönsamt att skada miljön”. Wykman ska även ha sagt (och jag citerar från minnet): ”Vi ska göra miljöpartiet överflödiga”. Det enda som är mer föraktfullt än Wykman är de som applåderade honom. Med MUF:are som Niklas Wykman behöver kapitalismen, friheten och industrisamhället inga fiender.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Mycket bra tänkt! Du hamnar i min länklista!
Det mest intressanta är att det faktiskt inte blir några gigantiska protester. Den där killen är ju de-facto socialist – och ingen starka röster höjs! Den ideologi som MUF tidigare har haft borde väl rimligen ha satt sig i organisationens kultur? Eller?
Allt detta visar faktiskt hur totalt MENINGSLÖST det är med partipolitik. Det spelar ingen roll hur fina liberala formuleringar som de tillfälligt sätter i olika manifest. Maktlystnaden slår igenom ändå förr eller senare. Moderaterna och MUF styrs ytterst av vår kultur. Det är kulturen vi måste ändra på. Carl Svanberg är en av få som verkligen arbetar aktivt med att tala om filosofi, varför verksamhet som den här bloggen är så oerhört viktig i det långa loppet.
Du får nog förklarar dig, för du tycker väl ändå inte att man skall ha rätt att förstöra andras egendom genom utsläpp av miljögifter?
Självklart skall sådant vara olagligt eller kompenseras genom avgifter eller skatter.
”Robin Hood”: Nej, man har ingen rätt att förstöra andras egendom. Givetvis ska det vara förbjudet, det är ju en kränkning av andras rättigheter. Men jag anser inte att man ska bekämpa det med skatter, särskilda avgifter eller andra regleringar. Skatter och regleringar bygger på premissen att folk är skyldiga till motsatsen är bevisad. De bygger dessutom i regel på kollektivism.
Varför ska till exempel du som bilförare tvingas betala koldioxidskatt? För påstådda klimatförändringar som är resultatet av det aggregerade utsläppet av 6 miljarder människor? Det vill säga, du ska straffas för något som du i själva verket inte har gjort dig skyldig till – endast för att du utgör en medlem av ett kollektiv (mänskligheten)? Ser du inte det orättvisa i detta kollektivistiska förhållningssätt? Kan du inte heller se hur sådana skatter i själva verket medför en miljöförsämring? Därför att miljö bör rimligen förstås genom att låta begreppet referera till människans faktiska omgivning och levnadsvillkor. Givet detta blir mänsklig välfärd ett bra mått på hur bra människans miljö är. Med denna utgångspunkt följer det att man faktiskt förstör människors välfärd och därmed miljö genom att få dem att ge upp sin bilkörning på grund av sådant som skatter och regleringar.
Jag anser att om man kan bevisa att någon har förstört din egendom då ska få ersättning för det och han som låg bakom det ska kanske även få ett annat straff för det. Kan man däremot inte bevisa att någon annan har skadat din egendom, då finns det inget att göra.
Att jag blir så sur på Wykman är för att han borde veta att detta är en anti-liberal lösning och därför en dålig lösning. Han borde också veta om alternativen som bygger på individualism, inte kollektivism. Inte minst eftersom MUF för ett tag sedan släppte en rapport som behandlade detta ämne ganska grundligt. (Märkligt nog tycks det bara ha varit socialister som har läst rapporten, inte MUF:arna själva.) Rapporten är inte felfri, men den innehåller en massa bra argument som tydligt förklarar varför skatter, regleringar och andra statliga otyg inte är en lösning utan ett problem i detta sammanhang.
Jag har skrivit massor om detta så i framtiden kanske du ska söka i mitt arkiv innan du ställer en fråga?
Nu var ju inte koldioxidskatt ett speciellt bra exempel, som du påtalar så är dess påverkan på klimatet omtvistad. Däremot vet vi att t ex våra stora utsläpp av kväve orsakar syrebrist och död i Östersjön. Mindre utsläpp av kväve är inget problem, däremot är den stora mängden ett problem. Det går således inte att ha en rättegång för att utdöma ett straff för varje gång någon har kört tvättmaskinen för att utdöma ett bötesbelopp på 50 öre.
Ovan är ett kollektivt problem och bör behandlas som ett sådant. Dvs man kan lägga en straffskatt på tvättmedel som innehåller kväve.
Det blir något stolligt om man skall dra vissa principer in i absurdum, vissa problem är av en kollektiv natur och bör också behandlas som sådana.
”Nu var ju inte koldioxidskatt ett speciellt bra exempel, som du påtalar så är dess påverkan på klimatet omtvistad.”
Du läste uppenbarligen inte vad jag skrev.
En slutsats som följer direkt av det jag skrev är just att det hade inte spelat någon roll om det fanns några icke-omtvistade effekter på vårt klimat av mänsklighetens utsläpp av koldioxid. Poängen var inte om det fanns en effekt, poängen var att även om det fanns en effekt skulle det inte vara ett argument för några skatter.
Märkligare blir det när du själv formulerar dig på ett sätt som antyder att du faktiskt förstår vad mitt argument går ut bara för att gå vidare och bestämt hävda en slutsats som inte alls följer logiskt. Om det är sant att små mängder utsläpp från en enskild individ inte gör någon skada, varför ska man då straffa denna enskild individ för skador som han inte orsakar?
Eftersom det är uppenbart orättvist och irrationellt att göra en sådan sak, konstaterar du – helt ologiskt – att detta måste lösas med skatter. Det är ett ”kollektivt problem”, lyder din rationalisering. Sedan häver du ur dig: ”Det blir något stolligt om man skall dra vissa principer in i absurdum, vissa problem är av en kollektiv natur och bör också behandlas som sådana”.
Men det enda som verkligen är stolligt här är hur ”liberaler” anammar kollektivismens princip och kräver, likt militanta och sadistiska environemtalister, att enskilda individer minsann ska straffas för brott som de inte har gjort sig skyldiga till. De vill till och med att det ska ”svida”. Tala om att projicera; vad är inte detta om ett perfekt exempel på hur man försöker driva en viss princip – kollektivismen – in absurdum?
Det som gör detta så oerhört fascinerande är att normalt sett brukar man ju ta absurda konsekvenser som ett skäl att överge sin position. Här tar du istället de absurda konsekvenserna av din kollektivistiska attityd som ett skäl för att bestämt hävda att det är individualismen som är absurd, och att kollektivismen trots allt är lösningen på våra problem.
Varför är förresten Östersjön ett problem? Därför att Östersjön har inte några privata ägare. Det ägs delvis av stater som inte har några direkta incitament att bry sig om vattnet och delvis av ingen. Privatisera hela Östersjön liksom fiskbeståndet. Då kommer det att finnas inte bara ekonomiska incitament för att sluta överfiska havet, vi kommer även att få se hur åtgärder kommer att få Östersjön att må bättre i största allmänhet. Som vanligt är lösningen mer kapitalism och frihet. Inte statliga interventioner.
Jag har sagt det förut och jag tvingas visst att säga det igen: det finns en gräns för hur många gånger man ska behöva upprepa sig bara för att vissa inte gör sig mödan att läsa vad man skrev första gången man skrev det. Återigen råder jag dig att söka i mitt arkiv. Jag har bemött denna sortens invändningar fler gånger än vad jag kan räkna till.
Bunta inte ihop olika saker här. Att man inte ska skada andras egendom är *en* sak. Att stödja en agenda som grundar sig på lögner och förfalskningar av vetenskapliga data, på att den som ifrågasätter det ska förses med spetälskebjällra och rentav censureras, och som ytterst syftar till mänsklighetens totala utrotning, är en *helt annan* sak. Den som ger lillfingernageln åt en sådan agenda kan betrakta sig som medskyldig till massmord.
Men vad fan? Mänskligheten kommer villigt att låta sig ledas till slaktbänken den här gången också, precis som den gjort förr. Och marschen till slaktbänken kommer att ackompanjeras av ivriga hyllningar av bödlarna – oscarsstatyetter och nobelpris.
Det finns förresten massor av resurser på nätet om det här. ”Moderna myter” är som bekant rätt informativ. Och så vill jag rekommendera George Reismans ”The Arithmetic of Environmentalist Destruction”. Läs den och sätt er in i vad den här aritmetiken faktiskt kommer att betyda i verkliga livet!
En annan bra uppsats är Robert Tracinskis ”Taxing Us for Breathing”. Och det finns fler. Men läs dem innan det blir förbjudet att läsa dem!
Per: Nåja, MUF:s kultur har väl alltid varit en ”blandkultur” – där ”extrema nyliberaler” ska försöka samsas med religiöst konservativa och annat – ähum – drägg.
Och jag kan aldrig glömma vad Ulf Elfvin en gång sade till mig på telefon angående moderaternas studentförbundare: ”De verkar trivas i det relativistiska träsket.”
Jag är förstås besviken över Wykman. Men inte direkt förvånad.
Hur privatiserar man vatten i havet och luften i vår atmosfär? Islänningarna har visst ett system för fiskerätter omtyckt av många liberaler, men det systemet saknar relevans vad gäller miljöförstöring.
Om jag förstår ditt resonemang rätt så följer det av objektivisk filosofi (eller liberala principer) att det blir omöjligt att skydda Östersjön (som får tjäna som exempel igen), då det är summan av utsläppen som utgör ett problem och inte det enskilda.
”Därför att miljö bör rimligen förstås genom att låta begreppet referera till människans faktiska omgivning och levnadsvillkor. Givet detta blir mänsklig välfärd ett bra mått på hur bra människans miljö är. Med denna utgångspunkt följer det att man faktiskt förstör människors välfärd och därmed miljö genom att få dem att ge upp sin bilkörning på grund av sådant som skatter och regleringar.”
– Nu är det du som tänker i kollektivistiska tankebanor. Att flertalet tycker att deras miljö (enligt din definition) blir bättre av ett beteende som förorenar luft och vatten och som t ex leder till fiskdöd i Östersjön, leder inte till att jag får det bättre som fiskare (hypotetiskt). De kanske aldrig ens har gjort några utsläpp i min ”privata” del av havet, ändå blir resultatet av deras beteende att de har tagit död på all fisk i min ”privata” del av havet. Ingen enskild persons handlingar är orsak till fiskdöden. Frågan är hur jag skyddar min egendom, dvs den bit av havet som jag vårdat väl och aldrig överfiskat för att kunna livnära mig långsiktigt på den? Vem skyddar dessa av mina rättigheter, eller har jag inga sådana enligt dig?
”Hur privatiserar man vatten i havet och luften i vår atmosfär? Islänningarna har visst ett system för fiskerätter omtyckt av många liberaler, men det systemet saknar relevans vad gäller miljöförstöring.”
Det saknar inte irrelevans eftersom principen är densamma. Hur skulle man gå till väga för att privatisera havet och luften? För det första bör jag kanske påpeka att bara för att man kan privatisera luft och vatten så måste man inte alltid göra det. Men när det kommer till den specifika frågan om hur man ska gå till väga finns det lite utarbetade förslag av bland annat ekonomen Walter Block. (Se här.) Ta detta som en början och bara som ett förslag. Bara för att det är svårt att i detalj utarbeta ett system som gör att privatiseringen av sådant som havet lite bökigt rent tekniskt, betyder inte att det legitima alternativet utgörs av skatter och regleringar. Det finns andra exempel där det är svårt att rent tekniskt åstadkomma en tillfredställande lagstiftning, men det betyder inte att alternativet som kanske skulle bestå av rättighetskränkningar är att föredra.
”Om jag förstår ditt resonemang rätt så följer det av objektivisk filosofi (eller liberala principer) att det blir omöjligt att skydda Östersjön (som får tjäna som exempel igen), då det är summan av utsläppen som utgör ett problem och inte det enskilda.”
Du förstår inte mitt resonemang rätt eftersom det inte följer att Östersjön, som exempel, kommer att stå utan skydd.
”Nu är det du som tänker i kollektivistiska tankebanor”.
Nej, det jag argumenterar för är individualism, inte kollektivism. Det finns absolut inget kollektivistiskt i det jag säger. Märkligt nog så blir detta extra tydligt när du försöker upprepa min poäng. Det du själv skriver verifierar ju att jag inte alls tänker som en kollektivist. Allt jag begär är att folk ska hållas ansvariga för vad de själva såsom individer är ansvariga för, inte för sådant som de inte är ansvariga för.
Jag säger förresten inte att standarden för ”bra miljö” är ”vad flertalet tycker” är en bra miljö. En sådan standard vore i sanning både subjektivistisk och kollektivistisk. Nej, standarden här är istället människans faktiska omgivning och levnadsvillkor. Detta är en objektiv standard som gör det möjligt att mäta människans miljö med hennes välfärd som måttstock. (Och jag talar givetvis inte om ”flertalets” levnadsstandard eller om ”mänskligheten” som grupp, utan med den enskildes liv som yttersta värde och måttstock. ”Människans liv” är en abstrakt standard som naturligtvis bara tillämpas på de människor som faktiskt existerar; de enskilda individernas liv.)
Det är med människans välfärd som objektivt mått som vi med enkelhet kan konstatera att en sådan sak som den industriella revolutionen liksom vårt moderna industrisamhälle medförde enorma förbättringar av vår miljö. Det vill säga vår faktiska omgivning och levnadsvillkor. Vi lever tack vare industrialiseringen enligt alla tänkbara objektiva kriterier bättre, rikare, längre och friskare liv än någonsin tidigare. Enligt samma standard är skatter som gör det omöjligt för en del att köra bil en försämring av deras miljö.
Du frågar nu (trots att jag vill minnas att jag redan har svarat på denna fråga), vad det är man ska göra för att skydda sig? Om du får din egendom förstörd eller skadad, har du bara ett alternativ: ta reda på vem som ligger bakom det och om du tror att du kan bevisa det, ta upp det i en rättegång. Att du inte kan anklaga enskilda individer för skador som de inte har orsakat och sedan straffa dem för brott de inte har begått utesluter inte att du faktiskt kan finna enskilda individer eller företag som faktiskt har gjort sig skyldiga för en skada på din egendom. När däremot enskilda individer i frivillig samverkan med varandra, genom till exempel ett företag, agerar på ett sätt som förorsakar skada på andras egendom, då kan och bör man lämpligen hålla samtliga enskilda individer ansvariga för vad företaget har gjort.
Du verkar vilja få det till att jag inte erkänner din rätt till egendom. Men det följer ju inte alls av vad jag säger. Du har visst rättigheter men om du inte kan bevisa att de har kränkts då har du ingen rätt att anklaga andra för brott. Än mindre har staten någon rätt att straffa dem för brottet som ej har begåtts. Svårare än så är det inte.
Jag säger inte att dina frågor och invändningar nödvändigtvis är dumma, men det är ändå väldigt tröttsamt att höra folk ställa samma frågor och invändningar om och igen, som om de aldrig hade bemötts otaliga gånger av mig själv och andra på denna blogg.
”Du har visst rättigheter men om du inte kan bevisa att de har kränkts då har du ingen rätt att anklaga andra för brott.”
– I exemplet kan jag ju uppenbarligen bevisa att dessa har kränkts, min egendom är förstörd av andras utsläpp. Jag kan alltså inte skydda mig enligt dig ifall en grupp människor, var för sig men inte över en viss kritisk massa, har bidragit till denna förstörelse av min egendom.
Förövrigt, det första man måste göra för att skydda människors frihet är ju att inskränka i den genom att upprätta nattväktarstaten. Drar man de liberala principerna in i absurdum så kan man ju inte positionera sig som annat än anarkokapitalist. Man måste allstå vara något pragmatiskt lagd. Man är inte kollektivist för att man försvarar nattväktarstaten, lika lite är man kollektivist för att man genom straffavgifter vill skydda folks egendom från skador som uppstår genom summan av en konsumtion som bevisligen är skadlig för miljön (dvs andras egendom).
Nu har vi inte ett privat ägande av hav eller atmosför, det är något som vi har tillsammans. Uppenbarligen så fungerar liberala principer om privat äganderätt inte speciellt bra här, det bästa man kan göra är att låta sig vägledas av dem.
Jag skulle vilja påstå att det finns ett stort hål i det du förespråkar, vilket beror på att det förutsätter att allt har en privat ägare. Vissa saker kommer aldrig att kunna ha en privat ägare, såsom luft i atmosfären eller vatten i hav eftersom de och dess invånare (flora och fauna) är en del av ett globalt system som knappast kan uppdelas eller känner några gränser uppdragna av människans privata äganderätt. Kan man göra den insikten, så borde det inte vara svårt att komma överens om att även dessa ting är skyddsvärda, precis som människors frihet bör skyddas genom att inskränka i den genom upprättandet av nattväktarstaten.
”I exemplet kan jag ju uppenbarligen bevisa att dessa har kränkts, min egendom är förstörd av andras utsläpp. Jag kan alltså inte skydda mig enligt dig ifall en grupp människor, var för sig men inte över en viss kritisk massa, har bidragit till denna förstörelse av min egendom”.
Vem har den kränkts av? Vem har kränkt dina rättigheter?
”Förövrigt, det första man måste göra för att skydda människors frihet är ju att inskränka i den genom att upprätta nattväktarstaten. Drar man de liberala principerna in i absurdum så kan man ju inte positionera sig som annat än anarkokapitalist.”
Nej, detta följer inte alls. För det första förutsätter inte nattväktarstaten någon form av inskränkning i vår frihet eller våra rättigheter, varför man inte måste vara ”anarkokapitalist” för att vara konsekvent. Objektivismens och därmed min position är att staten kan och bör finansieras FRIVILLIGT.
(Anarko”kapitalism” är förresten inte den mest ”konsekventa” versionen av liberalism som finns; anarko”kapitalism” är i praktiken en form av mycket primitiv kollektivism eftersom det måste sluta upp med att ett eller flera gäng styr över andra med våld.)
Läs lite mer om nattväktarstatens moraliska status i de länkar som jag hänvisar till i min ”blogroll”.
”Man är inte kollektivist för att man försvarar nattväktarstaten, lika lite är man kollektivist för att man genom straffavgifter vill skydda folks egendom från skador som uppstår genom summan av en konsumtion som bevisligen är skadlig för miljön (dvs andras egendom).”
Jo, man är det om man vill straffa folk (med skatter eller regleringar) för saker som de i själva verket inte är skyldiga till, bara för att de råkar tillhöra kollektivet mänskligheten (eller svenskar eller liknande).
”Jag skulle vilja påstå att det finns ett stort hål i det du förespråkar, vilket beror på att det förutsätter att allt har en privat ägare”.
Jag förutsätter inte detta, jag förespråkar det däremot.
Och med detta är denna diskussion stängd. Jag har inte tid och lust att upprepa mig om och om igen. (Jag kan tänka mig att öppna den igen när någon kommer med en fråga eller invändning som jag inte redan har grundligen bemött flera gånger om i denna och andra bloggdiskussioner.)
En nattväktarstat skulle bara ägna sig åt att klämma åt brottslingar, bedragare och främmande inkräktare. Det är bara dessa kategoriers ”frihet” som en nattväktarstat skulle inskränka.
Så varför poppar den här idén ideligen upp, att en nattväktarstat skulle innebära en inskränkning av vår frihet? Har vi varit extremt opedagogiska? Eller har vi att göra med människor som inte kan föreställa sig någon annan ”frihet” än den att kränka andras frihet?