Peter Watson, författaren till boken A Terrible Beauty: The People och Ideas that Shaped the Modern Mind, and Ideas: A History from Fire to Freud skrev en oväntat bra artikel på Times Online. I denna argumenterar han för att demokrati inte är en förutsättning för sociala, ekonomiska eller kulturella framsteg. Demokratin själv är en produkt av sådana förändringar. Framför allt var det sekulariseringen som var den stora kulturella drivkraften bakom förvandlingen av västvärlden:

Democracy, we tell ourselves, is a hallmark of “the West”, the treasure that the rest of the World envies and that accounts for the pre-eminence of Europe and North America in economic progress, intellectual dominance and moral freedoms.

But it’s not the case when you examine the chronology. The rise of the West had much less to do with democracy than with the rise of secularism. The West’s advance was chiefly related to the decline in the influence of religion that sought the truth by “looking in” to see what God had to say, and its replacement by looking out, deriving authority from observation, experimentation and exploration.

I takt med att religionens inflytande minskade gjordes det större och större ekonomiska, sociala, vetenskapliga, kulturella framsteg.

The original figures to draw attention to this were Bishop Robert Grosseteste, early in the 13th century, the first person to imagine the experiment, and his contemporary, St Thomas Aquinas, the first man to imagine a secular world, a world without God directing everything. Secularism is not the same as atheism, of course both Grosseteste and Aquinas were priests. But they helped us to escape from the overbearing medieval view that the world has meaning and pattern only in relation to God.

Ayn Rand har sagt att man kan använda sig av Aristoteles inflytande som en kulturell barometer:

Aristotle may be regarded as the cultural barometer of Western history. Whenever his influence dominated the scene, it paved the way for one of history’s brilliant eras; whenever it fell, so did mankind. The Aristotelian revival of the thirteenth century brought men to the Renaissance. The intellectual counter-revolution turned them back toward the cave of his antipode: Plato.

Så vem var nu Thomas Aquinas främsta filosofiska inspirationskälla? Om du svarar Aristoteles då har du helt rätt.

Lite exempel på vilka framsteg som följde i spåren av Aristoteles återkomst:

…Copernicus, Galileo and Newton, showing that even the heavens were rationally organised, culminating in the first Industrial Revolution and the steam engine, the spinning machine, modern chemistry and electricity and the second industrial revolution, mainly in Germany and Britain at the end of the 19th century, that gave us pharmaceuticals, the motor car, aniline dyes, movies and atomic energy.

Framsteg som dessa motiverade uppfattningen att människan är kapabel till storverk – och att man därför inte har någon anledning att vara rädd för vad som ska hända om man lämnar människorna fria att tänka och skapa. Det ledde i sin tur till uppfattningen att individen är i egenskap av att vara en förnuftsvarelse, värdefull, och att hon har rättigheter i kraft av att hon är en förnuftig varelse.

Det genomgående temat är att demokratin inte ledde till dessa framsteg. Tvärtom skulle man kunna tro att demokrati inte hade ett dyft med saken att göra. Watson skriver:

These innovations owed little to democracy… Prosperity, initiated by science, fostered yet more secular thought, more thought about liberty and human nature, in a virtuous cycle that led to democracy. That prosperity was not the fruit of democracy. Britain became a world power in the 19th century at a time when only one man in seven and no women had the right to vote. German science made great advances when the country’s Chancellor and his Cabinet were not elected at all, but appointed by the king/emperor.

Varför vill han berätta om allt detta? Därför att Watson anser att västvärlden har prioriterat fel när det kommer till kriget mot islamisk terrorism. Ska man få ett slut på fienden då är spridandet av demokrati ingen bra idé. Varför är det ingen bra idé? Därför att om folk inte har rätt sorts värderingar och värdsbild, då kommer de att rösta på ett vansinnigt sätt, vilket kan göra att fienden blir starkare och att vi förlorar kriget. Detta är ett ideologiskt krig. Det är ett filosofiskt krig. Det är ett krig mot det sekulära väst, utfört av religiösa fundamentalister till krigare.

Han har rätt om precis allt detta:

At a time when the world is calling for elections in Pakistan, this basic truth is being overlooked. Forcing Pervez Musharraf, a dictator but a relatively benign one, and most importantly a secular ruler, into elections that radical or openly political Muslims might win, risks a replay of Iraq, where the West deposed a secular ruler, a brutal one it is true, but nowhere near as threatening as the risk that will exist if radical Islam gains the day.

Men trots allt detta påstår han att detta inte är ett argument emot demokrati. Men det är där han tar fel. Detta är visst ett argument emot demokrati. Demokrati är givetvis bättre i ett samhälle där folket är någorlunda rationellt, världsligt och sekulärt som här i västvärlden. Men det hjälper inte i slutändan. Demokrati är fel eftersom majoriteten inte har någon rätt att bestämma över minoriteten. Majoriteten har ingen rätt att förtrycka minoriteten, att kränka dess rättigheter. Att man är en majoritet är inget argument för någonting. (Det enda sätt Watson kanske kan sägas ha rätt är om han med demokrati med en ”liberal demokrati”, dvs en begränsad demokrati.)

Nu är frågan: Om Watson har rätt, hur kan då västvärlden bäst sprida en sekulär, rationell världsbild till Mellanöstern? Jag har en åsikt i frågan men denna gång vill jag gärna se lite förslag från mina läsare.