Författare: Carl Svanberg

Göran Persson ger tydliga besked

Carl Svanberg1 kommentar

I utfrågningen av Göran Persson på SVT fick vi veta att han är emot billigare el. Faktum är att han som en genuin socialist vill att staten ska verka för att ransonera ut elen. Han vill att folket ska spara på sin konsumtion, inte att elbolagen ska få öka sin produktion. Så här sade han:

Vi kommer inte att driva en politik som syftar till att hålla elen billig. Vi ska i stället hushålla bättre med elen. Isolera, ersätta direktverkande el med vattenburen värme, och så vidare. Bor man i Härjedalen kanske man kan använda ved, sade statsministern till en av studiopublikens frågeställare, Yngve från Härjedalen med snart 30 minus utanför stugknuten.

Föredömet för Göran Perssons ”gröna folkhem” är uppenbarligen Nordkorea.

Vad gäller jobben och arbetslösheten fick vi också återigen bekräftat att han uppenbarligen inte befinner sig i samma dimension som resten av oss. Jag tycker att Ann-Charlotte Marteus från Expressen uttryckte det allra bäst:

Allt är redan mycket bättre än vi kunde ana. Det finns exempelvis inga universitetsutbildade ungdomar som är arbetslösa. Invandrararbetslösheten är snart ett minne blott. De ökade sjukpensioneringarna utgörs i stort sett bara av utslitna 60-åringar, vet Göran. Vi som trodde oss veta att unga människor på senare år har varit en snabbt ökande grupp har tydligen levt i villfarelse. Jo, kanske finns det någon invandrare som är lite arbetslös, erkände Persson till sist. Men det stora problemet nu är – arbetskraftsbristen!

Precis så verklighetsfrånvänd är Göran Persson. Det är därför han inte skäms när han far med osanningar; för i hans egna lilla värld är det han säger sant.

Detta är ett typiskt förhållningssätt för pragmatiker. Verkligheten är inte objektiv, den bestäms av våra känslor. Och för Perssons del känns det förmodligen bäst att tro att allting är hur bra som helst. Det är nämligen väldigt ”praktiskt” för honom.

I övrigt måste jag säga att jag tycker Johan Norbergs observation om hur utfrågningen gick till var slående.

Välfärdsstaten är anti-liv

Carl Svanberg5 kommentarer

DN:

Nu är det bevisat att förtidspensionering i sig är skadligt. En ny forskningsstudie visar att risken att dö i förtid är sju gånger högre för dem som blir tidigt förtidspensionerade än för dem som inte pensioneras.

FORSKARNA TROR att det är den sänkta självkänslan och bristen på sammanhang som leder till den ökade dödligheten.

Det kan låta självklart att sjukpensionerade dör tidigare än andra, men i undersökningen, som baseras på fem svenska befolkningsstudier med 10.808 personer, har man justerat för faktorer som har samband med anledningen till pensioneringen.

Man har också rensat bort de extra riskfaktorer som det innebär att gruppen som uppbär sjukersättning röker mer och dricker mer alkohol.

– Även när vi har eliminerat dessa alternativa förklaringar så visar det sig att de förtidspensionerade har en högre dödlighet, säger Thorne Wallman. Den enda kvarvarande förklaringen till detta är att förtidspensioneringen i sig dödar.

…

Studien visar att tidigt förtidspensionerade har en mer än sju gånger högre risk att dö i förtid än jämnåriga icke-pensionärer, såväl kvinnor som män. Överrisken minskar ju närmare ålderspension som förtidspensionen beviljas men är ändå kraftigt förhöjd fram till 65-årsdagen.

I genomsnitt visar studien att förtidspensionerade män har 3,4 gånger större risk och kvinnor 2,8 gånger högre risk.

Nog för att man aldrig ska förväxla kausalitet med korrelation, och nog för att det finns mycket skärpvetenskap där ute, men denna studie visar ju till att börja med på en relativ risk som är ganska stark.

I vilket fall som helst är resultaten inte ett dugg överraskande, vilket ju endast stärker resultatens trovärdighet. Det har ju, som författarna också påpekar, varit etablerat via tidigare studier att arbetslösa mår sämre än arbetande, och i större utsträckning dör i förtid än människor som jobbar.

Det råder ingen tvekan om att bidragsberoende, frånvaron av en meningsfull sysselsättning, avsaknaden av ett dagligt möte med arbetskamrater, etc, påverkar människor negativt. Det krävs egentligen inga studier för att veta det. Detta är något som de flesta arbetslösa kan räkna ut på egen hand.

Vad är orsaken till att över en halv miljon svenskar är förtidspensionerade? Inte beror det på generell ohälsa i Sverige. För som många redan har påpekat är svenskarna generellt friskare än många andra. Förklaringen är massarbetslösheten. En moderat uppskattning tyder på att åtminstone en tredjedel av de förtidspensionerade är arbetslösa. (Dessutom är uppskattningsvis ungefär hälften av de ca 200 000 sjukskrivna arbetslösa som har blivit utförsäkrade av a-kassan.)

Vad är orsaken till massarbetslösheten? Dels har vi ju höga skatter och bidrag, som gör att det inte lönar sig för många att jobba. Skatterna går till att finansiera välfärdspolitiken; den offentliga sjukvården, skolan och omsorgen såväl som offentliga bidrag av olika slag. Men, vilket är viktigare, sedan har vi en generellt ofri arbetsmarknad. Fackföreningarna har den statsunderstödda makten att via kollektivavtal tvinga fram höga minimumlöner. Dessa slår ut massor av människor från arbetsmarknaden. Orsaken är alltså välfärdsétatismen. Välfärdsétatism gör alltså inte bara att människor blir fattigare och ofriare, att människor blir beroende av bidrag och offenliga monopol inom vården och skolan. Den gör också att människor mår så dåligt att de dör tidigare än andra.

Detta är för övrigt inte bara ett bra exempel på hur destruktiv välfärdsétatismen är. Det är också ett bra exempel på hur praktiskt taget allt vi människor gör har en oundviklig inverkan på våra liv, till det bättre eller sämre, varför det nästan inte finns några områden i våra liv som saknar moralisk betydelse. Inte om man vill leva – inte om det är moralens uppgift att tala om för oss hur vi bör gå till väga för att leva och bli lyckliga. En bidragsberoende passiv människa, är precis som Tara Smith rätteligen skulle säga, inte en genuint levande människa; det är en långsamt döende sådan. Och psykologiskt sett är många av dem, som Ed Locke skulle säga, redan döda. I ljuset av denna studie blir det således ännu mer uppenbart varför välfärdsstaten är anti-liv och därför omoralisk.

Socialdemokrater är inga affärsmän

Carl Svanberg4 kommentarer

Socialdemokraterna kom idag ut med en ny rapport ”Framtidens jobb”, vari de ”förtydligar” deras ”satsningar” på jobben som presenterades i deras valmanifest. Det finns mycket att kommentera i denna rapport, men en sak som jag reagerade på var detta:

Tillgången på riskkapital ska stärkas. Vår ambition är att tillföra cirka en miljard kronor i en offensiv riskkapitalsatsning. Syftet med satsningen är att främja tillgången på riskkapital i de första faserna av ett företags utveckling, bland annat vill vi stödja kommersialisering av forskningsresultat från universitet och högskolor.

Så socialdemokraterna vill alltså satsa en miljard av våra surt förvärvade pengar, på väldigt riskfyllda affärer? Man kan ju fråga sig varför staten ska satsa på affärer som, får man förmoda, inte riskkapitalister är villiga att satsa pengar på. Betyder detta att staten ska satsa pengar på affärer och projekt, som marknaden inte bedömer som lämpliga? Som alldeles för riskfyllda? Betyder då inte det att socialdemokraterna med största sannolikhet bara kommer att slänga bort en miljard kronor på dåliga affärer – en miljard kronor som, om de inte togs ut i skatt, hade kunnat användas av riktiga affärsmän för att göra vettiga affärer?

Jag hade rätt

Carl SvanbergLämna en kommentar

Munkhammar verifierar mina misstankar:

Inledningsvis kommenterar de naturligtvis siffrorna om sysselsättningen från SCB. Pär Nuder gläds över att 40 procent av det som kallas en ökning består i att unga har fått jobb. Ja, under juli månad. Och SCB påpekar specifikt att det är tillfälliga jobb. Alltså gläds Nuder över att unga fick sommarjobb. Men de försvinner som bekant med sommaren. Alltså ingen bestående förbättring.

Avskaffa biståndet

Carl Svanberg17 kommentarer

De borgerliga har funderat och grubblat över hur de ska finansiera avskaffandet av fastighetsskatten. Det har varit tal om en kommunal avgift kombinerat med höjd reavinstskatt på försäljning av hus. Detta kan kanske i slutändan resultera i att man finansierar avskaffandet av fastighetsskatten, men även om det för många resulterar i att man sammanlagt betalar mindre än tidigare, är det inte fråga om en genuin skattesänkning. Det handlar bara om att man flyttar om skatterna.

Man kan fråga sig varför de borgerliga inte är villiga att finansiera detta förslag genom att helt enkelt föreslå större nedskärningar i välfärdsstaten. Vad sägs om att avskaffa barnbidraget? Det kostade sist jag kollade ungefär vad fastighetsskatten drar in. Men här är ett annat bättre förslag: Vad sägs om att lägga ned biståndet?

Biståndet gör ingen nytta. När det inte göder terrorister och diktaturer, göder det, tro det eller ej, fattigdom. Till råga på allt gör det oss dessutom 30 miljarder kronor fattigare. Det är omoraliskt av staten att tvinga folk att slösa pengar på detta sätt. ”Vanlig” omfördelningspolitik är också omoralisk, men den resulterar ju åtminstone i att många av de som har tvingats betala de höga skatterna får ta del av sina egna pengar. Så det är inte ett lika stort ont som bistånd. Bistånd, däremot, är bara pengar rakt ned i sjön; det är bara en ren och skär omoralisk uppoffring från vår sida.

Därför är det bara bra att moderaterna som, till min kännedom, utgör det enda partiet vågar föreslå ett mindre bistånd. Men vad händer? Jo, naturligtvis ska folkpartiets Birgitta Ohlsson och kristdemokraternas Alf Svensson ta upp detta och kräver nu att de borgerliga ger ett gemensamt besked i frågan. De kräver att vi i Sverige ska fortsätta att slösa pengar på bistånd.

Ohlsson och Svensson är fullt medvetna om att bistånd inte fungerar. Men de insisterar ändå på att biståndet ska förbli på samma höga nivå som idag. De motiverar det med att lösningen på fattigdomen i världen är att verka för demokrati, inte kapitalism, och att det finns en del exempel på hur bistånd direkt har gjort livet bättre för många människor. Som exempel nämner de om vaccinationsprogram och sanitära insatser. Detta är säkert sant, men inget argument för att tvångsfinansiera välgörenhet av det här slaget. Om folk vill lägga ned pengar på välgörenhet av den här typen, då finns det ideella organisationer som de kan sponsra. Blotta faktumet att somliga i Afrika skulle vara i behov av vaccin, mediciner eller mat, är inget argument för biståndet.

Frågan är ju varför dessa länder är fattiga. Det beror på att de är étatistiska. (Det är värt att notera att historiskt sett har de största mottagarländerna av bistånd från det kapitalistiska väst, varit socialistiska länder som Kina, Indien, Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea.) De länder som har lyckats ta sig ur sin fattigdom är de länder som väsentligen har anammat kapitalism; erkänna och respektera privategendomen, principen om individens rättigheter, lagstyre, etc. Så det enda man gör genom att slänga pengar på dessa étatistiska länder är att man understöder deras étatistiska politik, dvs orsaken till varför de behöver bistånd till att börja med. Det är därför inte undra på att dessa länder inte har lyfts sig ur fattigdomen, trots att många av dessa länder har tagit emot otroliga summor i bistånd i flera decennier.

Om man verkligen vill göra slut på fattigdomen, se då till att kämpa för bättre idéer. Men att sprida bättre idéer tar tid. Så under tiden bör man verka för att avskaffa biståndet till Afrika. När USA skar ned på biståndet till Sydkorea och Taiwan på 1960-talet, då blev de pressade att ändra på sin ekonomiska politik. De blev pressade att ge sina producenter mer frihet. Och sedan dess har dessa länder lyft sig ur fattigdomen. Men de afrikanska stater som redan på 1960-talet tog emot miljarder, är än idag fattiga och tar än idag emot miljarder. För precis som bidrag ser till att göra individer passiva här i väst, ser bistånd till att göra länderna i Afrika passiva.

Så tvärtemot vad Ohlsson och Svensson säger, vore det endast bra för de fattiga i världen, om västvärlden slutade ge dem bistånd. Någon borde också påminna Ohlsson och Svensson om att det knappast var bistånd som gjorde västvärlden rikt. Det var produktion och handel. Det var vetenskap och teknologi. Det som gjorde detta möjligt var det faktum att tänkarna och producenterna var fria att fungera. Det är just därför som det råder ett sådant starkt samband mellan frihet och välstånd.

Idag behöver inte Kina eller Indien bistånd längre. Men det var inte för att biståndet lyfte dem ur sin fattigdom. Länderna genomförde ekonomiska reformer som till en tillräckligt stor utsträckning befriade landets producenter. I Kina har dessa reformer sedan början av 1980-talet resulterat i att välståndet hela tiden växer. Antalet fattiga blir färre och färre. I Indien har man kunna skönja ungefär samma utveckling sedan de liberala reformerna i början av 1990-talet.

Men det är inte kapitalism som Ohlsson och Svensson pläderar för. Det är demokrati. Men det var inte demokrati som gjorde slut på fattigdomen här i väst. Det är inte heller demokrati som kommer göra slut på fattigdomen i Kina eller Indien, precis som det inte var demokrati som gjorde slut på den i Hongkong. Varför tror de att demokrati har en sådan effekt? Därför att FN säger det. Så här skriver de: ”Demokrati som främsta biståndsmål är en nyckel till framgång. FN:s utvecklingsprogram UNDP har bekräftat att just demokrati är det bästa medlet att bekämpa fattigdom…” Det faktum att de tar FN som en auktoritet är skäl nog för att sluta ta dem på allvar. De vet uppenbarligen inte vad de pratar om.

Ett erkännande

Carl SvanbergLämna en kommentar

Lars Leijonborg skriver i sin bok Global utmaning – Så blir också Sverige vinnare:

En del skribenter som står till höger om mig på den ideologiska skalan menar att det Europa försöker sig på är ett dödsdömt projekt. Det går inte att kombinera en dynamisk ekonomi med så höga skatter som blir följden av de offentliga välfärdsambitionerna i Västeuropa. Ett intresseväckande exempel på den argumentationen finns i Johnny Munkhammars bok Sagan om välfärdens återkomst.

Jag är inte redo att kasta ut den europeiska välfärdsmodellen. Jag tror fortfarande att det går att kombinera höga ambitioner på välfärdsområdet och därmed ganska höga skatter med en vital, konkurrenskraftig ekonomi. Jag medger att det för närvarande är svårt att peka på några västeuropeiska länder som bevisar min tes, för just nu är det rätt så glåmigt i hela det ”gamla” Europa. (s 157, min kursivering.)

Säg till när du är redo Lars.

Erixon vs egoismen?

Carl SvanbergLämna en kommentar

Ibland när jag läser Dick Erixons blogg blir jag inte klok. Här är ett nytt exempel på varför. Han går igenom alla de förändringar som de borgerliga partierna har gjort på sistone. Om centerpartiet skriver han:

Istället har centerpartiet kunnat inta rollen som radikal förnyare av den för företagsamheten så viktiga arbetsrätten. Partiet är ensamt i alliansen om att kunna göra det utan att ta skada av anklagelser om högerparti från socialdemokraterna – av den enkla anledningen att det var just med centerpartiet som socialdemokraterna så väl samarbetade för bara några år sedan. Ett parti som s samarbetat med kan knappast vara osolidariskt, orättvist och egoistiskt.

Är det Dick Erixons värderingar som smyger sig fram här, eller är det blott och bart en beskrivning av socialdemokraternas? Om det är det förra, betyder det då att Erixon anser att en fri arbetsmarknad vore osolidarisk, orättvis och egoistisk? Det enda som talar emot att han skulle tycka detta är det faktum att han är, vad jag vet, en stark sympatisör av centerpartiet. Detta inte minst eftersom han länge var aktiv i partiet. Men om han nu inte tycker det, hur kommer det sig då att han inte skriver dessa ord inom citationstecken för att markera att han inte delar den konnotation som socialdemokraterna ger dessa ord i detta sammanhang?

Eftersom han tidigare använder sig av ord som ”egoism” på ett helt olämpligt sätt, finns det inget sätt man kan vara säker på var Erixon står här. Och det som gör allt detta ännu mer förvirrande, för att inte säga irriterande, är att jag vet att han åtminstone har en hum om vem Ayn Rand var och vad hon stod för. Han gör ju trots allt reklam för hennes filosofi på sin blogg.

Privatisera sjukvården på riktigt

Carl Svanberg1 kommentar

Den offentliga sjukvården skördar inte bara offer här hemma i Sverige, utan även i andra länder med socialistisk sjukvård, som Storbritannien och Kanada. Deroy Murdock:

Breast cancer is fatal to 25 percent of its American victims. In Great Britain and New Zealand, both socialized-medicine havens, breast cancer kills 46 percent of women it strikes.

Prostate cancer proves fatal to 19 percent of its American sufferers. In single-payer Canada, the National Center for Policy Analysis reports, this ailment kills 25 percent of such men and eradicates 57 percent of their British counterparts.

After major surgery, a 2003 British study found, 2.5 percent of American patients died in hospital versus nearly 10 percent of similar Britons. Seriously ill US hospital patients die at one-seventh the pace of those in the U.K.

“In usual circumstances, people over age 75 should not be accepted” for treatment of end-state renal failure, according to New Zealand’s official guidelines. Unfortunately, for older Kiwis, government controls kidney dialysis.

According to a Populus survey, 98 percent of Britons want to reduce the time between diagnosis and treatment.

Varför? Murdock förklarar att det ligger i den socialistiska sjukvårdens natur:

Under socialized medicine, public officials administer a single budget and usually ration care among a population whose sole choice is to take whatever therapies the state monopoly provides.

Detta visar för övrigt varför det inte räcker med att bara privatisera sjukvården. Man måste även privatisera finansieringen av sjukvården. För så länge finansieringen är offentlig kommer politiker att vara tvungna att resonera den. Alternativet är nämligen att kostnaderna exploderar och växer okontrollerat. Och så länge politikerna ransonerar den, då kommer andra att bestämma om och när vi får vård.

Det är mycket bättre om vi själva får bestämma hur mycket vi är villiga att spendera på sjukvård. När var och en får betala själv, då kommer människor att bli mer kostnadsmedvetna. Denna medvetenhet kommer att skapa incitament för aktörer inom sjukvården att konkurrera med att hålla nere sina priser.

Men så länge alla och ingen betalar, då kommer det inte att finnas ett sådant incitament. Föreställ er sjävla vad som hade hänt med säg datorpriserna, om staten helt plötsligt subventionerade våra datorinköp med 100%? Det är denna sanning som döljer sig bakom P.J. O’Rourkes uttalande: ”If you think healthcare is expensive now, just wait until it’s free.”

Dagens citat:

Carl SvanbergLämna en kommentar

Walter Williams:

Anyone who thinks current Western appeasement efforts will get Iran to end its nuclear weapons program and end its desire to eliminate Israel is dumber than dumb. Appeasement will strengthen Iran’s hand, and it looks as if the West, including the United States, is willing to be complicit in that strengthening.