Det har snart gått tre år sedan denna blogg startades. Jag kan knappt tro det själv. Tiden har verkligen gått fort. Därför funderar jag på att eventuellt släppa en ”best of”-samling. Eventuellt kommer jag då att återpublicera dem i tryck för de som vill köpa via Vulkan. Det finns en del inlägg som är pinsamma. (Inte minst i början då jag fortfarande behövde vänja mig lite vid formatet.) En del är bra. En del som är riktigt bra. Vilka är era favoriter? Kom gärna med era förslag i kommentarerna. Eller maila in dem till mig.
Myten om Kubas sjukvård
Sjukvården på Kuba är inget att ha. Vilket knappast borde komma som någon överraskning eftersom Kuba är en socialistisk diktatur med en socialistisk sjukvård. Socialism förstör alltid. Samma destruktiva socialism som har förstört hela den kubanska ekonomin lär knappast göra några underverk inom sjukvården.
Många har dock en helt felaktig och förvrängd uppfattning om hur bra den kubanska sjukvården är. De säger att på Kuba får folket ”gratis” sjukvård av bra kvalitet. Detta sägs bevisa att socialismen därför inte är ett fullständigt misslyckande. Inte på Kuba i varje fall. Men detta är alltså helt fel. Det är en myt.
Detta upptäckte antropologprofessorn Katherine Hirschfeld den hårda vägen när hon under sin två åriga vistelse i landet blev sjuk. Hirschfeld säger till tidningen Miami Herald (10 januari, 2008), föga förvånande, att nästan alla påståenden om att den kubanska sjukvården är något att ha, grundar sig på statistik som kommer från den kubanska regeringen eller på korta vistelser i utvalda statliga mönstersjukhus. Men detta är knappast den verklighet som de flesta kubaner lever under.
Hirschfeld berättar att före revolutionen var sjukvården faktiskt tillgänglig för de allra flesta, även de fattiga, i städerna. Det är alltså ännu en myt att socialismen på Kuba gjorde sjukvården tillgänglig för de fattiga. Troligen är det så att färre har tillgång till sjukvård, än mindre bra sjukvård, än före Castro tog över. Om du behöver sjukvård på Kuba då måste du vända dig bort från de offentliga sjukhusen och istället söka upp läkarna på en svart marknad för sjukvård. Om de blev tvungna att ändå söka upp ett sjukhus, då måste de ofta förbereda sig genom att på egen hand skaffa allt som kan tänkas behöva: läkemedel, bandage, bindor, tråd.
Att fixa allt detta kommer knappast utan ett högt pris som säkert är svårt att bära för många av de fattiga kubanerna. Var får de läkemedel ifrån? Det kapitalistiska USA så klart.
Den kubanska sjukvården lider nu inte bara på en brist av mediciner och alla möjliga tillbehör som behövs för att kunna ge folk sjukvård, den lider också av en alltmer akut brist på läkare.
Hirschfeld gjorde sin doktorsavhandling om det kubanska sjukvårdssystemet. Hirschfeld tror att hennes förödande kritik mot systemet, inte gjorde henne särskilt populär bland etablissemanget, vilket förmodligen gjorde att hennes doktorand blev ett år försenad. Jag skulle inte bli överraskad om hon fick motstånd för att det fanns många vänligt inställda till socialismen eller som bara var otroligt naiva att de blint köpte den statistik som den kubanska staten har producerat.
Hirschfeld är inget annat än en hjälte som har gjort så mycket arbete för att avslöja missförhållandena inom den socialistiska sjukvården på Kuba. Att hon dessutom fick kämpa sig emot pro-socialistiska kollegor gör henne till en moralisk inspiration för alla som någon dag kanske vill ta bladet från munnen och skriva en doktorsavhandling om något genuint kontroversiellt.
Katherine Hirschfeld har också kommit ut med en bok i ämnet, Health, Politics and Revolution in Cuba since 1898. Den ser jag fram emot att läsa någon dag.
Miljörörelsen vs. trafiksäkerheten
DN: ”JAPANSKA SUBARU bygger driftsäkra bilar och belönas årligen i attitydundersökningar av extremt nöjda kunder. Märkets kännetecken är den lite udda boxermotorn och permanent fyrhjulsdrift. Bilarna är mycket uppskattade i Sverige, bland annat för sin kapacitet som dragfordon och framkomlighet på dåliga vägar.
Fyrhjulsdrift och kraftiga motorer gagnar sällan miljön. Men EU:s nya snittregler för en biltillverkares koldioxidutsläpp tvingar fram modeller med låg förbrukning för att kompensera ett märkes miljöbovar.
Det drabbar inte minst Subaru. Man är i färd med att lansera en dieselmotor, världens första i boxerutförande…”
Denna bil är inte producerad av Subaru själva, utan det är en Daihatsun som man satt på en Subaru-lototype på (och glömt ta bort vissa Daihatsun-symboler på…). Den är liten och späd, saknar antisladd-system och bygger till noll procent på Subaru-teknik (normalt sett bygger man allting själv, utan hjälp från andra tillverkare). EU:s nya snittregler för en biltillverkares koldioxidutsläpp tvingar fram modeller med låg förbrukning för att kompensera ett märkes ”miljöbovar”. Så det gällde att komma ut på marknaden snabbt som ögat innan miljölagstiftarna straffar dem — straffar dem för att de gör förträffligt trafiksäkra och slitstarka bilar!
Jag vet dock att Porsche har stämt EU för de orättvisa koldioxidmålen (och dessutom funderar de på att köpa Volkswagen bara för att snygga till sina genomsnittliga utsläppssiffror — en affär som i övrigt helt och hållet saknar logik).
Samtliga övriga Subaru-modeller har fyrhjulsdrift, vilket förbättrar väghållning och köregenskaper till priset av något högre bensinförbrukning. Perfekt för svenskt vinterväglag. De kör även med den slitstarka boxer-motorn, som är känd för att vara slitstark och robust, men som också har högre bensinförbrukning. Men koldioxidmålen står i KONFLIKT med bra trafiksäkerhet och tillförlitliga fordon! Därför tvingas Subaru sälja andras små otäcka miljöbilar under eget namn. De har givetvis inte ens försökt göra den bra – för vi vet vilket samband som gäller mellan thinking and force.
Jag hoppas att Al Gore köper sig en sån här och kraschar med den i vinterväglaget.
Säg nej till McCain
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. (Och jag lär säga det fler gånger innan detta presidentval är över.) Jag förstår verkligen inte hur så många kan fatta tycke för John McCain. Jag tänker inte nu på hans exakta positioner, utan på den livskänsla som han avger. Här är ett citat från John McCains tal efter sin seger i New Hampshire: ”My friends, I didn’t go to Washington to go along, to get along or to play it safe to serve my own interests. I went there to serve my country.” McCain står för två saker framför allt: plikt och fosterland.
Nästan alla politiker kan slänga sig med en typisk ”offra dig för landet”-retorik. Men menar de det? Ibland. Ibland inte. Ibland säger de det bara för att det ”låter bra”. Folk har fått lära sig att det är moraliskt riktigt att tänka på sitt land före sitt eget bästa. Att offra sig för sin nästa. Att leva för andra. Att göra sin plikt. Etc. En sak är säker: John McCain menar det när han säger det. Men McCain menar inte att man ska bry sig om USA för att USA är världens bästa land, för USA bygger på principen om individens rättigheter – rätten att sträva efter sin egen lycka. Att älska sitt land för att det bygger på rationella principer och värden, är en sak. Att vara villig att ställa upp i dess försvar är uttryck för rationell egoism. Det är rationell patriotism, inte plikt och kollektivistisk nationalism.
Man hör på McCains röst att han menar det han säger. Han har dessutom sagt det i så många tal, i så många sammanhang, att det knappast är en olyckshändelse. I natt såg jag på John McCains tal efter sin seger i New Hampshire. Vad hörde jag? Jo, jag hörde en retorik som är ovanligt explicit på en punkt. (Inte ovanligt för att vara John McCain utan ovanligt för att vara en politiker.) McCain antyder klart och tydligt att en god amerikan är en amerikan som sätter landets bästa före sitt eget bästa. Han börjar med att tacka alla kandidater, från båda partier, och deras kampanjarbetare för deras insatser:
”The results of the other party’s primary is uncertain at this time, but I want to congratulate all the campaigns in both parties. I salute the supporters of all the candidates who worked so hard to achieve a success tonight and who believe so passionately in the promise of their candidate. And I want to assure them that though I did not have their support, and though we may disagree from time to time on how best to advance America’s interests and ideals, they have my genuine respect. For they have worked for a cause they believe is good for the country we all love, a cause greater than their self-interest.”
Alltså, McCain vill tacka sina meningsmotståndare för att även om de har fel i hur man bäst tjänar sitt land, har de i alla fall gjort något för att tjäna sitt land. Sedan blir han än mer explicit: ”I learned long ago that serving only oneself is a petty and unsatisfying ambition. But serve a cause greater than self-interest and you will know a happiness far more sublime than the fleeting pleasure of fame and fortune. For me that greater cause has always been my country, which I have served imperfectly for many years…” Och det är sitt land som han vill tjäna om han blir president. Inte av egoistisk kärlek, utan av plikt till nationen, förstås. Det är också nationen som han vill att du som god amerikan ska tjäna. Inte din egen strävan efter lycka. Eller rättare sagt: din egen strävan efter lycka – ”riktig lycka” – kräver av dig att du lever för ditt fosterland.
Denna ”offra dig för ditt land”-retorik är något av ett genomgående tema för John McCain. I sitt tal där han tillkännagav sin presidentkandidatur sade han: ”I don’t seek the office out of a sense of entitlement. I owe America more than she has ever owed me. Thirty-four years ago, I came home from an extended absence abroad. While I was away, I fell in love with my country. I learned that what’s good for America, is good enough for me.” I sitt tal till the Values Voter Summit sade han:
”Some people misunderstand voters who are concerned with something beyond their economic self interest and believe that the demands of self-interest are best served by the priorities of the Democratic Party. I disagree. I believe Republican economic policies, our respect for the dynamism and growth created by free markets, have proved the surest way to help people earn and maintain prosperity. Voting for whomever you believe will bring home the most pork to your state or district is neither in your self-interest nor does it respect the faith we have in a nation that was founded on ideals and not tribal or geographic identities.”
Låter rätt bra, eller hur? Men kom ihåg att etik kommer före politik. Det är etiken som bestämmer politiken. Etiska ställningstaganden är därför viktigare. De säger ofta mer om deras framtida politik än deras sakpolitiska ställningstaganden. Vad är det för ”ideals” som USA bygger på? Mycket kortfattat: rätten att sträva efter lycka. Vad är det McCain kämpar för? ”That is why for my entire political career I have fought against wasteful spending so that American families would have the freedom and means to make their own choices, and to choose, as I hope most would, and as you have, to serve a cause greater than self-interest.” Med andra ord: Om du tvunget vill sträva efter välstånd, då är republikanernas ekonomiska politik det bästa alternativet. Men gör det helst till syften som är mer ”moraliska”. Dvs bortom ditt eget intresse.
Vad är det för filosofi som tycks ligga till grund för John McCains ”offra dig för ditt land”-retorik? Den primitiva filosofi som heter religion: kristendom närmare bestämt: ”When I was a young man I thought glory was the highest ambition and all glory was self-glory. My parents and the Naval Academy tried to teach me otherwise but it wasn’t until I had to rely on others to an extent I never thought would be necessary that I understood the lesson. I had to have faith in something greater than myself not only to survive but to survive with my self-respect intact: faith in my comrades; faith in my country; and faith in my God.”
Religion ska, lovar han de religiösa väljarna, inte bara prägla hans inrikespolitik: ”If America stands for anything, it stands for the freedom to follow our own hearts, to determine our own relationship with God … Judges should not legislate from the bench and actually restrict religious freedom by banning its expression in the public square … I have been pro-life my entire public career.”
Det ska förstås även prägla hans utrikespolitik. John McCain motsätter sig bland annat tortyr av terrorister eller att fängsla terrorister utan rättegång, för det bygger inte på ”amerikanska ideal”, säger han. Ska vi vinna kriget mot islamisk terror, kan och bör vi göra det genom att följa våra ”amerikanska ideal”. Annars är inte USA värt att försvara: ”We will not surrender to the terrorists, and we must not surrender to our fear. We must resist at all costs the temptation to believe that we can protect America by sacrificing the values that make it worth protecting.” Men detta är inte alltid lätt, medger McCain.
”It’s not easy to preserve our ideals in the midst of a difficult struggle with those who despise every value we stand for. It’s not easy to see the humanity of our enemies, who refuse to acknowledge our humanity, and whose cruelty is so wanton and sickening. The Bible’s call to do just that reminds me of the saying that Christianity has not been tried and found wanting, so much as it has been found difficult, and not tried. The consistent message of the Gospels calls us to recognize that all life is sacred because all human beings are created in the image of God…”
Med andra ord: Vi måste vara beredda att älska våra fiender och förlåta dem. Detta är utgångspunkten för en god utrikespolitik och för ett moraliskt krig mot terroristerna. Om ni inte tror mig när jag säger att det är detta McCain menar kom då ihåg att McCain blev torterad i flera år i Vietnam. Ändå säger han detta:
”I had to have faith in something greater than myself not only to survive but to survive with my self-respect intact: faith in my comrades; faith in my country; and faith in my God. That faith helped me not only to endure but to understand and respect the values it encompassed. And, thus, in a moment of unexpected compassion that God ordained, I could learn the most valuable lesson of all: how to forgive and to escape the bitterness that could have destroyed my life.”
Så därför följer ett kristet krig:
”We have gone to war to defend our security and our values, and that is an enterprise that always involves morally hazardous actions. It is a just war and like all wars it requires the sacrifice and taking of human life. But let us not abandon our humility in its prosecution. War is a terrible thing, not the worst thing, but a terrible thing nonetheless. And our humility, commanded by our faith in our ideals and in a just and loving God, gives us the strength to resist the unnecessary sacrifice of our faith in the necessary cause of defeating our enemies.”
Översättning: se på de senaste årens altruistiska, medkännande, kristna och neokonservativa krig, så får ni er en uppfattning om vad vi talar om här.
Vad är det Bushadministrationen ska fördömas för kanske mest av allt? Det meningslösa uppoffrandet av tusentals amerikanska soldater för altruistiska kristna krig i Irak och Afghanistan. Låt er inte luras eller lockas av hans politiska retorik om krig mot islamisk terrorism. Även George Bush kom med en ”tuff” retorik om behovet av och rättfärdigheten i att ”försvara Amerika”. Men vi vet numera alla vad det egentligen betydde. Nej, när John McCain, med denna bakgrund, går till val med en ”offra dig för ditt land”-retorik och menar det, då vet vi precis var vi är på väg. Ni vet också varför jag inte vill se John McCain som en president för Amerika.
Må Gud ha nåd
Mike Huckabee gjorde en seger i primärvalet i Iowa. Eftersom det numera är så att han har etablerat sig som de socialkonservativas enda riktiga alternativ, om man vill rösta republikanskt, kunde jag inte låta bli att undersöka honom lite närmare.
Huckabee är rolig. Men det räcker inte. Han kan absolut inte charma mig. Men tyvärr lär just hans charm göra honom så farlig. En mer militant och predikande företrädare för de kristna fundamentalisterna i USA hade nog inte haft samma chans. Sådana har nämligen, verkar det som, ännu en viss tendens att göra folk avtända.
De religiösa väljarna är hans väljare och som vi vet kan de kristna fundamentalisterna i USA, mer eller mindre, ensamma välja vem som ska bli nästa president. (De var sist jag studerade siffrorna mellan 60-80 miljoner. Förra valet röstade sammanlagt ca 120 miljoner amerikaner.)
Presidential hopeful Mike Huckabee was the big winner in Iowa’s GOP caucuses Thursday thanks to big support from two groups of voters: Women and evangelical Christians.
…
”I think the evangelical Christians came out for him; the message was very clear,” said CNN contributor William Bennett.
”He is a man of deep conviction and I think people saw that, they couldn’t make up their minds about Romney, and decided to stick with [Huckabee],” Bennett said.
Republican caucus-goers who told pollsters that a candidate’s religious beliefs matter ”a great deal” overwhelmingly supported Huckabee by a margin of 56 percent to 11 percent.
Iowa är en mer kristen delstat än andra, så detta spelar säkert också in. Vi får se vad som händer i de framtida primärvalen. Låt oss hoppas på att vi inte ser fler segrar för Huckabee. För om han tar hem detta, då är det nog det slutgiltiga beviset för att republikanerna inte längre står för kapitalism och frihet, utan att de numera står för religion.
George Will observerar:
Like Job after losing his camels and acquiring boils, the conservative movement is in distress. Mike Huckabee shreds the compact that has held the movement’s two tendencies in sometimes uneasy equipoise. Social conservatives, many of whom share Huckabee’s desire to ”take back this nation for Christ,” have collaborated with limited-government, market-oriented, capitalism-defending conservatives who want to take back the nation for James Madison. Under the doctrine that conservatives call ”fusion,” each faction has respected the other’s agenda. Huckabee aggressively repudiates the Madisonians.
Samma George Will skriver i samma artikel:
Huckabee says ”only one explanation” fits his Iowa success ”and it’s not a human one. It’s the same power that helped a little boy with two fish and five loaves feed a crowd of 5,000 people.” God so loves Huckabee’s politics that He worked a Midwest miracle on his behalf? Should someone so delusional control nuclear weapons?
Huckabee är naturligtvis emot rätten till abort. Han vill förbjuda abort. Han är också emot stamcellsforskning. Han är lika så emot individualism, själviskhet. En del av hans uttalanden är mer fundamentala är så:
For America and for the world, one worldview will prevail. Ours will either be a worldview with humans at the center or with God at the center. Standards of right and wrong are either what we establish as human beings (standards which can be changed to suit us), or they are what God has set in motion since the creation of the world and cannot be moved.
This clash is going to occur between those who think man is basically good (if he has enough education and economic parity, he will do good things and avoid crime, poverty, and disease) and those who say man is basically self-centered (he’ll do whatever he can get away with unless his nature is changed by God, or he is shamed by the consequences of doing wrong). The winning worldview will dominate public policy, the laws we make, and every other detail of our existence.
Jag är medveten om att han försöker måla upp en falsk konflikt här, mellan subjektiva demokrater och religiösa republikaner, men den fundamentala metafysik som föreligger i denna falska konflikt är att vi inte ska låta människan få stå i centrum eftersom människan av naturen är ond och syndig.
Allt detta betyder att han är emot kapitalism och frihet, detta då kapitalism är ett system som bygger på individualism och själviskhet. Jag är knappast ensam om denna observation. IBD:
According to Club for Growth President Pat Toomey, nominating the tax-friendly Huckabee ”would constitute an abject rejection of the free-market, limited-government, economic conservatism that has been the unifying theme of the Republican Party for decades.”
Huckabee tar religion på allvar: ”My faith is my life – it defines me. My faith doesn’t influence my decisions, it drives them. For example, when it comes to the environment, I believe in being a good steward of the earth. I don’t separate my faith from my personal and professional lives”. Han säger inte bara detta. Han är faktiskt villig att köra ned sin religiösa anti-liv agenda i halsen på folk.
What I accomplished as Governor proves that there is a lot more that a pro-life President can do than wait for a Supreme Court vacancy, and I will do everything I can to promote a pro-life agenda and pass pro-life legislation. If I’m saddled with a Democrat Congress, I’ll veto any pro-abortion legislation they pass. I will staff all relevant positions with pro-life appointees. I will use the Bully Pulpit to change hearts and minds, to move this country from a culture of death to a culture of life. I have no desire to throw women in jail, I just want us to stop throwing babies in the garbage.
Men Huckabee säger också detta: ”The First Amendment requires that expressions of faith be neither prohibited nor preferred. We should not banish religion from the public square, but should guarantee access to all voices and views”. Med detta försöker han säga att han är för att stat, religion och därför oundvikligen politik blandas. Han vill bara inte begränsa sig till en religion. Alla religioner är lika välkomna.
Men detta betyder inte att han är för yttrandefrihet eller religionsfrihet. Tvärtom. Religionsfrihet betyder inte frihet för propagerandet för religion på offentliga byggnader. Yttrandefrihet betyder inte att staten ska propagera för religion via offentliga byggnader. Att göra en sådan sak är faktiskt att kränka individens rättigheter. Att tvinga folk att propagera för saker som de inte själva står för, är att kränka individens rättigheter.
Huckabee anser för övrigt inte att de tio budorden lämpligen hör hemma på offentliga byggander. Han anser faktiskt att de kan och ska reglera, inte bara den enskildes privata relation till Gud (som om religion var en privatsak), utan även människornas förhållande till varandra. Med andra ord: religion ska forma samhället och lagarna. Direkt ur hästens mun: ”Although some attempts have been made to prohibit these principles from being displayed, they have survived through the ages. They are the foundation of our laws and commonly accepted codes of human behavior. The Ten Commandments are divided into two sections–the vertical laws dealing with man’s relationship with God and the horizontal laws dealing with man’s relationship with others”. Eller vad sägs om detta?
It’s commonly said that ”you can’t legislate morality,” but, in fact, every law in the country is a reflection of our moral values.
Over the past 30 years, a decline in moral character has produced a decline in the character of our society. Everything hinges on the men & women we choose to establish public policy. And their character depends on you. There is something you can do: you can live a God-centered life of high moral character, and you can support candidates who share your Christian standards.
Character is the issue, and your character makes a difference every day–in the work you do, the people you vote for, the people you look to for leadership. Live your faith proudly & publicly and support & uplift fellow Christians as we work together to build God’s kingdom.
För att sammanfatta: Snälla Gud! Låt inte Mike Huckabee bli USA:s nästa president!
Pretty good!
Per-Olof Samuelsson har varit rätt akiv på sistone. I den ”retrospektiva avdelningen” har han nyligen publicerat ett gäng artiklar som alla bör studeras.
Den moderna filosofins dödsrosslingar
Fria företagsamhetens påstådda avigsidor
Och sist men inte minst: Ny pdf-nattväktare!
När det gäller POS texter är mitt förhållande ungefär detsamma som till Ayn Rand: allt bör läsas. Så läs, läs och åter läs.
När ni väl har läst allt, så då gärna till att läsa det åtminstone en gång till. Bara för att vara på den säkra sidan.
Vad får ni? Ni får djupa insikter, underbara formuleringar, bra argument, fina exempel, illustrationer, rättvisa och sköna glidningar, tålamod, ett och annat gott skratt. Och mycket mer därtill.
(I många fall lär man sig mer av en text från POS än vad man lär sig under 10 år i den offentliga skolan. Men, ”no offense” POS, det säger nog mer om skolan än om POS.)
Allt är väldigt bra och gott. Nej, det är mer än så! Det är: ”Pretty… pretty… pretty… pretty… pretty… pretty… pretty good!” (Pluspoäng till den som kan referensen.)
En moralisk retrogression
Pär skrev bland annat: ”Att Greider och andra socialister försöker använda klimathotet som tillhygge för att göra rika fattigare behöver ju inte betyda att klimathotet är överdrivet. Jag tror på den majoritet av forskare som faktiskt säger att vår nuvarande livsstil inte håller och att vi måste minska utsläppen mer än vad som ser ut att komma att ske. Hur mycket man tror på forskarnas uttalanden får inte avgöras av vad man tycker om Greiders missbruk av dem. Vi ska inte göra oss skyldiga till guilt by association”.
Jag förstår det som att du inte har läst min blogg förut. Men jag resonerar inte på det sätt som du antyder att jag gör. Jag har tidigare angett varför jag inte tror på hypotesen om en global antropogen uppvärmning. (Se t ex här.) Jag säger alltså inte att för- och nackdelarna av klimatförändringarna (oavsett dess orsak) är icke-existerande eller överdrivna bara för att Greider och hans kollegor finner dessa teorier användbara.
Vad jag skrev var att det nog inte spelar någon roll vad vetenskapen än säger i denna fråga: sådana som Greider skulle nog attraherats av denna teori i vilket fall som helst, hur felaktig den än är, helt enkelt eftersom den inbjuder, i dessa kollektivisters ögon, till att göra anspråk på så mycket totalitär makt över människor. Lägg märke till att de i princip aldrig förespråkar frihet – friheten för förnuftiga människor att tänka och skapa lösningar eller att helt enkelt bara anpassa sig efter bästa förmåga till förändringarna – som en lösning på våra eventuella problem. Nej, de drar alltid och genast slutsatsen att vi måste överge inte bara vårt materiella välstånd, utan även dess orsak: industrisamhället och kapitalismen. Hur? Alltid och uteslutande genom tvång och våld.
Detta är ingen slump och det är det var en av mina poänger.
Du skriver sedan:
”Jag tycker det är säkrast att vi drar ned konsumtionen i tid, kanske även med smått totalitära metoder om nödvändigt. Att ta till tvång och våld är väl naturligt om det är nödvändigt för att förhindra brott – och om man först stiftar lagar som säger att det är brottsligt att förorena miljön så mycket som vi gör idag, är det väl inget som skiljer sådant tvång och våld, som måste användas mot sådana brott, från det tvång och våld polisen idag använder mot t.ex. organiserad brottslighet? Miljöförstöring kan få långt fler dödsoffer än vad organiserad brottslighet kan få – kan den då inte berättiga till minst lika mycket maktbruk från myndigheternas sida?”
Det korta svaret på detta är att endast individer är ansvariga för sina handlingar. Men inga enskilda individer är ju ansvariga för klimatförändringarna. Mänskligheten är det, enligt ”vetenskapen” från IPCC och miljöaktivisterna. Men mänskligheten är ingen person som kan hållas ansvarig. (Bara den mest verklighetsfrånvända hegelianska kollektivist skulle kunna argumentera för en sådan absurd sak.) Att därför med tvång stoppa eller straffa enskilda individer för saker som de inte är ansvariga är varken rättvist eller praktiskt. Det finns därför inget fog för att med tvång straffa enskilda individer genom att tvinga dem att skära ned på sin produktion eller konsumtion.
Det är inte förenligt med principen om individens rättigheter. Det är inte förenligt med principen om individualism. Det är inte förenligt med rättvisans princip. Det är inte förenligt med verkligheten eller förnuftet. Det är bara fel, dumt och dåligt från början till slut.
Även om den mycket tvivelaktiga vetenskapen från IPCC skulle vara sann, skulle tvång ändå inte vara någon ”lösning”. Om problemet är att folk lider och dör av klimatförändringarna, hur försvarar man då ”lösningar” som innebär att vi förstör det system som har gjort det möjligt för fler människor än någonsin att inte bara överleva, utan dessutom leva bättre än någonsin? Jag talar förstås om kapitalismen och den moderna industrin.
Sanningen är att endast mer kapitalism och mer industri kan utgöra lösningen på dessa problem. De fattiga länderna är fattiga – och fattigdomen orsakar död och lidande för miljoner om inte miljarder världen över – för att de har för lite kapitalism, energi och industri. Inte för mycket. Nu säger miljöaktivisterna att inte bara vi i det rika kapitalistiska och industrialiserade väst ska överge vårt välstånd; de fattiga ska aldrig få chansen att bli rika. Detta vet vi eftersom man nu även vill sätta press på att Kina ska sluta stoppa utbyggnaden av kolkraftverk, detta trots deras ekonomiska framsteg helt vilar på att de har tillgång till billig och effektiv energi. Detta är givetvis lika sant om alla andra länder som vill bli rika.
Som svar på frågan om vad vi ska göra om klimatförändringarna blir så omfattande att de till och med hotar vår moderna industri svarar jag att vi då måste komma på sätt att kyla ned jorden utan att det sker på bekostnad av just vår industri eller frihet. Det kan till exempel handla om att vi avsiktligen imiterar effekterna av vulkanutbrott och för upp stora mängder av partiklar i atmosfären. Detta har en nedkylande effekt. Det finns många andra rationella lösningar, detta var bara ett exempel för att illustrera att vi kan och bör tänka utanför detta ”konsensus” av skattehöjningar och andra tvångsmedel som råder för tillfället. Och som svar på frågan om vad som skulle hända med alla ”klimatflyktingar”, svarar jag: verka för att invandringen ska bli friare över hela världen. Då kan människor göra som människor alltid har gjort som svar på förändrat klimat, nämligen flytta.
På ett mer fundamentalt plan är det bara bisarrt att föreslå tvångsmedel som en lösning på teknologiska och vetenskapliga problem. Förnuftet fungerar inte under tvång. Människor kan bara tänka om de är fria att tänka. Våld och tvång har aldrig resulterat i några vetenskapliga eller teknologiska framsteg och kan enligt sakens natur inte resultera i några sådana framsteg. Knytnävsslag, piskor och fängelse har inte fått folk till att tänka och kan inte få folk till att tänka. Det kan bara få folk till att sluta tänka just eftersom våldet skapar en klyfta mellan deras tänkande och verkligheten; mellan tänkande och handlande. Det är detta samband mellan frihet och tänkande som förklarar varför mänsklighetens friare epoker har präglats av tekniska och vetenskapliga framsteg, medan de ofria epokerna har präglats av stagnation eller i vissa extrema fall även retrogression.
Vad föreslår förresten våra intellektuella idag? Vad föreslår världens politiker? Vi ska inte debattera för det finns inget att debattera. Vi ska inte låta vetenskapen få verka fritt, vi ska istället tvinga in alla till ett konsensus. De som inte sluter sig till ”konsensus” ska bli utan forskningsanslag, få sparken, bli hotade och trakasserade, förlöjligade och förtigas. Vilka konkreta förslag till ”lösningar” får vi ständigt höra: skatter, regleringar, förbud. Vad blir det oundvikliga resultatet? Retrogression. Retrogression i existentiella termer: sämre levnadsstandard för alla och, på längre sikt, mindre teknisk och vetenskaplig utveckling. Men även en retrogression i själsliga termer: ett totalt övergivande av förnuftet till förmån för en dogm subventionerad av statlig forskning som sedan sanktionerar att våldet och tvånget härskar över alla aspekter av vår vardag – som om initierandet av våld och tvång vore en legitim lösning. Den senare slutsatsen visar slutligen på den moraliska retrogression som mänskligheten har gått igenom om och när allt detta mardrömsscenario förverkligas fullt ut.
Spädbarnsmord är fel
Pär skrev bland annat: ”Vad tycker du om filosofen Peter Singers förslag att föräldrarna bör få avgöra barnets liv eller död även flera månader efter födseln? D.v.s. att läkare bör få utföra spädbarnsmord om föräldrarna vill det?”
Det borde väl framgå av vad jag har skrivit? Om människors liv börjar vid födseln och människor får sina rättigheter först när de föds, då följer det att det vore helt fel att döda ett spädbarn. Spädbarn är också människor. Jag vet vad Singers argument är men jag anser att det är dåligt. Medvetenhet ger, som jag också skrev, i sig inte upphov till rättigheter. Även djur är ju medvetna men de har inga rättigheter. Jag finner dessutom påståenden om att chimpanser skulle befinna sig på en högre intelligensnivå än spädbarn tvivelaktiga. Detta helt enkelt eftersom det inte finns några, till min kännedom, bevis för att de är kapabla att tänka abstrakt. Att tänka abstrakt är det utmärkande för människor. Det är essensen av mänsklig intelligens.
Jag menar alltså att det råder en kategoriskillnad mellan människor och djur beträffande deras förmåga att tänka. Djur kan inte tänka abstrakt. Människor kan det. Detta är alltså inte en fråga om grader mellan en människa och en chimpans. Djur tänker varseblivningsmässigt. De överlever på denna nivå. Inte på den begreppsliga som vi människor gör. Riktigt små barn har potentialet att göra det och redan vid tre års ålder har de faktiskt denna förmåga (om än inte fullt utvecklad).
Beträffande detta skriver psykologen Edwin A Locke skriver:
”Animals have rights, goes another argument, because animals possess the same capacity for rational thought as humans. There is no scientific evidence for this claim. Consider the most fundamental fact that contradicts it: chimpanzees, the most advanced of the primates, have been on earth for about four million years. During that entire period they have not produced even the rudiments of a primitive culture. If chimpanzees could reason even at a primitive level, this would give them such a competitive advantage in the struggle for survival that the earth would be overrun with chimpanzees. Attempts to teach sign language to chimpanzees revealed that they did not grasp the actual concepts taught at all, rather they used signs virtually at random to signal for things that they wanted. Here is a simple test that would prove once and for all whether chimps really grasp concepts. Place a pile of objects varying in size, shape and color in front of a chimp and sign: Bring me ten green triangles. Such a test would require that chimps count above seven (seven objects can be directly perceived without counting) and that they abstract the attributes of color and shape, as well as of number, from objects. No chimp has ever come close to such a feat.”
Spädbarn har inte denna förmåga vid födsel. Om det beror på att de inte vet hur de ska använda en medfödd förmåga eller om de helt enkelt inte har utvecklat den färdigt än (precis som de inte är färdigutvecklade i övrigt) är en i första hand vetenskaplig fråga, inte en filosofisk. Men detta behöver vi inte veta för att veta att de är människor och att de har rättigheter i kraft av detta. Det enda man behöver veta om mänskliga spädbarn är att det ligger i deras natur att de har ett potential att en dag blir fullständiga rationella varelser.
Vi ska dock ta hänsyn till fakta och behandla dem i enlighet med att de för tillfälle inte är kapabla (oavsett orsak) att fullt ut tänka eller handla som rationella varelser. Det enda som följer av detta är bara sådana saker som att barn inte har rätt att rösta eller köra bil; inte att de är fullständigt rättighetslösa. Tvärtom barn har en hel del rättigheter som på grund av barnets natur betyder att föräldrarna har gjort sig förpliktigade att försörja dem och ta väl hand om dem. Detta kommer av att föräldrarna genom att skapa barnet skapade en för sin överlevnad tillfälligt socialt beroende varelse. De är därför ansvariga för barnets välfärd. (Jämför med situationen att göra sig ekonomiskt ansvarig att ta hand om folk som man har skadat i en olycka. Principen är densamma.) Alltså barn har i princip samma rättigheter som vuxna, men på grund av omständigheterna kan man inte tillämpa dessa rättigheter på samma sätt.
De har rättigheter såsom barn som vilar på deras potential att färdigutvecklas såsom begreppsligt tänkande varelser. Det är samma sak för folk som sover eller ligger i en mer långvarig koma. Även de har rättigheter, även om de för tillfället inte är kapabla att utnyttja sitt fulla potential som människor, dvs som förnuftsmässiga varelser. Det blir inte rätt att mörda eller plåga dem bara för att de för tillfället inte kan tänka abstrakt.
Rättigheter är slutligen inte beroende av vad en majoritet tycker och tänker för tillfället. Jag är inte för demokrati av just denna anledning. En majoritet har inte rätt att köra över individen, den har ingen rätt att rösta om eller rösta bort individens rättigheter. Så även om 99% av alla människor på jorden var för spädbarnsmord, skulle jag ha någon som helst sympati för att tillåta spädbarnsmord. En mänsklighet som verkligen anser sig ha rätt att mörda enskilda individer endast för att de utgör den överväldigande majoriteten har inte rätt att göra anspråk på några rättigheter alls.
Av allt detta bör det vara klart vad jag anser om spädbarnsmord och varför jag anser det.
Greiders ”medvetenhöjning”
Göran Greider skrev den 4 januari en kolumn i Metro. Det är sällan en så kort artikel avslöjar så många saker på så kort utrymme. Låt oss ta det från början. Greider skrev:
Det är faktiskt möjligt att det år som just passerat – 2007 – i efterhand kommer att framstå som ett världshistoriskt år. För det var då den kanske avgörande medvetandehöjningen skedde när det gäller klimatfrågan: För första gången blev den globala uppvärmningen något som praktiskt taget varenda människa blev tvungen att förhålla sig till…
En medvetandehöjning ägde emellertid rum och kanske har vi därmed fått uppleva en sant världshistorisk händelse som i slutändan är jämförbar med låt oss säga det helt nya sätt att tänka som franska revolutionens paroller medförde. Kanske dröjer det ytterligare något år, men förr eller senare måste det hända: En kollision mellan de nya klimatinsikterna och de samhällsmodeller vi idag håller oss med. I stort sett är världen idag en marknadsliberal värld, med den ekonomiska människan som alltings måttstock.
Låt oss bryta ned detta lite. Den ”ekonomiska människan” är en slags modell för hur människor i allmänhet tenderar att bete sig på en fri marknad: de agerar ”nyttomaximerande”. Vilket betyder: de agerar som rationella egoister. I alla fall de allra flesta för det allra mesta. Greider säger alltså att tanken om människor som själviska är fundamentalt oförenlig med de ”nya klimatinsikterna”. De befinner sig i en fullständig ”kollision” med varandra.
Det är denna ”medvetandehöjning” som vi alla förr eller senare kommer att göra. En oundviklig slutsats av denna medvetenhet, enligt Greider, är att om människor är själviska varelser då är frihet ingen bra idé. Om människor lämnas fria att göra vad som främjar deras egennytta och lycka, då kommer de inte ta någon större hänsyn till ”klimatförändringarna”. Dessa själviska människor förtjänar därför ingen frihet, är den underförstådda premissen. För att tygla de själviska människornas omoraliska begär efter sitt eget psykologiska och materiella välbefinnande, måste något göras.
”Ingenting utanför den modellen existerar, eller erkänns, i den politiska offentligheten. Fortfarande är det marknad, tillväxt, avregleringar och ny teknologi som ska lösa alla våra samhällsproblem”, säger Greider. Det är alltså helt fel av oss att tro att fria människor, på en fri marknad, genom att producera mer välstånd (”tillväxt”) och ny teknologi ska kunna lösa teknologiska problem. Det tankesättet speglar bara vårt förlegade marknadsliberala själviska tänkande. Tar vi till oss ”klimatinsikterna”, då inser vi att det rationella förhållningssättet självfallet går ut på att överge frihet, förnuft, välstånd och teknologi som lösningen på våra problem. Istället ska vi förlita oss på vad? Politiska lösningar så klart. Vilket, så klart, betyder tvång och våld.
Vad sägs om att ha en rationell diskussion i ämnet, innan våldet och tvånget bryter ut? Det finns inget att diskutera, säger Al Gore och hans hejarklack. Förr eller senare kommer du att inse samma sak, tillägger Göran Greider. Varför finns det inget att diskutera? Det råder ett konsensus. Men de vetenskapsmän som inte delar denna ”konsensus”uppfattning? Det är omoraliskt att ifrågasätta konsensus, får du i svar.
Greiders sätt att uttrycka sig säger så oerhört mycket om varför så många fler vänstermänniskor än högermänniskor attraheras av teorin om den globala antropogena uppvärmningen. Greiders reaktioner visar så tydligt att detta ytterst inte handlar om vetenskap. Nej, frågans popularitet har mer att göra med att den fungerar som en perfekt rationalisering för det omfattande nihilistiska hat som har genomsyrat den nya vänstern sedan slutet av 1960-talet.
Den gamla marxistiska vänstern brukade påstå att socialismen skulle leda till ett paradis på jorden. Numera säger de istället att kapitalismen måste avskaffas för att det leder till ett paradis på jorden. Greider skriver: ”Miljöhjältarna i dagens Sverige är ju inte den övre medelklass som köper utsläppsrätter i julklapp, utan landets alla låginkomsttagare som inte har bil och som inte flyger till Thailand”. Så mycket för allt prat om att den borgerliga regeringen är ond för att den sägs göra livet svårare för låginkomsttagarna. Så mycket för allt prat om att kapitalismen är dålig för den skapar fattigdom.
Sådana som Greider vill inte bara att alla de fattiga ska förbli fattiga; de rika ska även de bli fattigare. Om förresten de svenska låginkomsttagarna är miljöhjältar, vad är då inte de riktigt fattiga i Afrika? De måste rimligen vara ett klimatmässigt föredöme för oss alla. Varför inte hålla dem som ett ideal för hur alla i Sverige ska leva? Greider fortsätter med att indirekt faktiskt förespråka väsentliga försämringar i vår lenvadsstandard: ”Den stora, nästan ofattbara utmaningen är följande: att hitta metoder att växla mer från ett totalt konsumtionsinriktat samhälle till ett samhälle där varuproduktion och transporter faktiskt minskar…”. Minskad varuproduktion betyder trots allt minskad levnadsstandard. Välstånd utgörs trots allt av varor. Att minska på transporterna betyder att vi ska resa mindre inom Sverige och utanför Sverige. Det betyder att vi ska handla mindre med andra länder. Vi ska alltså se till att bli fattigare inte bara på semestrar i Thailand, utan även på alla billigare eller bättre varor som produceras i andra länder. Detta är den mycket konkreta verkligheten som oundvikligen följer av Greiders ord. Hur mycket han än, eventuellt, vill släta över det.
Hans enda ”reservation” är att allt detta måste ske ”utan att det ökar ojämlikheten!” Lägger vi ihop ett och ett vet vi att eftersom hög materiell levnadsstandard ändå inte är något att ha, enligt Greider och hans likar, följer det att det enda sättet vi kan göra denna omställning och samtidigt verka för att ojämlikheten inte ökar, är just om vi alla strävar mot samma låga levnadsstandard som i tredje världen. Det skulle inte vara första gången explicita socialister förespråkar detta hemska scenario.
Hur ska Greider uppnå den massiva förstörelse av välstånd klimatinsikterna kräver av oss? ”Inte ens högre skatter eller prissättning på utsläpp räcker som åtgärder…”. Detta är förmodar jag en kommentar till ”marknadsliberalt” nonsens om internationella koldioxidskatter eller ”marknadsliberala” utsläppsrättigheter. Sådana omoraliska etatistista kränkningar av individens rättigheter – som märkligt nog förespråkas just av ”marknadsliberalen” Johan Norberg – är inte tillräckliga i socialisten Greiders ögon. De är, kort sagt, alldeles för ”marknadsliberala”. Varför? För ”det leder till att de som har gott om pengar ändå kan fortsätta att konsumera vad de vill”.
Bara lösningar som gör det omöjligt för även de rika att fortsätta ”konsumera vad de vill” duger. Men om högre skatter inte räcker, vad är det då vi talar om? Ofattbart höga skatter? Fullständigt vansinniga regleringar? Priskontroller? Förbud? Vad talar vi om egentligen? Om man gör mycket mer, blir resultatet en fullkomlig statlig kontroll över ekonomin. Dvs ren och skär socialism. Dvs totalitär kontroll över ekonomin. Detta är den slutliga lösningen. Vad har socialismen förorsakat över hela världen och genom hela historien? Svält, lidande. Ofattbar misär. Nordkorea verkar vara det moraliska, klimatmässiga, föredömet för Greider.
Är förresten inte detta exakt vad den människohatande ekologisten Pentti Linkola förespråkar? ”The most central and irrational faith among people is the faith in technology and economical growth”. ”Everything we have developed over the last 100 years should be destroyed”. ”Any dictatorship would be better than modern democracy. There cannot be so incompetent dictator, that he would show more stupidity than a majority of the people. Best dictatorship would be one where lots of heads would roll and government would prevent any economical growth”. Jo visst är det så. Den enda synliga skillnaden mellan Greider och Linkola är att Linkola säger det Greider bara antyder mellan raderna.
Ett livsdugligt argument?
Hugo Lagercrantz, professor och barnläkare, argumenterar för rätten till abort i SvD.
I stora drag håller jag med honom om allt han säger. Han säger i princip att våra liv som människor börjar först när vi föds. Det är helt riktigt. Detta är sant fysiologiskt: först när vi föds blir vi fysiologiskt självständiga varelser. Dvs först när vi föds lever vi inte längre genom mamman. (Vi må vara bereonde av våra föräldrar för överlevnad rent socialt, men inte fysiskt.)
Nu vill emellertid Lagercrantz betona att det är först när vi föds som vi också blir psykologiskt fullständiga varelser. Detta är ett intressant påpekande men jag kan inte se det som en avgörande poäng i abortdebatten. Det är dock intressant så tillvida att det bara förstärker slutsatsen att det mänskliga livet börjar verkligen först när vi föds.
Dr Lagercrantz skriver:
Det är en fundamental skillnad mellan fostret och det nyfödda barnet.
Inandningen av luft vid födelsen är förenat med uppvaknande och aktivering av gener och signalsubstanser…
I och med födseln släpper hämningen och det nyfödda barnet vaknar till, även om det är mycket för tidigt fött. Om det föds efter 23 veckors graviditetslängd kan det redan efter någon veckas ålder registrera syn-, hörsel-, känsel- och smärtintryck i hjärnbarken.
Det har nämligen visat sig att nervbanorna från sinnesorganen kopplas till hjärnbarken ungefär efter 25 veckor. Detta är nödvändigt för att medvetandet skall fungera.
…[Den välkände psykologen Michael Gazaninga] menar att livet börjar först när fostret är så moget att det kan födas fram och utvecklas till en tänkande människa om än med hjälp av modern intensivvård. Det är efter 23 veckors graviditet, som också är den abortgräns, som den amerikanska högsta domstolen har fastställt.
Vidare:
Däremot är det möjligt att abortera foster med kromosomförändringar, liksom friska foster, före den 23:e graviditetsveckan (nuvarande abortgräns i Sverige), innan det mänskliga medvetandet uppkommit.
Jag instämmer med Nils-Erik Sandberg (Brännpunkt 28/12) att kvinnan då bör bestämma eftersom fostret ännu inte fått ett eget människovärde före vecka 23.
Först när fostret kan dra de första andetagen luft själv – om än med teknisk hjälp – så har det fått en egen ”själ” och fullt människovärde.
Jag skulle nog aldrig formulera mig i termer av ”människovärde”. Det är alldeles för vagt. Men jag skulle nog inte heller lägga en sådan betoning på medvetenhet.
Förvisso är det inget problem just här, men det är helt enkelt inte avgörande exakt när en människa först blir medveten i detta sammanhang. Medvetande medför nämligen ändå ingen rätt att befinna sig i en annans kropp utan värdens tillstånd. Såsom ett embryo/foster tillhör du, vare sig du är medveten eller inte, fysiologiskt sett mammans kropp och ditt öde är moraliskt därför endast i hennes händer. Detta följer av principen om rätten till liv, enligt vilken varje individ har rätt till sin egen kropp. (Kom ihåg att ett embryo/foster är ingen människa ännu. Rätten till liv följer inte av medvetenhet och rätten till liv leder i vilket fall som helst inte rätten att leva som en parasit inuti andras kroppar.)
Generellt finns det ett problem att argumentera för att abortgränsen ska sättas vid den gräns då fostret blir livsdugligt utanför mammans kropp. Orsaken till detta för att detta faktiskt implicerar att tekniska och medicinska framsteg blir ett hot mot kvinnans rätt till abort. Vad som antyds är att ju fler förtidigt födda barn som kan räddas och hållas vid liv tack vare dessa tekniska och medicinska framsteg, desto mer ska aborträtten inskränkas. Därför anser jag inte att argument om livsduglighet är särskilt bra.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 