Pär skrev bland annat: ”Att Greider och andra socialister försöker använda klimathotet som tillhygge för att göra rika fattigare behöver ju inte betyda att klimathotet är överdrivet. Jag tror på den majoritet av forskare som faktiskt säger att vår nuvarande livsstil inte håller och att vi måste minska utsläppen mer än vad som ser ut att komma att ske. Hur mycket man tror på forskarnas uttalanden får inte avgöras av vad man tycker om Greiders missbruk av dem. Vi ska inte göra oss skyldiga till guilt by association”.

Jag förstår det som att du inte har läst min blogg förut. Men jag resonerar inte på det sätt som du antyder att jag gör. Jag har tidigare angett varför jag inte tror på hypotesen om en global antropogen uppvärmning. (Se t ex här.) Jag säger alltså inte att för- och nackdelarna av klimatförändringarna (oavsett dess orsak) är icke-existerande eller överdrivna bara för att Greider och hans kollegor finner dessa teorier användbara.

Vad jag skrev var att det nog inte spelar någon roll vad vetenskapen än säger i denna fråga: sådana som Greider skulle nog attraherats av denna teori i vilket fall som helst, hur felaktig den än är, helt enkelt eftersom den inbjuder, i dessa kollektivisters ögon, till att göra anspråk på så mycket totalitär makt över människor. Lägg märke till att de i princip aldrig förespråkar frihet – friheten för förnuftiga människor att tänka och skapa lösningar eller att helt enkelt bara anpassa sig efter bästa förmåga till förändringarna – som en lösning på våra eventuella problem. Nej, de drar alltid och genast slutsatsen att vi måste överge inte bara vårt materiella välstånd, utan även dess orsak: industrisamhället och kapitalismen. Hur? Alltid och uteslutande genom tvång och våld.

Detta är ingen slump och det är det var en av mina poänger.

Du skriver sedan:

”Jag tycker det är säkrast att vi drar ned konsumtionen i tid, kanske även med smått totalitära metoder om nödvändigt. Att ta till tvång och våld är väl naturligt om det är nödvändigt för att förhindra brott – och om man först stiftar lagar som säger att det är brottsligt att förorena miljön så mycket som vi gör idag, är det väl inget som skiljer sådant tvång och våld, som måste användas mot sådana brott, från det tvång och våld polisen idag använder mot t.ex. organiserad brottslighet? Miljöförstöring kan få långt fler dödsoffer än vad organiserad brottslighet kan få – kan den då inte berättiga till minst lika mycket maktbruk från myndigheternas sida?”

Det korta svaret på detta är att endast individer är ansvariga för sina handlingar. Men inga enskilda individer är ju ansvariga för klimatförändringarna. Mänskligheten är det, enligt ”vetenskapen” från IPCC och miljöaktivisterna. Men mänskligheten är ingen person som kan hållas ansvarig. (Bara den mest verklighetsfrånvända hegelianska kollektivist skulle kunna argumentera för en sådan absurd sak.) Att därför med tvång stoppa eller straffa enskilda individer för saker som de inte är ansvariga är varken rättvist eller praktiskt. Det finns därför inget fog för att med tvång straffa enskilda individer genom att tvinga dem att skära ned på sin produktion eller konsumtion.

Det är inte förenligt med principen om individens rättigheter. Det är inte förenligt med principen om individualism. Det är inte förenligt med rättvisans princip. Det är inte förenligt med verkligheten eller förnuftet. Det är bara fel, dumt och dåligt från början till slut.

Även om den mycket tvivelaktiga vetenskapen från IPCC skulle vara sann, skulle tvång ändå inte vara någon ”lösning”. Om problemet är att folk lider och dör av klimatförändringarna, hur försvarar man då ”lösningar” som innebär att vi förstör det system som har gjort det möjligt för fler människor än någonsin att inte bara överleva, utan dessutom leva bättre än någonsin? Jag talar förstås om kapitalismen och den moderna industrin.

Sanningen är att endast mer kapitalism och mer industri kan utgöra lösningen på dessa problem. De fattiga länderna är fattiga – och fattigdomen orsakar död och lidande för miljoner om inte miljarder världen över – för att de har för lite kapitalism, energi och industri. Inte för mycket. Nu säger miljöaktivisterna att inte bara vi i det rika kapitalistiska och industrialiserade väst ska överge vårt välstånd; de fattiga ska aldrig få chansen att bli rika. Detta vet vi eftersom man nu även vill sätta press på att Kina ska sluta stoppa utbyggnaden av kolkraftverk, detta trots deras ekonomiska framsteg helt vilar på att de har tillgång till billig och effektiv energi. Detta är givetvis lika sant om alla andra länder som vill bli rika.

Som svar på frågan om vad vi ska göra om klimatförändringarna blir så omfattande att de till och med hotar vår moderna industri svarar jag att vi då måste komma på sätt att kyla ned jorden utan att det sker på bekostnad av just vår industri eller frihet. Det kan till exempel handla om att vi avsiktligen imiterar effekterna av vulkanutbrott och för upp stora mängder av partiklar i atmosfären. Detta har en nedkylande effekt. Det finns många andra rationella lösningar, detta var bara ett exempel för att illustrera att vi kan och bör tänka utanför detta ”konsensus” av skattehöjningar och andra tvångsmedel som råder för tillfället. Och som svar på frågan om vad som skulle hända med alla ”klimatflyktingar”, svarar jag: verka för att invandringen ska bli friare över hela världen. Då kan människor göra som människor alltid har gjort som svar på förändrat klimat, nämligen flytta.

På ett mer fundamentalt plan är det bara bisarrt att föreslå tvångsmedel som en lösning på teknologiska och vetenskapliga problem. Förnuftet fungerar inte under tvång. Människor kan bara tänka om de är fria att tänka. Våld och tvång har aldrig resulterat i några vetenskapliga eller teknologiska framsteg och kan enligt sakens natur inte resultera i några sådana framsteg. Knytnävsslag, piskor och fängelse har inte fått folk till att tänka och kan inte få folk till att tänka. Det kan bara få folk till att sluta tänka just eftersom våldet skapar en klyfta mellan deras tänkande och verkligheten; mellan tänkande och handlande. Det är detta samband mellan frihet och tänkande som förklarar varför mänsklighetens friare epoker har präglats av tekniska och vetenskapliga framsteg, medan de ofria epokerna har präglats av stagnation eller i vissa extrema fall även retrogression.

Vad föreslår förresten våra intellektuella idag? Vad föreslår världens politiker? Vi ska inte debattera för det finns inget att debattera. Vi ska inte låta vetenskapen få verka fritt, vi ska istället tvinga in alla till ett konsensus. De som inte sluter sig till ”konsensus” ska bli utan forskningsanslag, få sparken, bli hotade och trakasserade, förlöjligade och förtigas. Vilka konkreta förslag till ”lösningar” får vi ständigt höra: skatter, regleringar, förbud. Vad blir det oundvikliga resultatet? Retrogression. Retrogression i existentiella termer: sämre levnadsstandard för alla och, på längre sikt, mindre teknisk och vetenskaplig utveckling. Men även en retrogression i själsliga termer: ett totalt övergivande av förnuftet till förmån för en dogm subventionerad av statlig forskning som sedan sanktionerar att våldet och tvånget härskar över alla aspekter av vår vardag – som om initierandet av våld och tvång vore en legitim lösning. Den senare slutsatsen visar slutligen på den moraliska retrogression som mänskligheten har gått igenom om och när allt detta mardrömsscenario förverkligas fullt ut.