Göran Greider skrev den 4 januari en kolumn i Metro. Det är sällan en så kort artikel avslöjar så många saker på så kort utrymme. Låt oss ta det från början. Greider skrev:
Det är faktiskt möjligt att det år som just passerat – 2007 – i efterhand kommer att framstå som ett världshistoriskt år. För det var då den kanske avgörande medvetandehöjningen skedde när det gäller klimatfrågan: För första gången blev den globala uppvärmningen något som praktiskt taget varenda människa blev tvungen att förhålla sig till…
En medvetandehöjning ägde emellertid rum och kanske har vi därmed fått uppleva en sant världshistorisk händelse som i slutändan är jämförbar med låt oss säga det helt nya sätt att tänka som franska revolutionens paroller medförde. Kanske dröjer det ytterligare något år, men förr eller senare måste det hända: En kollision mellan de nya klimatinsikterna och de samhällsmodeller vi idag håller oss med. I stort sett är världen idag en marknadsliberal värld, med den ekonomiska människan som alltings måttstock.
Låt oss bryta ned detta lite. Den ”ekonomiska människan” är en slags modell för hur människor i allmänhet tenderar att bete sig på en fri marknad: de agerar ”nyttomaximerande”. Vilket betyder: de agerar som rationella egoister. I alla fall de allra flesta för det allra mesta. Greider säger alltså att tanken om människor som själviska är fundamentalt oförenlig med de ”nya klimatinsikterna”. De befinner sig i en fullständig ”kollision” med varandra.
Det är denna ”medvetandehöjning” som vi alla förr eller senare kommer att göra. En oundviklig slutsats av denna medvetenhet, enligt Greider, är att om människor är själviska varelser då är frihet ingen bra idé. Om människor lämnas fria att göra vad som främjar deras egennytta och lycka, då kommer de inte ta någon större hänsyn till ”klimatförändringarna”. Dessa själviska människor förtjänar därför ingen frihet, är den underförstådda premissen. För att tygla de själviska människornas omoraliska begär efter sitt eget psykologiska och materiella välbefinnande, måste något göras.
”Ingenting utanför den modellen existerar, eller erkänns, i den politiska offentligheten. Fortfarande är det marknad, tillväxt, avregleringar och ny teknologi som ska lösa alla våra samhällsproblem”, säger Greider. Det är alltså helt fel av oss att tro att fria människor, på en fri marknad, genom att producera mer välstånd (”tillväxt”) och ny teknologi ska kunna lösa teknologiska problem. Det tankesättet speglar bara vårt förlegade marknadsliberala själviska tänkande. Tar vi till oss ”klimatinsikterna”, då inser vi att det rationella förhållningssättet självfallet går ut på att överge frihet, förnuft, välstånd och teknologi som lösningen på våra problem. Istället ska vi förlita oss på vad? Politiska lösningar så klart. Vilket, så klart, betyder tvång och våld.
Vad sägs om att ha en rationell diskussion i ämnet, innan våldet och tvånget bryter ut? Det finns inget att diskutera, säger Al Gore och hans hejarklack. Förr eller senare kommer du att inse samma sak, tillägger Göran Greider. Varför finns det inget att diskutera? Det råder ett konsensus. Men de vetenskapsmän som inte delar denna ”konsensus”uppfattning? Det är omoraliskt att ifrågasätta konsensus, får du i svar.
Greiders sätt att uttrycka sig säger så oerhört mycket om varför så många fler vänstermänniskor än högermänniskor attraheras av teorin om den globala antropogena uppvärmningen. Greiders reaktioner visar så tydligt att detta ytterst inte handlar om vetenskap. Nej, frågans popularitet har mer att göra med att den fungerar som en perfekt rationalisering för det omfattande nihilistiska hat som har genomsyrat den nya vänstern sedan slutet av 1960-talet.
Den gamla marxistiska vänstern brukade påstå att socialismen skulle leda till ett paradis på jorden. Numera säger de istället att kapitalismen måste avskaffas för att det leder till ett paradis på jorden. Greider skriver: ”Miljöhjältarna i dagens Sverige är ju inte den övre medelklass som köper utsläppsrätter i julklapp, utan landets alla låginkomsttagare som inte har bil och som inte flyger till Thailand”. Så mycket för allt prat om att den borgerliga regeringen är ond för att den sägs göra livet svårare för låginkomsttagarna. Så mycket för allt prat om att kapitalismen är dålig för den skapar fattigdom.
Sådana som Greider vill inte bara att alla de fattiga ska förbli fattiga; de rika ska även de bli fattigare. Om förresten de svenska låginkomsttagarna är miljöhjältar, vad är då inte de riktigt fattiga i Afrika? De måste rimligen vara ett klimatmässigt föredöme för oss alla. Varför inte hålla dem som ett ideal för hur alla i Sverige ska leva? Greider fortsätter med att indirekt faktiskt förespråka väsentliga försämringar i vår lenvadsstandard: ”Den stora, nästan ofattbara utmaningen är följande: att hitta metoder att växla mer från ett totalt konsumtionsinriktat samhälle till ett samhälle där varuproduktion och transporter faktiskt minskar…”. Minskad varuproduktion betyder trots allt minskad levnadsstandard. Välstånd utgörs trots allt av varor. Att minska på transporterna betyder att vi ska resa mindre inom Sverige och utanför Sverige. Det betyder att vi ska handla mindre med andra länder. Vi ska alltså se till att bli fattigare inte bara på semestrar i Thailand, utan även på alla billigare eller bättre varor som produceras i andra länder. Detta är den mycket konkreta verkligheten som oundvikligen följer av Greiders ord. Hur mycket han än, eventuellt, vill släta över det.
Hans enda ”reservation” är att allt detta måste ske ”utan att det ökar ojämlikheten!” Lägger vi ihop ett och ett vet vi att eftersom hög materiell levnadsstandard ändå inte är något att ha, enligt Greider och hans likar, följer det att det enda sättet vi kan göra denna omställning och samtidigt verka för att ojämlikheten inte ökar, är just om vi alla strävar mot samma låga levnadsstandard som i tredje världen. Det skulle inte vara första gången explicita socialister förespråkar detta hemska scenario.
Hur ska Greider uppnå den massiva förstörelse av välstånd klimatinsikterna kräver av oss? ”Inte ens högre skatter eller prissättning på utsläpp räcker som åtgärder…”. Detta är förmodar jag en kommentar till ”marknadsliberalt” nonsens om internationella koldioxidskatter eller ”marknadsliberala” utsläppsrättigheter. Sådana omoraliska etatistista kränkningar av individens rättigheter – som märkligt nog förespråkas just av ”marknadsliberalen” Johan Norberg – är inte tillräckliga i socialisten Greiders ögon. De är, kort sagt, alldeles för ”marknadsliberala”. Varför? För ”det leder till att de som har gott om pengar ändå kan fortsätta att konsumera vad de vill”.
Bara lösningar som gör det omöjligt för även de rika att fortsätta ”konsumera vad de vill” duger. Men om högre skatter inte räcker, vad är det då vi talar om? Ofattbart höga skatter? Fullständigt vansinniga regleringar? Priskontroller? Förbud? Vad talar vi om egentligen? Om man gör mycket mer, blir resultatet en fullkomlig statlig kontroll över ekonomin. Dvs ren och skär socialism. Dvs totalitär kontroll över ekonomin. Detta är den slutliga lösningen. Vad har socialismen förorsakat över hela världen och genom hela historien? Svält, lidande. Ofattbar misär. Nordkorea verkar vara det moraliska, klimatmässiga, föredömet för Greider.
Är förresten inte detta exakt vad den människohatande ekologisten Pentti Linkola förespråkar? ”The most central and irrational faith among people is the faith in technology and economical growth”. ”Everything we have developed over the last 100 years should be destroyed”. ”Any dictatorship would be better than modern democracy. There cannot be so incompetent dictator, that he would show more stupidity than a majority of the people. Best dictatorship would be one where lots of heads would roll and government would prevent any economical growth”. Jo visst är det så. Den enda synliga skillnaden mellan Greider och Linkola är att Linkola säger det Greider bara antyder mellan raderna.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Jag förstår inte, Naomi Klein säger ju att det följer nyliberala avregleringar som gör folk fattiga efter katastrofer. Nyliberalism måste ju vara den perfekta slutgiltiga lösningen på klimathotet. Varför förespråkar inte socialister detta?
(ironi)
Synd att Carl inte får fler kommentarer för detta inlägg, för det är ett väldigt bra sådant!
Här tas vi med och granskar Greiders ord lite djupare. Kärnan är:
1. Det går inte att debattera deras ”fakta” kring miljön.
2. För att rädda jorden måste vi sänka levnadsstandarden drastiskt, och avskaffa kapitalismen.
3. Ovannämnda förstörelselusta kombineras dessutom med egalitarism; ojämlikheten får förstås inte öka medan vi återgår till medeltiden.
Jag hoppas att fler inser hur magvändande detta är. Det behöver bara läggas fram tydligare, på det sätt som Carl gör i sitt angrepp här.
Att Greider och andra socialister försöker använda klimathotet som tillhygge för att göra rika fattigare behöver ju inte betyda att klimathotet är överdrivet. Jag tror på den majoritet av forskare som faktiskt säger att vår nuvarande livsstil inte håller och att vi måste minska utsläppen mer än vad som ser ut att komma att ske. Hur mycket man tror på forskarnas uttalanden får inte avgöras av vad man tycker om Greiders missbruk av dem. Vi ska inte göra oss skyldiga till guilt by association.
Visst finns det en chans att teknologin kan lösa klimatproblemen i tid, och jag tror den chansen är ganska stor, men tänk om det tar sådan tid innan den hinner gör det, att det hinner inträffa fasansfulla klimatkatastrofer med miljontals döda innan dess.
Jag tycker det är säkrast att vi drar ned konsumtionen i tid, kanske även med smått totalitära metoder om nödvändigt. Att ta till tvång och våld är väl naturligt om det är nödvändigt för att förhindra brott – och om man först stiftar lagar som säger att det är brottsligt att förorena miljön så mycket som vi gör idag, är det väl inget som skiljer sådant tvång och våld, som måste användas mot sådana brott, från det tvång och våld polisen idag använder mot t.ex. organiserad brottslighet? Miljöförstöring kan få långt fler dödsoffer än vad organiserad brottslighet kan få – kan den då inte berättiga till minst lika mycket maktbruk från myndigheternas sida?
Förbjud eller hårdbeskatta överkonsumtion, inte konsumtion av sådana varor som vi inte kan avvara. Hårdbeskatta nöjesresor och nöjesprodukter av alla slag. Höj skatten för alla som jobbar med saker som inte är alldeles nödvändiga för samhällets fortsatta välstånd (t.ex. sådana nissar som bara flyttar pengar hit och dit och därmed inte producerar något som någon har nytta av). Sänk inkomstskatten och höj lönerna för forskare, uppfinnare, ingenjörer m.fl. som jobbar för att hitta lösningar på klimathotet. Ta till skattemedel för att vända upp och ned på inkomstgapet mellan dem som jobbar för att bli rika och dem som jobbar för att rädda planeten, så att de senare tjänar mer än de förra, till skillnad från idag. På det sättet kan rika som inte gjort ett vettigt handtag i sitt liv plötsligt lockas att satsa på att börja ta fram miljöprodukter och liknande, till allas nytta.
Sedan, när planetens hälsa är säkrad med teknologiska lösningar, kan vi återta vår nuvarande extravaganta livsstil, då med nya, icke förorenande fordon och aktiviteter istället. Därifrån kan utvecklingen fortsätta framåt, till allt högre höjder.
Att tillfälligt ge avkall på lite levnadsstandard ska vi väl klara av. Ibland kan man behöva ta ett steg bakåt för att lite senare komma två steg framåt.
Signaturen ”Pär” ska ha ett varmt tack för att han så tydligt talar om för oss att det är med *totalitära* metoder vi ska drivas till svältdöden.
Jag har ju sagt att mänskligheten förmodligen villigt kommer att låta sig ledas till slaktbänken. Men det kan ju hända att det finns ett litet fåtal som sätter sig till motvärn. Så inrätta redan nu en Gulagarkipelag för oss! Eller arkebusera oss med en gång, för det är ju ännu effektivare!
Hej Carl,
mycket bra inlägg! Jag slänger in en länk till min artikel om Grejders kolumn.
http://klimatbluffen.blogspot.com/2008/01/gran-greider-fresprkar-fattigdom-som.html
Vaddå inte håller, det går inte att lösa morgondagens problem med dagens teknik. Vi kommer att få ett teknikskifte precis som alla gånger tidigare i historien. Utvecklingen avstannar inte.
Bra skrivet!
Själv köper jag inte CO2-teorierna men är väl medveten om de resursbrister som kan komma att drabba oss hårt inom åren som följer, främst gällande oljan.
Detta skäl samt vissa säkerhetsaspekter gör att jag håller med om att ren lyxkonsumtion av olja inte håller.
Oavsett, min förundran över människor som förespråkar diktatur kvarstår. Vad är det som driver dessa människor att ge upp sin frihet? För de tror väl inte i sin enfald att de är undantagna diktaturens nävar?
Är det månne för att de aldrig upplevt fasorna från en totalitär stat? Skulle de på samma gång vara helt ok med en inrättad högerdiktatur (om än med samma ”klimat”-mål som de själva) istället för vänsterdiktatur?
Jag förstår Per-Olof Samuelssons invändning. Om vi tills vidare avskriver totalitära metoder, föreslår jag i alla fall en miljölagstiftning som visserligen måste ha stöd hos majoriteten av folket innan den sätts in, men som är så sträng att planetens miljö räddas.
Högförräderi kan som bekant ge livstids fängelse, eftersom det är ett brott som äventyrar allas vår existens. Då kan väl även miljöförstöring, som även den äventyrar allas vår existens, få ge livstids fängelse. Livstid skulle t.ex. kunna utdömas vid upprepade semesterflygresor eller liknande omåttlig och oförsvarligt kraftig miljöförstöring. En semesterflygresa kan ge ett års fängelse. Köttätande kan ge en månads fängelse per kilo kött. Bilkörning utan passagerare när man skulle kunna åka kollektivt kan ge något liknande per mil, eller något.
Peter: högerdiktatur eller vänsterdiktatur spelar nog ingen större roll, så länge mänskligheten räddas. Men en demokratiskt antagen, kraftigt skärpt miljölagstiftning är kanske mer realistiskt. Gör vi inget, drabbas vi desto hårdare av naturens diktatur.
Om någon undrar varför jag publicerar Pärs inlägg så är det bara för att det är SÅ avslöjande!!!
Seriöst, detta resonemang är så FANTASTISKT att jag … jag saknar verkligen ord!!
Jag kan säga två saker direkt. Detta bevisar att Pärs (och andras miljöaktivism i den mån den delar Pärs ambitioner och utgångspunkter), har INGET med vetenskap att göra. Det finns nämligen INGA vetenskapliga belägg som stöder några av de påståenden som Pär gör. Nej, Pär, liksom alla andra extrema företrädare för miljörörelsen, skiter fullständigt i vetenskap, verklighet, fakta och logik. De använder det bara som RATIONALISERINGAR för deras TOTALITÄRA maktanspråk över andra människor och vilja att totalt FÖRSTÖRA industrisamhället, friheten och välståndet.
Med tanke på hur totalt utflippad den så kallade klimatfrågan har blivit, detta såg jag idag av en ren slump ett mycket passande citat från Atlas Shrugged:
“We do not think that tragedy is our natural state. We do not live in chronic dread of disaster. We do not expect disaster until we have specific reason to expect it, and when we encounter it, we are free to fight it. It is not happiness, but suffering, that we consider unnatural. It is not success, but calamity, that we regard as the abnormal exception in human life.”
Att ansluta sig till miljörörelsens agenda är i sanning högförräderi mot mänskligheten. Livstids straffarbete är ett alldeles för milt straff. Eviga plågor i helvetet är det enda som kommer ifråga. Helst då i ett energifattigt helvete, där man får frysa hela tiden.