Hur hamnade vi här?

Carl Svanberg17 kommentarer

Kriget mellan Ryssland och Georgien ger upphov till många frågor. En sådan fråga är: Hur ska vi förstå Ryssland? Genom att studera Rysslands filosofi. Vad är Rysslands filosofi? Svaret är att Ryssland har ingen riktig, sammanhängande filosofi. Rysslands politiska ledarskap är inget annat än rena pragmatiska, ”realpolitiska” maktspelare. De är så kallade ”realister”.

Vill man veta var Ryssland är på väg? Då är mitt råd: läs Machiavellis bok Fursten. Det är självfallet omöjligt att förutse detaljerna, men vi kan se de stora dragen och de långsiktiga tendenserna. De som redan har läst Fursten vet att detta inte är några goda nyheter.

Ryssland strävar efter nationell ”prestige”. Vilket de tror att de endast kan få genom att vara en hänsynslös mobbare. Ryssland motsätter sig inte USA och väst för att de har några speciella idéer, utan endast för att de vill ha makt och ”respekt”. Det är samma sak som styr över deras inrikespolitik: makt för maktens skull. Det är detta som ligger bakom rörelsen mot fascism i Ryssland. Det är inte ideologi som ligger bakom fascismen utan strävan efter att kontrollera ekonomin, för maktens skull.

Vad betyder allt detta? Att Ryssland är ett genuint hot. Det är inte för att vi vet var de är på väg som de utgör ett hot, utan just precis för att ingen vet vad de kommer att göra härnäst som gör dem extra farliga.

Den senaste tiden har Bush blivit ännu mer mesig och feg än vad han var i sin första mandatperiod. Men om Bush tidigare lät det amerikanska försvarsdepartementet få dominera, har han på senare tid låtit det amerikanska utrikesdepartementet få dominera. Detta har spelat Ryssland i händerna.

Notera hur USA har gett efter för Iran och Nordkorea de senaste åren, trots all ”tuff” och tom retorik. Notera hur USA har belönat Nordkorea och hållit samtal med Iran – i utbyte mot absolut ingenting. Detta kallas för en ”realistisk” pragmatisk utrikespolitik. Med en sådan utrikespolitik ger man världens skurkar ett fritt spelrum. Så när Ryssland ser detta vet de vad de kan räkna med.

Resultatet? Det västvänliga Georgien offras till förmån för kompromisser. Ryssarna kommer undan med det och vet att de kan komma undan med det.

Om ni fortfarande tror att pragmatism och ”realism” är praktiskt och ”realistiskt”, se er då omkring. Se var vi har hamnat: där vi alltid hamnar när pragmatiska ”realister” får fria händer.

Ingen vill slåss för principer längre. Inte efter de neokonservativa idealisternas vansinniga experiment i Irak och Afghanistan. Men om man verkligen ska få Ryssland att tänka om, måste man vara villig att slåss – på principiella grunder. Att, som det amerikanska utrikesdepartementet, utifrån inga principer, tro att man kan förhandla om vad som helst, med vem som helst, för vilket syfte som helst och sedan tro att detta ska tjäna friheten och säkerheten i väst, är värre än naivt. Historien talar för sig själv på denna punkt.

Problemet med de neokonservativa var inte att de hade principer, utan att deras principer var irrationella och att deras politik därför var dömd att misslyckas. Det rationella alternativet till ”realistisk” pragmatism och ”idealistisk” neokonservatism, är en rationell utrikespolitik, baserad på rationella principer.

Principen jag tänker på är principen om individens rättigheter. Det ligger i alla rationella individers egenintresse att leva i frihet och om det finns en sådan sak som ett rationellt nationellt intresse, då är det intresset av att vara fri. Utrikespolitiskt speglas detta i att man försvarar sig med våld mot alla de som hotar vår frihet.

Om USA:s och de västerländska regeringarnas utrikespolitik var baserad på denna princip, då skulle vi inte se några altruistiska självmordsaktioner som Irak eller Afghanistan. Vi skulle inte se förhandlingar med Iran eller Nordkorea. Alla skulle veta varför USA agerar som de gör och vad de kan räkna med om de väljer att utgöra ett hot mot USA. Alla skulle också veta att USA och de västerländska regeringarna har moralen på sin sida.

En sådan utrikespolitik skulle sätta stopp för Ryssland, och alla de övriga mobbarna, en gång för alla. Ryssland skulle inte våga röra USA eller deras allierade, om USA bara förde fram ett klart och tydligt budskap.

Finns det några sådana klara och tydliga politiker i USA idag? Nej. Barack Obama är uppenbarligen ingen sådan kandidat. John McCain är av allt att döma inget annat än ”Bush III”, vilket är en beskrivning som säger allt vi behöver veta om honom.

Egalitarianismens pris

Carl Svanberg16 kommentarer

I Sverige får vi ständigt höra en klagan över de växande inkomstklyftorna. Detta, sägs det, är ett stort samhällsproblem. Vilka är det främsta målet för denna klagan? Det är de verkställande direktörerna vid våra största företag. Varför? Det är uppenbart. De tjänar ju flera miljoner om året; det går ju ofta flera arbetares årsinkomster för varje sådan vd. Det är alltid någon som indignerat undrar: ”Ingen är väl värd så mycket pengar?”

Nu har denna klagan inte stoppat inkomstklyftorna från att växa. Men de har säkert haft någon inverkan på det svenska näringslivet. Tillsammans med de väldigt progressiva och väldigt höga inkomstskatterna, har denna klagan säkert sänt ut en mycket klar signal och den är att dessa höga inkomster inte är moraliskt acceptabla i Sverige. De allra flesta anser att de är ”orättvisa”.

Idén som ligger bakom klagan mot höga inkomstklyftor är egalitarianismen. Egalitarianismen är idén att alla människor är lika mycket värda och därför förtjänar de alla samma levnadsstandard. Därför är inkomstskillnader som sådana misstänksamma och moraliskt tvivelaktiga. De är, enligt detta synsätt, i grunden orättvisa och måste därför bekämpas med alla tillgängliga medel.

En fråga som vi sällan ställer oss är: Varför skulle alla människor vara värda samma levnadsstandard? Välstånd växer inte på träd. Nej, välstånd måste, trots allt, produceras och bara den som producerar det kan göra ett moraliskt anspråk på det. Eftersom en del är mer produktiva än andra, är det bara rättvist att en del också är rikare än andra.

Att ta pengar från de som har producerat det och ge dem till de som inte har gjort det, är ju faktiskt inget annat än ren och skär orättvisa. Ändå är detta vad egalitarianismen går ut på. Därför är egalitarianismens essens inte rättvisa, utan anti-rättvisa.

Eftersom våra vd:ar är betydligt mer produktiva än de vanliga arbetarna, är det bara rättvist att de också har en betydligt högre lön. De, liksom alla andra, förtjänar deras inkomster i kraft av deras oerhört krävande och produktiva arbete. Det är därför människor är villiga att betala ut deras höga löner.

Ekonomen Walter Williams har ett mycket bra exempel som nästan talar för sig själv:

Is a CEO worth millions of dollars to a corporation? When Jack Welch became General Electric’s CEO in 1981, the stock market judged the company to be worth about $14 billion. Through hiring and firing, buying and selling, Welch turned the company around before he retired in 2001. Today, GE is worth nearly $500 billion, making it one of the most valuable companies in the world. What’s a CEO worth for providing the brains and leadership to turn a $14 billion corporation into one worth $500 billion? (”Are CEOs Overpaid?”)

Så vd:arna förtjänar visst sina höga löner. Men vad gör du om du tycker att du inte får den lön som du förtjänar? Du söker din lycka på andra håll.

Precis som svenska sjuksköterskor och läkare söker bättre betalda jobb i andra länder, söker svenska vd:ar bättre betalda jobb i andra länder. De vill, som alla andra, bara ha den lön som de tycker att de är värda. Och precis som låga löner inom den svenska sjukvården innebär att vi går miste om många duktiga sjuksköterskor och läkare, går vi inom det svenska näringslivet också miste om många duktiga vd:ar.

Bengt Lejsved, som har jobbat som chefsrekryterare i mer än 20 år, rapporterar i SvD Brännpunkt 2008/08/16:

För ett par år sedan gjorde jag en undersökning inom Heidrick & Struggles av hur många svenskar vi hade i vår databas som dels jobbade utomlands, dels jobbade i icke-svenska bolag och som intervjuats för ett toppjobb utomlands. Vi fann cirka 1 500 sådana personer.

Min bedömning är att det idag finns åtminstone 2000 svenskar på toppjobb i icke-svenska företag utomlands.

Omvänt finns ytterst få icke-svenskar som vd:ar i Sverige­baserade globala bolag. Jag har flera gånger varit engagerad för att hitta vd:ar till svenska internationella bolag. I uppgiften har ingått att söka över hela världen.

Varje sådant uppdrag har slutat i en svensk lösning; det blir helt enkelt för dyrt att ”importera” toppchefer till Sverige.

Det borde inte vara särskilt svårt att se hur näringslivet, ekonomin och vårt välstånd skulle kunna lyfta rejält, om vi kunde och ville konkurrera om de bästa vd:arna, genom att erbjuda dem de ”provocerande” löner som de faktiskt förtjänar.

Hur mycket mer jobb, hur mycket mer välstånd och hur mycket mer ekonomiska framsteg, skulle vi inte se, om våra storföretag var drivna av världens bästa vd:ar? Det är nog omöjligt att avgöra, men skadan är inte desto mindre verklig.

Att vi förlorar de mest produktiva, eftersom den svenska allmänheten inte ”tål” inkomstskillnader, är bara tragiskt. Det är priset för att hålla jämlikhet – inte rättvisa – som idealet. Detta är därför bara ännu ett exempel på att rättvisa – inte omfördelningspolitik baserad på egalitarianism – ligger i allas långsiktiga, rationella egenintresse.

Inflaterad ignorans

Carl Svanberg28 kommentarer

Nationalekonomen Ingemar Bengtsson skrev i SvD Brännpunkt 2008/08/12:

Det är hög tid att i grunden reflektera över vad vi avser med begreppet inflation. Inflation är faktiskt inte liktydigt med måttet på inflation. En karta stämmer mer eller mindre väl överens med verkligheten, men den är aldrig verkligheten.

Inflation handlar om att nominella priser stiger utan att några relativprisförändringar sker. Det är bara under vissa omständigheter som våra mått på inflation samman­faller med den faktiska inflationen.

Olyckligtvis vet inte heller Ingemar Bengtsson vad inflation är eller vad det orsakas av. Vilket inte heller är så konstigt. Nu för tiden lär man nämligen inte ut detta vid universiteten, om man nu någonsin gjorde det. (I varje fall gjorde man inte det i Lund när jag läste nationalekonomi för några år sedan.)

Men om ni trodde att de som jobbade vid riksbanken visste vad de sysslade med, då trodde ni tyvärr fel. De som jobbar vid riksbanken vet inte heller vad inflation är eller vad det orsakas av. Företrädare för riksbanken svarar nämligen på Bengtssons debattartikel i SvD Brännpunkt 2008/08/14 så här:

Vår [riksbankens] uppgift är att förhindra att prisuppgångar på vissa varor sprider sig så att vi får en allmän prisuppgång, det vill säga en för hög inflation. Målet är att inflationen ska utvecklas stabilt kring 2 procent.

Felet som både Bengtsson och riksbanken begår är att definiera inflation som en allmän prisstegring. Detta är den vanliga definitionen, men tyvärr är det också en inkorrekt definition. En korrekt definition är: ”en ökning av penningmängden som är snabbare än ökningen av tillgången på guld”. Vilket i praktiken betyder: ”en ökning av penningmängden som är orsakad av staten”.

Varför är detta den korrekta definitionen? Av lathet hänvisar jag er till kapitel 19 i dr George Reismans bok, Capitalism: A Treatise on Economics.

Den mycket korta förklaringen är dock att inflation blir ett obegripligt fenomen om man väljer att definiera den i termer av verkan och inte i termer av orsak. För då har vi helt plötsligt hur många ”förklaringar” som helst på inflation, förutom, märkligt nog, den enda rätta (att riksbanken ökar penningmängden). Således kommer folk att t ex försöka förklara inflation med ”girighet” och ”själviskhet” hos kapitalister, som ju envisas med att höja sina priser, och arbetare, som ju envisas med att kräva högre löner.

Vilka slutsatser kommer alldeles för många att dra av sådana ”förklaringar”? Att det måste vara något fel på det kapitalistiska systemet och på människor i största allmänhet. Vad tenderar dessa slutsatser att leda till? Som historien entydigt visar: etatism; mer kontroll, mer regleringar, mer skatter, mer tyglar. Mindre frihet och mindre välstånd.

Därför är detta viktigt. För så länge nationalekonomer, politiker, intellektuella, allmänheten och riksbanken själv inte vet vad inflation är eller vad det orsakas av, kommer denna debatt att plågas av enorm förvirring. Vad intelligentian än föreslår under sådana omständigheter lär vara fullkomligt dömt att misslyckas. För bevis här: se de två inlägg i debatten som jag nyss refererade till.

Rättvisa till salu

Carl Svanberg14 kommentarer

En lika vanlig som förödande kritik mot anarko”kapitalismen” går ut på att om var och en fick köpa lite rättvisa på en ”fri marknad för (försvars)våld”, då skulle jag naturligtvis efterfråga den rättvisa, lagar och domare som skulle fria mig.

Detta skulle naturligtvis få förödande konsekvenser. Exakt hur förödande vågar jag inte ens föreställa mig. Men här är ett exempel som ger en klar antydan. New York Times rapporterar:

Judge Denver D. Dillard was trying to decide whether a slow-witted Iowa man accused of acting as a drug mule was competent to stand trial. But the conclusions of the two psychologists who gave expert testimony in the case, Judge Dillard said, were “polar opposites.”

One expert, who had been testifying for defendants for 20 years, said the accused, Timothy M. Wilkins, was mentally retarded, had a verbal I.Q. of 58 and did not understand the proceedings.

The prosecution expert, who had testified for the state more than 200 times, said that Mr. Wilkins’s verbal I.Q. was 88, far above the usual cutoffs for mental retardation, and that he was competent to stand trial.

Judge Dillard, of the Johnson County District Court in Iowa City, did what American judges and juries often do after hearing from dueling experts: he threw up his hands. The two experts were biased in favor of the parties who employed them, the judge said, and they had given predictable testimony.

“The two sides have canceled each other out,” the judge wrote in 2005, refusing either expert’s conclusion and complaining that “no funding mechanism” existed for him to appoint an expert.

In most of the rest of the world, expert witnesses are selected by judges and are meant to be neutral and independent. Many foreign lawyers have long questioned the American practice of allowing the parties to present testimony from experts they have chosen and paid.

Lite längre fram:

Both sides in Mr. Wilkins’s case said the American approach to expert testimony was problematic.

“One’s biased for the defense,” said Rockne O. Cole, Mr. Wilkins’s lawyer. “The other’s biased for the state. I think it’s who’s signing their paycheck.”

Anne M. Lahey, an assistant prosecutor in Johnson County, Iowa, largely agreed. “They’re usually offsetting as far as their opinions are concerned,” she said of expert testimony.

Än lite längre fram:

American lawyers often interview many potential expert witnesses in search of ones who will bolster their case and then work closely with them in framing their testimony to be accessible and helpful. At a minimum, the process results in carefully tailored testimony. Some critics say it can also produce bias and ethical compromises.

“To put it bluntly, in many professions, service as an expert witness is not considered honest work,” Samuel R. Gross, a law professor at the University of Michigan, wrote in the Wisconsin Law Review. “The contempt of lawyers and judges for experts is famous. They regularly describe expert witnesses as prostitutes.”

Melvin Belli, the famed trial lawyer, endorsed this view. “If I got myself an impartial witness,” he once said, “I’d think I was wasting my money.”

Hur mycket värre skulle det inte vara, om var och en kunde ”köpa” sig fria från sina brott, genom att helt enkelt bara anlita sina egna domare också? Vem skulle vinna på det och vem skulle förlora på det? Det är inte särskilt svårt att lista ut. Ändå är det precis den här sortens ”rättvisa” som vi kan förvänta oss under anarko”kapitalism”.

Dagens last

Carl SvanbergLämna en kommentar

• Pär Ström talar om faran med individuella utsläppsrättigheter. För att omsätta systemet i praktiken kommer det att kräva en närmast totalitär kontrollstat. (Via Stefan Karlsson.) Med tanke på att politikerna inte hade några problem med att rösta igenom FRA, bör vi ta den här sortens varningar på allvar.

Apropå det overkliga ”klimathotet” så hotar nu Mona Sahlin att helt lamslå den svenska ekonomin. Bloggen Klimatbluffen analyserar Sahlins så kallade ”klimatpaket”, vars konsekvenser är betydligt värre och betydligt verkligare än hotet från ”global uppvärmning”.

• Ayn Randinstitutet har sedan en tid tillbaka lagt upp föreläsningar på temat ”Cultural Movements: Cultural Change”. Jag rekommenderar dessa föreläsningar för alla som vill förstå var USA har varit de senaste 50 åren och var vi är på väg. Jag rekommenderar dem också för att i den sista föreläsningen ger Yaron Brook också en hel del inspireration för alla som kan och vill göra sitt för att förändra kulturen.

• När vi väl är inne på ämnet kulturell aktivism vill jag dels tipsa om att Yaron Brook nyligen var på ett amerikanskt radioprogram där han besvarade frågor om objektivismen. Sedan vill jag också tipsa om Leonard Peikoffs podcast. Sedan en tid tillbaka har Leonard Peikoff svarat på en massa frågor i en serie av ”podcasts”. Rekommenderas verkligen. Hans senaste podcast kom igår och går att ladda ned från hans hemsida www.Peikoff.com.

• Inom akademin fortsätter det att gå framåt för objektivismen. Objektivistiska filosofer som Tara Smith och Darryl F Wright skriver om Ayn Rands moralfilosofi i Social Philosophy and Policy Vol 25. Artiklarna är till och från lite tekniska, men de kan ändå vara av visst intresse.

• The Objectivism Seminar. För de som vill studera objektivismen tillsammans med andra, och som inte har något emot att vara uppe sent om nätterna, kan jag rekommendera Greg Perkins ”The Objectivism Seminar”.

Tidigare har man läst igenom Tara Smiths bok Ayn Rand’s Normative Ethics, men just nu läser man igenom Leonard Peikoffs bok Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Syftet är inte att debattera, utan att försöka förstå filosofin genom att gå igenom väl valda diskussionsfrågor (mestadels tagna från Gary Hulls pamflett A Study Guide to ”Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand”).

Om ni inte har tid eller möjlighet att lyssna på programmet när det sänds, kan man alltid ladda ned och lyssna på gamla avsnitt i efterhand.

Det är inte alltid programmet kommer med några nya infallsvinklar, men ibland kommer det en sådan och då är det alltid trevligt. Jag antar också att hur mycket du får ut av programmet hänger lite samman med hur länge du har studerat objektivismen. Det är därför troligt att programmen ger mer för totala nybörjare än för veteraner.

Jag kan dock även se hur programmet skulle kunna ha ett visst värde för veteraner. Till att börja med kan man ibland lära sig att förklara vissa saker på ett pedagogiskt sätt. Sedan kan man ibland faktiskt tal del av en ny infallsvinkel. Sedan kanske det var väldigt länge sedan du läste OPAR och om du känner att du har börjat glömma en del saker, kan detta vara ett trevligt sätt att motivera dig själv att börja läsa om den igen.

Hur du blir en effektivare debattör

Carl Svanberg5 kommentarer

En del av er gillar säkert att diskutera på Internet och med familj, vänner och bekanta. Därför vill jag dela med mig av ett mycket bra tips för hur man bör föra sådana diskussioner. (Detta tips gav Leonard Peikoff mig i hans kurs Objective Communication.) Idén är att försöka lista ut motståndarens filosofiska premisser och sedan bemöta den mest grundläggande av dessa. Gör man det kan man, ofta utan vidare diskussion, underminera hans övriga idéer och argument.

Rent praktiskt handlar det bara om att ni ställer en massa frågor och sedan låter ni er motståndare leda er in i hans tänkande. Säg att ni diskuterar kapitalism vs socialism. Så du frågar honom: Varför är du för socialism? ”Därför att det är rättvist, gott, moraliskt.” Vad är det moraliska? ”Att leva för andra, att tjäna andra, att offra sig.” Varför ska vi leva för andra? Om han nu säger något i stil med: ”Därför att Gud säger det”, då vet du att du kan göra slut på hans socialism och altruism genom att göra slut på hans Gud.

Sköter du dina kort rätt behöver du inte ens diskutera socialism eller altruism. Nej, du kan och bör koncentrera dig på hans Gud. Ty när Gud är borta kommer resten av systemet att kollapsa. Notera att filosofier har en struktur: politik vilar på etik som vilar på metafysik och epistemologi.

Nu är detta bara ett exempel, men det ger dig ändå en ledtråd till hur man kan handskas med många diskussioner. Här är några fler exempel.

Dödshjälp. Rätt eller fel? ”Det är fel”, konstaterar din granne kallt. Varför? ”Därför att det finns ingen rätt att begå självmord med andras hjälp.” Varför? ”Därför att det är själviskt att begå självmord.” Varför är det ett problem? ”Därför att vi ska leva för andra och för Gud.” Varför? ”För att Gud har sagt det.” Återigen, om vi kommer hit, vet vi vad vi måste göra: underminera Gud. Gör vi det, gör vi slut på den politiska och moraliska poängen på en och samma gång. (Notera här att Gud är en metafysisk idé.)

Abort. Rätt eller fel? ”Helt fel!”, säger din mamma något indignerat. Varför? ”Därför att det är fel att mörda!” Varför är det ”mord” att göra abort? ”Därför att embryot är en människa.” Kommer ni hit, kan diskussionen ta väldigt många vändningar. Men det mest troliga är att ni kommer att diskutera en metafysisk fråga, nämligen: Vad är en människa? När blir ett embryo eller foster till en människa?

Detta är den primära metafysiska frågan, men det är därmed inte sagt den avgörande. För att illustrera detta, ponera att ni här har att göra med en nominalist som säger att vad som är människa är bara en fråga om definitioner och att korrekta definitioner bestäms av gruppen, då vet ni att det är nominalismen som ni kommer att behöva diskutera. Och om ni väljer att diskutera nominalismens meriter, då kan du kanske redan nu förutse att ni kommer att diskutera ett problem som nominalister älskar att föra upp, nämligen det om var man ska dra gränser. Helt plötsligt gick ni från en metafysisk fråga till en epistemologisk fråga.

Bara för att en filosofi tenderar att ha en viss struktur, betyder det inte att man alltid i förväg kan veta hur den ser ut. Här är ytterligare ett exempel som illustrerar den saken.

”Det finns ingen objektiv moral”, säger din kusin vid en släktträff. Varför säger du det? ”Därför att vad som är rätt för dig är inte nödvändigtvis rätt för mig – och vem är jag eller du att bestämma vad som är rätt eller fel?” Så du förnekar att det finns objektiva sanningar som sådana eller bara en objektiv moral? Hur svarar han här? Låt oss anta att hans svar lyder så här: ”Visst det objektiva sanningar! T ex är matematiska eller geometriska eller andra så kallade logiska sanningar, objektiva sanningar. De är, så klart, sanna för alla och de är nödvändigt sanna.”

Om ni kommer så här långt, då vet ni förmodligen att ni har att göra med den analytisk-syntetiska dikotomin. (Och om ni orkar fortsätta diskussionen vet ni att ni också att ni har en mycket lång natt framför er.) Men han kunde likväl ha svarat helt annorlunda. Kanske så här: ”Alltså vad som är sant eller falskt, beror ju på vem du frågar och nu kan jag ju bara tala för mig själv, men personligen tror jag att Karl Marx hade en poäng när han sade: ‘Följ pengarna!'” Hur går man vidare härifrån, får ni själva försöka lista ut.

Alla dessa exempel illustrerar hur filosofiska frågor är närmast oundvikliga. De illustrerar också att alla filosofiska frågor är relaterade till varandra. De illustrerar därmed också att de mest grundläggande, abstrakta filosofiska idéerna är de mest avgörande för hur människor tycker och tänker. Det är därför de filosofiska idéerna som du måste bekämpa om du vill verka för att förändra kulturen till det bättre.

Nu är det förstås ofta mycket lättare sagt än gjort. Men tro mig, om ni lyckas föra över diskussionen till dessa frågor, blir resten av diskussionen ofta mycket enklare.

Tänk på saken. Det är ju trots allt mycket effektivare att ”bara” diskutera Guds påstådda existens, än att behöva gå igenom tusentals anti-kapitalistiska myter. (Myter som dessutom bara blir trovärdiga på grund av den kristna världsbilden.) Ni sparar mycket mer tid på att underminera nominalismen hos någon, istället för att spendera timmar åt att bara reda ut huruvida förekomsten av våldsmonopol under laissez-faire kapitalism är en ”semantisk fråga”. (En diskussion som ändå bara uppstod på grund av nominalisternas attityd till begrepp och definitioner.)

Jag hoppas att ni har nytta av detta tips i era diskussioner. Jag vet att jag har haft det. Lycka till!

PS: Om ni har några egna tips att dela med er av, tar jag mer än gärna emot dem.

Dagens last

Carl Svanberg5 kommentarer

Jag står inte ut i detta väder. Det suger livslusten ur mig. Bland annat därför är det lite dött här just nu. En annan anledning är att jag har varit fullt upptagen de senaste dagarna med att spela in en ny demo. Något jag lär fortsätta med även nästa vecka. Men jag har idéer och texter på gång. Men under rådande omständigheter kommer jag inte att ha tid eller lust att skriva och publicera dem förrän om några dagar.

Två saker vill jag dock uppmärksamma innan nästa ordentliga uppdatering. Det första är att man numera kan lagligt ladda ned och läsa Jerry Kirkpatricks bok In Defense of Advertising: Arguments from Reason, Ethical Egoism, and Laissez-Faire Capitalism. Jag har inte läst hela, men jag gillade det lilla jag läste av den när jag besökte en vän under mitt Stockholmsbesök.

Det andra är att jag idag fick in ännu en insändare i dagens Helsingborg Dagblad. Insändaren handlar om varför staten borde skiljas från skolväsendet helt och hållet. Jag har även skickat in insändaren till DN, SvD och Sydsvenskan. Och nu vet jag inte om den har eller kommer publiceras i några av dessa tidningar, men skulle ni få syn på den får ni gärna höra av er. I HD såg det ut så här:

Det verkar som att om man vill skriva insändare och få dem publicerade, då skulle jag rekommendera er att skriva till er lokala tidning. I HD får jag i princip allt jag skickar in publicerat. Men det har nog bara hänt någon enstaka gång att jag har fått in en insändare i DN och SvD. Det är så klart alltid bättre att få sina insändare publicerade i större tidningar, men det är inget argument för att inte försöka nå den publik man kan nå.

Om någon vill ha tips och råd på hur man skriver insändare, då rekommenderar jag er tills vidare att läsa ”Writing a Convincing Editorial” och ”How to Write an Effective Letter to the Editor” av Robert Tracinski. Och om ni vill ha fler tips, kan ni gärna höra av er till mig.

Behöver kapitalismen kristendom?

Carl Svanberg4 kommentarer

Jonas: ”Jag såg under debatten mellan Dick Erixon och Johan Norberg om Karl Rove nyligen att Erixon hävdade att utbredd tro på kristendomen är en förutsättning för en begränsad statsmakt. Erixon hävdade bland annat att undersökningar skulle visa att ateister i USA skulle vara mer positivt inställda till högre skatter än kristna och menade vidare att anledningen till att Sverige har så höga skatter är att Sverige har så hög andel ateister och agnostiker”.

Detta är ett perfekt exempel på varför korrelation inte ger oss någon kausalitet. Dvs samband är inte detsamma som orsak och verkan. Det är också ett av många exempel på Dick Erixons otroligt ytliga tänkande.

Det finns egentligen hur mycket som helst som man skulle kunna säga om detta, så jag tänker här begränsa mig till några exempel som jag tror räcker för att visa hur mycket Erixon är ute och cyklar. Man kan enkelt börja med att konstatera att det faktiskt finns inga teoretiska eller empiriska grunder för Erixons resonemang. Kristendom som religion är på varje väsentlig punkt fundamentalt oförenligt med kapitalism och frihet.

Det kristna motståndet till kapitalismen börjar redan i deras världsbild. Människan är enligt kristendom en låg, syndig, irrationell, rutten, självisk varelse. (Se t ex vad Augustine, den absolut mest inflytelserika kristna filosofen, hade att säga.) Förtjänar en sådan varelse frihet? Nej, säger de kristna. Följaktligen förespråkar eller också försvarar de konservativa republikanerna i USA en massa anti-kapitalistiska lagar. Och när de inte gör det, men hör från de ”liberala” demokraterna kritik mot kapitalismen som bygger på just denna kristna människosyn – nämligen att människor är irrationella, själviska, giriga, etc – då vet de inte vad de ska svara annat än att kapitalismen kanske är omoralisk, men den ”fungerar” i alla fall. Hur debatter av detta slag slutar, vet vi också av historien – och det är inte med en mindre stat.

Det var de konservativa som införde antitrustlagarna i slutet av 1800-talet. Det var republikanen Herbert Hoover som lade grunden för Franklin D Roosevelts ”New Deal”-politik. Och George W Bush har, som den troende kristen han är, infört en av de mest anti-kapitalistiska lagarna någonsin: Sarbanes-Oxley lagen. Samma Bush har faktiskt expanderat statens storlek genom att en av de enskilt största satsningarna på offentlig sjukvård. (Se här, här och här.)

Den kristna moralen är i sin essens inget annat än altruism. Altruism är från början till slut helt oförenligt med kapitalism därför att altruism är idén att du osjälviskt ska offra dig för andras skull. Det är därför som de konservativas försök att försvara kapitalismen på altruistiska grunder är så hopplösa. Det har aldrig fungerat. De förlorar alltid den moraliska debatten mot mer konsekventa altruister. Jesus position till girighet, själviskhet, profiter, pengar och världslig lycka som sådan var mycket klar. Jesus lärjungar levde mycket riktigt i ett socialistiskt kollektiv. Detta socialistiska sätt att leva är det kristna idealet.

De kristna konservativa som förespråkar kapitalism är inkonsekventa filosofiskt sett. De kristna konservativa som förespråkar socialism är däremot konsekventa. Ta förre detta presidentkandidaten Mike Huckabee som är mer konsekvent än många andra religiösa republikaner: han förespråkade höjda skatter för att finansiera satsningar på en större välfärdsstat. Och visst försökte puritanerna skapa en kristen socialistisk teokrati i 1600-talets Amerika. (Sedan har vi många kristna tänkare under 1500- och 1600-talet, som har formulerat kristna socialistiska utopier. Se Thomas More eller Tomaso Campanella.)

Sedan måste sådana som Erixon försöka förklara hur det kommer sig att när kristendom hade som allra störst inflytande, nämligen under den mörka Medeltiden som varade i ca 1000 år, då präglades knappast Europa av kapitalism. Nej, det var först när kristendomens inflytande över kulturen började tyna bort under Renässansen och Upplysningen som Europa började ta små stapplande steg mot mer frihet och kapitalism. Filosofiskt sett lades grunden för kapitalismen hos framför allt Aristoteles (som gav oss grunden för en korrekt metafysik och epistemologi) och John Locke (som gav oss grunden för en korrekt politik), inte Jesus eller hans lärjungar. USA grundades först och främst på dessa idéer, inte på kristendom. (Se t ex här och här.)

Faktum är att de flesta av USA:s grundare var deister. De trodde att det fanns en Gud som skapade världen, satte igång alla naturlagar, och lämnade sedan oss alla till vårt öde. Böner fungerar därför inte. Gud bryr sig inte och lyssnar inte. Vill vi få någonting gjort måste vi göra det själva. De ansåg, som de Upplysningstänkare de var, att förnuftet var vår enda källa till kunskap och skulle vi få makt över naturen måste vi också förstå oss på den med hjälp av förnuftet. Och de ansåg, i motsats till Bibeln, att livet på jorden var gott och viktigt. Att vi skulle sträva efter vår världsliga lycka. Att vi skulle samla skatter på jorden. Etc. De ansåg att individen hade en rätt att sträva efter lycka. De ansåg inte att människan var en genomrutten varelse, utan en varelse med potential till stor godhet, tack vare hennes förnuftsförmåga.

USA:s grundare ansåg emellertid att den kristna etiken var väsentligen riktig och tyvärr såg detta till att underminera det amerikanska experimentet från början. En filosofisk delförklaring till att USA har haft den utveckling som det har haft är just på grund av kristendomen. Det är bland annat kristendom som har gjort att USA gick från nästan fullständig lassez-faire till dagens stora och ständigt växande välfärdsstat.

Hur förklarar man att välfärdsstaten är mycket större i mindre religiösa länder som Sverige? Mitt svar är faktiskt att marxismen, som låg bakom den socialdemokratiska rörelsen över hela Västeuropa sedan slutet av 1800-talet och framåt, var i sin essens inget annat än en sekulariserad version av Bergspredikan. Den marxistiska sloganen ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov”, kommer faktiskt direkt från Bibeln.

Notera förresten hur många marxister försöker bortförklara socialismen totala misslyckande med att människan inte är god nog för kommunismen. Marxismen säger att människan blev självisk och ond på grund av kapitalismen; kristendom säger att människan blev självisk och ond på grund av syndafallet. I vilket fall som helst är vi båda syndare som inte är välkomna i (det kommunistiska) paradiset förrän vi har genomgått en förändring. Marxisterna föreslog att förändringen skulle ske genom en revolution; de kristna föreslog att den skulle ske genom Guds nåd.

Sedan måste man komma ihåg att idéerna som gjorde att marxismen och socialdemokratin skulle bli gångbara i Europa fanns redan i kulturen. Då som nu var nämligen Europa mycket mer emottaglig för kollektivistiska idéer jämfört med Amerika. Kulturen var redo för det eftersom tidigare filosofer som under 1700- och 1800-talet hade större inflytande över Europa än USA, redan hade berett vägen. (För detaljer här hänvisar jag till boken The Ominous Parallels av Leonard Peikoff.) USA hade i motsats till Europa redan från början en implicit filosofi som var mycket mer rationell, individualistisk, livsbejakande och världslig än den i Europa. Det var till denna implicita filosofi (”Sense of Life”) som länge gjorde Amerikanerna mindre emottagliga för socialistiska och kollektivistiska idéer.

I kampen mellan en i grunden sund implicit filosofi och en i grunden osund explicit filosofi, kommer med tiden det senare att vinna. Den amerikanska allmänheten hade ingen sund explicit filosofi, bara en sund implicit filosofi. De intellektuella i USA fick, i slutet av 1800-talet, sin främsta inspiration från Europa (t ex Kant, Hegel, Marx) och blev följaktligen anhängare av explicit anti-amerikanska och anti-kapitalistiska idéer. Det är därför friheten i USA började tyna bort. Och bland de explicita idéerna som många amerikaner, då som nu, vände sig till har vi just kristendomen. Och de hade därför ingen chans.

Jag är fullt medveten om att jag har förenklat en hel del här. Jag har medvetet utelämnat detaljer, men inga viktiga eller relevanta detaljer. Om jag emellertid har utelämnat så mycket detaljer att du finner mitt svar lite väl för kompakt får du helt enkelt återkomma med följdfrågor.

Dagens last

Carl Svanberg3 kommentarer

Ny Forbes-artikel av Yaron Brook, ”The Government Did It”:

The financial peril of Fannie Mae and Freddie Mac–the government-sponsored, government-regulated mortgage giants regarded as instrumental in solving the nation’s mortgage market problems–has one benefit. It should help expose the lie that today’s financial problems are the result of an insufficiently regulated market.

Läs den, kommentera den och sprid kännedom om den.

Henrik Unné fick en bra insändare på samma tema publicerad i SvD:

Bibbi Andersson skriver den 18 juli att – ”De giriga kreditinstituten, som orsakat krisen, går fria, som vanligt! Visst är väl kapitalismen magnifik.”.
 
Sanningen är dock att det är socialismen, inte kapitalismen, som har orsakat den ekonomiska krisen. Världens riksbanker är _statliga_, inte privata och oreglerade, som de borde vara. Samtliga länder i världen har idag ett socialistiskt penningväsende, där staten prackar på medborgarna papperspengar.
 
Med hjälp av de socialistiska papperspengarna har världens politiker och riksbankschefer kunnat hålla räntorna nere på en konstlat låg nivå i många år. De låga räntorna har lurat världens låntagare och bankirer till att ta, respektive bevilja, hutlöst stora lån. Nu har lånen blivit så stora att åtskilliga gäldenärer inte har råd att betala sina skulder. Nu drabbas världens medborgare av inflation, arbetslöshet, sjunkande levnadsstandard osv.
 
Visst är väl socialismen magnifik?

Bra jobbat Unné.

Ny/gammal artikel, ”Vad ska vi med begrepp till?” av Per-Olof Samuelsson:

Ayn Rand (född i St. Petersburg 1905, död i New York 1982) är mest känd för sina romaner, framför allt The Fountainhead (Urkällan) och Atlas Shrugged (Och världen skälvde). Eftersom hennes romaner är ”filosofiska thrillers” var hon tvungen att formulera sin egen filosofi för att kunna skriva dem; och medan hon formulerade denna filosofi (som hon själv kallade ”objektivism”) identifierade hon åtskilliga filosofiska grundprinciper som, om de blev allmänt kända, skulle kunna revolutionera filosofin.

Hennes mest grundläggande filosofiska upptäckt är hennes begreppsteori – hennes svar på den fråga som i filosofihistorien går under namnet ”universalieproblemet”. Problemet är i all korthet: Vad är förhållandet mellan verkligheten och våra abstraktioner? Vad är det våra ord och våra begrepp står för?

Läs hela!

En kort rapport från Tullakrok-festivalen i Ängelholm:

Ja, detta var rätt roligt. ;-)