En lika vanlig som förödande kritik mot anarko”kapitalismen” går ut på att om var och en fick köpa lite rättvisa på en ”fri marknad för (försvars)våld”, då skulle jag naturligtvis efterfråga den rättvisa, lagar och domare som skulle fria mig.
Detta skulle naturligtvis få förödande konsekvenser. Exakt hur förödande vågar jag inte ens föreställa mig. Men här är ett exempel som ger en klar antydan. New York Times rapporterar:
Judge Denver D. Dillard was trying to decide whether a slow-witted Iowa man accused of acting as a drug mule was competent to stand trial. But the conclusions of the two psychologists who gave expert testimony in the case, Judge Dillard said, were “polar opposites.”
One expert, who had been testifying for defendants for 20 years, said the accused, Timothy M. Wilkins, was mentally retarded, had a verbal I.Q. of 58 and did not understand the proceedings.
The prosecution expert, who had testified for the state more than 200 times, said that Mr. Wilkins’s verbal I.Q. was 88, far above the usual cutoffs for mental retardation, and that he was competent to stand trial.
Judge Dillard, of the Johnson County District Court in Iowa City, did what American judges and juries often do after hearing from dueling experts: he threw up his hands. The two experts were biased in favor of the parties who employed them, the judge said, and they had given predictable testimony.
“The two sides have canceled each other out,” the judge wrote in 2005, refusing either expert’s conclusion and complaining that “no funding mechanism” existed for him to appoint an expert.
In most of the rest of the world, expert witnesses are selected by judges and are meant to be neutral and independent. Many foreign lawyers have long questioned the American practice of allowing the parties to present testimony from experts they have chosen and paid.
Lite längre fram:
Both sides in Mr. Wilkins’s case said the American approach to expert testimony was problematic.
“One’s biased for the defense,” said Rockne O. Cole, Mr. Wilkins’s lawyer. “The other’s biased for the state. I think it’s who’s signing their paycheck.”
Anne M. Lahey, an assistant prosecutor in Johnson County, Iowa, largely agreed. “They’re usually offsetting as far as their opinions are concerned,” she said of expert testimony.
Än lite längre fram:
American lawyers often interview many potential expert witnesses in search of ones who will bolster their case and then work closely with them in framing their testimony to be accessible and helpful. At a minimum, the process results in carefully tailored testimony. Some critics say it can also produce bias and ethical compromises.
“To put it bluntly, in many professions, service as an expert witness is not considered honest work,” Samuel R. Gross, a law professor at the University of Michigan, wrote in the Wisconsin Law Review. “The contempt of lawyers and judges for experts is famous. They regularly describe expert witnesses as prostitutes.”
Melvin Belli, the famed trial lawyer, endorsed this view. “If I got myself an impartial witness,” he once said, “I’d think I was wasting my money.”
Hur mycket värre skulle det inte vara, om var och en kunde ”köpa” sig fria från sina brott, genom att helt enkelt bara anlita sina egna domare också? Vem skulle vinna på det och vem skulle förlora på det? Det är inte särskilt svårt att lista ut. Ändå är det precis den här sortens ”rättvisa” som vi kan förvänta oss under anarko”kapitalism”.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Lösningen på problemet i exemplet är enkel. Båda sidor väljer sina experter, men de får inte veta vilken sida de ska representera förrän de genomfört respektive undersökning och skrivit rapport. Risken finns förstås att de helgarderar genom att utge sig för att inte veta eller argumentera sig in i någon gråzon osv. Fast då tappar de samtidigt sin auktoritet.
McVicar: Du har rätt. Det är egentligen inte svårt att lösa detta problem. Men det är inte vad vi diskuterar här.
Nej, jag vet. Samtidigt visar det att en stat (NVS) kan lösa den typen av problem. AK kan inte ens eftersträva neutralitet, utan allt landar i konflikt, åtföljt av mer konflikt tills någon sida ger sig eller är utrotad.
McVicar: Sant.
Nu går ju faktiskt anarkokapitalismen ut på att ingen ska påtvinga sitt domslut på någon annan (som staten gör), utan att man genom fredliga påtryckningar (såsom bojkotter) ska få folk att frivilligt organisera sig på ett sätt att alla straff gås med på frivilligt.
Exempelvis kan jag och den jag bråkar med gemensamt gå till en medlare där båda går med på att följa medlarens beslut. Om, när domen faller, den förlorande parten vägrar följa beslutet har den ju i förväg gått med på att faktiskt följa beslutet, och begår ett avtalsbrott som den vinnande parten kan försvara sig mot.
Anarkokapitalismen handlar inte om att statens funktion som ”vedergällare” ska ut på marknaden, utan om att funktionen helt ska bort.
Och när det gäller NV-staten… Nu är jag ju inte den som tror på objektiva rättigheter eller annat abstrakt hittepå, men ”nattväktarstaten som objektiv rättighetsbeskyddare”-argumentet fallerar ganska fort när man börjar tänka på rätt och fel i ett scenario där någon av staten blivit oskyldigt dömd.
BinaryT:
Anarkokapitalismen är hittepå.
1. Vi ser ju alla hur effektiv bojkotten av Al Quaida är.
2. Det blir ju bara ett nytt tvistemål om man vägrar följa ett beslut, det hela blir värdelös cirkel. Och varför skulle den som gjort något mot en annan och ”tjänat” på det vilja infinna sig vid något tvistemål? Ville han att vinsten skulle gå tillbaka hade han lika gärna kunnat strunta i att utföra sin handling.
3. Misstag som att någon blir oskyldigt dömd är en marginell företeelse men dock så allvarlig när det väl sker. Däremot finns det inga alternativ, jfr p. 1-2.
Man kan ju, retoriskt, fråga sig vem som gagnas av att våldet ”säljs ut” på ”marknaden”. Om jag vore en brottsling så skulle jag nog tycka om att det inte fanns någon stat att hindra mig. Men å andra sidan betyder det inte att jag får hålla på och mörda folk bäst jag vill, så länge jag inte slutar med det helt frivilligt. Det är förvisso en groteskt ondskefull position, men det är inte anarkism. Under anarkism finns heller ingen som kan hindra mig från att bli mördad av andra, såsom jag (i scenariot) mördar själv. Och så tar strax hämndspiralerna fart, och inbördeskriget står för dörren. (Svanberg har gett ett flertal reella exempel på anarkier. Vill man ha ett aktuellt fiktivt exempel så kan man se ”The Dark Knight” på bio.)
I och för sig har ”BinaryT” redan förklarat för mig att socialismen inte är liberalismens motpol, att kapitalism är dumt, och att mord kan vara värdefullt. Så att han intar en position som ersätter kapitalismen (den fria marknaden) med våld och ibland till och med mord – det ter sig väl föga konstigt.
Eftersom en del människor inte förstår varför de inte är välkomna på min blogg, tänker jag vara extra tydlig denna gång. BinaryT, du är _inte_ välkommen att kommentera på min blogg längre. Jag drar, som vanligt, gränsen vid sådant som allomfattande irrationalitet. Jag tänker inte sanktionera sådana subjektivister som BinaryT. Vill du, BinaryT, explicit försvara _mord_, och andra former av irrationell subjektivism, då får du göra det någon annanstans. Men inte här. Var vänlig och respektera detta. (Annars kommer jag bara radera allt du säger i alla fall.) Adjö.
Nåja, det är i alla fall praktiskt när anarkisterna själva talar väl om socialismen och illa om kapitalismen. Då behöver man ju inte gå och tro att de skulle vara något som tangerar ett liberalt förhållningssätt. Kanske skall man se deras anarkism som ett symptom på en mer grundläggande krämpa: subjektivismen. Den subjektivism som får dem att tala väl om mördande, samtidigt som de talar väl om anarki och socialism. (Många anarkister talar förstås också väl om kapitalismen, men de hyllar den endast till namnet – gillade de kapitalism så skulle de ju inte vara anarkister, utan minarkister.)
Ah, hans inlägg raderades. Gott. På min blogg är han bannad sedan länge.
Sundholm: Lite off-topic. Jag gillar inte ordet ”minarkism”, för det antyder i sig själv att förespråkarna av laissez-faire kapitalism är inkonsekventa förespråkare av frihet. Man antyder att staten är ett nödvändigt ont, men att den för frihetens skull bör vara så liten som möjligt.
Sanningen är att om vi vill ha frihet, är staten – den begränsade nattväktarstaten – ett nödvändigt gott. Inte ett nödvändigt ont. Säger man dock att den ”lilla staten” är ett nödvändigt ont, ger man anarkisterna rätt i en del av deras kritik. Detta helt i onödan.
Begreppet ”minarkism” är en ”package-deal”. Man slår ihop två saker, nämligen frihet med statens _storlek_, som inte nödvändigtvis har med varandra att göra och slutar upp med ett begrepp definierat i termer av oväsentligheter. Begreppet sägs stå för: ”förespråkare av en minimumstat”. Som om statens storlek är avgörande för hur fria vi är. Detta implicerar dock att om staten inte existerar alls, då är vi helt fria.
Minarkism fungerar därför som ett anti-begrepp. Ayn Rand förklarar:
Genom att stöda anarkisternas ologiska tänkande, falska premisser, och ogiltiga begrepp, ser man indirekt till att underminera försvaret för kapitalismen.
För att se att statens storlek har inte nödvändigtvis med graden av frihet att göra, kan vi tänka på en sådan sak som att hur stor staten är beror på sådana saker som vårt behov av ett stort försvar. Hur stort vårt behov av försvaret är, beror på hur saker och ting ser ut i vår omvärld.
Israel är ett perfekt exempel. Även om Israel bara skulle vara en ren nattväktarstat skulle den nattväktarstaten förmodligen vara mycket större än den i Sverige. Men det skulle inte på något sätt göra Israel mindre fritt. Tvärtom skulle deras frihet och existens troligtvis ha varit obefintlig om det inte vore för deras betydligt större militärbudget.
Carl: Det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare, och naturligtvis har du helt rätt här. Tackar!
Sundholm: Var så god.
Jag har alltid tyckt att minarkism är ett fånigt och misstänksamt ord. Nu vet jag varför :-)