Ärliga och rationella människor vet bättre. De klandrar inte Israel och de tror inte på den propaganda och de förvrängningar som vänstern sprider i medierna mot Israel. De är också, precis som jag, fullständigt ÄCKLADE av reaktionen från politiska ledare över hela världen, som alla mer eller mindre skyller på Israel och fördömer dem för att de försvarar sig själva, för att de utövar sin rätt till liv. Det är OMORALISKT. Det är VIDRIGT.

Ett citat:

Greenpeace has never based its campaigns solely on science. Cartesian science strips everything down to cold logic: there is no room for ethics or emotion. We believe, in contrast, that there is a moral basis for our defence of the natural world.

Vem skrev det? Stephen Tindale, Greenpeace UK:s förre detta ledare.

Vad betyder det? Moral inte har något med logik eller vetenskap att göra, utan är baserat på känslor. Således är de gröna sig berättigade att tro på vad som helst så länge det svarar mot deras ”moraliska övertygelser”, dvs deras känslor, och som främjar deras sak.

Vad vi har här är en ledande företrädare för miljörörelsen som explicit erkänner att hans och många andras engagemang för miljön bygger på rationaliseringar. Detta är verkligen inget man ser varje dag.

Om bara fler ledande miljöaktivister kunde vara lika öppenhjärtiga av sig, då hade förmodligen många fler kunnat se igenom deras ständiga hänvisningar till pseudovetenskap.

Boston Globe om den misslyckade terrorattacken på Time Square i New York:

[T]he “lone wolf’’ theory does not make a terrorist attack any less terrifying than one connected to an official pack of wolves — especially if the lone wolf is inspired by the same pack mentality.

Whether or not Shahzad was connected to a militant jihadist Pakistani network, “he is not a lone wolf,’’ argues M. Zuhdi Jasser, president and founder of American Islamic Forum for Democracy, a group that promotes the separation of religion and state. “The ideas that drove him to act did not hatch in his own mind. We ignore to our own detriment the common ideology, the common malignant virus of the slippery slope of political Islam that takes over these Muslims. When are we going to wake up as a nation?’’

Kunde inte sagt det bättre själv.

Theodore Dalrymple om grekernas irrationella reaktion inför krisen:

The Greek demonstrators did not understand, or did not want to understand, that if there were justice in the world, many people, including themselves, would be worse rather than better off, and that a reduction in their salaries and perquisites was not only economically necessary but just.

Wall Street Journal recenserar Robert Bryces bok Power Hungry som ger perspektiv på vårt enorma behov av fossila bränslen:

It might be better, and much more realistic, says Robert Bryce in ”Power Hungry,” to imagine our journey toward a ”green” energy Arcadia in units of Saudi Arabia. ”Over the past few years,” he writes, ”we have repeatedly been told that we should quit using hydrocarbons. Fine. Global daily hydrocarbon use is about 200 million barrels of oil equivalent, or about 23.5 Saudi Arabias per day. Thus, if the world’s policy makers really want to quit using carbon-based fuels, then we will need to find the energy equivalent of 23.5 Saudi Arabias every day, and all of that energy must be carbon free.”

Jag har mer än 100 kommentarer som inte har blivit publicerade. De lär aldrig publiceras. Jag har sparat dem eftersom jag vill kunna bevisa för andra, som undrar, varför jag har goda skäl för att inte publicera dem. För ett tag sedan fick jag en sådan typisk värdelös skräpkommentar. Denna tänker jag dock publicera, men mest för att den är så underhållande. Och om ni tycker att detta inlägg är fantastiskt dåligt, osammanhängande, ologiskt, osv. Då ska ni veta att det är bara ett av över 100. Och det finns andra som är mycket värre. Läs och skratta:

Jag läser era inlägg och slås av att debatten liknar den mellan Richard Dawkins och Wendy Wright (som ni kan se på youtube).
Debatten ”evolution kontra kreationism” präglas av samma ställningstagande. Många tror att evolutionister tror på sin teori på samma sätt som kreationister tror på sin teori, och visst är det så! Båda parterna TROR på en viss teori. Tro kan därav inte beteckna det som skiljer dem åt (i motsats till vad många evolutionister skulle säga). Det som skiljer dem åt är tyckandet. Kreationister lägger gärna in ett tyckande i debatten, då deras argument inte räcker till. Jag, som evolutionist, är helt likgiltig inför jordens uppkomst: om en gud styrde jorden så skulle det inte bekomma mig över huvud taget. Jag tror på det som jag anser mig veta mest om. Kreationister däremot åberopar nazisterna för att övertyga åskådare om att ”darwinism” leder till ”oönskade konsekvenser”, och att kreationism därför är bättre. De inser inte att oavsett vad åskådarna tycker finns där ingen Gud. De tror att kreationismen kan stödjas av att den är mer önskvärd. DETSAMMA GÄLLER VÄRDEOBJEKTIVISM KONTRA VÄRDERELATIVISM. Din avhandling, Per-Olof, använder sig skojigt nog av samma argument som kreationisten Wendy Wright. Du kommer inte med några argument, bara lockande smakpåståenden, och en massa lösa konstateranden om moralens beskaffenhet. Du liknar moralen vid gastronomi, och låter liknelsen i sig vara ditt starkaste argument. Återigen: Det spelar ingen roll om värderelativism är ond.
Och du, Carl Svanberg, verkar också ha inspirerats av Wendy Wright och kreationisterna. Wendy Wright förnekar konsekvent evolutionens bevismaterial, och säger att hon inte förstår det material som Dawkins presenterar. Ditt starkaste argument är att du inte förstår mina inlägg. Du förnekar dem konsekvent. Jag har sagt samma sak till gymnasister – de förstår mig.
För att spinna vidare på Svanbergs tråd kan jag säga att det är skrämmande att dagens värdeobjektivister har blivit de nya religiösa. Argumentation tycks vara överflödig – kolla bara i vår bibel: Ayn Rands objektivism.
Och denna liknelse använder jag inte som ett argument för subjektivismen. Jag vill bara påpeka att ni tar till antifilosofiska argument. Det argument som Per-Olof tar tillbaka i slutet är ett mycket gott argument, då det ”kanske” som Svanberg påpekar i sitt föregående inlägg inte alls återfinns i originalinlägget. I originalinlägget angriper Svanberg subjektivismen, med oerhört religiösa metoder. Så gör sektförespråkare, inte filosofer.

Klockren beskrivning, inte sant? Alla som har träffat mig och någonsin fört en diskussion med mig, eller läst vad jag skriver på bloggen, eller i kommentarerna, kan naturligtvis skriva under på denna beskrivning.

Vem ligger bakom detta? En anonym fegis, så klart.

Der Spiegel har en fantastiskt bra artikel, ”Climate Catastrophe: A Superstorm for Global Warming Research”, om klimatvetenskapens tillstånd. Den går igenom Climategate, den går igenom IPCC:s slarviga och usla vetenskap, ”Hockeyklubban”, opålitliga datorsimuleringar, etc.

Man presenterar förstås den konventionella synen på saker och ting, men samtidigt ställer man hela tiden en massa kritiska frågor längs vägen. Således låter man också, för ovanlighetens skull, seriösa och vetenskapliga kritiker få komma till tals och lägga fram sina argument. Detta utan att bli avfärdade som verktyg för ”oljelobbyn”.

Detta är en av de absolut bästa artiklarna jag har läst i ämnet. Marco Evers, Olaf Stampf och Gerald Traufetter har gjort ett förträffligt arbete. Detta är vad riktig journalistik handlar om; en objektiv, essentialiserad redogörelse av ämnet.

En av de bästa sakerna är att den visar hur politiseringen av vetenskapen har gått till. Och hur den har förstört vetenskapen. Den citerar vetenskapsmän som själva erkänner att de politiserade den och hur de själva, som en följd, har vunnit prestige och inflytande.

Ta t ex allt pladder från våra politiker om det så kallade ”2 graders målet”. Det visar sig att denna siffra är mer eller mindre helt tagen ur luften. Man valde den framför allt för att politikerna ville ha en enkel siffra att arbeta med i deras retorik. Jag citerar:

Rarely has a scientific idea had such a strong impact on world politics. Most countries have now recognized the two-degree target. If the two-degree limit were exceeded, German Environment Minister Norbert Röttgen announced ahead of the failed Copenhagen summit, ”life on our planet, as we know it today, would no longer be possible.”

But this is scientific nonsense. ”Two degrees is not a magical limit — it’s clearly a political goal,” says Hans Joachim Schellnhuber, director of the Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK). ”The world will not come to an end right away in the event of stronger warming, nor are we definitely saved if warming is not as significant. The reality, of course, is much more complicated.”

Schellnhuber ought to know. He is the father of the two-degree target.

”Yes, I plead guilty,” he says, smiling. The idea didn’t hurt his career. In fact, it made him Germany’s most influential climatologist. Schellnhuber, a theoretical physicist, became Chancellor Angela Merkel’s chief scientific adviser — a position any researcher would envy.

Detta är bara en början på ett längre resonemang om varför denna siffra är omotiverad. Och detta är bara ett exempel på alla saker man går igenom.

Så gör er själva en tjänst och läs denna artikel. Och sprid den till alla ni känner.

Häromdagen såg jag en intressant dokumentärfilm som heter The Man Who Faked His Life. Den handlar om Jean-Claude Romand. Jean-Claude Romand levde ett patetiskt och miserabelt dubbelliv i 18 år. Det slutade med att han mördade hela sin familj. Och allt började med en lögn.

CNN berättar om Romands liv:

Picture this nightmare: a single decision you make while still in college ruins your life twenty years later. For Romand, according to Carrère, that came when he skipped out on his first-year finals for medical school in Lyon. But instead of taking the exam later, or taking his first year over again, he made what seemed to be the easy choice. He denied the failure, telling everyone that he’d passed — and he continued to claim he was in medical school.

Detta ledde sedan till den ena lögnen efter den andra: ”[T]he Romand story is real. He’s a character who’s so attached to a certain identity that he tells any lie to keep that identity alive. It starts with a single drop of fabrication and turns into a raging flood of fiction.”

Jag rekommenderar er att läsa hela artikeln.

Romand är ett hemskt exempel på hur oärlighet är ett hopplöst krig mot verkligheten, ett krig som ingen kan vinna. Men han är långt ifrån det enda exemplet. Det finns hur många exempel som helst. En del är bara mer fantastiska än andra.

Hört talas om Stephen Glass? Stephen Glass var en journalist för tidningen The New Republic som började sockra sina artiklar med påhittade citat, källor och till slut även händelser och hela intervjuer. En lögn tvingade honom att komma på en annan, som tvingade komma på en tredje. Men det slutade som det måste; med bara en segrare: verkligheten. Glass avslöjades, fick sparken och hans rykte är numera förstört för all framtid.

Låt mig kort återknyta till Romand. Romand lär ha sagt att trots att han idag sitter i fängelse, och är hatad och föraktad av hela samhället som en mördare, så har han aldrig känt sig friare än vad han gör idag. För denna börda är mycket lättare att bära än den han tvingades bära under de 18 år han levde sitt liv fullt av lögner. Det säger inte lite.

Romand var inte lycklig. Sådana som honom varken är eller kan bli lyckliga. Rationell själviskhet kräver ärlighet. Så nästa gång du behöver konkretisera denna poäng, tänk då på sådana som Jean-Claude Romand, Stephen Glass – och Bernie Madoff.

Din fråga är vag. Men jag ska ändå försöka svara på den genom att kommentera Rawls generella argument och sedan får du själv avgöra om något jag säger är relevant för din fråga.

Okunnighetens slöja är en del av Rawls argument för socialliberalism. Så för att förstå Rawls argument måste vi förstå vad hans målsättning är. Vad är det han vill göra? Jo, han vill argumentera för en förening av frihet och jämlikhet. Han noterar att samhället inte är helt rättvist. En del har det bra, andra har det dåligt. De som har det dåligt önskar att de kunde ha del av andras välstånd, men de som har det bra vill inte dela med sig. Kvinnor är diskriminerade på arbetsmarknaden och önskar att de kunde hamna i samma position som många ledande män, men dessa ledande män vill så klart inte lämna ifrån sig sina ledande positioner. Och så vidare.

För att få ett rättvist samhälle måste vi etablera principerna för rättvisa, men vilka är de? En sak är säker, säger Rawls, och det är att vi kommer aldrig att komma fram till några principer som vi alla kan gå med på, så länge vi inte kan tänka bortom vår egen position. De som är fattiga och avundsjuka vill ta andras pengar. De som har pengarna vill inte gärna ge bort dem. En del har bra kort, andra har dåliga kort. De med bra kort vill syna de med dåliga kort, men de med dåliga kort vill inte lägga sig. Osv. Så länge vi inte kan tänka bortom vår egen position, kommer vi aldrig att komma fram till något som alla är överens om.

Så vad göra? Jo, vi ska göra ett tankeexperiment, säger Rawls som går ut på att vi placerar oss i någonting som han kallar för ursprungspositionen. Här ska vi bestämma principerna för rättvisa. Men vad är omständigheterna? I denna ursprungsposition befinner vi oss bakom okunnighetens slöja. Vi vet inget om oss själva: vi vet närmare bestämt inte vilka ”kort vi kommer att få”. Vi vet inte om vi är män eller kvinnor, svarta eller vita, tjocka eller smala, efterblivna eller genier, osv. Vi vet inte heller vilken religion vi kommer att ha. Vi vet bara att vi alla delar ungefär samma begär efter en massa goda saker som pengar och möjligheter.

Nu säger Rawls att om vi är rationella då kommer vi i denna situation att välja att anamma två principer för rättvisa: frihetsprincipen och jämlikhetsprincipen.

Frihetsprincipen säger att vi ska maximera de politiska friheterna för alla: rösträtt, religionsfrihet, yttrandefrihet, osv. Varför? Därför att vi inte vet om det ligger i vårt intresse att förtrycka den religiösa minoriteten av muslimer, om vi inte vet om vi själva är muslimer eller en del av den kristna majoriteten.

Jämlikhetsprincipen består av två delar: idén om lika möjligheter, dvs alla ska, om de har samma betyg, ha samma möjligheter att bli president, få en utbildning, osv oavsett ekonomiska omständigheter. Varför vill vi anamma denna princip? Eftersom vi vet inte om vi kommer att vara genier som kanske har otur och föds i en fattig familj, då kommer vi tycka att det är rättvist om vi fortfarande kan gå i samma bra skolor som de rika.

Slutligen har vi differensprincipen som är den mest ökända här och som säger, i korthet, att ojämlikhet endast ska tolereras så länge det gagnar de sämst ställda. Varför skulle vi anamma denna princip? I korthet eftersom vi inte vet om vi föds som gravt mentalt efterblivna eller extremt handikappade.

Vad är problemet här? Det finns tusentals saker vi kan säga om detta, inklusive hela tankeexperimentet. Jag tänker dock koncentrera mig på den moraliska faktorn. Det är helt uppenbart att Rawls argumentation inte leder till frihet, dvs till laissez-faire kapitalism. Mycket riktigt är detta någonting som han uttryckligen förkastar. Han slutar upp som en helt vanlig socialliberal tänkare: omfördelningspolitik, gratis utbildning, gratis sjukvård, osv. Och vi vet ju varför detta är fel eftersom det leder till och förutsätter slaveri.

Socialliberaler säger att de är för frihet. Men de säger att friheten är inget värd om vi inte har de ekonomiska möjligheterna för att utöva den. Eller som socialisterna brukar säga: ”en hungrig människa saknar frihet”. Allt prat om frihet är bara formellt pladder, säger socialliberaler, om du inte har pengar. Så äkta frihet, påstår socialliberalerna, kräver därför en massa så kallade ”positiva” rättigheter såsom rätten till sjukvård, rätten till skola, rätten till ett jobb, rätten till en bostad, osv.

Idén om positiva rättigheter är oförenligt med idén om negativ frihet och idén om individen som ett moraliskt självändamål. Alla positiva rättigheter kräver nämligen att man hel- eller deltidsförslavar andar människor för att tillfredsställa dem. Om sjukvård är en rättighet då betyder antingen att vi måste förslava läkaren, tvinga honom att vårda folk, för om han avstår att göra det, då kränker han ju andras rättigheter. Eller också måste vi tvinga folk att betala dina sjukhusräkningar. Detta är den populärare lösningen, men det betyder ju att vi deltidsförslavar folk för att betala dina sjukhusräkningar. Så enligt detta resonemang kräver ”friheten” att man förslavar folk och idén att vi har rätt att göra det, bygger ju på idén att du inte har någon rätt att leva för din egen skull, utan endast som ett medel för andras ändamål. Detta är ett säkert recept för slaveri.

Men detta är inte det värsta här. Nej, det värsta med Rawls argumentation är att den är extremt kollektivistiskt och den är extremt fientlig till allt vad rättvisa heter. Den går ut på att det är rätt att inte bara förslava folk, utan att man ska förslava de mest intelligenta, de mest ambitiösa, de mest framgångsrika, till förmån för de sämsta, de minst intelligenta, minst ambitiösa, minst framgångsrika, osv. Rawls säger att de smarta bara har rätt att använda sin hjärna, sin intelligens, för sin egen vinnings skull, så länge de sämst ställda vinner på det. De smarta har alltså ingen rätt till frukterna av sitt eget arbete. De måste ursäkta och berättiga sitt användande av sin intelligens, genom att slava för de sämst ställda.

En premiss bakom Rawls resonemang är att vi inte har rätt till vår egen intelligens. Din hjärna är en social tillgång som alla bör få ta del av. Hur kan Rawls försvara detta? Och hur kan han göra det i friheten och rättvisans namn? Svaret är, otroligt men sant, att Rawls resonerar så här: ingen väljer sina föräldrar och ingen väljer sin hjärna; ingen arbetar för att förtjäna sina förutsättningar, därför har vi ingen exklusiv rätt till dem och därför har du ingen rätt att göra anspråk på det som du har åstadkommit med hjälp av din intelligens.

Hur bemöter vi detta bisarra resonemang? Vi bemöter det genom att påpeka att vi inte upptäcker huruvida folk förtjänar vad de har skapat, genom att observera embryon slåss för sina hjärnor, utan genom att observera människor som har samma förutsättningar, välja olika vägar. En del blir knarkare, medan andra väljer att använda sin hjärna på ett mer produktivt sätt och slutar upp som framgångsrika, ambitiösa affärsmän. Kort sagt: det är irrationellt att tillämpa begreppet rättvisa på en kontext, där den inte gäller och sedan förkunna att vi inte förtjänar någonting vi gör med hjärnor som vi inte har arbetat ihop. Det är att stjäla begreppet rättvisa.

Det finns mer man kan säga om Rawls argument. Om ni kommer ihåg var Rawls började? Han säger att vi kommer aldrig att etablera ett rättvist samhälle så länge folk inte kan resonera bortom sin ”position”. Det vill säga bortom sitt kön, klass, religion, etc. Det vill säga bortom sin identitet. Denna premiss är också falsk. Det förhåller sig precis tvärtom. Det är bara genom att se till sin egen (förtjänta) position som man kan se vad man förtjänar. Att en rik man inte vill ge bort sin förmögenhet för fattiga kvinnor, betyder inte att han är orättvis eller oförmögen att resonera rättvist. Tvärtom är det ju bara rättvist att han behåller sina pengar eftersom han har arbetat ihop dem. Blotta faktumet att fattiga kvinnor känner att de vill ha del av de rika männens pengar, men inbillar sig att de inte har en chans eftersom de är kvinnor födda i en mansvärld, gör inte deras anspråk till de rika männens pengar ett dugg berättigat.

Sedan en liten gåva till de som gillar att studera filosofi. Jag vill göra er uppmärksamma på Rawls premiss att vår position, dvs identitet, gör oss ovilliga eller oförmögna att resonera rättvist och att det enda sättet vi kan resonera oss fram till någon objektiv rättvisa, som alla kan komma överens om, dvs som är sann för alla, är om vi tänker oss bortom vår identitet. Vilken filosof påminner detta er om?

I veckan dog USA lite mer inombords. Förra veckan togs nämligen många dåliga beslut i Texas utbildningsstyrelse som kommer att påverka hur skolböckerna ser ut i USA de kommande decennierna. Varför spelar besluten i Texas en så stor roll? Kelly Shackleford förklarar:

[B]ecause Texas is one of the largest consumers of textbooks in the nation, publishers use these curriculum standards for textbooks that are distributed in nearly every state in the union. Thus, what happens in Texas will impact the nation.

Så länge staten bestämmer över utbildningen kommer undervisningen att politiseras. Och det kommer då att finnas olika intressegrupper som kommer att försöka lobba för hur indoktrineringen ska se ut:

Probably for that reason, a liberal onslaught has been unleashed to try to influence these education standards. An unelected review panel, not the elected members of Texas State Board of Education (SBOE), attempted to push through a number of highly questionable changes to the standards – removing Independence Day, Neil Armstrong, Daniel Boone, and Christopher Columbus – from them.

Tyvärr är det inte bara postmodernist vänstern som envisas med att skriva om historien av filosofiska skäl. Även den kristna högern, som dominerar i Texas utbildningsstyrelse, vill hjärntvätta framtidens generation. New York Times:

In recent years, board members have been locked in an ideological battle between a bloc of conservatives who question Darwin’s theory of evolution and believe the Founding Fathers were guided by Christian principles, and a handful of Democrats and moderate Republicans who have fought to preserve the teaching of Darwinism and the separation of church and state.

Det är inte bara vetenskap, i form av darwins evolutionsteori, som den kristna högern motsätter sig. Högern vill inte heller att framtidens generation får veta varför USA har religionsfrihet:

Mavis B. Knight, a Democrat from Dallas, introduced an amendment requiring that students study the reasons “the founding fathers protected religious freedom in America by barring the government from promoting or disfavoring any particular religion above all others.”

It was defeated on a party-line vote.

Så, naturligtvis, tog man bort också upplysningstänkaren Thomas Jefferson och ersatte honom med medeltidsfanatikern John Calvin:

Cynthia Dunbar, a lawyer from Richmond who is a strict constitutionalist and thinks the nation was founded on Christian beliefs, managed to cut Thomas Jefferson from a list of figures whose writings inspired revolutions in the late 18th century and 19th century, replacing him with St. Thomas Aquinas, John Calvin and William Blackstone. (Jefferson is not well liked among conservatives on the board because he coined the term “separation between church and state.”)

“The Enlightenment was not the only philosophy on which these revolutions were based,” Ms. Dunbar said.

Den kristna högern vet att Upplysningen och förnuftet står i konflikt med den religiösa fundamentalism de själva representerar. Carl Zimmer som rapporterade live från styrelsemötet noterade att Dunbar ville ta bort just referenser till Upplysningen. Det var Upplysningens idéer, framför allt respekten för förnuftet och principen om människans rättigheter, som gav upphov till USA, inte kristendom. Så genom att underminera Upplysningens idéer underminerar man också USA:s framtid.

Jag har sedan länge en Q&A-avdelning på bloggen, men från och med idag kan ni även ställa frågor direkt till mig via Formspring.me. Shoot!

Richard Wilkinson och Kate Pickett kom förra året ut med boken Jämlikhetsanden (The Spirit Level). Boken sägs ge ett vetenskapligt belägg för att ojämlikhet är roten till all ondska: brottslighet, stress, ångest, tonårsgraviditeter, missbruk, övervikt, etc. Boken betonar att det är ojämlikheten som sådan, inte fattigdomens djup eller bredd, som är orsaken till dessa problem. Om ojämlikheten är roten till alla våra problem, då finns det bara en lösning: gemensamt ägande och omfördelningspolitik. Med andra ord: en stor välfärdsstat.

Naturligtvis är boken obligatorisk läsning för den svenska vänstern. Aftonbladet: ”I Jämlikhetsanden driver de två brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett med förkrossande vetenskaplig tyngd tesen att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till de flesta svåra samhällsproblem… Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle”.

Vad är det som ger denna ”förkrossande vetenskaplig tyngd”? Bokens vetenskapliga bevis består uteslutande av korrelationer som illustreras i diagram. Men korrelationer är inte kausalitet. Statistiska korrelationer är inte vetenskap.

Ekonomen Tino Sanandaji har försökt reproducera resultaten i boken med hjälp av offentlig statistik från FN och OECD. Praktiskt taget utan undantag finner han bara korrelationer utan statistisk signifikans. Sanandaji skriver: ”If The Spirit Level wants to make extraordinary claims (middle class people become more likely to die if the rich grow richer) they need extraordinary evidence. But they have no evidence at all, just correlations. That is why no one in scientific circles takes this book very seriously”.

Att man dessutom kan förklara ojämlikhet med många av de faktorer som ojämlikheten själv skulle förklara gör situationen ganska hopplös. Så vad är orsak och vad är verkan? Är det så att det finns en del faktorer som orsakar både fattigdom, missbruk, tonårsgraviditeter, brottslighet? Är det så att brottslighet, missbruk och tonårsgraviditeter kan göra folk fattiga? Och att fattigdom kan bidra till ojämlikhet?

Kom ihåg att vänstern menar att välfärdsstaten är lösnigen på ojämlikheten. Men det finns överväldigande fakta som talar för att välfärdsstaten själv är orsak till många av de problem som i sin tur ger upphov till fattigdom och ojämlikhet. Välfärdsstaten ser genom bidrag och subventioner till att skapa en situation där man uppmuntrar till kortsiktigt och oansvarigt beteende. Att t ex inte ta sina studier på allvar eller skaffa sig ett jobb. Detta leder onekligen till fattigdom och många andra problem. Det leder också till ojämlikhet.

Theodore Dalrymple gör i sin bok Life At the Bottom. The Worldview That Makes the Underclass oräknerliga observationer av den brittiska underklassen. Han finner att den gemensamma nämnaren som förklarar deras livssituation är deras dåliga idéer och värderingar. De tänker kortsiktigt och de tror att de inte kan rå för vilka de är eller vad de gör. De saknar också riktiga värden och intressen vilket ofta leder till ett självdestruktivt missbruk av något slag. Ekonomen Thomas Sowell har i sin bok Black Rednecks and White Liberals observerat exakt samma kultur i den vita underklassen i den amerikanska södern som man finner bland svarta i slummen. Samma dåliga mentalitet ger upphov till samma problem. Fattigdom är framför allt en kulturell företeelse.

Vad som gör saken än värre är att man visar inte utvecklingen över tid. Man visar alltså inte att ökad ojämlikhet över tiden leder till att problemen blir värre. Tvärtom. Johan Norberg rapporterar: ”Den australiensiske forskaren Andrew Leigh brukade tro på Jämlikhetsandens tes och studerade därför förändringar över tid. Han hittade dock inget samband mellan ökad ojämlikhet och dödlighet under 1900-talet, och sedan 1980 visar de länder som ökade ojämlikheten faktiskt störst hälsoförbättringar”.

Så mycket för den ”förkrossande” vetenskapliga tyngden bakom Jämlikhetsanden.

Har du någonsin undrat hur det kommer sig att vänstermänniskor förblir övertygade om socialismens förträfflighet, trots alla överväldigande fakta som talar emot?

The Boston Globe ger oavsiktligen en förklaring till detta fenomen: ”The idea at the heart of the book is not new; human beings through the ages have intuitively understood as much. What is groundbreaking is Pickett and Wilkinson’s compilation of data, much of it only recently available, allowing sweeping comparisons across dozens of nations and areas of well-being, and showing, for the first time, the breadth and strength of the statistical link”. (Min kursivering.) På frågan om vad som är nytt i boken svarar Richard Wilkinson: ”What we write in the book is that our findings fit the intuition of centuries, that inequality is divisive, and that’s what we’ve shown.” (Min kursivering.)

Detta svar är lika karaktäristiskt som det är avslöjande. Vad betyder detta? Detta betyder att man i århundraden saknade rationella skäl för sina åsikter. Man hade en intuition, dvs en känsla, om att ojämlikhet var fel. Och det var med denna känsla som Wilkinson gick in för att skriva denna bok. Så att boken höjs till skyrna av vänstern eftersom det är först nu som de har fått kött på benen i form av fakta. Jämlikhetsanden är alltså inget annat än en rationalisering för vänsterns känslor.

Så om du undrar varför vänstern inte låter sig påverkas av fakta, då behöver du inte leta längre. Det var inte fakta som övertygade dem till att börja med. Vänstern börjar och slutar med känslor. De fakta som talar för deras känslor är ”vetenskap”. De fakta som talar mot deras känslor evaderar man eller också avfärdar man dem som ”ideologisk propaganda” eller ”vidskepelse”. (Det senare draget är förstås projicering.) Det är därför böcker som The Capitalist Manifesto eller Världskapitalismens försvar inte gör någon skillnad för dessa människor.

Det finns mer att säga om Jämlikhetsanden. Vi kan till exempel fråga oss: Vad är det för sorts känslor som vänstern vill ursäkta med hjälp av statistiska korrelationer? Här är en ledtråd: Det är inte fattigdomen som de vill bekämpa, utan ojämlikheten. Om ni grubblar lite på detta då kommer ni snart att se varför de känner ett sådant behov av att rättfärdiga deras allt annat än oskyldiga känslor.