Richard Wilkinson och Kate Pickett kom förra året ut med boken Jämlikhetsanden (The Spirit Level). Boken sägs ge ett vetenskapligt belägg för att ojämlikhet är roten till all ondska: brottslighet, stress, ångest, tonårsgraviditeter, missbruk, övervikt, etc. Boken betonar att det är ojämlikheten som sådan, inte fattigdomens djup eller bredd, som är orsaken till dessa problem. Om ojämlikheten är roten till alla våra problem, då finns det bara en lösning: gemensamt ägande och omfördelningspolitik. Med andra ord: en stor välfärdsstat.

Naturligtvis är boken obligatorisk läsning för den svenska vänstern. Aftonbladet: ”I Jämlikhetsanden driver de två brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett med förkrossande vetenskaplig tyngd tesen att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till de flesta svåra samhällsproblem… Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle”.

Vad är det som ger denna ”förkrossande vetenskaplig tyngd”? Bokens vetenskapliga bevis består uteslutande av korrelationer som illustreras i diagram. Men korrelationer är inte kausalitet. Statistiska korrelationer är inte vetenskap.

Ekonomen Tino Sanandaji har försökt reproducera resultaten i boken med hjälp av offentlig statistik från FN och OECD. Praktiskt taget utan undantag finner han bara korrelationer utan statistisk signifikans. Sanandaji skriver: ”If The Spirit Level wants to make extraordinary claims (middle class people become more likely to die if the rich grow richer) they need extraordinary evidence. But they have no evidence at all, just correlations. That is why no one in scientific circles takes this book very seriously”.

Att man dessutom kan förklara ojämlikhet med många av de faktorer som ojämlikheten själv skulle förklara gör situationen ganska hopplös. Så vad är orsak och vad är verkan? Är det så att det finns en del faktorer som orsakar både fattigdom, missbruk, tonårsgraviditeter, brottslighet? Är det så att brottslighet, missbruk och tonårsgraviditeter kan göra folk fattiga? Och att fattigdom kan bidra till ojämlikhet?

Kom ihåg att vänstern menar att välfärdsstaten är lösnigen på ojämlikheten. Men det finns överväldigande fakta som talar för att välfärdsstaten själv är orsak till många av de problem som i sin tur ger upphov till fattigdom och ojämlikhet. Välfärdsstaten ser genom bidrag och subventioner till att skapa en situation där man uppmuntrar till kortsiktigt och oansvarigt beteende. Att t ex inte ta sina studier på allvar eller skaffa sig ett jobb. Detta leder onekligen till fattigdom och många andra problem. Det leder också till ojämlikhet.

Theodore Dalrymple gör i sin bok Life At the Bottom. The Worldview That Makes the Underclass oräknerliga observationer av den brittiska underklassen. Han finner att den gemensamma nämnaren som förklarar deras livssituation är deras dåliga idéer och värderingar. De tänker kortsiktigt och de tror att de inte kan rå för vilka de är eller vad de gör. De saknar också riktiga värden och intressen vilket ofta leder till ett självdestruktivt missbruk av något slag. Ekonomen Thomas Sowell har i sin bok Black Rednecks and White Liberals observerat exakt samma kultur i den vita underklassen i den amerikanska södern som man finner bland svarta i slummen. Samma dåliga mentalitet ger upphov till samma problem. Fattigdom är framför allt en kulturell företeelse.

Vad som gör saken än värre är att man visar inte utvecklingen över tid. Man visar alltså inte att ökad ojämlikhet över tiden leder till att problemen blir värre. Tvärtom. Johan Norberg rapporterar: ”Den australiensiske forskaren Andrew Leigh brukade tro på Jämlikhetsandens tes och studerade därför förändringar över tid. Han hittade dock inget samband mellan ökad ojämlikhet och dödlighet under 1900-talet, och sedan 1980 visar de länder som ökade ojämlikheten faktiskt störst hälsoförbättringar”.

Så mycket för den ”förkrossande” vetenskapliga tyngden bakom Jämlikhetsanden.

Har du någonsin undrat hur det kommer sig att vänstermänniskor förblir övertygade om socialismens förträfflighet, trots alla överväldigande fakta som talar emot?

The Boston Globe ger oavsiktligen en förklaring till detta fenomen: ”The idea at the heart of the book is not new; human beings through the ages have intuitively understood as much. What is groundbreaking is Pickett and Wilkinson’s compilation of data, much of it only recently available, allowing sweeping comparisons across dozens of nations and areas of well-being, and showing, for the first time, the breadth and strength of the statistical link”. (Min kursivering.) På frågan om vad som är nytt i boken svarar Richard Wilkinson: ”What we write in the book is that our findings fit the intuition of centuries, that inequality is divisive, and that’s what we’ve shown.” (Min kursivering.)

Detta svar är lika karaktäristiskt som det är avslöjande. Vad betyder detta? Detta betyder att man i århundraden saknade rationella skäl för sina åsikter. Man hade en intuition, dvs en känsla, om att ojämlikhet var fel. Och det var med denna känsla som Wilkinson gick in för att skriva denna bok. Så att boken höjs till skyrna av vänstern eftersom det är först nu som de har fått kött på benen i form av fakta. Jämlikhetsanden är alltså inget annat än en rationalisering för vänsterns känslor.

Så om du undrar varför vänstern inte låter sig påverkas av fakta, då behöver du inte leta längre. Det var inte fakta som övertygade dem till att börja med. Vänstern börjar och slutar med känslor. De fakta som talar för deras känslor är ”vetenskap”. De fakta som talar mot deras känslor evaderar man eller också avfärdar man dem som ”ideologisk propaganda” eller ”vidskepelse”. (Det senare draget är förstås projicering.) Det är därför böcker som The Capitalist Manifesto eller Världskapitalismens försvar inte gör någon skillnad för dessa människor.

Det finns mer att säga om Jämlikhetsanden. Vi kan till exempel fråga oss: Vad är det för sorts känslor som vänstern vill ursäkta med hjälp av statistiska korrelationer? Här är en ledtråd: Det är inte fattigdomen som de vill bekämpa, utan ojämlikheten. Om ni grubblar lite på detta då kommer ni snart att se varför de känner ett sådant behov av att rättfärdiga deras allt annat än oskyldiga känslor.