Der Spiegel har en fantastiskt bra artikel, ”Climate Catastrophe: A Superstorm for Global Warming Research”, om klimatvetenskapens tillstånd. Den går igenom Climategate, den går igenom IPCC:s slarviga och usla vetenskap, ”Hockeyklubban”, opålitliga datorsimuleringar, etc.

Man presenterar förstås den konventionella synen på saker och ting, men samtidigt ställer man hela tiden en massa kritiska frågor längs vägen. Således låter man också, för ovanlighetens skull, seriösa och vetenskapliga kritiker få komma till tals och lägga fram sina argument. Detta utan att bli avfärdade som verktyg för ”oljelobbyn”.

Detta är en av de absolut bästa artiklarna jag har läst i ämnet. Marco Evers, Olaf Stampf och Gerald Traufetter har gjort ett förträffligt arbete. Detta är vad riktig journalistik handlar om; en objektiv, essentialiserad redogörelse av ämnet.

En av de bästa sakerna är att den visar hur politiseringen av vetenskapen har gått till. Och hur den har förstört vetenskapen. Den citerar vetenskapsmän som själva erkänner att de politiserade den och hur de själva, som en följd, har vunnit prestige och inflytande.

Ta t ex allt pladder från våra politiker om det så kallade ”2 graders målet”. Det visar sig att denna siffra är mer eller mindre helt tagen ur luften. Man valde den framför allt för att politikerna ville ha en enkel siffra att arbeta med i deras retorik. Jag citerar:

Rarely has a scientific idea had such a strong impact on world politics. Most countries have now recognized the two-degree target. If the two-degree limit were exceeded, German Environment Minister Norbert Röttgen announced ahead of the failed Copenhagen summit, ”life on our planet, as we know it today, would no longer be possible.”

But this is scientific nonsense. ”Two degrees is not a magical limit — it’s clearly a political goal,” says Hans Joachim Schellnhuber, director of the Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK). ”The world will not come to an end right away in the event of stronger warming, nor are we definitely saved if warming is not as significant. The reality, of course, is much more complicated.”

Schellnhuber ought to know. He is the father of the two-degree target.

”Yes, I plead guilty,” he says, smiling. The idea didn’t hurt his career. In fact, it made him Germany’s most influential climatologist. Schellnhuber, a theoretical physicist, became Chancellor Angela Merkel’s chief scientific adviser — a position any researcher would envy.

Detta är bara en början på ett längre resonemang om varför denna siffra är omotiverad. Och detta är bara ett exempel på alla saker man går igenom.

Så gör er själva en tjänst och läs denna artikel. Och sprid den till alla ni känner.