Din fråga är vag. Men jag ska ändå försöka svara på den genom att kommentera Rawls generella argument och sedan får du själv avgöra om något jag säger är relevant för din fråga.

Okunnighetens slöja är en del av Rawls argument för socialliberalism. Så för att förstå Rawls argument måste vi förstå vad hans målsättning är. Vad är det han vill göra? Jo, han vill argumentera för en förening av frihet och jämlikhet. Han noterar att samhället inte är helt rättvist. En del har det bra, andra har det dåligt. De som har det dåligt önskar att de kunde ha del av andras välstånd, men de som har det bra vill inte dela med sig. Kvinnor är diskriminerade på arbetsmarknaden och önskar att de kunde hamna i samma position som många ledande män, men dessa ledande män vill så klart inte lämna ifrån sig sina ledande positioner. Och så vidare.

För att få ett rättvist samhälle måste vi etablera principerna för rättvisa, men vilka är de? En sak är säker, säger Rawls, och det är att vi kommer aldrig att komma fram till några principer som vi alla kan gå med på, så länge vi inte kan tänka bortom vår egen position. De som är fattiga och avundsjuka vill ta andras pengar. De som har pengarna vill inte gärna ge bort dem. En del har bra kort, andra har dåliga kort. De med bra kort vill syna de med dåliga kort, men de med dåliga kort vill inte lägga sig. Osv. Så länge vi inte kan tänka bortom vår egen position, kommer vi aldrig att komma fram till något som alla är överens om.

Så vad göra? Jo, vi ska göra ett tankeexperiment, säger Rawls som går ut på att vi placerar oss i någonting som han kallar för ursprungspositionen. Här ska vi bestämma principerna för rättvisa. Men vad är omständigheterna? I denna ursprungsposition befinner vi oss bakom okunnighetens slöja. Vi vet inget om oss själva: vi vet närmare bestämt inte vilka ”kort vi kommer att få”. Vi vet inte om vi är män eller kvinnor, svarta eller vita, tjocka eller smala, efterblivna eller genier, osv. Vi vet inte heller vilken religion vi kommer att ha. Vi vet bara att vi alla delar ungefär samma begär efter en massa goda saker som pengar och möjligheter.

Nu säger Rawls att om vi är rationella då kommer vi i denna situation att välja att anamma två principer för rättvisa: frihetsprincipen och jämlikhetsprincipen.

Frihetsprincipen säger att vi ska maximera de politiska friheterna för alla: rösträtt, religionsfrihet, yttrandefrihet, osv. Varför? Därför att vi inte vet om det ligger i vårt intresse att förtrycka den religiösa minoriteten av muslimer, om vi inte vet om vi själva är muslimer eller en del av den kristna majoriteten.

Jämlikhetsprincipen består av två delar: idén om lika möjligheter, dvs alla ska, om de har samma betyg, ha samma möjligheter att bli president, få en utbildning, osv oavsett ekonomiska omständigheter. Varför vill vi anamma denna princip? Eftersom vi vet inte om vi kommer att vara genier som kanske har otur och föds i en fattig familj, då kommer vi tycka att det är rättvist om vi fortfarande kan gå i samma bra skolor som de rika.

Slutligen har vi differensprincipen som är den mest ökända här och som säger, i korthet, att ojämlikhet endast ska tolereras så länge det gagnar de sämst ställda. Varför skulle vi anamma denna princip? I korthet eftersom vi inte vet om vi föds som gravt mentalt efterblivna eller extremt handikappade.

Vad är problemet här? Det finns tusentals saker vi kan säga om detta, inklusive hela tankeexperimentet. Jag tänker dock koncentrera mig på den moraliska faktorn. Det är helt uppenbart att Rawls argumentation inte leder till frihet, dvs till laissez-faire kapitalism. Mycket riktigt är detta någonting som han uttryckligen förkastar. Han slutar upp som en helt vanlig socialliberal tänkare: omfördelningspolitik, gratis utbildning, gratis sjukvård, osv. Och vi vet ju varför detta är fel eftersom det leder till och förutsätter slaveri.

Socialliberaler säger att de är för frihet. Men de säger att friheten är inget värd om vi inte har de ekonomiska möjligheterna för att utöva den. Eller som socialisterna brukar säga: ”en hungrig människa saknar frihet”. Allt prat om frihet är bara formellt pladder, säger socialliberaler, om du inte har pengar. Så äkta frihet, påstår socialliberalerna, kräver därför en massa så kallade ”positiva” rättigheter såsom rätten till sjukvård, rätten till skola, rätten till ett jobb, rätten till en bostad, osv.

Idén om positiva rättigheter är oförenligt med idén om negativ frihet och idén om individen som ett moraliskt självändamål. Alla positiva rättigheter kräver nämligen att man hel- eller deltidsförslavar andar människor för att tillfredsställa dem. Om sjukvård är en rättighet då betyder antingen att vi måste förslava läkaren, tvinga honom att vårda folk, för om han avstår att göra det, då kränker han ju andras rättigheter. Eller också måste vi tvinga folk att betala dina sjukhusräkningar. Detta är den populärare lösningen, men det betyder ju att vi deltidsförslavar folk för att betala dina sjukhusräkningar. Så enligt detta resonemang kräver ”friheten” att man förslavar folk och idén att vi har rätt att göra det, bygger ju på idén att du inte har någon rätt att leva för din egen skull, utan endast som ett medel för andras ändamål. Detta är ett säkert recept för slaveri.

Men detta är inte det värsta här. Nej, det värsta med Rawls argumentation är att den är extremt kollektivistiskt och den är extremt fientlig till allt vad rättvisa heter. Den går ut på att det är rätt att inte bara förslava folk, utan att man ska förslava de mest intelligenta, de mest ambitiösa, de mest framgångsrika, till förmån för de sämsta, de minst intelligenta, minst ambitiösa, minst framgångsrika, osv. Rawls säger att de smarta bara har rätt att använda sin hjärna, sin intelligens, för sin egen vinnings skull, så länge de sämst ställda vinner på det. De smarta har alltså ingen rätt till frukterna av sitt eget arbete. De måste ursäkta och berättiga sitt användande av sin intelligens, genom att slava för de sämst ställda.

En premiss bakom Rawls resonemang är att vi inte har rätt till vår egen intelligens. Din hjärna är en social tillgång som alla bör få ta del av. Hur kan Rawls försvara detta? Och hur kan han göra det i friheten och rättvisans namn? Svaret är, otroligt men sant, att Rawls resonerar så här: ingen väljer sina föräldrar och ingen väljer sin hjärna; ingen arbetar för att förtjäna sina förutsättningar, därför har vi ingen exklusiv rätt till dem och därför har du ingen rätt att göra anspråk på det som du har åstadkommit med hjälp av din intelligens.

Hur bemöter vi detta bisarra resonemang? Vi bemöter det genom att påpeka att vi inte upptäcker huruvida folk förtjänar vad de har skapat, genom att observera embryon slåss för sina hjärnor, utan genom att observera människor som har samma förutsättningar, välja olika vägar. En del blir knarkare, medan andra väljer att använda sin hjärna på ett mer produktivt sätt och slutar upp som framgångsrika, ambitiösa affärsmän. Kort sagt: det är irrationellt att tillämpa begreppet rättvisa på en kontext, där den inte gäller och sedan förkunna att vi inte förtjänar någonting vi gör med hjärnor som vi inte har arbetat ihop. Det är att stjäla begreppet rättvisa.

Det finns mer man kan säga om Rawls argument. Om ni kommer ihåg var Rawls började? Han säger att vi kommer aldrig att etablera ett rättvist samhälle så länge folk inte kan resonera bortom sin ”position”. Det vill säga bortom sitt kön, klass, religion, etc. Det vill säga bortom sin identitet. Denna premiss är också falsk. Det förhåller sig precis tvärtom. Det är bara genom att se till sin egen (förtjänta) position som man kan se vad man förtjänar. Att en rik man inte vill ge bort sin förmögenhet för fattiga kvinnor, betyder inte att han är orättvis eller oförmögen att resonera rättvist. Tvärtom är det ju bara rättvist att han behåller sina pengar eftersom han har arbetat ihop dem. Blotta faktumet att fattiga kvinnor känner att de vill ha del av de rika männens pengar, men inbillar sig att de inte har en chans eftersom de är kvinnor födda i en mansvärld, gör inte deras anspråk till de rika männens pengar ett dugg berättigat.

Sedan en liten gåva till de som gillar att studera filosofi. Jag vill göra er uppmärksamma på Rawls premiss att vår position, dvs identitet, gör oss ovilliga eller oförmögna att resonera rättvist och att det enda sättet vi kan resonera oss fram till någon objektiv rättvisa, som alla kan komma överens om, dvs som är sann för alla, är om vi tänker oss bortom vår identitet. Vilken filosof påminner detta er om?