Fattigdom i USA. Nicholas Eberstadt har skrivit en artikel som förklarar varför den officiella statistiken över fattigdomen i USA är vilseledande på flera sätt. Jag har redan skrivit ett väldigt långt inlägg om saken här. Så egentligen är det inte mycket som är nytt, men en del saker tål att upprepas, inte minst nu när Göran Persson använder sig av fattigdomen i t ex New Orleans som ett argument för välfärdspolitiken. (Detta trots att fattigdomen där nästan uteslutande är verket av välfärdspolitikens passiviserande effekt på människor.)

Al Gores ”konsensus”. Joakim Henriksson från Kulturrevolution har skrivit ett avslöjande inlägg om hur vänstern förvränger och ljuger i debatten om den globala uppvärmningen.

”Sänkt skatt ger fler jobb”. Min gamla föreläsare i offentlig ekonomi, Andreas Bergh, har tillsamman med Henrik Jordahl och Niclas Berggren skrivit en debattartikel i Sydsvenskan i vilken de med hänvisning till forskning visar att fler börjar jobba om man bara gör det mer lönsamt för dem att återgå till arbete. Detta insikt är på intet sätt revolutionerande eller ny, och det enda som är synd är att det överhuvudtaget ska krävas en massa studier för att folk ska våga dra den här slutsatsen. Men som med så mycket annat skadar det inte att upprepa en del saker.

”Abortion: The Selfish Choice”. Det har kommit ut ett nytt nummer av The Undercurrent. Det finns många angenäma artiklar i detta nya nummer. Men den artikel som jag tyckte var bäst var Ray Girns om abort. I debatten om abort brukar det tyvärr hända att man lätt fäster sig vid att konstatera att abort inte är mord, eftersom embryon och foster inte är människor, och att de därför inte har några rättigheter. Det är naturligtvis ohyggligt viktigt att betona att abort inte är mord. För om det vore mord, då vore abort naturligtvis fel och oförsvarbart. Men det är, utöver detta, minst lika viktigt att kunna motivera valet att göra abort på strikt moraliska grunder. Anledningen är den att bara för att man inte kränker någons rättigheter, betyder det inte att man handlar moraliskt riktigt.

”Trygga människor vågar”? Socialdemokraterna hävdar att vår stora välfärdsstat med generösa bidrag är en förutsättning för vår ekonomiska utveckling, för att folk ska våga ta risker, göra investeringar, starta företag, etc. Därav deras slogan: ”trygga människor vågar”. Stefan Karlsson visar dock att detta inte stämmer, och han gör detta grundligen. Det är verkligen synd att det inte finns fler sanningssägare som Karlsson i den offentliga debatten, för det skulle verkligen behövas.

Snakes On A Plane. Igår såg jag och Robert på filmen Snakes On A Plane. Jag måste säga att när vi gick inför att se den hade vi inga större förväntningar. Vi trodde att vi skulle få se en helt vanlig aktionfilm. Men ack så fel vi hade. Detta var en riktigt bra och underhållande film. De två timmarna som filmen varade bokstavligen flög förbi. Detta är B-film när det är som allra bäst. Aktion och komedi i en sällsynt bra kombination. (Jag vill dock varna finkänsliga människor för att det finns ett par scener som är lite äckliga.)

I DN kom det häromdagen en lång artikel om svenska tjejer som har konverterat till islam. Den har rubriken ”Beslöjad”; och den rubriken säger egentligen allt. Det finns massor med saker man kan kommentera i denna hemska artikel om detta deprimerande fenomen. Men en sak som jag tyckte var lite underligt var följande. En vän, Amanda, till en av dessa tjejer, Elin, säger:

– Min pappa är från Turkiet och min före detta man från Bosnien. De tycker att Elin är extrem. Vi bor ju i Sverige och människor kan känna sig hotade, säger de. Speciellt med tanke på hur islam ofta framställs. (Min kursivering.)

Vad hade Elin sagt i en tidigare intervju?

Vill du ha sharialagar i ditt samhälle?
– Självklart.

Och en kvinna ska kunna stenas till döds om hon är otrogen?
– En kvinna eller en man. Men i praktiken sker det nästan aldrig, eftersom det krävs fyra vittnen. Jag skulle önska att det fanns en muslimsk stat på jorden där man dömde efter sharialagarna, en av Gud instiftad lag, men det gör det inte.

Nej, inga skäl att känna sig hotad här inte, den lilla oskyldiga tösen vill ju bara införa en totalitär teokrati. Så nu ska vi inte vara ”fördomsfulla”, och låta oss ”luras” av hur islam ofta ”framställs” i vår ”islamofobiska” kultur…

När irrationella religiösa människor startar krig (t ex Mellanöstern), bekämpar livsbefrämjande vetenskap (forskning med embryonala stamceller) och medicin (”Plan B”) och begår självmord på grund av att de har fått ”uppenbarelser” (se förra inlägget), kan man bli deprimerad. Inte minst tanke på allt annat dumt som händer i världen. Men det finns även goda nyheter. Häromdagen möttes jag av en väldigt god nyhet. Världsliga rationella vetenskapsmän har nu lagt grunden för vad som verkar vara ett botemedel för cancer. Är detta inte underbart? För de som har missat det, läs mer här.

WND:

An evangelist who tried replicating Jesus’ miracle of walking on water has reportedly drowned off the western coast of Africa.

Pastor Franck Kabele, 35, told his congregation he could repeat the biblical miracle, and he attempted it from a beach in Gabon’s capital of Libreville.

”He told churchgoers he’d had a revelation that if he had enough faith, he could walk on water like Jesus,” an eyewitness told the Glasgow Daily Record.

”He took his congregation to the beach saying he would walk across the Komo estuary, which takes 20 minutes by boat. He walked into the water, which soon passed over his head and he never came back.”

Nog för att religion är irrationellt, men detta är ju bara tragiskt. Och komiskt. Tragikomiskt?

Vänsterpartiet vill återinföra ATP. Bortsett från alla brister med ATP som man kan påtala, varför man borde sträva efter att fullständigt privatisera pensionerna, så gjorde Lars Ohly innan idag ett mycket bisarrt uttalande beträffande premiepensionen: ”Det blir en orättvisa med premiepensionen eftersom det finns de som har mer kunskap om hur de ska placera sina pensionspengar”.

Det är ju i själva verket precis tvärtom. Det är ju själva essensen av rättvisa att folk som har gjort sig besväret att ta reda på mer fakta, och som på basis av denna fakta därför kan göra mer informerade val av pensionsfonder, har större chanser att göra större vinster. Det är i själva verket som så att om man försöker stoppa dem eller på något sätt snuva dem på deras vinster genom att t ex lägga ned hela systemet eller beskatta deras avkastning, då gör man sig själv skyldig till en enorm orättvisa.

Om min blogg: ”There are currently 798 posts, 1 pages and 1,031 comments, contained within 13 categories.” Min kommentar: Trevligt :) Och ja, i genomsnitt har jag mellan 200-400 besökare om dagen.

Ibland när jag läser Dick Erixons blogg blir jag inte klok. Här är ett nytt exempel på varför. Han går igenom alla de förändringar som de borgerliga partierna har gjort på sistone. Om centerpartiet skriver han:

Istället har centerpartiet kunnat inta rollen som radikal förnyare av den för företagsamheten så viktiga arbetsrätten. Partiet är ensamt i alliansen om att kunna göra det utan att ta skada av anklagelser om högerparti från socialdemokraterna – av den enkla anledningen att det var just med centerpartiet som socialdemokraterna så väl samarbetade för bara några år sedan. Ett parti som s samarbetat med kan knappast vara osolidariskt, orättvist och egoistiskt.

Är det Dick Erixons värderingar som smyger sig fram här, eller är det blott och bart en beskrivning av socialdemokraternas? Om det är det förra, betyder det då att Erixon anser att en fri arbetsmarknad vore osolidarisk, orättvis och egoistisk? Det enda som talar emot att han skulle tycka detta är det faktum att han är, vad jag vet, en stark sympatisör av centerpartiet. Detta inte minst eftersom han länge var aktiv i partiet. Men om han nu inte tycker det, hur kommer det sig då att han inte skriver dessa ord inom citationstecken för att markera att han inte delar den konnotation som socialdemokraterna ger dessa ord i detta sammanhang?

Eftersom han tidigare använder sig av ord som ”egoism” på ett helt olämpligt sätt, finns det inget sätt man kan vara säker på var Erixon står här. Och det som gör allt detta ännu mer förvirrande, för att inte säga irriterande, är att jag vet att han åtminstone har en hum om vem Ayn Rand var och vad hon stod för. Han gör ju trots allt reklam för hennes filosofi på sin blogg.