En del säger att om vi bara förmår att ge folket kapitalism, även om vi i princip måste ”lura” på dem det, så kommer folk att se att kapitalismen faktiskt är underbar. De kommer att se att kapitalism verkligen fungerar. De kommer att se att allt det som många (rationella) nationalekonomer länge har talat om faktiskt stämmer. Och till en viss del är detta sant detta. Men bara till en viss del.

I Europa har vi länge haft ett stort problem med arbetslösheten och sysselsättningen. Decennier av traditionell socialdemokratisk politik – höga skatter, generösa bidragssystem, offentliga monopol, statliga företag, statligt uppbackade fackföreningar, regleringar – gjorde att ekonomierna i Europa led av låg tillväxt och hög arbetslöshet.

Men under 1990-talet och början av 2000-talet omsatte man i många länder en lite mer liberal jobbpolitik. Lägre skatter, stramare bidrag, mindre regleringar. Resultatet? Newsweek rapporterade den 23 juni 2008:

[T]he EU has created 17 million jobs since 2000, outpacing the United States over the same period. Even the economic downturn emanating from the United States hasn’t stemmed the tide. Despite the World Bank’s slashing of its 2008 eurozone growth forecast from 2.8 to 1.7 percent, Europe is still churning out jobs. According to last week’s Employment Outlook Survey by Manpower, employers in the four biggest EU economies—Germany, France, Italy and Britain—say they expect to keep up their pace of hiring through the third quarter, while U.S. and Japanese companies are cutting back. At 6.7 percent, Europe’s jobless rate is now the lowest it’s been in a quarter century, and barely 1 point higher than America’s 5.5. ”I’m shocked,” says Michael Burda, an American economist at Berlin’s Humboldt University who remembers the 1990s. ”All my students are getting jobs.”

Hur tog européerna till sig denna utveckling? Var det med stor förtjusning? Insåg de äntligen vilken nytta lite frihet kan göra? Nej.

A wave of discontent has spread across Europe. In many countries, the reforms that helped kick-start the jobs miracle have been put on hold or reversed. In Germany, Chancellor Angela Merkel’s coalition government has not only frozen economic reform but has begun to reregulate the labor market with new minimum wages and higher jobless benefits. That hasn’t stopped 15 percent of German voters from supporting the radical-left Linkspartei, which vows to undo reform. In Italy, voters just kicked out Mario Prodi, under whose watch Italy created 430,000 jobs. He joins a long list of leaders—including Spain’s José María Aznar, Austria’s Wolfgang Schüssel and Germany’s Gerhard Schröder—who lost their jobs after passing reforms. As a result, Burda warns, Europe’s turnaround is on the verge of stalling.

Dessa små liberala steg i rätt riktning, är inte tillräckliga. I många länder som Tyskland, Italien och Frankrike är arbetsmarknaden fortfarande väldigt hårt reglerad. Man skulle dock kunna tro att européerna skulle lära sig av dessa erfarenheter och konstatera att vad som behövs är ännu fler liberala steg i rätt riktning. Så blev det inte. Istället ignorerade man fakta. Man fortsatte med att strunta i nationalekonomernas rekommendationer. Och man fördömde de liberala reformerna.

På grund av detta skulle man kunna tro att många européer är tröga. Men i själva verket är deras gensvar bara naturligt. Naturligt på vilket sätt? Jo, givet deras filosofiska premisser kunde de inte förstå eller utvärdera situationen mycket annorlunda.

Detta är knappast första gången som människor ser enorma framsteg ske rakt framför ögonen på dem och ändå förmår de inte alls att korrekt utvärdera det hela. Ta det faktum att de allra flesta intellektuella dömde ut både kapitalismen och industrialiseringen som den förde med sig under 1800- och 1900-talet. Detta trots att industrialiseringen lyfte miljonter och åter miljoner människor ur ofattbar misär och lade grunden för det välstånd som vi åtnjuter än idag.

Det är inte bara så att många européer (och amerikaner för den delen), saknar en genuin förståelse för mycket nationalekonomi. De saknar även en genuin förståelse för vad kapitalism är och förstår inte heller varför det är det enda moraliska sociala systemet. Så länge de inte förstår sig på kapitalismens natur eller moraliska status, kommer de allra flesta aldrig att korrekt utvärdera framstegen som sker rakt framför ögonen. Ta det faktum att många idag vet att kapitalism i någon mening ”fungerar”. Men trots detta finns det än idag många som anser att kapitalism är ett i bästa fall amoraliskt system och i värsta fall ett omoraliskt system. Detta samtidigt som socialismen ännu betraktas som en ”god tanke”, ”i teorin”. Ett opraktiskt ideal, helt enkelt.

Säg att du på strikt ekonomiska grunder argumenterar för att alla skatter, bidrag och regleringar leder till arbetslöshet, varför lösningen är att göra sig av med dessa skatter, bidrag och regleringar. Låt oss också säga att du dessutom argumenterar för att precis som arbetssäljarna har rätt att kräva så höga löner som möjligt, har arbetsköparen all rätt att kräva så låga löner som möjligt. Om du dessutom argumenterar för att arbetsköparen moraliskt sett gör rätt i att försöka betala ut så låga löner möjligt. Vad tror du att folk kommer att göra? För det första kommer de att stirra på dig som om du var ett monster. Sedan kommer de att ignorera precis alla dina ekonomiska argument. Slutligen kommer de att moraliskt fördöma dig, nationalekonomiämnet och kapitalismen. De kommer att hetsa upp sig och börja tala om dera ”rätt” till ett (fast) jobb, deras ”rätt” till en ”dräglig levnadsstandard”, med en ”bra lön”. Etc.

Vad indikerar allt detta? Inte bara har de ingen riktig förståelse för vad principen om individens rättigheter innebär. Deras moraliska utgångspunkt gör dem också totalt oförmögna att korrekt utvärdera saker och ting i ett kapitalistiskt samhälle. Det är därför som många européer idag ignorerar fakta, nationalekonomiämnet och fördömer kapitalismen – detta trots alla nya jobb som lite liberala reformer i rätt riktning har gjort möjliga.

I Sverige ser vi samma sak. Lite liberala steg i rätt riktning har gett upphov till fler jobb än vad vi annars skulle ha haft. Ändå leder oppositionen, som har absolut ingenting att komma med, stort över regeringen.

Sverige visar också på hur totalt meningslöst det är att försöka lura på svenska folket kapitalism. Folket låter sig uppenbarligen inte luras. De allra flesta svenskar har nämligen blivit så fullständigt hjärntvättade i socialdemokratiska myter och så fullständigt stöpta i altruistisk-kollektivistisk moral. Så de känner på sig vad som händer och reagerar ändå instinktivt emot det.

Endast en ny rationell filosofi med en ny rationell etik kan göra vår kultur emottaglig för kapitalismen: Ayn Rands filosofi objektivismen. Endast en rationell etik som förespråkar rationell egoism kan lägga grunden för ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den rationella etiken säger att individen är ett moraliskt självändamål; att individen ska leva för sin egen skull och av sin egen kraft; att hon varken ska offra sig själv för andra eller andra för sig själv.

Vill du göra dig själv en tjänst? Vill du verka för ett mer kapitalistiskt och rättvist samhälle? Se då till att introducera Ayn Rands böcker till så många som möjligt. (Ett tips här är att ge bort hennes böcker i present.) Prata med andra, skriv insändare, böcker och essäer. Skriv bloggar, skriv på andras bloggar, skriv på debattforum. Det kan ibland kännas motigt. Jag vet. Men det finns inga genvägar. Det är detta eller att ge upp. Men kom ihåg vem det är du slutligen ger upp på. Det är inte dina grannar och kollegor, utan dig själv. Så var självisk och ge inte upp för din egen skull.