Varför kapitalisterna räddar Chavez

Carl SvanbergLämna en kommentar

New York Times (via Aqurette) rapporterar om utvecklingen i Venezuela:

President Hugo Chávez, buffeted by falling oil prices that threaten to damage his efforts to establish a Socialist-inspired state, is quietly courting Western oil companies once again.

Until recently, Mr. Chávez had pushed foreign oil companies here into a corner by nationalizing their oil fields, raiding their offices with tax authorities and imposing a series of royalties increases.

But faced with the plunge in prices and a decline in domestic production, senior officials have begun soliciting bids from some of the largest Western oil companies in recent weeks — including Chevron, Royal Dutch/Shell and Total of France — promising them access to some of the world’s largest petroleum reserves, according to energy executives and industry consultants here.

Och:

Embracing the Western companies may be the only way to shore up Petróleos de Venezuela and the raft of social welfare programs, like health care and higher education for the poor, that have been made possible by oil proceeds and have helped bolster his popular support.

Socialismen är inget annat än ett ruttet system av och för parasiter och tjuvar. Först stjäl de (”nationaliserar”) andras privata egendom, med rationaliseringar om att ”folket” inte behöver dessa, enligt deras marxistiska världsbild, ”parasiter” (kapitalister och affärsmän), sedan kör de företagen, ekonomin och landet i botten, genom att konsumera upp allting.

New York Times igen:

“Chávez is celebrating the demise of capitalism as this international crisis unfolds,” said Pedro Mario Burelli, a former board member of Petróleos de Venezuela. “But the irony is that capitalism actually fed his system in times of plenty,” he said. “That is something Chávez will discover the hard way.”

Man skulle kunna tro och hoppas att Chavez skulle lära sig något av detta, men det är nog rena önsketänkandet. För istället för att överge socialismen och börja erkänna och respektera kapitalisternas moraliska rätt att producera och profitera – söker Chavez locka till sig nya offer som han kan parasitera på. Och otroligt nog finns det de affärsmän som funderar på att rädda Chavez och hans socialism.

Vad de borde göra är att lämna Chavez i sticket. Låt Chavez ruttna bort tillsammans med hans socialism. Det är det enda rättvisa. Om de bara var konsekventa på denna punkt, då skulle det sända ut en klar och tydlig signal till alla socialistiska banditer som Chavez, nämligen att de inte kan komma undan med att parasiter och suga ut kapitalisterna. Kort sagt, att orättvisa inte lönar sig.

Varför lär inte affärsmännen lämna Chavez till sitt öde? Det är en bra fråga. Om du frågar dem kommer de säkerligen svara dig att vi måste vara ”praktiska” och ”realistiska”. Men eftersom det inte finns något praktiskt eller realistiskt med att backa upp socialistiska diktatorer som Chavez, är detta snarare bara ett svar som ger upphov till fler frågor. Men om ni tänker efter får vi också samma förbryllande svar från våra politiker när de försöker förklara varför de ”måste” sätta in det ena räddningspaketet efter det andra.

Dagens politiska ledare borde studera Venezuela. Inte minst amerikanerna. För vad är det vi har här? Jo, här har vi en väsentligen socialistisk regim som söker ett kapitalistiskt räddningspaket. Om USA fortsätter med att låta staten expandera, låta sedelpressarna gå varma, socialisera sjukvården, förstatliga och ”stimulera”, då kommer USA snart också att hamna i samma position som Venezuela.

Faktum är att dagens ekonomiska kris är, i ett mikrokosmos, ett exempel på vad som väntar oss. Dagens ekonomiska kris är nämligen verket av de socialistiska delarna av USA:s ekonomi. I synnerhet den amerikanska statliga centralbanken som i stort sett fungerar som en enda gigantisk priskontroll på lån. Under en väldigt lång tid har den socialistiska delen av ekonomin, konsumerat på bekostnad av den kapitalistiska delen av ekonomin. Men det finns en skillnad. Chavez söker rädda socialismen genom välgörenhet. George Bush och Barack Obama söker rädda de delar av ekonomin som socialismen inom penningväsendet blåste upp med inflation, med våld och tvång.

Hur ska man förklara denna tragiska ironi? Det är samma defekta mentalitet som präglar den överväldigande majoriteten av de affärsmän som just nu överväger att rädda Chavez, som också präglar den överväldigande majoriteten av politiker som just nu intalar sig själva och som sin omgivning att de bara är ”praktiska”. Vad är denna mentalitet? Vägran att tänka långsiktigt, vägran att tänka principiellt, vägran att tänka bortom konkreterna för dagen, vägran att tänka klart och tydligt, vägran att definiera och använda ord på ett precist sätt, vägran att göra skillnad på verkligheten och andra människors åsikter. Med andra ord: pragmatism.

(Vill ni bättre förstå pragmatismen rekommenderar jag er att lyssna på Tara Smiths föreläsning ”The Menace of Pragmatism: How Aversion to Principle Is Destroying America” som finns tillgänglig på www.AynRand.org. Ni kan också köpa artikeln i PDF-format från www.TheObjectiveStandard.com.)

Bara den fria marknaden kan rädda oss från zombies!

Carl Svanberg1 kommentar

BusinessWeek förklarar i en artikel att problemet med dagens statliga ”räddningspaket” är att de räddar så kallade zombieföretag som backas upp av staten, på bekostnad av den hälsosamma och fungerande delen av ekonomin:

Zombies. Seen one lately? If not, you may soon, because they are about to menace the U.S. economy. In financial lingo, zombies are debtors that have little hope of recovery but manage to avoid being wiped out thanks to support from their lenders or the government. Zombies suck life out of an economy by consuming tax money, capital, and labor that would be better deployed in growing companies and sectors. Meanwhile, by slashing prices to generate sales, zombie companies can drag healthier rivals into insolvency.

När staten försöker ”rädda” ekonomin genom att ”rädda” hotade jobb i hotade företag, håller de bara på att skapa en ekonomisk katastrof i det långa loppet. Detta är en form av socialism och precis som all annan socialism, kommer det inte att fungera.

Det enda som kan rädda oss från dessa zombies är den fria marknaden; låt de dåliga företagen gå i konkurs och låt de bra företagen ta över. Men för att detta ska ske smidigt måste staten inte bara sluta stå ivägen och sluta backa upp dessa ruttnande zombieföretag. De måste också släppa loss kapitalisterna som kan och vill köpa upp och förstöra dem så snabbt och effektivt som möjligt och sedan sälja dem vidare till andra som kan och vill skapa något nytt av det som blir över.

Detta för oss till Gordon Gekko. Gordon Gekko sade:

The new law of evolution in corporate America seems to be survival of the unfittest. Well, in my book you either do it right or you get eliminated.

In the last seven deals that I’ve been involved with, there were 2.5 million stockholders who have made a pretax profit of 12 billion dollars. Thank you.

I am not a destroyer of companies. I am a liberator of them!

The point is, ladies and gentleman, that greed — for lack of a better word — is good.

Greed is right.

Greed works.

Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.

Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.

And greed — you mark my words — will not only save Teldar Paper, but that other malfunctioning corporation called the USA.
 

Thank you very much.

Idag är Gordon Gekko från Oliver Stones film Wall Street, en symbol för allt som är fel med Wall Street och kapitalismen. I mångas ögon representerar han hänsynslös, omoralisk girighet och egoism. Men sanningen är att Gordon Gekko har nog aldrig haft mer rätt om USA – och USA har nog aldrig behövt en Gordon Gekko som idag.

Vi behöver en ny Harding

Carl Svanberg4 kommentarer

Jim Powell har en bra artikel, ”Not-So-Great Depression”, i National Review om hur president Warren G Harding hanterade depressionen 1920:

America’s greatest depression fighter was Warren Gamaliel Harding. An Ohio senator when he was elected president in 1920, he followed the much praised Woodrow Wilson — who had brought America into World War I, built up huge federal bureaucracies, imprisoned dissenters, and incurred $25 billion of debt.

Harding inherited Wilson’s mess — in particular, a post–World War I depression that was almost as severe, from peak to trough, as the Great Contraction from 1929 to 1933 that FDR would later inherit. The estimated gross national product plunged 24 percent from $91.5 billion in 1920 to $69.6 billion in 1921. The number of unemployed people jumped from 2.1 million to 4.9 million.

President Harding handlade helt i strid med vad som idag är den ”konventionella visdomen”. Han handlade med andra ord helt i enlighet med vad sunt förnuft och grundläggande men numera gamla och sedan länge bortglömda nationalekonomiska kunskaper:

Federal spending was cut from $6.3 billion in 1920 to $5 billion in 1921 and $3.2 billion in 1922. Federal taxes fell from $6.6 billion in 1920 to $5.5 billion in 1921 and $4 billion in 1922. Harding’s policies started a trend. The low point for federal taxes was reached in 1924; for federal spending, in1925. The federal government paid off debt, which had been $24.2 billion in 1920, and it continued to decline until 1930.

With Harding’s tax and spending cuts and relatively non-interventionist economic policy, GNP rebounded to $74.1 billion in 1922. The number of unemployed fell to 2.8 million — a reported 6.7 percent of the labor force — in 1922. So, just a year and a half after Harding became president, the Roaring 20s were underway. The unemployment rate continued to decline, reaching an extraordinary low of 1.8 percent in 1926. Since then, the unemployment rate has been lower only once in wartime (1944), and never in peacetime.

Denna ekonomiska kris orsakades, som vanligt, av statens inblandning i ekonomin. Framför allt av den amerikanska centralbanken. Den visar därför att vad amerika behöver just nu, kanske mer än någonsin, är kapitalism. Inte mer av samma blandekonomi som förde oss hit. Inte stora vansinniga keynesianska satsningar finansierade med sedelpressarna. Inte nationaliseringar av banker och företag. Inte ”räddningspaket”. Inte mer statlig kontroll över ekonomin, utan mindre. Vad amerika behöver just nu är inte en ny FDR. Nej, vad amerika behöver, som ett absolut minimum, är en ny Harding.

Vad står Hamas för?

Carl Svanberg8 kommentarer

Eftersom vänstern tar ställning för Hamas mot Israel kan det vara upplysande att veta vad det är Hamas står för. MEMRI är en organisation som översätter och tillgängliggör tidningsartiklar och tvprogram från Mellanöstern. De har samlat ihop en massa klipp som klart och tydligt visar vad Hamas handlar om: massmord i Guds namn; islamisk totalitarianism. Deras slogan är trots allt: ”Allah is its target, the Prophet its model, the Koran its constitution; Jihad is its path, and death for the sake of Allah is the loftiest of its wishes.” Deras krig mot Israel är ett krig mot en huvudsak fri och sekulär stat. Det är ett krig mot den västerländska civilisationen. Det är med andra ord ett krig mot upplysningen: förnuft, frihet, rättigheter, kapitalism och en världslig kärlek till livet. Se MEMRI-videon och döm sedan vad det är som motiverar vänstern att ta ställning för Hamas.

Newsmill

Carl Svanberg11 kommentarer

Jag fick häromdagen en artikel publicerad på Newsmill. I denna artikel förklarar jag varför Israel inte bör visa på någon ”återhållsamhet” i sitt försvarskrig mot Hamas. Jag förklarar varför en sådan ”återhållsamhet” vore omoralisk och opraktisk. Läs den här.

Lite perspektiv

Carl Svanberg1 kommentar

Vem har kunnat missa Bernard Madoff gigantiska bedrägeri? Sådana som Madoff hör inte hemma på en fri, oreglerad marknad, de hör hemma i fängelset och förhoppningsvis är det där han kommer att hamna.

Usla människor som Madoff har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Den enda lösningen är rättvisa: gör ditt bästa för att rationellt döma andra människor och behandla dem därefter. Ibland betyder det att vi måste ringa polisen.

Lösningen är emellertid inte att, som många vill göra just nu, moraliskt fördöma ”den fria marknaden” och kräva mer regleringar. Det vore höjden av orättvisa. Varför ska alla andra oskyldiga affärsmän straffas för vad en bedragare gjorde sig skyldig till? Den nuvarande krisen lär oss att orättvisa av detta slag inte lönar sig: det var ju regleringarna som ledde oss till den ekonomiska krisen.

För att få perspektiv på saker och ting vill jag citera en artikel av Charles Murray. Murray redogör för ett bedrägeri som får Madoffs att framstå som en droppe i havet. Detta bedrägeri involverar över 150 miljoner amerikaner. Bedrägeriet han talar om är Social Security:

Most Americans believe that Social Security’s annual surpluses accumulate in a trust fund that will be used to meet future costs. Although the Board of Trustees reported that these assets reached $2.2 trillion in 2008, the trust fund does not represent forward funding.

Any surplus from Social Security flows into the Treasury, which uses the money to finance other spending or reduce borrowing. In exchange, Social Security receives special issue government securities that are nonmarketable promissory notes backed by nothing of tangible value—i.e., “IOU nothings.”

When it comes time to use the trust fund to pay benefits starting in 2016, Social Security will present its “IOU nothings” for payment, and the Treasury will have to raise the money through higher taxes or borrowing.

Jag citerar också ekonomen Thomas Sowell som för några år sedan skrev:

Social Security has been a pyramid scheme from the beginning. Those who paid in first received money from those who paid in second — and so on, generation after generation. This was great so long as the small generation when Social Security began was being supported by larger generations resulting from the baby boom.

But, like all pyramid schemes, the whole thing is in big trouble once the pyramid stops growing. When the baby boomers retire, that will be the moment of truth — or of more artful lies. Just like Enron.

Det finns en väsentlig skillnad på detta bedrägeri och det som Madoff gjorde sig skyldig till: Madoff hade ingen möjlighet att tvinga in så här många i detta statliga pyramidspel. Den makten har däremot staten. Staten tvingar ju miljontals amerikaner att betala skatt för att finansiera detta program. Det är ju därför detta bedrägeri är så mycket större och skadligare än Madoffs.

Staten borde endast ägna sig åt att skydda våra fri- och rättigheter, genom att koncentrera sig på att gå efter sådana som Madoff – inte försöka konkurrera med honom. I en sådan konkurrens har privatpersoner ingen chans. Madoff är inget jämfört med Social Security och Ted Bundy är inget jämfört med Josef Stalin. Potentiellt sett är alltså staten ett betydligt större hot mot individens liv och frihet än enskilda skurkar som Madoff.

Så medan sådana bedragare som Madoff inte utgör ett argument för att reglera marknaden eller inskränka individens frihet, utgör däremot statliga bedrägerier som Social Security, i allra högsta grad ett argument för att verka för regleringar som kraftigt tyglar statens befogenheter. Det handlar om att begränsa staten till den enda moraliska uppgiften: att skydda individens rättigheter; rätten till liv, frihet och egendom.

Tusentals nya regleringar

Carl SvanbergLämna en kommentar

Competitive Enterprise Institute skriver i sin årliga rapport Ten Thousand Commandments:

• An extrapolation from an estimate of the federal regulatory enterprise by economist Mark Crain shows that regulatory compliance costs hit an estimated $1.157 trillion in 2007.

• Given that 2007 government spending stood at $2.73 trillion, the hidden tax of regulation now approaches half the level of federal spending itself.

• Regulation costs more than seven times the $163 billion budget deficit.

• Regulatory costs nearly match 2005 corporate pretax profits of $1.3 trillion.

• Regulatory costs also rival estimated 2007 individual income taxes of $1.17 trillion.

• Regulatory costs dwarf corporate income taxes of $342 billion.

• Regulatory costs of $1.16 trillion absorb 8.5 percent of U.S. gross domestic product (GDP), which was $13.67 trillion in 2006.

Detta är ju illa nog. Men hur många kände till följande fakta? ”Thee annual outflow of nearly 4,000 final rules has meant well over 51,000 final rules since 1995—that is, since the Republican takeover and the recent Democratic recapture of Congress.”

Tänk på detta nästa gång du hör folk börjar pratar om ”avregleringar” eller den ”fria marknaden” i USA.