Värderingar vs verkligheten?

Carl Svanberg2 kommentarer

Med anledning av Thomas Gürs kolumn om ideologins betydelse fick jag en intressant fråga från Thomas de Ming:

Problemet är enligt min mening att man blandar ihop begreppen värdering och ideologi. Ideologier tycks mig i praktiken vara konserverade lösningar för hur man ska göra och tänka. Värderingar å andra sidan är en beskrivning av önskade tillstånd och egenskaper. Skollnad är avgörande för hur väl de fungerar som ledstänger eftersom sammanhanget avgör hur smart en lösning är. Hur smart är t ex en grävling på en motorväg eller en fisk på torra land? Alltså kan man inte ha ideologier som ledstång om man inte vill riskera att använda lösningar som lämnar många obehagliga bieffekter p g a att förutsättningarna har ändrat sig. Låt värderingarna vägleda oss, inte ideologierna!”

Mitt svar:

Hej Thomas de Ming,

Du antar att ideologier, som ju inte är något annat än ett system av idéer och principer, för hur ett samhälle ska se ut, är opraktiska, att de inte lämpar sig när det kommer till att vägleda oss, eftersom de är ”konserverade lösningar” medan verkligheten (”sammanhanget” och ”förutsättningarna”) hela tiden ändras eller är föränderlig. Den underliggande premissen i ditt resonemang är således den pragmatiska filosofin. I synnerhet tycks du ha tagit till dig den pragmatiska idén att verkligheten är icke-absolut, flexibel, formbar, förhandlingsbar, föränderlig.

Av någon anledning tror du att värderingar kan vägleda oss bättre. Men hur kan värderingar vägleda oss bättre, givet dina premisser? Uppenbarligen duger inte ideologier eftersom verkligheten är föränderlig. Så våra värderingar kan bara vägleda oss bättre under premissen att de inte har något med den föränderliga verkligheten att göra. Men detta resonemang faller på sin egen orimlighet. Hur kan värderingar som inte har något med verkligheten vägleda oss i verkligheten? Och det är i verkligheten vi behöver vägledning, för det är ju trots allt där vi lever. Förslaget att hänvisa till värderingar som inte har något med verkligheten att göra, är således ingen bra idé.

(Att handla på ”värderingar” som saknar en relation till idéer och verkligheten betyder i verkligheten inget annat än att man handlar på känslor vars orsak man inte känner till. Dvs att handla på nycker. Men något mer irrationellt och opraktiskt sätt att leva finns nog inte.)

Nej, jag tror att du bör granska dina (pragmatiska) premisser. Ditt (pragmatiska) motstånd mot principer, idéer, ideologier, teorier, etc tycks vila på din syn på verkligheten som ständigt föränderlig. En sak som kanske kan göra det lite lättare för dig att se igenom dina (pragmatiska) premisser är att identifiera skillnaden på det människotillverkade och det metafysiskt. Läs lite mer om den här i Ayn Rand-lexikonet.

Mvh,
Carl Svanberg

Svininfluensan

Carl SvanbergLämna en kommentar

Många oroar sig över att den så kallade svininfluensan ska sluta i en ny ”spanska sjuka” som kommer att skörda miljontals offer världen över. Är detta sannolikt? Jag tror inte det. En som har grävt lite mer i detta är Michael Fumento som har skrivit en upplysande artikel. Ett utdrag:

No, influenza A (H1N1) doesn’t threaten to become ”another Spanish Flu of 1918-19,” as pig flu panic purveyors claim. Nothing does. Check your calendar; that was 90 years ago. We’re not hobbled by a world war, and since then, we’ve developed things called ”antibiotics,” as well as antivirals, pneumonia vaccines and other medical tools. In all flu outbreaks, including the Spanish one, secondary bacterial infections cause the vast majority of deaths.

Läs hela här.

Bill Whittle slaktar vänsterns fantasier

Carl Svanberg1 kommentar

Bill Whittle från PJTV:s Afterburner, fullständigt slaktar vänsterns relativistiska fantasier om USA:s atombombning av Japan. I synnerhet slaktar han Jon Stewarts vidriga nonsens om att Harry S Truman var en krigsförbrytare (som förtjänar att hamna i samma moraliska kategori som Adolf Hitler). Atombombningen av Japan var utan tvekan en av 1900-talets de största moraliska gärningar. Det är inget som USA bör skämmas för eller be om ursäkt för. (Via Craig Biddle.)

”Man har sin ideologi – eller någon annans”

Carl Svanberg2 kommentarer

Thomas Gür har skrivit en bra kolumn i SvD om vår ideologiskt bankrutta regering och hur detta skadar landets ekonomi och hotar vår frihet:

Hittills har hållningslösheten yttrat sig i sådant som försvar av den socialdemokratiska modellen med orättvisa skatter och orättfärdiga lagar på arbetsmarknaden, av kollektivavtalsvurmande, av ointresse för företagandets villkor samt av ovilja mot att sprida ägandet inom ramen för programmet om privatisering av statliga företag.

Men med påhittet att beordra de statliga pensionsfonderna att kategoriskt rösta nej till rörlig lön för ledande befattningshavare i företag där dessa fonder har ägarinnehav, har regeringen Reinfeldt tagit ett rejält steg bakåt.

Genom beslutet öppnas dörren för att använda statliga fonder till interventioner som inte har med företagens väl och ve att skaffa, utan som bottnar i vad de som har makten känner för. Det är en dörr som det icke-socialistiska Sverige lyckades stänga under 1980-talets löntagarfondsdebatt och som man trodde skulle förbli stängd efter kommunismens europeiska bankrutt.

Den fundamentala orsaken till den borgerliga regeringens beteende är den pragmatiska filosofin. Tänk på detta nästa gång någon säger att vi ”måste” vara pragmatiska eftersom det inte är ”praktiskt” att ha ideologi eller värderingar eller principer. Läs hela här.

En förfrågan

Carl Svanberg6 kommentarer

Jag skulle uppskatta om ni, mina kära läsare, kunde vidarebefodra alla möjliga sorters artiklar där ni tror att det finns en filosofisk princip att identifiera, men ni inte vet var ni ska börja. För i så fall gör jag gärna ett försök. Jag älskar att försöka reda ut sådana här saker.

Jag skulle även uppskatta om ni har egna analyser att dela med er av. Jag tycker det är intressant och roligt att se vad ni andra har att säga. Sedan vill jag publicera de ”bästa” (eller värsta beroende på hur man ser det) artiklarna med era och mina egna kommentarer. (Om ni ger mig ert tillstånd, vill säga.)

Saken är den att jag har lagt märke till hur många av mina läsare ofta kommer med bra tips som jag tyvärr missar. Så om ni har några bra tips på artiklar då tar jag gärna emot dem på min e-mail carl.svanberg@gmail.com.

En övning i filosofiskt detektivarbete

Carl Svanberg4 kommentarer

Jag fick i veckan en mycket intressant fråga. Frågan är intressant eftersom den illustrerar på ett bra sätt hur falska filosofiska premisser hämmar en korrekt förståelse för många grundläggande frågor. Se frågan och svaret som en liten övning i filosofiskt detektivarbete.

Frågan:

Ur objektivistisk synvinkel (se, där smyger jag in lite lömsk relativism direkt i premissen) ter det sig kanske absurt eller åtminstone tröttsamt att behöva svara på frågor av den här typen, men å andra sidan är det ju inget tvingande: Jag har svårt att se hur någonting som har med moral och etik att göra skulle kunna vara objektivt i strikt bemärkelse, ens om man utgår ifrån att det finns en objektiv verklighet (vilket jag tror) och att vi kan få full tillgång till den (vilket jag inte tror). All moral är så vitt jag vet värderingsberoende, och även om värderingar förstås delvis baseras på vad vi skulle kunna kalla fakta (intersubjektiva, mer eller mindre universella uppfattningar om sakernas tillstånd) finns det ju andra aspekter som spelar in, och alla regler baseras på ett kollektivt tyckande som är beroende av kulturellt sammanhang etc. Har jag missförstått din användning av begreppet ‘objektiv’, Carl?

Mitt svar:

Hej Alexander,

Mycket intressant fråga eftersom den är så filosofiskt avslöjande. Jag gillar folk som talar filosofiskt klarspråk.

Du säger dels att vi inte har ”full tillgång till verkligheten” och att fakta är ”intersubjektiva” uppfattningar. Således handlar fakta och objektivitet om ”kollektivt tyckande”. Detta är inget annat än ren och skär kantianism. Jag förkastar detta synsätt.

Jag köper inte Kants idé att vi inte direkt kan varsebli verkligheten bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identet som bestämmer hur vi uppfattar verkligheten. Att säga att vi inte kan uppfatta verkligheten som den egentligen är, bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identitet är inget annat än en irrationell attack på identitetslagen. Och detta är bara ett av oräknerliga problem med Kants filosofi. Ja, Kants filosofi är faktiskt full av hål och motsägelser.

Jag utgår från Ayn Rands definition av begreppet ”objektivitet”. Ayn Rands definition är i grunden en vidareutveckling av Aristoteles objektivitetsbegrepp. I sin essens handlar objektivitet om att basera våra tankar på verkligheten. Eftersom det inte finns några motsägelser i verkligheten handlar, epistemologiskt sett, objektivitet i sin essens om att tänka motsägelsefritt. För att få ett smakprov på vad Ayn Rand och jag menar med objektivitet kan du läsa om ”objektivitet” i Ayn Rand-lexikonet.

Så när jag säger att vi baserar moralen på fakta, då menar jag inte fakta i den kantianska meningen. Jag menar fakta om verkligheten – den riktiga verkligheten – verkligheten som den verkligen är. Den enda verkligheten som finns: den som vi alla erfar med hjälp av våra sinnen. Men vilka är dessa fakta? För att se detta råder jag dig att läsa Ayn Rands essä ”The Objectivist Ethics” som finns tillgänglig alldeles gratis här.

Nu lär du ha en massa frågor efter du har läst Ayn Rands essä och du är mer än välkommen med dem.

Mvh,
Carl Svanberg

”Objectivist Philosophy for Fun and Profit”

Carl Svanberg3 kommentarer

I the National Review finns det en trevlig artikel med titeln ”Objectivist Philosophy for Fun and Profit”. Den handlar om John Allison, fd vd för BB&T, implementerade Ayn Rands filosofi i bankens affärer och som en följd inte bara blev väldigt framgångsrika. Man kommer även att rida ut ur finanskrisen utan större problem. Artikeln är inte perfekt, men i den mån de låter Allison få tala kommer ändå Rands poäng fram. Ett utdrag för att väcka ert intresse:

However, simply because Rand doesn’t endorse altruism for altruism’s sake, many people misconstrue her to be amorally selfish. Rand “doesn’t view ethics as self-sacrificial,” Allison says, “she views ethics as a rational means to success and happiness. If you described her in principle, she would say that you shouldn’t take advantage of other people because that is unethical behavior and self-defeating. But you also shouldn’t self-sacrifice. What you really need to do is run your life in relationship to other people in context to what she calls the trader principle. The trader principle is about what I call creating win-win relationships. We trade value for value and we get better together, and we find these common grounds where we can get better together.”

If that can be said to be BB&T’s guiding principle, the empirical evidence would suggest that the bank’s customers and shareholders are better off for it. In fact, it was misguided altruism that got us into the current financial crisis, and Allison has no problem identifying whose economic philosophy was flawed. “I think that government policy is the primary cause” of the financial crisis, he says. “Government policy set up the problems we have in the real-estate market, and it is the Big Kahuna in the room.”

Så läs artikeln och sprid den till andra som kan tänkas vara intresserade.

Spotify och så

Carl Svanberg8 kommentarer

Vill du ha ett gratiskonto från Spotify? Skicka då ett e-mail till mig: carl.svanberg@gmail.com. Jag har sju kvar att ge bort. Det är först till kvarn som gäller.

Och apropå musik. Numera kan man köpa The Fallen Empires skiva i MP3-format på vår hemsida. Och det är ju jättebra om man bara vill köpa sina favoriter istället för hela skivan.

Nazityskland – ännu ett keynesianskt fiasko

Carl Svanberg3 kommentarer

Obildade icke-ekonomer, såväl som en del bildade ”ekonomer”, har fått för sig att lösningen på vår ekonomiska kris är omfattande statliga stimulanspaket. Inspirationskällan för denna ekonomiska politik är John M Keynes.

Trots allt ni kanske har lärt er i skolan finns det faktiskt ingen hållbar grund för Keynes teorier och det finns inte heller några empiriska belägg för att hans teorier fungerar. Det är bara en myt. Faktum är att varje gång man har prövat Keynes idéer i praktiken har det slutat i dyrbara fiaskon. (För detaljer läs min essä ”Keynes är ond”.) Ändå fortsätter folk att förespråka keynesianismen som om inget hade hänt.

Det finns dock en del tecken på att keynesianerna har hamnat i en viss defensiv. Ett tecken på det är när de känner sig tvungna att använda sig av Nazityskland som en ”framgång”. Detta är naturligtvis inget som de gärna vill göra, eftersom det är få som vill ge diktaturer äran för någonting. Ändå måste de motvilligt söka sig dit.

Många tror att nazisterna lyckades sätta Tyskland i arbete genom just omfattande statlig stimulanspolitik. I HD tar Elisabeth Braw fram Nazityskland som ett föredöme. I New York Times tar David Leonhardt fram Nazityskland som ett föredöme. Det är bara en tidsfråga innan vi lär få höra det från någon annan keynesiansk ”begåvning” som till exempel Lars Pålsson Syll.

Nazityskland är ett intressant exempel eftersom många ekonomiskt illitterata personer som Paul Krugman påstår att problemet med keynesianska stimulanspaketen, i Den stora depressionen och 1990-talets Japan, var att de inte var stora nog. Tja, i Nazityskland höll man knappast tillbaka, men det fungerade inte ett dugg bättre där än någon annanstans. Om något kan man argumentera för att det fungerade ännu sämre där än någon annanstans.

För att få reda på sanningen om nazisternas ekonomiska fiasko, hänvisar jag er till en väldigt upplysande recension av Ian Kershaws bok Hitler, 1889-1936: Hubris. Så nästa gång ni hör någon keynesian känna sig tvungen att hänvisa till Nazityskland, då vet ni också vad ni ska svara: Nazityskland var ännu ett keynesianskt fiasko.

Tweenbots

Carl Svanberg1 kommentar

Via Rory Hodgson (som fann det via KendallJ) fann jag en rolig hemsida om ett experiment med en mycket gullig, leende robot, en Tweenbot, som skulle ta sig igenom New Yorks gator. Kacie Kinzer som utförde experimentet ville se hur människorna på New Yorks gator skulle relatera till denna gulliga robot.

Till saken hör att roboten behöver människornas hjälp för att ta sig fram, eftersom den inte kan svänga på egen hand. Den har dock en flagga som anger robotens destination. Så om den ska komma fram måste den helt förlita sig på välviljan hos främlingar.

Hur gick det? Kacie berättar:

The results were unexpected. Over the course of the following months, throughout numerous missions, the Tweenbots were successful in rolling from their start point to their far-away destination assisted only by strangers. Every time the robot got caught under a park bench, ground futilely against a curb, or became trapped in a pothole, some passerby would always rescue it and send it toward its goal. Never once was a Tweenbot lost or damaged. Often, people would ignore the instructions to aim the Tweenbot in the “right” direction, if that direction meant sending the robot into a perilous situation. One man turned the robot back in the direction from which it had just come, saying out loud to the Tweenbot, ”You can’t go that way, it’s toward the road.”

Jag tyckte att detta var en ganska gullig berättelse som kontrast till allt elände i världen.

Så har ni inget bättre för er råder jag er att besöka hemsidan, se på bilderna och kolla på videon.