Thomas Gür har skrivit en bra kolumn i SvD om vår ideologiskt bankrutta regering och hur detta skadar landets ekonomi och hotar vår frihet:

Hittills har hållningslösheten yttrat sig i sådant som försvar av den socialdemokratiska modellen med orättvisa skatter och orättfärdiga lagar på arbetsmarknaden, av kollektivavtalsvurmande, av ointresse för företagandets villkor samt av ovilja mot att sprida ägandet inom ramen för programmet om privatisering av statliga företag.

Men med påhittet att beordra de statliga pensionsfonderna att kategoriskt rösta nej till rörlig lön för ledande befattningshavare i företag där dessa fonder har ägarinnehav, har regeringen Reinfeldt tagit ett rejält steg bakåt.

Genom beslutet öppnas dörren för att använda statliga fonder till interventioner som inte har med företagens väl och ve att skaffa, utan som bottnar i vad de som har makten känner för. Det är en dörr som det icke-socialistiska Sverige lyckades stänga under 1980-talets löntagarfondsdebatt och som man trodde skulle förbli stängd efter kommunismens europeiska bankrutt.

Den fundamentala orsaken till den borgerliga regeringens beteende är den pragmatiska filosofin. Tänk på detta nästa gång någon säger att vi ”måste” vara pragmatiska eftersom det inte är ”praktiskt” att ha ideologi eller värderingar eller principer. Läs hela här.

Somliga säger att om man är emot piratkopiering, då är man emot fildelning. Är man emot fildelning, då är man emot tekniska framsteg. Ja, man är rentav emot framtiden. Tekniken är här för att stanna, säger samma personer, varför det minsann är upp till underhållningsindustrin att anpassa sig till den. De borde sluta bekämpa fildelningen och istället se över sin affärsmodell.

Detta är ett mycket dåligt argument som jag hör om och om igen. Låt mig göra en jämförelse som illustrerar hur dåligt detta argumentet är:

”Ända sedan bilen kom har det blivit mycket lättare att utföra bankrån. Men vi kan ju inte tvinga folk att sluta köra bil bara för att en del väljer att råna banker med dem, eller hur? Bankerna måste helt enkelt förstå att bilen är här för att stanna. Bankindustrin borde se över sin affärsmodell istället för att agera som ludditer. Stoppa inte framtiden”.

Detta är exakt samma argument och det är precis lika dåligt.

Har bankerna ett ansvar att anpassa sig till bankrånare? Nej, ingen skulle seriöst säga en så vansinnig sak. Ingen skulle kräva av bankerna att se mellan fingrarna på bankrån, bara för att tekniken har gjort lättare för rånarna att utföra sina brott. (Inte ännu i alla fall.) Ändå är detta precis vad man kräver av underhållningsindustrin. Detta är en enorm orättvisa. Man skyller på offren och kräver att de anpassar sig till förövarna.

En del har fräckheten att anklaga motståndarna till piratkopiering för ”luddism”. Hur kom de fram till den slutsatsen?

Om det inte finns någon legitim form av fildelning, då är det skäl nog att vara emot fildelning av princip. En aktivitet som av nödvändighet innebär att man kränker människors rättigheter bör kriminaliseras. Om det finns en legitim form av fildelning (och det gör det), då måste man fråga sig varför somliga envisas med att blanda bort korten på det här viset. Den enda förklaring jag kan komma på är att man vill kunna göra en billig poäng på bekostnad av offren för den illegitima fildelningen.

Många av de som kommer med detta dåliga argument till gagn för piraterna är, föga förvånande, skeptiska till intellektuell egendom. Samtidigt pladdrar de en massa om att vi inte ska bekämpa teknikens framsteg. Men vad dessa piratkramare ”glömmer” är att de faktiskt kan glömma nästan alla framtida tekniska framsteg om de fortsätter förneka, bekämpa och underminera den intellektuella egendomsrätten. Varför ska människor fortsätta utveckla och producera ny teknik, nya uppfinningar, nya läkemedel, nya filmer, tvspel, och skivor, om de inte får betalt för det?

Eftersom argumenten är så dåliga finns det bara en uppenbar förklaring: det var inte meningen att man ska ta dem på allvar. Detta är bara något som de upprepar för sig själva för att rationalisera piratkopieringen. Och det är allt.

Jag hade inte brytt mig om piratkramarnas usla argumentation, om det inte vore för att jag finner det provocerande att så många av dem utger sig för att vara anhängare av kapitalismen. Sanningen är att de som förnekar och bekämpar rätten till (intellektuell) egendom, är inte några riktiga anhängare av kapitalismen.

Så medan dessa moraliska agnostiker till piratkramare är fullt upptagna med att romantisera skurkarna bakom The Pirate Bay eller hetsa upp sig över ipredlagen, håller våra ledare på att förstöra resterna av kapitalismen med inflation, keynesianska stimulanspaket och nya statliga regleringar. Genom sina ord och handlingar har de visat vad de prioriterar – och det är inte kapitalismen.

Socialdemokraternas ”nya” ekonomiska politik består väsentligen av skattehöjningar på ”de rika” och deras förmögenheter, för att finansiera en ökad offentlig konsumtion.

Låt oss begrunda konsekvenserna: Eftersom det bara är produktion och sparande som leder till välstånd, och eftersom konsumtion är förstörelsen av välstånd, betyder socialdemokraternas ekonomiska politik i sin essens detta: ”Vi har för lite pengar. Därför måste vi ta de få pengar vi har kvar och slänga dem i elden!” Eller: ”Vi har för lite mat. Så låt oss glufsa i oss det lilla som finns kvar!”

Det är uppenbart att detta inte är bra för ekonomin. Men det är faktiskt inte ekonomin som socialdemokraterna bryr sig om.

I sin DN Debatt-artikel beklagar sig socialdemokraterna över arbetslösheten och budgetunderskotten. Men med tanke på att deras förslag inte kommer att förbättra ekonomin, inte kommer att medföra några nya jobb, inte kommer att minska budgetunderskottet, finns det bara en förklaring till deras förslag om höjda skatter: De är inte ute efter att rädda ekonomin eller skapa jobb – de är bara ute efter att klämma åt ”de rika”. Och det är allt. De använder bara den ekonomiska krisen som en rationalisering för att förstöra för de framgångsrika.

Låt oss konkretisera innebörden: Du ser en massa arbetslösa och hemlösa på gatan. De lider. De tigger. Sedan ser du en välmående medelklassfamilj promenera mitt på gatan. De ler. De är lyckliga. De har pengar.

Medan alla andra bara lånade och konsumerade långt över sina tillgångar, såg de till att producera och spara. De har tagit ansvar. Vad vi behöver för att komma ut ur den ekonomiska krisen är förstås fler sådana här människor: producenter av välstånd.

Men istället för att känna beundran inför dem, väcker deras åsyn ett ofattbart och närmast okontrollerbart hat hos dig. Ty du är socialdemokrat. Så allt du vill är att hoppa på dem, sparka på dem medan de ligger och ber om nåd, ta deras pengar, spotta dem i ansiktet, be dem dra åt helvete och sedan lämna dem på gatan; om de dör av skadorna bryr du dig inte om.

Du försöker intala dig själv om att detta är vad som är bäst för ekonomin och att detta är vad rättvisan kräver. Men vem som helst kan se att vad socialdemokraterna föreslår är detta: ”Här är en gås som lägger guldägg. Så låt oss SLAKTA den!”

Om du finner resonemanget tveksamt är det inte konstigt. Men du måste, som socialdemokrat, tro på det; du vill inte tvingas erkänna för dig själv att vad som driver dig är ren och skär förstörelselusta.

I decennier har socialdemokraterna levt på ideologiska kvarlevor från tiden då folk tog marxismen på allvar. Nu är deras ideologiska lager slut. Förstörelselusta – det är allt som är kvar av dagens socialdemokrater.

Henrik Sundholm hänvisade mig till en skrämmande dokumentär om USA:s snabbt växande statsskuld. Den heter I.O.U.S.A.

Den fundamentala orsaken till USA:s ekonomiska problem är altruismen. Det är altruismen som utgör den moraliska grunden för den växande välfärdsstaten.

Eftersom altruismen dessutom är en moralfilosofi som inte bygger på fakta, är det inte konstigt att man försöker praktisera den utan någon hänsyn till det faktum att man inte har råd med välfärdsstaten.

USA håller alltså på att begå ett ekonomiskt självmord eftersom de av moraliska skäl inte vill göra sig av med välfärdsstaten.

1961 skrev Ayn Rand:

It is not men’s immorality that is responsible for the collapse now threatening to destroy the civilized world, but the kind of moralities men have been asked to practice. The responsibility belongs to the philosophers of altruism. They have no cause to be shocked by the spectacle of their own success, and no right to damn human nature: men have obeyed them and have brought their moral ideals into full reality.

It is philosophy that sets men’s goals and determines their course; it is only philosophy that can save them now. Today, the world is facing a choice: if civilization is to survive, it is the altruist morality that men have to reject.

USA har inte råd med altruismen. Men att bara avfärda altruismen räcker inte. Vad USA behöver är en ny rationell moralfilosofi: objektivismens etik. Läs Ayn Rands essä ”The Objectivist Ethics”.

Igår blev den holländske politikern Geert Wilders tvingad att lämna Storbritannien. Detta på order från regeringen. Wilders skulle besöka Storbritannien eftersom han blev inbjuden av parlamentet som skulle ha en visningen av hans islamkritiska film Fitna.

Varför blev han tvingad att åka hem igen? På grund av hans kontroversiella åsikter. DN:

DEN BRITTISKA regeringen menade att även om Storbritannien är för det fria ordet är Wilders film så extrem att hans närvaro riskerade att röra upp mycket starka känslor i ett land med två miljoner muslimer. I ett brev till Wilders i tisdags varnade [den brittiska inrikesministern] Jacqui Smith för att han inte skulle släppas in.

Detta är följden av eftergifterna till den muslimska världens barbariska reaktioner till Mohammedteckningarna. Många tidningar publicerade bilderna dels i protest mot dessa våldsamma reaktioner dels i försvar för yttrandefriheten. Men de allra flesta avstod i syfte att blidka de extrema muslimerna. Detta stärkte de värsta muslimerna i deras religiösa övertygelse att de har rätt att hota oss alla till tystnad och lydnad.

Har de lyckats med att hota oss alla till lydnad? Med tanke på hur den brittiska regeringen behandlar Geert Wilders, verkar det onekligen så. Det verkar som att Storbritannien har blivit en islamisk lydstat.

Barack Obama expanderar Bushs ”faith-based initiative”. George Bushs ”faith-based initiative” är en av Bushs avsiktliga kränkningar av USA:s religionsfrihet. Hela idén är att staten ska låta religiösa välgörenhetsgrupper få ägna sig åt välgörenhet med skattepengar. De har också rätten att endast anställa människor som delar deras religiösa övertygelser. Bush motiverade sitt program med att människor behöver mer än en check från staten: de ”behöver” också Jesus. Motiveringen är alltså att främja religionens inflytande i kulturen med hjälp av skattepengar.

Obama har under valrörelsen gjort det mycket tydligt att han också är väldigt religiös. Därför var det inte ett dugg oväntat att vi skulle snart få se bevis för det. Så Obama bestämde för att expandera Bushs ”faith-based initiative”. New York Times:

President Obama signed an executive order Thursday to create a revamped White House office for religion-based and neighborhood programs, expanding an initiative started by the Bush administration that provides government support — and financing — to religious and charitable organizations that deliver social services.

“No matter how much money we invest or how sensibly we design our policies, the change that Americans are looking for will not come from government alone,” Mr. Obama said. “There is a force for good greater than government.”

På vilket sätt kommer programmet att expandera? Bland annat kommer man att bli mindre petig med vilka religiösa grupper man väljer att sponsra:

Asked whether his office would work with religious groups outside the mainstream, like the Church of Scientology, that may seek government grants for social services, Mr. [Joshua] DuBois [ny chef för programmet] said: “There’s no picking or choosing or cherry-picking of groups. That was allowed before, but it will not be the practice moving forward.”

Bush lät de religiösa grupperna få diskriminera vid anställning. Detta är Obama emot.

Vid en första anblick låter detta som en bra sak. Men då dessa religiösa grupper ofta försöker skaffa sig nya medlemmar genom att hjälpa människor och då de nya medlemmarna ofta börjar jobba för dessa religiösa grupper, finns det faktiskt en risk för att Obama kommer att uppmuntra dessa religiösa grupper att skaffa sig ännu fler medlemmar än tidigare. Det är nämligen bara så de kan garanterat anställa fler efter sina egna religiösa preferenser.

Obama vill dock att staten ska främja religionens inflytande i kulturen samtidigt som han låtsas som att han står för religionsfrihet, så om detta scenario skulle utspela sig lär det knappast vara något som oroar Obama. Men genom att säga att han är emot diskriminering vid anställning kan han låtsas som att han verkligen bryr sig om religiosnfriheten och statens separation från kyrkan. Men låtsas är allt han gör. Precis som alla andra pragmatiker som tror att de kan komma undan med motsägelser om de bara låtsas tillräckligt mycket.

Om Obama verkligen var oroad över att statligt sponsrade religiösa grupper diskriminerade människor på grund av religion, med anledning av religionsfriheten, då borde han istället se till att helt avskaffa Bushs vedervärdiga ”faith-based initative”, inte expandera det.

Obama vill, i princip, värna om religionsfriheten och samtidigt, i princip, upphäva den. Men Hegel hade fel: motsägelser kan inte upphävas och bevaras samtidigt. Det är antingen eller. Det är antingen ”faith-based initative” eller religionsfrihet – han kan inte få både och; verkligheten tillåter inte det. Med sin expansion av ”faith-based initiative” vet vi vilken sida Obama har tagit. Detta är bara början av Obamaadministrationen.

I sitt invigningstal sade Obama: ”To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and mutual respect”. Vad är det för ”ömsesidiga intressen” som Obama pratar om? Om det finns några sådana ”ömsesidiga intressen”, varför kände sig Obama då tvungen att vädja just till den muslimska världen? Varför kände han sig inte tvungen att vädja till Europa? Japan? Argentina? Därför att alla vet att den muslimska världen sedan länge för ett krig mot USA, av religiösa skäl. Detta gör Obamas uttalande till en enda gigantisk fantasi; det finns inga ”ömsesidiga intressen” och ingen grund för ”ömsesidig respekt”.

Obama är uppriktig. Den allra första tvsända intervjun Obama gjorde från vita huset gjorde han med en utländsk nyhetskanal, tvkanalen Al Arabyia. Rövslickeriet lät sig inte vänta. New York Times:

In the interview, which was taped on Monday night and broadcast throughout the Muslim world on Tuesday, Mr. Obama said it was his job “to communicate to the Muslim world that the Americans are not your enemy.”

He added that “we sometimes make mistakes,” but said that America was not born as a colonial power and that he hoped for a restoration of “the same respect and partnership that America had with the Muslim world as recently as 20 or 30 years ago.”

Om Obama menar vad han säger, då måste det sägas att det var just denna kristna ”respekt” som uppmuntrade islamisterna till att genomföra den ena terrorattacken efter den andra mot USA, den ena värre än den andra.

Faktum är att det är 30 år sedan Iran genomförde sin första krigshandling mot USA. För snart 30 år sedan tog de över den amerikanska ambassaden och sedan höll ett femtiotal amerikaner gisslan i 444 dagar. Det är mer än 25 år sedan Iransponsrade terrorister sprängde ihjäl 240 amerikanska soldater i Libanon. Det är 20 år sedan Irans överstepräst, Ayatollah Khomeini, försökte avskaffa yttrandefriheten över hela världen genom att lägga en Fatwa på Salman Rushdie och alla som var involverade i publiceringen, distributionen och översättningen av hans bok, Satansverserna. Bokbutiker i USA attackerades med brandbomber. Utgivare och översättare attackerades och mördades. Salman Rushdie tvingades leva under jorden.

Obama är inte bara ofattbar historielös och naiv. Han är något mycket, mycket värre. Han är pragmatiker.

Den muslimska världen vet att detta är rövslickeri:

“It’s different from what we’ve seen in forever,” said Jamil Mroue, a Lebanese journalist and publisher. “This is his first official interview, and it’s addressed to Al Arabiya? It’s a logical extension of his inauguration speech, but it’s unprecedented.”

There was also, however, a reluctance to judge Mr. Obama on his words alone. “Let’s see your promise, American president, for an independent Palestinian state,” said a commenter on Al Arabiya’s Web site, identified only as Alsomary. “And let’s see your promise for peace with the world, and especially the Islamic world. Then for sure we will learn to love America through your actions.”

Vem vet vad Obama kommer att göra för att bevisa att USA i sann kristen anda älskar sin fiende? Kommer han att tvinga Israel till fler förhandlingar med de islamiska terroristerna? Kommer han att tvinga dem till fler eftergifter? Kommer han att fortsätta Bushadministrationens skandalösa förhandlingar med Iran? Att döma av intervjun pekar mycket på detta. ”[H]e said that it was important to be willing to talk to the Iranians, both to express differences and explore ‘where there are potential avenues for progress.'” Om konflikten mellan Israel och ”Palestina”:

I [Obama] do believe that the moment is ripe for both sides to realize that the path that they are on is not going to result in prosperity and security for their people. And that, instead, it’s time to return to the negotiating table … I also believe that there are Israelis who recognize that it is important to achieve peace … They will be willing to make sacrifices if the time is appropriate and if there is serious partnership on the other side.

Så här har praktiskt taget alla amerikanska presidenter sagt sedan decennier tillbaka och det enda det har mynnat ut i är krav på att Israel ska visa ”besinning” varje gång de försvarar sig eller att de ska sätta sig ned och ”förhandla” med sina mördare.

Obamaadministrationen började med andra ord precis som man kunde förvänta sig: katastrofalt.