Socialdemokraternas ”nya” ekonomiska politik består väsentligen av skattehöjningar på ”de rika” och deras förmögenheter, för att finansiera en ökad offentlig konsumtion.
Låt oss begrunda konsekvenserna: Eftersom det bara är produktion och sparande som leder till välstånd, och eftersom konsumtion är förstörelsen av välstånd, betyder socialdemokraternas ekonomiska politik i sin essens detta: ”Vi har för lite pengar. Därför måste vi ta de få pengar vi har kvar och slänga dem i elden!” Eller: ”Vi har för lite mat. Så låt oss glufsa i oss det lilla som finns kvar!”
Det är uppenbart att detta inte är bra för ekonomin. Men det är faktiskt inte ekonomin som socialdemokraterna bryr sig om.
I sin DN Debatt-artikel beklagar sig socialdemokraterna över arbetslösheten och budgetunderskotten. Men med tanke på att deras förslag inte kommer att förbättra ekonomin, inte kommer att medföra några nya jobb, inte kommer att minska budgetunderskottet, finns det bara en förklaring till deras förslag om höjda skatter: De är inte ute efter att rädda ekonomin eller skapa jobb – de är bara ute efter att klämma åt ”de rika”. Och det är allt. De använder bara den ekonomiska krisen som en rationalisering för att förstöra för de framgångsrika.
Låt oss konkretisera innebörden: Du ser en massa arbetslösa och hemlösa på gatan. De lider. De tigger. Sedan ser du en välmående medelklassfamilj promenera mitt på gatan. De ler. De är lyckliga. De har pengar.
Medan alla andra bara lånade och konsumerade långt över sina tillgångar, såg de till att producera och spara. De har tagit ansvar. Vad vi behöver för att komma ut ur den ekonomiska krisen är förstås fler sådana här människor: producenter av välstånd.
Men istället för att känna beundran inför dem, väcker deras åsyn ett ofattbart och närmast okontrollerbart hat hos dig. Ty du är socialdemokrat. Så allt du vill är att hoppa på dem, sparka på dem medan de ligger och ber om nåd, ta deras pengar, spotta dem i ansiktet, be dem dra åt helvete och sedan lämna dem på gatan; om de dör av skadorna bryr du dig inte om.
Du försöker intala dig själv om att detta är vad som är bäst för ekonomin och att detta är vad rättvisan kräver. Men vem som helst kan se att vad socialdemokraterna föreslår är detta: ”Här är en gås som lägger guldägg. Så låt oss SLAKTA den!”
Om du finner resonemanget tveksamt är det inte konstigt. Men du måste, som socialdemokrat, tro på det; du vill inte tvingas erkänna för dig själv att vad som driver dig är ren och skär förstörelselusta.
I decennier har socialdemokraterna levt på ideologiska kvarlevor från tiden då folk tog marxismen på allvar. Nu är deras ideologiska lager slut. Förstörelselusta – det är allt som är kvar av dagens socialdemokrater.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
Strålande!
”Ty du är socialdemokrat” vore vackert på en t-shirt med någon apokalyptisk illustration.
Intressant. Jag såg en intervju med Krugman härom dagen som hävdade att teorin om sparande inte gäller i tider av djup kris. Nu ska man göra tvärtom och det rejält. Både USA och EU gör för lite hävdar han. Hur ser du på det?
Hej Patrik,
Paul Krugman är en keynesian och som alla andra keynesianer har han helt fel på den punkten. För att se varför Krugman har fel behöver man egentligen bara inse och tänka på dessa fakta:
Det är produktion av välstånd, inte konsumtion av välstånd, som driver ekonomin. Observera skillnaden på att äta en bit bröd (konsumtion) och att baka en bit bröd (produktion). Konsumtion är förstörelsen av välstånd och kan därför aldrig i sig leda till välstånd.
Konsumtion är varför vi producerar, men viljan att konsumera räcker inte. Konsumtion förutsätter produktion – och produktion skapar sin egen efterfråga: Says lag gäller. Därför kan det inte, som Krugman och alla andra keynesianer säger, råda någon generell ”överproduktion” eller ”underkonsumtion”.
Sparande är inte detsamma som att ”sy in pengarna i madrassen”. När du sparar pengar på banken då kommer pengarna att lånas ut till andra för produktiva investeringar. Men keynesianerna tror ofta att ”sparande” betyder just att lägga pengarna på hög.
Jag utvecklar dessa och många andra poänger mer i min essä ”Keynes är ond”. Du kan läsa den här:
Klicka för att komma åt keynes_ar_ond.pdf
Det finns faktiskt inga hållbara teoretiska skäl för Keynes teorier. Och det inga exempel på där Keynes teorier har praktiserats med någon framgång. Det är bara en myt.
För ytterligare polemik mot Keynes, se Per-Olof Samuelssons dräpande kommentarer:
http://www.nattvakt.com/nnv/020626keynes.htm
http://www.nattvakt.com/nnv/020705kenmalm.htm
För djupare studier rekommenderar jag dig att läsa följande:
http://georgereisman.com/blog/2009/02/economic-recovery-requires-capital.html
http://georgereisman.com/blog/2009/02/economic-recovery-requires-capital_22.html
Och:
http://jim.com/econ/chap03p1.html
http://jim.com/econ/chap24p1.html
Klicka för att komma åt failureofneweconomics.pdf
http://www.capitalism.net/Capitalism/CAPITALISM_Internet.pdf (kapitel 18)
Mvh,
Carl Svanberg
Tack för alla lästips. Jag hittade din blogg via Atillas bloggrulla i helgen så jag har hunnit läsa några av dina äldre inlägg och essäer. Ska läsa vidare.
Jag har inte bedrivit djupare studier i ekonomi men är hängiven förespråkare av kapitalism och fria marknader Man kan ju ändå fundera när en nobelpristagare står och håller föredrag om att vi nu gör samma misstag som under den stora depressionen.
Patrik: Vi gör samma misstag nu som under stora depressionen. Och det tror jag att Carl Svanberg håller med om. Problemet är att det som Krugman förespråkar är just de misstagen.
Helt riktigt.