Jag gör lite research, som vanligt, och upptäckte i Stanfords filosofilexikon ett stycke som fick mig att skratta hysteriskt. Innan ni läser citatet vill jag bara ge en kort redogörelse av bakgrunden, så att hela citatet blir lite mer begripligt.

Man diskuterar Arne Næss så kallade djupekologi. Tydligen var Næss inspirerad av Spinozas metafysik. Næss ansåg att vi ska betrakta oss alla som del av en enda helhet, nämligen naturen. (Ingen överraskning så långt.) Genom att förverkliga naturens vilja, förverkligar vi även vår egen vilja. Detta är en idé som han fick från Spinozas metafysik som säger att Gud är oändlig, varför Gud är allt, varför Gud är Natur. Næss tar i princip bara bort Gud ur ekvationen och kvar har vi då naturen som alltså är allt. Om du och jag bara är en del av en större helhet, om vi alla egentligen är en och samma helhet, då menar Næss att vi förverkligar oss själva och vår egen ”egentliga” vilja genom naturens självförverkligande.

Med detta sagt, läs och ”njut”:

While Næss’s Ecosophy T sees human Self-realization as a solution to the environmental crises resulting from human selfishness and exploitation of nature, some of the followers of the deep ecology platform in the United States and Australia further argue that the expansion of the human self to include nonhuman nature is supported by the Copenhagen interpretation of quantum theory, which is said to have dissolved the boundaries between the observer and the observed (see Fox 1984, 1990, and Devall and Sessions 1985; cf. Callicott 1985). (Min kursivering.) (Min kursivering.)

Detta är gränsöverskridande irrationalitet.

Denna insändare skickade jag in lite här och där idag:

Tusentals sjuksköterskor vill nu gå ut i strejk. De tycker att de har för dåligt betalt, vilket ju är naturligt med tanke på att det är ett svårt och krävande jobb. Man tar ju ansvar för andras liv.

För att strejken ska vara så effektiv som möjlig måste så många som möjligt gå ut i strejk. Men detta får inte sjuksköterskorna göra, för det vore ”samhällsfarligt”. Detta då många sjuka är i behov av sjuksköterskorna.

Detta betyder att sjuksköterskorna inte får strejka bara för att folk behöver dem. Med andra ord har man ”rätt” att tvinga sjuksköterskor att jobba mot sin vilja, bara för att andra behöver dem.

Många tycker säkert att det bara är rätt att tvinga sjuksköterskor att jobba mot sin vilja. De har nämligen fått för sig att sjukvård är en ”rättighet”. Om sjukvård är en ”rättighet” då betyder det att vi har rätt att tvinga sjuksköterskor och läkare att ge oss vård. Om de inte ger oss vård frivilligt då ”kränker” de vår ”rätt” till sjukvård. ”Rätten” till sjukvård betyder alltså ”rätten” att förslava.

Men det finns ingen ”rätt” att förslava. Det spelar sedan ingen roll om vi är i behov av dem. Jag har inte rätt att ta dina organ bara för att jag behöver nya. Jag har ingen rätt att ta dina pengar bara för att jag behöver pengar. Och jag har ingen rätt att tvinga en sjuksköterska eller läkare vårda mig bara för att jag behöver dem.

Sjuksköterskor har, som alla andra, en rätt att leva för sin egen skull. De har därför ingen moralisk skyldighet att förse oss med sjukvård. De har därför en moralisk rätt att strejka.

Vårdstrejken är inte samhällsfarlig. Nej, det är idén att vi har rätt att tvinga människor att jobba, bara för att vi behöver dem, som är farlig.

Uppdatering: Den blev publicerad i dagens (20080422) HD.

Uppdatering II: POS rapporterar att den även blev publicerad i DN idag (20080423). Angenämt!

Jag skrev denna insändare för ett tag sedan. Jag har skickat in den lite här och där, men den verkar inte ha blivit publicerad någonstans (fast jag fick tecken på att så skulle ske):

Vad är det för fel på världen idag? Felet är moralen. Inte bristen på moral, utan dominansen av fel sorts moral, nämligen den konventionella moralen. Den konventionella moralen företräds av två dominerande teorier. Den religiösa och den sociala teorin.

Enligt den religiösa teorin ska en god människa tjäna Guds vilja. Så vad vill Gud? Många religiösa förnekar, med hänvisning till Guds vilja, rätten till abort, trots att det skulle döma många människor till föräldraskap mot deras vilja. För många som nu tvingas ge upp sina drömmar är detta en dödsdom för själen. Detta driver många kvinnor till olagliga och osäkra aborter som årligen kostar tiotusentals kvinnors liv. Många religiösa är också, med hänvisning till Guds vilja, emot embryonal stamcellsforskning, trots att sådan forskning skulle kunna resultera i nya läkemedel som skulle kunna göra livet bättre för miljontals människor.

Enligt den sociala teorin ska en god människa tjäna ”samhällets bästa”. Så vad består ”samhällets bästa” av? I Nazityskland bestod det av att man förslavade och mördade miljontals människor i koncentrationsläger på grund av deras ras. I Sovjetunionen bestod det av att man förslavade och mördade miljontals människor i koncentrationsläger på grund av deras samhällsklass. I Sverige bestod det fram tills ganska nyligen av att man tvångssteriliserade tiotusentals människor på grund av deras gener.

Eftersom moralen är en uppsättning av värden och principer som ska vägleda oss i livet, bör vi döma den konventionella moralen efter den vägledning den ger oss. Och som vi kan se ger den konventionella moralen inte mycket till vägledning. Eftersom det moraliska inte är det praktiska – då det tenderar att leda till död och lidande – drar många slutsatsen att vi därför måste vi välja mellan att vara moraliska eller att vara praktiska.

Men det måste inte sluta så här. Det finns faktiskt ett rationellt alternativ. Enligt Ayn Rands filosofi, objektivismen, bör en god människa tjäna sitt eget rationella egenintresse. Den säger att din egen rationella lycka är det högsta moraliska målet med livet. Den säger att varje människa är ett självändamål, varför du varken ska offra dig själv för andra eller andra för dig själv. Du ska leva för din egen skull och av egen kraft och erkänna alla andras rätt att göra detsamma. Vill du veta mer? Läs då Ayn Rands roman Atlas Shrugged.

Yaron Brook argumenterar i Forbes att staten faktiskt ägnar sig åt dold social ingenjörskonst, när de med olika skattelättnader försöker muta oss – med våra egna pengar – till ett politiskt önskvärt beteende. Jag tycker att detta är en mycket bra artikel som visar att speciella avdrag av olika slag inte bara ”snedvrider” ekonomin, och gör den mer ineffektiv, utan faktiskt uppmuntrar oss till att handla mot vårt eget bästa, mest rationella, omdöme. Läs den!

Igår påbörjade jag en sak. Folk som ser mig på stan, tåg och bussar, kommer kanske tycka att det är lite ovanligt ut, men det bjuder jag så gärna på. Vad jag gör är att jag numera sitter och läser gratistidningarna med en penna i högsta hugg. Jag markerar, stryker under och skriver anteckningar i marginalerna. Jag gör detta för att som en daglig övning i att identifiera det mest väsentliga. Jag kan göra det utan att markera det så klart, men det blir mer ”verkligt” om jag ser det nedskrivet och inte bara som en tanke som ”flög förbi” i mitt medvetande. Sedan jag kommer nog ihåg lättare varför jag ansåg att det jag läste var fel om jag har markerat det så här. Precis som jag generellt sett kommer ihåg saker lättare om jag markerar, stryker under och gör en liten anmärkning i marginalen om saken.

Om jag inte finner något som jag tycker är värt att spara på tänker jag bara lägga tillbaka tidningarna på tåget eller på bussen och sedan låta andra få ta del av mina anteckningar. Helt gratis bjuds de på lite Carl Svanberg marginalia! Ett sannerligen billigt och bekvämt sätt att kortfattat sprida sina egna åsikter om dagsaktuella företeelser, måste jag säga.

Samma dag som jag började med detta jag läste en artikel i City. Den handlade om att man kan för en viss summa få göra ett DNA-test där det kan framgå vilka sjukdomar du har i generna, och därmed vilka förhöjda risker för olika sjukdomar du har. Det gavs lite argument fram och tillbaka om varför detta var bra eller dåligt. Ett bra sådant argument var att metoden inte gav resultat som var så tillförlitliga som man skulle kunna önska. Men till de argumenten stod utan tvekan tidningen för själv. Och jag angriper inte dessa argument för att de är dåliga, utan för att de är alldeles för vanliga.

Argument 1: ”Vill jag dessutom veta om det är prostatacancer, Alzheimer eller en hjärtattack som leder mig ner i graven? Och vill jag ha reda på om partnern jag funderar ha barn med bär på mindre lämpliga gener?” Ja, varför inte? Då kan du kanske göra något åt det? Lägga om din kost? Röra dig lite mer? Eller vad det nu må vara. Det slog nog inte denna person att detta är inget nytt. Länge har läkare med din släkt som utgångspunkt försökt redogöra för dina hälsorisker och sedan utifrån det försöka ge dig goda tips och råd om hur ska du leva för att minska dina risker för att gå samma öde till mötes som dina släktingar. Den enda skillnaden är att nu blir läkarens bedömningar och därmed rekommendationer, som kan vara skillnaden mellan liv och död, mer exakta tack vare DNA-tekniken.

Men istället antyder man att självskapad okunskap är något önskvärt här. Att medvetet blunda inför verklighetens fakta – detta trots att varje vara i relation till livet implicerar ett böra. Hur kan man motivera detta? Nu kommer vi till argument 2: ”Det som skrämmer mig är ett samhälle där våra gener blir offentlig egendom. Där vi delas in i klasser med vissa mer livskraftiga och friska än andra. Låter det som rena science fiction? För 70 år sedan fanns en man med liten mustasch som inte tyckte det”.

Detta argument säger att en del människor kommer att födas med, generellt sett, sämre gener och andra med generellt sett bättre gener. Därmed finns det, sägs det, en risk för att somliga kommer att dömas morailskt sett olika beroende på deras uppsättning av gener. Dvs det finns alltså en risk för att en del kommer att döma din moraliska karaktär på grund av dina gener. Men detta är inget nytt problem. Detta är ju i sin essens inget annat än rasism. Nu är rasism själv något ytterst irrationellt. Det är nämligen irrationellt att anta att din eller andras moraliska karaktär följer av dina gener. Men irrationalitet som rasism är något som människor väljer. Människor har fri vilja. Det finns därför absolut ingenting som säger att mer kunskap om våra gener leder till mer rasism i samhället. Om så, vad mynnar då detta argument ut i? Jo, man säger att det finns en chans att somliga använder kunskapen om andras genuppsättning som ett argument för att döma dem moraliskt, varför det nog är bäst för oss alla om vi helt enkelt går med på att aldrig veta mer till att börja med. Här använder man alltså en form av irrationalitet (rasism) som en ursäkt för att motivera ytterligare irrationalitet (självvald okunskap beträffande sina gener).

Precis som statliga interventioner i ekonomin tenderar att leda till statliga interventioner, så länge ingen ifrågasätter grundpremisserna bakom de statliga interventionerna, tenderar en evasion att leda till ytterligare en annan evasion tills man ifrågasätter den falska grundpremiss som möjliggjorde evasionerna till att börja med. Nu kan du kanske tycka att jag inte borde bry mig om dessa dåliga argument, men om evasioner tenderar att leda till evasioner, och irrationalitet i form av evasioner är den primära roten till all ondska, då är det lika bra att sätta stopp för dem redan här och nu.

Patrik undrar: ”Ser objektivister livet som ett egenvärde?”

Om du med ”egenvärde” menar ”intrinsikalt värde” (dvs ett värde ”i sig” och som är helt och hållet skilt från ett värderande subjekt), så är svaret nej. Om du däremot menar att livet är ett ”egenvärde” eftersom det är det yttersta värdet och därför ett självändamål, och att alla andra värden därför är så kallade ”instrumentella värden” i relation till det finala ändamålet som alltså är livet, då är svaret ja.

Och: ”Varför skulle just individualism följa från de ursprungliga premisserna?”

Om vi i etiska-sociala termer menar att individualism är detsamma som att individens liv är den grundläggande värdeenheten, dvs att varje enskild individ är ett moraliskt självändamål, då följer det logiskt av det faktum att när vi talar om människans liv som det yttersta värdet, så talar vi naturligtvis inte om ”Människans liv” i en platonsk mening.

Nej, vi talar om de högst konkreta människorna här på jorden och deras liv. Det är för var och en utav dem som livet är det yttersta värdet. Livet står ytterst på spel för oss alla i egenskap av att vara levnade. Om deras enskilda liv är deras yttersta liv då är också deras enskilda liv ett moraliskt självändamål. Detsamma är av samma anledning sant om alla andra individer. Därför följer individualism.

(Därmed inte sagt att de explicit har valt att hålla livet som det yttersta värdet och att därför explicit och konsekvent leva på ett livsbefrämjande sätt. Men poängen är att de i egenskap av att vara levande varelser har inget alternativ beträffande det yttersta värdet: det är livet eller inget.)

Hur skulle något annan slutsats kunna följa? Det enda alternativet till individualismen är dess motsats, kollektivismen. Hur skulle kollektivism följa av premissen att varje enskild människas liv är ett moraliskt självändamål? Hur skulle något annat än egoism, dvs att vi ska sträva efter våra livsbefrämjande värden, kunna följa? Hur skulle altruism, dvs att vi ska offra oss och våra värden för andra, kunna följa?

Sedan skrev du: ”Vi diskuterade för ett tag sedan Humes lag. Som jag förstår det hela är ‘livet’ delvis ett ‘böra’ (delvis då det också är ett ‘är’). Så länge en etisk teori helt eller delvis grundar sig på värdefakta så är ju inte Humes lag något problem, eller snarare, Humes lag är _förenlig_ med vissa etiska teorier, sådana som bygger sina slutledningar på värdesatser rakt igenom.” (Och Sundholm gav mig en länk hit.)

Strikt talat är inte livet ett ”böra”. Livet blir ett ”böra”, dvs något som vi alltså bör sträva efter att bevara, om vi väljer att leva. Men det är nu viktigt att komma ihåg, i diskussionen om Humes lag, att livet är det enda som kan vara ett yttersta böra, dvs ett yttersta värde. Detta följer i sin tur av, som jag m fl har påpekat om och om igen, det faktum att livet är det som ytterst står på spel för alla levande varelser. Det är därför livet eller inget.

Jag ser, efter att ha läst den länk som Sundholm gav mig, att du missförstår det som sägs. Jag är också tämligen säker på att du missförstått precis allt som POS har skrivit i ämnet.

Du påstår att mitt resonemang (om kruxet med Humes lag) förutsätter vad det ska bevisa, nämligen att det finns en universell och objektiv moral. Det förstår jag inte alls hur du kom fram till eftersom det inte alls är vad jag säger. Det enda jag sade i citatet du har på din blogg var att om man kan finna, i verkligheten, ett yttersta värde då har man även löst kruxet med Humes lag, dvs problemet med att identifiera det yttersta börat. Det jag sade var alltså att livet är det enda som är och kan vara det yttersta värdet eftersom det i verkligheten är det som ytterst står på spel för alla levande varelser. Vi har därför, i denna mening, inget val i frågan om vad som ska vara ett yttersta värde eller inte. Det enda vi har ett val är beträffande valet att acceptera detta faktum fullt ut eller inte.

Vad händer om vi väljer att acceptera detta faktum fullt ut? Jo, först nu följer, logiskt, i allra högsta grad en universell och objektiv moral. Det följer ju logiskt av det faktum att livet och lyckan kräver samma sak för alla människor. Samma grundläggande dygder och samma grundläggande värden. Därav universell moral. Livet och lyckan kräver för alla t ex dygder som rationalitet, ärlighet, rättvisa. Livet och lyckan kräver också, för alla, vissa värden som mat, sömn, sex, syfte, självaktning, jobb, kunskap, etc. (Listan på objektiva värden kan göras väldigt lång eftersom människans behov är praktiskt taget oändliga.) Dessa dygder och värden är objektiva, då de har sin grund i verklighetens fakta: de är aspekter av verkligheten satta i relation till vad som krävs för mänsklig överlevnad. Därav objektiv moral.

Därmed inte sagt att alla måste tycka om samma mat eller måste jobba med samma sak eller måste sova exakt lika mycket eller måste besitta exakt samma sorts kunskaper. Inom ramen för det rationella finns det utrymme för mycket valfrihet och variation. En objektiv moral säger nödvändigtvis inte att köttfärssås är något för alla, men att mat är det och att det är upp till dig att skaffa den mat som du själv gillar.

Jag kan inte låta bli. Jag måste säga det. Du vet vem du är…

Ibland får jag höra folk säga saker med följande andemening: ”Religionen har inte en chans att komma tillbaka”. Eller: ”Vår moderna civilisation kommer aldrig att gå under”. Detta är nog, tyvärr, ganska naivt.

Det finns trots allt massor med människor som arbetar hårt med opinionsarbete som syftar på att förstöra vår västerländska industriella civilisation: environmentalisterna. Det finns de som arbetar hårt med att föra krig mot den: militanta islamister. Det finns kristna och pragmatiska politiker som blundar inför detta faktum och som därför, på olika sätt, hjälper dem på traven: neokonservativa och ”realisterna”. För att inte tala om alla de som argumenterar för ”fred” till varje pris vilket betyder en fred köpt till priset av vår frihet, vilket betyder en värdelös fred: pacifisterna. Det finns alldeles för många intellektuella och akademiker som försöker påskina att islamisk teokrati inte är sämre än kapitalism och frihet: multikulturalisterna. Sedan finns det en stor och växande skara människor i USA som söker förvandla landet till en kristen teokrati: de kristna fundamentalisterna.

De har ingen chans, säger ni kanske. Denna naiva tro baserar sig, enligt mig, på att folk inte kan blunda inför fördelarna med vår västerländska civilisation, vår vetenskap, vår teknologi och vårt välstånd. Det är bara inte möjligt, säger ni kanske. Problemet är att det är det visst. Alla de exempel jag nyss radade upp är samtliga exempel på det.

Nyligen fick vi se ett fruktansvärt exempel på detta. Metro:

Madeline Neumann, 11, blev sjukare och sjukare. Men hon fick ingen hjälp. Hennes föräldrar vägrade skicka henne till sjukhus – istället för vård så fick hon bara föräldrarnas böner.

Fallet med den diabetessjuka flickan i Wisconsin chockar nu USA, skriver Metro New York.

– Föräldrarna skylller dödsfallet på att de inte hade tillräckligt god tro, säger Dan Vergin, polis i staden Everest.

Enligt polisen så trodde föräldrarna i torsdags att Madeline fortfarande skulle kunna återuppstå.

Bloggen Dollars & Crosses gjorde följande observation med anledning av denna tragedi:

[W]e are faced with a very troubling truth: in a nation where the practical benefits of reason, science and technology surround us, seemingly everyday Americans are nevertheless willing to engage in Stone-age mysticism and irrationality—and do so at the price of precious human life. Even if there is tremendous outcry against these parents, I can’t help but take the fact that this girl died in the first pace as a troubling sign.

Jag instämmer fullständigt.

Vi kan och ska inte ta vår västerländska civilisation – med alla dess välsignelser – för given.