Kategori: Nationalekonomi

Dagens last

Carl Svanberg3 kommentarer

”First things first”. Som ni kanske har märkt, är det lite dött här. Som vanligt går det upp och ned för min del. Ibland har man mycket att säga, ibland har man det inte. I mitt fall är det just nu som så att jag faktiskt har en hel del idéer för vad det är jag vill skriva om på min blogg, men jag känner inte att jag har tiden. Det blir kanske bättre igen om en vecka, när jag har hunnit bli van vid mitt nya schema, men just nu i övergången kommer det att bli lite tufft. (Om inte annat lär jag ta mig lite tid under helgen för att dela med mig med lite tankar som jag går och bär på.)

Saken är nämligen den att jag för närvarande läser två 20 poängs kurser samtidigt: idéhistoria och ekonomisk historia. Så jag har en del att göra. Men det ska nog gå ändå. Hoppas jag ;)

Jag kommer, utöver de övriga idéer jag har, förmodligen finna inspiration att kommentera saker och ting som jag observerar medan jag studerar. En spontan observation som jag kan bjuda på redan nu är att trots Ekonomicentrum i Lund har ett rykte om sig att vara en institiution för ”nyliberal propaganda”, så har än så länge föreläsningen i ekonomisk historia tagit en ytterst marxistisk form. Kanske är det ämnets natur som gör det omöjligt att undvika en marxistiskt beskrivning av den ekonomiska historien, men jag finner det ändå lite lustigt med tanke på institutionens rykte.

En sak till. Somliga har kanske försökt läsa mina essäer som jag gjorde reklam för ett tag sedan, men de har kanske märkt att det inte går. Det beror på att det är strul med servern. Men det är inte jag som sköter om den. Jag kan inget om sådant. I vilket fall som helst är servern inte ens inom min närvaro, så jag skulle ändå inte kunna göra värst mycket åt det även om jag visste hur man skulle åtgärda det. Men jag har fått höra att de som har hand om det, håller på att jobba med det. Jag kommer att underrätta de intresserade här på bloggen så snart jag vet att det fungerar igen.

Hur som helst. Nu över till dagens last. Jag vill dock utfärda en liten kort varning för att en del av detta kommer att vara lite gammalt, men alla har ju inte alltid tid eller lust att läsa en miljard bloggar om dagen, så då kanske man missar ett och annat litet guldkorn, varför jag ändå hoppas på att detta jag säger kan vara av värde ;)

European Dawn – After the Social Model. Eftersom jag gillar det mesta Munkhammar säger, har jag fått det generella intrycket av att detta är en väldigt smart och god liberal. Så därför har jag länge haft en lust att köpa hans bok, European Dawn. Efter jag läste igenom Stefan Karlssons recension av boken, blev jag ännu mer uppmuntrad att gå från tanke till handling, så direkt efteråt beställde jag mitt exemplar. Läs Stefan Karlssons recension, så kanske även du blir uppmuntrad att köpa den.

Apropå Munkhammar. För ett tag sedan gjorde medierna väsen, som vanligt, kring att den borgerliga alliansens skattesänkningar kanske inte blir så stora som det från början var tal om. Jag protesterade lite emot Mona Sahlins resonemang kring detta för ett tag sedan. Nu har Munkhammar också sagt sitt om det och jag instämmer fullständigt i hans beskrivning: ”Media förväxlar skatter och utgifter, egna pengar och bidrag. Alla får sänkt skatt med 1000 kr, punkt. Vill man sedan vara med i facket, en schackklubb eller Amnesty får man betala med egna pengar. Men det gör ju inte skattesäkningen mindre. Och den blir inte heller mindre av att vissa bidrag stramas åt.” Sant.

En miljon lever på bidrag. OK, detta är numera definitivt inte nytt. Men det är inte många som till min kännedom har kommenterat socialdemokraternas totala oärlighet i frågan. Inte nog med att regeringen har valt att inte ta fram uppgifterna för valåret, för det är obekvämt att tala om dem, så hävdade faktiskt Göran Persson i utfrågningen av honom för ett par veckor sedan, att dessa uppgifter inte är särskilt intressanta eftersom bland dessa människor finns det, enligt honom, även ”barnbidragstagare” och dylikt. Dvs väldigt generella och allmänna bidrag. Kanske tror Göran Persson på detta själv. Eller kanske inte. Även om vår statsminister verkar ha tappat nästan all kontakt med verkligheten, vilket illustreras av hans tydliga benägenhet till att ljuga om nästan allt som inte är bekvämt att tala om, så kan väl inte Göran Persson påstå att folk faktiskt försörjer sig på ett bostadsbidrag eller ett barnbidrag? Det går ju liksom inte. Och skulle dessa människor räknas in som ”försörjda” på bidrag, då hade ju siffran varit betydligt större än den dryga miljon som idag lever på ”socialbidrag, a-kassa, aktivitetsstöd, sjukpenning och förtidspension” (SVT).

Miljöpartiet vs vetenskap. Joakim Henriksson har gjort lite undersökande journalistik och har, föga förvånande förvisso, upptäckt att miljöpartiet har en ganska, oseriös inställning till vetenskap. Det behövs mer av den här varan i Sverige. Ty i Sverige är väldigt många journalister alldeles för lata och alldeles för ”vinklande”.

Apropå ”vinklande” journalister. Jag tror inte alltid att det är fråga om genuin oärlighet. Jag tror snarare att det väldigt ofta är som Harry Binswanger förklarade det i sin några år gamla artikel, ”Philosophy and Journalism: Intrinsicism in Reporting”, nämligen att folk inte är medvetna om att de ger uttryck för sina filosofiska övertygelser, och att de hela tiden ser världen utifrån ett filosofiskt perspektiv, ungefär på samma sätt och av samma skäl som folk generellt sett inte dagligen tänker på att de har en dialekt. Intressant och lärorikt och rekommenderas därför för läsning.

Dagens last

Carl Svanberg5 kommentarer

I Frankrike säger affärsmännen ifrån. Nima Sanandaji har skrivit en bra artikel om hur affärsmännen i Franrike lämnar landet på grund av landets välfärdspolitik som straffar de mest produktiva med höga skatter. Sanandaji visar dock att välfärdspolitiken inte bara straffar de mest produktiva, de straffar även de med låga inkomster genom att göra så att det lönar sig lite att arbeta. Resultatet är hög arbetslöshet, fattigdom och ekonomisk stagnation. Det finns med andra ord lite rättvisa här i världen.

Uppdatering: Stefan Karlsson citerar en artikel som berättar om hur tyskarna flyr landet på grund av de omfattande regleringarna och skatterna i landet. En tysk lärare som citeras i artikeln berättar att hon lämnade Tyskland för Frankrike! Det säger väl egentligen allt? ;)

Jobbspöket. Gårdagens ledare i Expressen säger inte mycket nytt, men det den säger tål att upprepas:

Och Persson är givetvis övertygad om att arbetslösheten – den öppna – kommer att falla till 4 procent under hösten.

Tänk, så lägligt.

Eller som Konjunkturinstitutets chef, Ingemar Hansson, syrligt konstaterar för TT: ”Det är klart att det går att komma ner till 4 procent om man till exempel förtidspensionerar 50 000 arbetslösa eller ytterligare drar upp Ams-åtgärderna kraftigt.”

Så cyniskt som det är sant.

Ny nätnattväktare. Per-Olof Samuelsson konstaterar att Tännsjös mördaretik idag omsätts i Kina. Men när man säger sanningen, då kommer mördaretikens försvarare (?) och kallar en för ”korkskalle” och ”kretin”.

De ”moderata” muslimerna. En vän till mig, Joakim Henriksson, tipsade mig om en artikel av Michael Bowers i vilken han redogör för hur muslimerna ställer sig till terrorism, Osama bin Laden, kvinnors rättigheter, etc. Slutsatsen är att de där ”moderata” muslimerna knappast utgör den överväldigande majoritet som man ofta hör talas om i debatten, men som exempelvis aldrig har demonstrerat på våra gator och torg för Israels oförytterliga rätt att försvara sig mot islamiska terroristgrupper som Hamas eller Hizbollah.

Välfärdsétatism vs kapitalism. Stefan Karlsson illustrerar, återigen, på ett klockrent sätt skillnaden mellan välfärdsstaten Sverige och den fria marknadens Estland. Kapitalismen är verkligen, som Ayn Rand en gång uttryckte det, framtidens system – om det är tänkt att mänskligheten ska ha en framtid. I detta samband vill jag också uppmärksamma George Reismans senaste inlägg. Det visar nämligen tydligt hur statliga interventioner i ekonomin gör vår levnadsstandard sämre.

”Radikala reformer hos Folkpartiet”. Munkhammar höll igår ett bra anförande för Folkpartiets arrangemang i riksdagen om företagande. Med någon enstaka reservation håller jag med om allt han sade. Detta tal bekräftar åtminstone för mig att Munkhammar är den bästa liberala mainstreamdebattören i Sverige idag.

Mycket svag utveckling på arbetsmarknaden

Carl SvanbergLämna en kommentar

Konjunkturinstitutet via SR:

– Den senaste siffran, som gäller juli månad, låg mycket nära det målet, men det berodde mest på att 95 000 personer fått sommarjobb. Konjunkturinstitutet tror att sysselsättningen sjunker igen under hösten när sommarjobbarnas anställningar tryter.

Och TCO:

– Vi har sett att det under det första halvåret har sysselsättningen inte ökat så mycket som många kanske har trott. Vi tror att sysselsättningen totalt kommer att öka med lite över 60 000 i år. Då är det långt kvar till sysselsättningsmålet på 80 procent, säger Lena Hagman, som är chefsekonom på TCO.

Detta är verkligen katastrof.

Uppdatering: DN:

Enligt Mats Dillén finns det en teoretisk chans att sysselsättningen i augusti når 80 procent, även om det inte är särskilt sannolikt. Därefter kan man dock vara ganska säker på att sysselsättningen sjunker kraftigt. Att den är så hög under sommaren beror på att många studerande sommarjobbar, samtidigt som de som har semester naturligtvis också räknas som sysselsatta.

Socialdemokrater är inga affärsmän

Carl Svanberg4 kommentarer

Socialdemokraterna kom idag ut med en ny rapport ”Framtidens jobb”, vari de ”förtydligar” deras ”satsningar” på jobben som presenterades i deras valmanifest. Det finns mycket att kommentera i denna rapport, men en sak som jag reagerade på var detta:

Tillgången på riskkapital ska stärkas. Vår ambition är att tillföra cirka en miljard kronor i en offensiv riskkapitalsatsning. Syftet med satsningen är att främja tillgången på riskkapital i de första faserna av ett företags utveckling, bland annat vill vi stödja kommersialisering av forskningsresultat från universitet och högskolor.

Så socialdemokraterna vill alltså satsa en miljard av våra surt förvärvade pengar, på väldigt riskfyllda affärer? Man kan ju fråga sig varför staten ska satsa på affärer som, får man förmoda, inte riskkapitalister är villiga att satsa pengar på. Betyder detta att staten ska satsa pengar på affärer och projekt, som marknaden inte bedömer som lämpliga? Som alldeles för riskfyllda? Betyder då inte det att socialdemokraterna med största sannolikhet bara kommer att slänga bort en miljard kronor på dåliga affärer – en miljard kronor som, om de inte togs ut i skatt, hade kunnat användas av riktiga affärsmän för att göra vettiga affärer?

Avskaffa biståndet

Carl Svanberg17 kommentarer

De borgerliga har funderat och grubblat över hur de ska finansiera avskaffandet av fastighetsskatten. Det har varit tal om en kommunal avgift kombinerat med höjd reavinstskatt på försäljning av hus. Detta kan kanske i slutändan resultera i att man finansierar avskaffandet av fastighetsskatten, men även om det för många resulterar i att man sammanlagt betalar mindre än tidigare, är det inte fråga om en genuin skattesänkning. Det handlar bara om att man flyttar om skatterna.

Man kan fråga sig varför de borgerliga inte är villiga att finansiera detta förslag genom att helt enkelt föreslå större nedskärningar i välfärdsstaten. Vad sägs om att avskaffa barnbidraget? Det kostade sist jag kollade ungefär vad fastighetsskatten drar in. Men här är ett annat bättre förslag: Vad sägs om att lägga ned biståndet?

Biståndet gör ingen nytta. När det inte göder terrorister och diktaturer, göder det, tro det eller ej, fattigdom. Till råga på allt gör det oss dessutom 30 miljarder kronor fattigare. Det är omoraliskt av staten att tvinga folk att slösa pengar på detta sätt. ”Vanlig” omfördelningspolitik är också omoralisk, men den resulterar ju åtminstone i att många av de som har tvingats betala de höga skatterna får ta del av sina egna pengar. Så det är inte ett lika stort ont som bistånd. Bistånd, däremot, är bara pengar rakt ned i sjön; det är bara en ren och skär omoralisk uppoffring från vår sida.

Därför är det bara bra att moderaterna som, till min kännedom, utgör det enda partiet vågar föreslå ett mindre bistånd. Men vad händer? Jo, naturligtvis ska folkpartiets Birgitta Ohlsson och kristdemokraternas Alf Svensson ta upp detta och kräver nu att de borgerliga ger ett gemensamt besked i frågan. De kräver att vi i Sverige ska fortsätta att slösa pengar på bistånd.

Ohlsson och Svensson är fullt medvetna om att bistånd inte fungerar. Men de insisterar ändå på att biståndet ska förbli på samma höga nivå som idag. De motiverar det med att lösningen på fattigdomen i världen är att verka för demokrati, inte kapitalism, och att det finns en del exempel på hur bistånd direkt har gjort livet bättre för många människor. Som exempel nämner de om vaccinationsprogram och sanitära insatser. Detta är säkert sant, men inget argument för att tvångsfinansiera välgörenhet av det här slaget. Om folk vill lägga ned pengar på välgörenhet av den här typen, då finns det ideella organisationer som de kan sponsra. Blotta faktumet att somliga i Afrika skulle vara i behov av vaccin, mediciner eller mat, är inget argument för biståndet.

Frågan är ju varför dessa länder är fattiga. Det beror på att de är étatistiska. (Det är värt att notera att historiskt sett har de största mottagarländerna av bistånd från det kapitalistiska väst, varit socialistiska länder som Kina, Indien, Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea.) De länder som har lyckats ta sig ur sin fattigdom är de länder som väsentligen har anammat kapitalism; erkänna och respektera privategendomen, principen om individens rättigheter, lagstyre, etc. Så det enda man gör genom att slänga pengar på dessa étatistiska länder är att man understöder deras étatistiska politik, dvs orsaken till varför de behöver bistånd till att börja med. Det är därför inte undra på att dessa länder inte har lyfts sig ur fattigdomen, trots att många av dessa länder har tagit emot otroliga summor i bistånd i flera decennier.

Om man verkligen vill göra slut på fattigdomen, se då till att kämpa för bättre idéer. Men att sprida bättre idéer tar tid. Så under tiden bör man verka för att avskaffa biståndet till Afrika. När USA skar ned på biståndet till Sydkorea och Taiwan på 1960-talet, då blev de pressade att ändra på sin ekonomiska politik. De blev pressade att ge sina producenter mer frihet. Och sedan dess har dessa länder lyft sig ur fattigdomen. Men de afrikanska stater som redan på 1960-talet tog emot miljarder, är än idag fattiga och tar än idag emot miljarder. För precis som bidrag ser till att göra individer passiva här i väst, ser bistånd till att göra länderna i Afrika passiva.

Så tvärtemot vad Ohlsson och Svensson säger, vore det endast bra för de fattiga i världen, om västvärlden slutade ge dem bistånd. Någon borde också påminna Ohlsson och Svensson om att det knappast var bistånd som gjorde västvärlden rikt. Det var produktion och handel. Det var vetenskap och teknologi. Det som gjorde detta möjligt var det faktum att tänkarna och producenterna var fria att fungera. Det är just därför som det råder ett sådant starkt samband mellan frihet och välstånd.

Idag behöver inte Kina eller Indien bistånd längre. Men det var inte för att biståndet lyfte dem ur sin fattigdom. Länderna genomförde ekonomiska reformer som till en tillräckligt stor utsträckning befriade landets producenter. I Kina har dessa reformer sedan början av 1980-talet resulterat i att välståndet hela tiden växer. Antalet fattiga blir färre och färre. I Indien har man kunna skönja ungefär samma utveckling sedan de liberala reformerna i början av 1990-talet.

Men det är inte kapitalism som Ohlsson och Svensson pläderar för. Det är demokrati. Men det var inte demokrati som gjorde slut på fattigdomen här i väst. Det är inte heller demokrati som kommer göra slut på fattigdomen i Kina eller Indien, precis som det inte var demokrati som gjorde slut på den i Hongkong. Varför tror de att demokrati har en sådan effekt? Därför att FN säger det. Så här skriver de: ”Demokrati som främsta biståndsmål är en nyckel till framgång. FN:s utvecklingsprogram UNDP har bekräftat att just demokrati är det bästa medlet att bekämpa fattigdom…” Det faktum att de tar FN som en auktoritet är skäl nog för att sluta ta dem på allvar. De vet uppenbarligen inte vad de pratar om.

Svag arbetsmarknad

Carl SvanbergLämna en kommentar

Munkhammar kommenterar den senaste AKU-rapporten. Som Munkhammar lägger märke till är detta ingen stark uppgång på arbetsmarknaden. Det är tvärtom en väldigt svag sådan. Tar man hänsyn till att befolkningen har ökat under samma period är ökningen på 1%. Men den är kanske till och med svagare än vad Munkhammar skriver. Han tar visserligen upp det faktum att den absoluta merparten av de nya jobben är tidsbegränsade. Men han tar inte upp det faktum att ungefär hälften av de som fick dessa tidsbegränsade jobb var ungdomar mellan 16-24. Det vill säga, ungefär hälften av alla nya jobb, mitt i högkonjunkturens Sverige, är sommarjobb. Och som alla vet lär de försvinna till hösten, när studierna tar över.

”One more thing…”

Carl Svanberg5 kommentarer

Jag kom i och för sig på att jag har, sedan länge, två gamla essäer liggandes. Jag har inte orkat uppdatera min hemsida, men de som är intresserade kan ju läsa dem i PDF-format.

Den första heter ”Affärsmännen – exploatörer eller producenter?” och syftar helt enkelt till att besvara denna fråga. Ni kan läsa den här.

Den andra artikel heter ”Perfekt konkurrens är perfekt nonsens” och den syftar helt enkelt till att argumentera emot vad jag ser som en av de mest irrationella och falska teorier inom modern nationalekonomi, nämligen teorin om perfekt konkurrens. Och denna kan ni läsa här.

Det vore kul om ni orkade kommentera dem. Om inte annat för att jag är en otålig korrekturläsare som ofta upptäcker språkliga fel långt i efterhand, när jag trodde att det inte fanns några kvar. ;) Om ni tycker att detta var några vettiga essäer, då vore det också kul om ni rekommenderar vänner och bekanta att läsa dem. Jag har naturligtvis inget emot att ni skriver ut dem och sprider dem. Sprid ordet! :D

Mises om ”fractional banking”

Carl SvanbergLämna en kommentar

Per-Olof Samuelsson har skrivit en ny nätnattväktare som handlar om Mises relation till just ”fractional banking”:

Ludwig von Mises var den förste av de ”österrikiska” ekonomerna som utförligt och systematiskt behandlade sådana fenomen som ”fractional banking” och ”fiduciary media” (”Umlaufsmittel” eller ”omloppsmedel”). Han ägnade sin första bok, The Theory of Money and Credit, åt saken, och den behandlas också på åtskilliga ställen i Human Action. Ingen som läst dessa böcker kan gärna, med hedern i behåll, hävda att Mises var någon förespråkare av ”fractional banking”. Det är däremot sant att Mises inte går så långt som vissa av hans efterföljare (t.ex. Murray Rothbard, George Reisman och P.O. Samuelsson) och hävdar att företeelsen bör förbjudas. Nej, han säger inte det – men han säger heller inte någonsin att det skulle finnas något positivt, något av värde, i bruket att prångla ut omloppsmedel.

Nu är det inte alla som har hedern i behåll. Det finns de som hävdar att om Mises inte ville förbjuda företeelsen, så betyder det att han också var för den…