Pär skrev bland annat: ”Vad tycker du om filosofen Peter Singers förslag att föräldrarna bör få avgöra barnets liv eller död även flera månader efter födseln? D.v.s. att läkare bör få utföra spädbarnsmord om föräldrarna vill det?”

Det borde väl framgå av vad jag har skrivit? Om människors liv börjar vid födseln och människor får sina rättigheter först när de föds, då följer det att det vore helt fel att döda ett spädbarn. Spädbarn är också människor. Jag vet vad Singers argument är men jag anser att det är dåligt. Medvetenhet ger, som jag också skrev, i sig inte upphov till rättigheter. Även djur är ju medvetna men de har inga rättigheter. Jag finner dessutom påståenden om att chimpanser skulle befinna sig på en högre intelligensnivå än spädbarn tvivelaktiga. Detta helt enkelt eftersom det inte finns några, till min kännedom, bevis för att de är kapabla att tänka abstrakt. Att tänka abstrakt är det utmärkande för människor. Det är essensen av mänsklig intelligens.

Jag menar alltså att det råder en kategoriskillnad mellan människor och djur beträffande deras förmåga att tänka. Djur kan inte tänka abstrakt. Människor kan det. Detta är alltså inte en fråga om grader mellan en människa och en chimpans. Djur tänker varseblivningsmässigt. De överlever på denna nivå. Inte på den begreppsliga som vi människor gör. Riktigt små barn har potentialet att göra det och redan vid tre års ålder har de faktiskt denna förmåga (om än inte fullt utvecklad).

Beträffande detta skriver psykologen Edwin A Locke skriver:

”Animals have rights, goes another argument, because animals possess the same capacity for rational thought as humans. There is no scientific evidence for this claim. Consider the most fundamental fact that contradicts it: chimpanzees, the most advanced of the primates, have been on earth for about four million years. During that entire period they have not produced even the rudiments of a primitive culture. If chimpanzees could reason even at a primitive level, this would give them such a competitive advantage in the struggle for survival that the earth would be overrun with chimpanzees. Attempts to teach sign language to chimpanzees revealed that they did not grasp the actual concepts taught at all, rather they used signs virtually at random to signal for things that they wanted. Here is a simple test that would prove once and for all whether chimps really grasp concepts. Place a pile of objects varying in size, shape and color in front of a chimp and sign: Bring me ten green triangles. Such a test would require that chimps count above seven (seven objects can be directly perceived without counting) and that they abstract the attributes of color and shape, as well as of number, from objects. No chimp has ever come close to such a feat.”

Spädbarn har inte denna förmåga vid födsel. Om det beror på att de inte vet hur de ska använda en medfödd förmåga eller om de helt enkelt inte har utvecklat den färdigt än (precis som de inte är färdigutvecklade i övrigt) är en i första hand vetenskaplig fråga, inte en filosofisk. Men detta behöver vi inte veta för att veta att de är människor och att de har rättigheter i kraft av detta. Det enda man behöver veta om mänskliga spädbarn är att det ligger i deras natur att de har ett potential att en dag blir fullständiga rationella varelser.

Vi ska dock ta hänsyn till fakta och behandla dem i enlighet med att de för tillfälle inte är kapabla (oavsett orsak) att fullt ut tänka eller handla som rationella varelser. Det enda som följer av detta är bara sådana saker som att barn inte har rätt att rösta eller köra bil; inte att de är fullständigt rättighetslösa. Tvärtom barn har en hel del rättigheter som på grund av barnets natur betyder att föräldrarna har gjort sig förpliktigade att försörja dem och ta väl hand om dem. Detta kommer av att föräldrarna genom att skapa barnet skapade en för sin överlevnad tillfälligt socialt beroende varelse. De är därför ansvariga för barnets välfärd. (Jämför med situationen att göra sig ekonomiskt ansvarig att ta hand om folk som man har skadat i en olycka. Principen är densamma.) Alltså barn har i princip samma rättigheter som vuxna, men på grund av omständigheterna kan man inte tillämpa dessa rättigheter på samma sätt.

De har rättigheter såsom barn som vilar på deras potential att färdigutvecklas såsom begreppsligt tänkande varelser. Det är samma sak för folk som sover eller ligger i en mer långvarig koma. Även de har rättigheter, även om de för tillfället inte är kapabla att utnyttja sitt fulla potential som människor, dvs som förnuftsmässiga varelser. Det blir inte rätt att mörda eller plåga dem bara för att de för tillfället inte kan tänka abstrakt.

Rättigheter är slutligen inte beroende av vad en majoritet tycker och tänker för tillfället. Jag är inte för demokrati av just denna anledning. En majoritet har inte rätt att köra över individen, den har ingen rätt att rösta om eller rösta bort individens rättigheter. Så även om 99% av alla människor på jorden var för spädbarnsmord, skulle jag ha någon som helst sympati för att tillåta spädbarnsmord. En mänsklighet som verkligen anser sig ha rätt att mörda enskilda individer endast för att de utgör den överväldigande majoriteten har inte rätt att göra anspråk på några rättigheter alls.

Av allt detta bör det vara klart vad jag anser om spädbarnsmord och varför jag anser det.

Hugo Lagercrantz, professor och barnläkare, argumenterar för rätten till abort i SvD.

I stora drag håller jag med honom om allt han säger. Han säger i princip att våra liv som människor börjar först när vi föds. Det är helt riktigt. Detta är sant fysiologiskt: först när vi föds blir vi fysiologiskt självständiga varelser. Dvs först när vi föds lever vi inte längre genom mamman. (Vi må vara bereonde av våra föräldrar för överlevnad rent socialt, men inte fysiskt.)

Nu vill emellertid Lagercrantz betona att det är först när vi föds som vi också blir psykologiskt fullständiga varelser. Detta är ett intressant påpekande men jag kan inte se det som en avgörande poäng i abortdebatten. Det är dock intressant så tillvida att det bara förstärker slutsatsen att det mänskliga livet börjar verkligen först när vi föds.

Dr Lagercrantz skriver:

Det är en fundamental skillnad mellan fostret och det nyfödda barnet.

Inandningen av luft vid födelsen är förenat med uppvaknande och aktivering av gener och signalsubstanser…

I och med födseln släpper hämningen och det nyfödda barnet vaknar till, även om det är mycket för tidigt fött. Om det föds efter 23 veckors graviditetslängd kan det redan efter någon veckas ålder registrera syn-, hörsel-, känsel- och smärtintryck i hjärnbarken.

Det har nämligen visat sig att nervbanorna från sinnesorganen kopplas till hjärnbarken ungefär efter 25 veckor. Detta är nödvändigt för att medvetandet skall fungera.

…[Den välkände psykologen Michael Gazaninga] menar att livet börjar först när fostret är så moget att det kan födas fram och utvecklas till en tänkande människa om än med hjälp av modern intensivvård. Det är efter 23 veckors graviditet, som också är den abortgräns, som den amerikanska högsta domstolen har fastställt.

Vidare:

Däremot är det möjligt att abortera foster med kromosomförändringar, liksom friska foster, före den 23:e graviditetsveckan (nuvarande abortgräns i Sverige), innan det mänskliga medvetandet uppkommit.

Jag instämmer med Nils-Erik Sandberg (Brännpunkt 28/12) att kvinnan då bör bestämma eftersom fostret ännu inte fått ett eget människovärde före vecka 23.

Först när fostret kan dra de första andetagen luft själv – om än med teknisk hjälp – så har det fått en egen ”själ” och fullt människovärde.

Jag skulle nog aldrig formulera mig i termer av ”människovärde”. Det är alldeles för vagt. Men jag skulle nog inte heller lägga en sådan betoning på medvetenhet.

Förvisso är det inget problem just här, men det är helt enkelt inte avgörande exakt när en människa först blir medveten i detta sammanhang. Medvetande medför nämligen ändå ingen rätt att befinna sig i en annans kropp utan värdens tillstånd. Såsom ett embryo/foster tillhör du, vare sig du är medveten eller inte, fysiologiskt sett mammans kropp och ditt öde är moraliskt därför endast i hennes händer. Detta följer av principen om rätten till liv, enligt vilken varje individ har rätt till sin egen kropp. (Kom ihåg att ett embryo/foster är ingen människa ännu. Rätten till liv följer inte av medvetenhet och rätten till liv leder i vilket fall som helst inte rätten att leva som en parasit inuti andras kroppar.)

Generellt finns det ett problem att argumentera för att abortgränsen ska sättas vid den gräns då fostret blir livsdugligt utanför mammans kropp. Orsaken till detta för att detta faktiskt implicerar att tekniska och medicinska framsteg blir ett hot mot kvinnans rätt till abort. Vad som antyds är att ju fler förtidigt födda barn som kan räddas och hållas vid liv tack vare dessa tekniska och medicinska framsteg, desto mer ska aborträtten inskränkas. Därför anser jag inte att argument om livsduglighet är särskilt bra.

Nyligen blev jag via en vän informerad om att det fanns en grupp av människor som försörjer sig som snyltare. Inget nytt med det men dessa snyltare är av en speciell sort. Det är inte några luffare eller tiggande uteliggare vi talar om. Det är inte några välfärdssugande bidragstagare som ligger på soffan och tittar på tv. Det är inte några politiker och byråkrater. Det är inte några EU-subventionerade bönder eller pretentiösa ”moderna konstnärer”. Nej, för dem är snyltandet en politisk handling; ett moraliskt ställningstagande. Vad de försöker åstadkomma är en bojkott av hela vår västerländska kapitalistiska civilisation. De kallar sig för ”freegans”.

Så här beskriver de själva sig: ”Freegans embrace community, generosity, social concern, freedom, cooperation, and sharing in opposition to a society based on materialism, moral apathy, competition, conformity, and greed”. Och: ”Freeganism is a total boycott of an economic system where the profit motive has eclipsed ethical considerations and where massively complex systems of productions ensure that all the products we buy will have detrimental impacts most of which we may never even consider. Thus, instead of avoiding the purchase of products from one bad company only to support another, we avoid buying anything to the greatest degree we are able”.

Lite fler citat: ”Squatters believe that real human needs are more important than abstract notions of private property and that those who hold deed to buildings but won’t allow people to live in them, even in places where housing is vitally needed, don’t deserve to own those buildings”. Och: ”Freegans believe that housing is a RIGHT, not a privilege. Just as freegans consider it an atrocity for people to starve while food is thrown away, we are also outraged that people literally freeze to death on the streets while landlords and cities keep buildings boarded up and vacant because they can’t turn a profit on making them available as housing”.

De är alltså, för att sammanfatta, anti-industri, anti-kapitalism, anti-materialism, anti-profit (anti-egoism), anti-rättigheter, anti-arbetsdelning. Det gemensamma för allt detta är, i princip, nihilism: viljan att förstöra för förstörandet skull. De vill bojkotta allt som har med det moderna industrisamhället att göra i syfte att underminera och förstöra det.

Freegans intellektuella status görs tydlig av deras konkretbundenhet. De tror mer på konkret handling än på intellektuell aktivism. De tycks inte inse att deras egna lilla bidrag till sin egen irrationella sak gör varken från eller till på det stora hela. Det enda sätt de kan få ett riktigt utslag vore ju om de aktivt försökte sprida sitt irrationella leverne till massorna. Men massorna skulle nog inte gå med på det. Inte ännu i alla fall.

Deras konkretbundenhet gör också att de inte inser hur motsägelsefulla de är. De inser inte att det enda skäl till varför de kan ”bojkotta” vår ”slösaktiga” kapitalistiska industricivilisation är just för att alla andra skapar det överflöd av välstånd som de sedan kan parasitera på. Det enda sätt de kan bojkotta är genom att leva som totala hycklare. De uppenbarligen vill ha en del av produkterna; de vill bara inte betala för det eller bidra till att producera det. De vill ha en del av produkterna, men de vill bojkotta och förstöra systemet som gjorde dem möjliga: kapitalismen.

De tycks också vara av den irrationella tron att om bara man utnyttjar det som redan har producerats istället för att köpa nytt så gör man ingen ”skada”. Detta påminner mig om de som motsätter sig skogsskövling och som sedan gör detta känt för andra genom att förstöra hela omgivningen med uppklistrade papperslappar med deras anti-skogsindustri budskap. Jag har faktiskt frågat dem hur de försvarar sitt användande av papper för detta ändamål. De rationaliserar det med att träden redan var skövlade och att det därför vore slöseri att inte använda dem. Men med den motiveringen kan alla motivera sitt ”slöseri”. Det vore ju enligt samma resonemang lika mycket slöseri att inte köpa de nya produkterna när de väl är här.

Ett citat ur New York Times:

Freegans are scavengers of the developed world, living off consumer waste in an effort to minimize their support of corporations and their impact on the planet, and to distance themselves from what they see as out-of-control consumerism. They forage through supermarket trash and eat the slightly bruised produce or just-expired canned goods that are routinely thrown out, and negotiate gifts of surplus food from sympathetic stores and restaurants.

They dress in castoff clothes and furnish their homes with items found on the street; at freecycle.org, where users post unwanted items; and at so-called freemeets, flea markets where no money is exchanged. Some claim to hold themselves to rigorous standards. “If a person chooses to live an ethical lifestyle it’s not enough to be vegan, they need to absent themselves from capitalism,” said Adam Weissman, 29, who started freegan.info four years ago and is the movement’s de facto spokesman.

Deras parasitism, som vore fullkomligt omöjlig om det inte var för den ”slit och släng”-kultur de fördömer, är bevis nog för att de inte kan eller vill leva som de lär. Doktriner som är omöjliga att praktisera i verkligheten utan att det skadar en är dåliga och moraliskt oförsvarbara sådana; bara om man anser att det är omoraliskt att vilja leva kan man hävda något annat.

Freegans anser i princip att alla förutom dem själva är lika onda och omoraliska eftersom vi är alla oundvikligen del av samma kapitalistiska system:

Once we realize that it’s not a few bad products or a few egregious companies responsible for the social and ecological abuses in our world but rather the entire system we are working in, we begin to realize that, as workers, we are cogs in a machine of violence, death, exploitation, and destruction. Is the retail clerk who rings up a cut of veal any less responsible for the cruelty of factory farming than the farm worker? What about the ad designer who finds ways to make the product palatable? How about the accountant who does the grocery’s books and allows it to stay in business? Or the worker in the factory that manufacturers refrigerator cases? And, of course, the high level managers of the corporations bear the greatest responsibility of all for they make the decisions which causes the destruction and waste. You don’t have to own stock in a corporation or own a factory or chemical plant to be held to blame.

Det som gör freegans intressanta att studera för mig är just att de antyder vad framtida environmentalism har att erbjuda och avslöjar dess sanna motiv och sanna filosofiska essens:

According to Bob Torres, a sociology professor at St. Lawrence University in Canton, N.Y., who is writing a book about the animal rights movement — which shares many ideological positions with freeganism — the freegan movement has become much more visible and increasingly popular over the past year, in part as a result of growing frustrations with mainstream environmentalism.

Environmentalism, Mr. Torres said, “is becoming this issue of, consume the right set of green goods and you’re green,” regardless of how much in the way of natural resources those goods require to manufacture and distribute.

“If you ask the average person what can you do to reduce global warming, they’d say buy a Prius,” he added. (Min kursivering.)

Med andra ord är denna rörelse attraktiv för folk som tar environmentalismen på allvar och som inser att den kräver av dem att de verkar för att förstöra industrisamhället och kapitalismen. Men de har inga större problem med att offra sig själva för denna sak. De är dock bara villiga att offra sig för saken. Ännu är de inte helt villiga att offra allt för den; de är inte villiga att dö för saken. Därav deras parasitism.

Äkta environmentalism och miljöaktivism kräver mer än att vi köper ”Svanmärkta”-varor. Nej, det kräver att vi ger upp bilar helt och hållet, bekvämlighet, materialism, lyx, välstånd, industri. Alla andra är bara dumma, okunniga eller ”posers” som inte menar allvar med sitt miljötänkande. De flesta inser inte vilket helvete på jorden miljörörelsen faktiskt är ute efter. Freegans tänker inte vänta tills allmänheten har upptäckt det. De vill föregå med gott exempel. De tänker leva de som de självhatande varelser de är. New York Times igen:

Many freegans are predictably young and far to the left politically, like Ms. Elia, the 17-year-old, who lives with her father in Manhattan. She said she became a freegan both for environmental reasons and because “I’m not down with capitalism.”

There are also older freegans, like Ms. Kalish, who hold jobs and appear in some ways to lead middle-class lives. A high school Spanish teacher, Ms. Kalish owns a car and a two-family house in Queens, renting half of it as a “capitalist landlord,” she joked. Still, like most freegans, she seems attuned to the ecological effects of her actions. In her house, for example, she has laid down a mosaic of freegan carpet parcels instead of replacing her aging wooden floor because, she said, “I’d have to take trees from the forest.” (Min kursivering.)

Så här talar människor som är villiga att lägga sig på slaktbänken; det är träden eller mig och jag väljer träden framför ett nytt golv. De som säger sig behöva en förklaring åt till synes oförklarliga grymheter som kommunismen eller nazismen behöver inte leta längre.

Dessa människor hatar uppenbarligen sig själva. De hyser ett enormt självförakt. De anser sig själva vara värda i princip ingenting. De ser sig själva själva som ”skräp”, en omoralisk börda för jorden, och är därför villiga att leva som om de vore skräp, i syfte att leva ett ”moraliskt” och ”miljömässigt” ”rent” liv.

Vad kommer att hända om dessa tar över kulturen? Om dessa någon dag blir ”mainstream”? Kom ihåg att det över decennierna har vuxit fram många rörelser som idag är mainstream men som absolut inte var det för 30-40 år sedan. Det har hänt förut. Det kan hända igen. Och när det händer då kommer antingen en av två saker: mänskligheten begår kollektivt självmord frivilligt eller också tvingar dessa freegans på oss andra att delta i deras kollektiva självmord. Det vore inte heller första gången en sådan här sak hände. Se på det totalitära blodiga 1900-talet; se på Sovjetunionen och Nazityskland.

Vad innefattar deras ”bojkott” mer konkret? På deras hemsida kan man läsa följande råd och tips:

…hang our wash on a line, don’t use the air conditioner or heater when you can put on/take off clothes, open a window or use a fan, wash your dishes by hand … Don’t shower often and when you do, instead of showering, ”go swimming” in the shower with a friend – it is fun, explorative, liberating, and consumes less water! Don’t flush when you pee! If won’t hurt you, pee just sits in the toilet not bothering anyone; it doesn’t warrant the 10 gallons per flush just to get rid of it. Wait until you get a good healthy poop in there and then flush it all away. If you don’t like the smell of pee stagnating in the toilet, pee outside our dilute your urine (7 water to 1 pee) and fertilize with it or drink it … Also, you can make manure out of your own poop! Or… dumpster dive some adult diapers and have a party where everyone straps one on and fills it up -no water wasted … (Min kursivering.)

Ja, vad ska man säga egentligen? Detta är inget annat än ofattbart depraverat. Det är en återgång till det självhatande sätt att leva som de medeltida munkarna utsatte sig själva för. Freegans är den nya självplågande, självuppoffrande och självhatande munkarna.

DN:s läsare har ännu inte föreslagit att man ska dricka sitt eget kiss, strunta i att duscha eller leva i sitt eget bajs, men vem vet? Om ett par år kanske den sortens förslag blir mer vanliga.

Var får de alla dessa dumma idéer ifrån? Var får de sin inspiration ifrån? Los Angeles Times observerar: ”Freegans are often college-educated people from middle-class families”. Varför är jag inte ett dugg förvånad?

Ännu ett citat från New York Times:

Christian Gutierrez, a 33-year-old former model and investment banker, sat at the small kitchen table, chatting. Mr. Gutierrez, who quit his banking job at Matthews Morris & Company in 2004 to pursue filmmaking, became a freegan last year, and opened a free workshop on West 36th Street in Manhattan to teach bicycle repair. He plans to add lessons in fixing home computers in the near future.

Mr. Gutierrez’s lifestyle, like Ms. Nelson’s, became gradually more constricted in the absence of a steady income. He lived in a Midtown loft until last year, when, he said, he got into a legal battle with his landlord over a rent increase — a relationship “ruined by greed,” he said. After that, he lived in his van for a while, then found an illegal squat in SoHo, which he shares with two others. Mr. Gutierrez had a middle-class upbringing in Dallas, and he said he initially found freeganism off-putting. But now he is steadfastly devoted to the way of life.

As people began to load plates of food, he leaned in and offered a few words of wisdom: “Opening that first bag of trash,” he said, “is the biggest step.” (Min kursivering.)

Tala om fullständigt kulturellt förfall. Detta är alltså, i praktiken, folk som frivilligt och avsiktligen försöker försämra sin levnadsstandard, och leva så fattigt som möjligt som parasiter på alla andras sopor och slängda saker. Detta är luffarnas och uteliggarnas livstil upphöjt till ett slags ideal. Detta är inget annat än perverst.

När filosofer, ekonomer och ärliga observatörer som Ayn Rand, Ludwig von Mises, George Reisman, Julian Simon och Björn Lomborg dokumenterar vilka enorma framsteg mänskligheten har gjort, tack vare kapitalism och industrisamhället – framsteg som har medfört att flera miljarder fler idag kan leva och leva relativt bra – och du sedan ser människor som gör sitt yttersta för att bekämpa och förstöra detta system med ”marknadsvänliga” koldioxidskatter, regleringar, ”utsläppsrättigheter” och annat otyg, vilka andra slutsatser kan du då dra om dessa människor? De drivs inte av välvilja. De drivs av hat mot mänskligheten. När du sedan ser deras sannare och mer idealistiska essens framhäva ett liv i spenderat i din egen avföring och rotandes bland andras sopor som ett slags moraliskt ideal, hur ska man då ta detta som annat än uttryck för ett omfattande hat mot alla värden som gör våra liv möjliga?

LiveScience:

The translation of the Bible into English marked the birth of religious fundamentalism in medieval times, as well as the persecution that often comes with radical adherence in any era, according to a new book.

The 16th-century English Reformation, the historic period during which the Scriptures first became widely available in a common tongue, is often hailed by scholars as a moment of liberation for the general public, as it no longer needed to rely solely on the clergy to interpret the verses.

But being able to read the sometimes frightening set of moral codes spelled out in the Bible scared many literate Englishmen into following it to the letter, said James Simpson, a professor of English at Harvard University.

”Reading became a tightrope of terror across an abyss of predestination,” said Simpson, author of ”Burning to Read: English Fundamentalism and its Reformation Opponents” (Harvard University Press, 2007).

Var det därför som Gud inte ville att människorna skulle få äta av kunskapens träd?

Detta verkar som en intressant teori. Men jag ger inte mycket för den. Varför? Därför att orsaken till den religiösa fundamentalismen var att de tog religionen på allvar till att börja med. Folk som läser Bibeln och som inte tror på det eller tar det på allvar skulle inte reagera så här. Det är därför som Bibeln, vars innehåll inte har förändrats det minsta, inte får sådana här konsekvenser idag när folk är mycket mer icke-religiösa och sekulära av sig. För övrigt var kristendomen fundamentalistisk och förtryckande långt före översättningarna kom. Se exempelvis på den mörka kristna medeltiden.

Vad Simpsons tes däremot belyser, enligt mig, är just hur fruktansvärt hemsk den kristna läran egentligen är, och att dess effekter på människor är fler än vad man först tror.

Persecution and paranoia became the norm, Simpson said, as the new Protestants feared damnation if they didn’t interpret the book properly. Prologues in Tyndale’s Bible warned readers what lay ahead if they did not follow the verses strictly.

”If you fail to read it properly, then you begin your just damnation. If you are unresponsive … God will scourge you, and everything will fail you until you are at utter defiance with your flesh,” the passage reads.

Without the clergy guiding them, and with religion still a very important factor in the average person’s life, their fate rested in their own hands, Simpson said.

Det handlar inte bara om att man är irrationell och tror på saker utan anledning. Det är väldigt skadligt i sig själv för när du väl har accepterat tron inom ett område då har du i princip redan övergett förnuftet helt och hållet.

Men utöver detta handlar det faktiskt om att man tror på en väldigt ondskefull Gud som kräver full lydnad annars kommer man att hamna i helvetet och där kommer man att brinna och pinas i all evighet. Om du verkligen tror på detta, och en gång i tiden gjorde de kristna det, då är det verkligen inget mysterium att det slutar i den sortens rena psykologiska och faktiska terror som Simpson redogör för.

”It’s been nearly two decades since the defeat of the Communist atheist-materialism that had long been Public Enemy No. 1 in the eyes of the Catholic Church. But if Pope Benedict XVI’s latest encyclical, ”Spe Salvi,” is any indication, the spirit of Karl Marx is still alive and well in the halls of the Vatican”.

Med dem orden inleder Jeff Israel sin artikel ”For True Progress, We Need Faith”, om påven Benedictus XVI nya encyklikan i Times. Egentligen är det inget nytt här. Detta är inte första gången som Påven har förespråkat socialism i en eller annan form. Det borde inte heller komma som en nyhet eftersom i sin essens är det inget som skiljer kristendom från socialism. Socialism är i förlängnignen inget annat än en sekulariserad version av kristendom.

Medan marxismen inte längre är en fiende för Vatikanen är däremot något som Benedictus XVI kallar för ”relativismen” det. Vad är relativismen? Han ger ingen klar beskrivning. Men han ger en redogörelse för vad det kommer ifrån och vad det leder till:

Benedict traces relativism back to 16th-century English philosopher Francis Bacon and his godless idea of ”faith in progress.” In Benedict’s reading of history, the Enlightenment and the French Revolution that followed paved the way for Marx; his ideology may have eventually been discarded but his influence still lingers in modernitys false hope of life without suffering. ”We can try to limit suffering, to fight against it, but we cannot eliminate it,” Benedict writes. ”It is when we attempt to avoid suffering by withdrawing from anything that might involve hurt, when we try to spare ourselves the effort and pain of pursuing truth, love, and goodness, that we drift into a life of emptiness, in which there may be almost no pain, but the dark sensation of meaninglessness and abandonment is all the greater.” In other words, the fall of Communism again proves that human salvation lies in the Gospel alone.

Efter att sedan ha fördömt Karl Marx för hans oförmåga att inse att människan är människa, dvs en av naturen låg och syndig varelse som inte kan förbättras av de ekonomiska villkoren, vill han ändå prisa honom för sitt intellekt och sin analytiska förmåga. Detta föranleder herr Israel till att göra en intressant observation: ”Indeed it may be the final nail in the coffin for Communist ideology that the head of the Catholic Church feels safe in giving Marx his props as a great thinker”. Så om marxismen är död. Dess anhängare är och blir färre med tiden. De dör en efter en. Så vad står då Benedictus och katolicismen för? Vi har redan fått en ledtråd i citatet ovan: anti-Upplysning, anti-förnuft och anti-njutning, anti-framsteg. Priset för att bekämpa lidandet är att vi får ett liv av tomhet och meningslöshet.

Men det är inte allt, så klart:

In this latest document, he uses Marxism — though no longer a clear and present danger to Catholic faith — as a warning against the rampant growth of reason, science and freedom without a commensurate growth of faith and morals. ”The ambiguity of progress becomes evident. Without doubt, it offers new possibilities for good, but it also opens up appalling possibilities for evil — possibilities that formerly did not exist,” Benedict writes. ”We have all witnessed the way in which progress, in the wrong hands, can become and has indeed become a terrifying progress in evil. If technical progress is not matched by corresponding progress in man’s ethical formation, in man’s inner growth then it is not progress at all, but a threat for man and for the world.”

För att sammanfatta: teknik kan vara bra eller dåligt, allt beror på människans moraliska status. Det är väl sant, men vad krävs det för att förbättra människans moraliska tillstånd? ”Benedict refers to the lives and ideas of various saints and martyrs to explain that hope: Most of all, Benedict leans on the teachings of St. Augustine, the Pope’s personal intellectual and spiritual guide…” Vad betyder det mer i detalj? Jag ville ha klarhet så jag gick till källan ”Spe Salvi”:

It is not by sidestepping or fleeing from suffering that we are healed, but rather by our capacity for accepting it, maturing through it and finding meaning through union with Christ, who suffered with infinite love.

…

Suffering and torment is still terrible and well- nigh unbearable. Yet the star of hope has risen—the anchor of the heart reaches the very throne of God. Instead of evil being unleashed within man, the light shines victorious: suffering—without ceasing to be suffering—becomes, despite everything, a hymn of praise.

The true measure of humanity is essentially determined in relationship to suffering and to the sufferer. This holds true both for the individual and for society. A society unable to accept its suffering members and incapable of helping to share their suffering and to bear it inwardly through “com-passion” is a cruel and inhuman society. Yet society cannot accept its suffering members and support them in their trials unless individuals are capable of doing so themselves; moreover, the individual cannot accept another’s suffering unless he personally is able to find meaning in suffering, a path of purification and growth in maturity, a journey of hope. Indeed, to accept the “other” who suffers, means that I take up his suffering in such a way that it becomes mine also. Because it has now become a shared suffering, though, in which another person is present, this suffering is penetrated by the light of love.

En förbättring av människans moraliska tillstånd kräver i vanlig kristen ordning en stor dos av självhat och en dedikation till ett livslångt självplågeri; ett ändlöst lidande. Lidande, mer lidande och ännu mer lidande. Lidande på höjden och lidande på tvären. Det finns inget riktigt slut och bör inte finnas något slut på det hela. Benedictus: ”Yet once again the question arises: are we capable of this?” För att orka igenom ett livslångt lidande räcker det inte med att trösta sig med att Gud lider med oss. Vi behöver mer än så, vi behöver hopp och hopp finner vi genom martyrer:

For this too we need witnesses—martyrs—who have given themselves totally, so as to show us the way—day after day. We need them if we are to prefer goodness to comfort, even in the little choices we face each day—knowing that this is how we live life to the full. Let us say it once again: the capacity to suffer for the sake of the truth is the measure of humanity.

Så perverst, så depraverat. Det finns nog inget annat sätt att beskriva Benedictus budskap.

Det finns mycket mer kan kommentera i detta ondskefulla dokument. Jag har bara berört toppen av ett isberg. (Läs om ni orkar och se för er själva.) Marxismen må vara död, men Vatikanen är precis sig lik. Och frågar ni mig låter detta knappast som ett recept för att förbättra det moraliska tillståndet i världen. Tvärtom låter det som ett recept för att åstadkomma och rättfärdiga mer meningslöst och omoraliskt lidande i världen.