Nyligen blev jag via en vän informerad om att det fanns en grupp av människor som försörjer sig som snyltare. Inget nytt med det men dessa snyltare är av en speciell sort. Det är inte några luffare eller tiggande uteliggare vi talar om. Det är inte några välfärdssugande bidragstagare som ligger på soffan och tittar på tv. Det är inte några politiker och byråkrater. Det är inte några EU-subventionerade bönder eller pretentiösa ”moderna konstnärer”. Nej, för dem är snyltandet en politisk handling; ett moraliskt ställningstagande. Vad de försöker åstadkomma är en bojkott av hela vår västerländska kapitalistiska civilisation. De kallar sig för ”freegans”.

Så här beskriver de själva sig: ”Freegans embrace community, generosity, social concern, freedom, cooperation, and sharing in opposition to a society based on materialism, moral apathy, competition, conformity, and greed”. Och: ”Freeganism is a total boycott of an economic system where the profit motive has eclipsed ethical considerations and where massively complex systems of productions ensure that all the products we buy will have detrimental impacts most of which we may never even consider. Thus, instead of avoiding the purchase of products from one bad company only to support another, we avoid buying anything to the greatest degree we are able”.

Lite fler citat: ”Squatters believe that real human needs are more important than abstract notions of private property and that those who hold deed to buildings but won’t allow people to live in them, even in places where housing is vitally needed, don’t deserve to own those buildings”. Och: ”Freegans believe that housing is a RIGHT, not a privilege. Just as freegans consider it an atrocity for people to starve while food is thrown away, we are also outraged that people literally freeze to death on the streets while landlords and cities keep buildings boarded up and vacant because they can’t turn a profit on making them available as housing”.

De är alltså, för att sammanfatta, anti-industri, anti-kapitalism, anti-materialism, anti-profit (anti-egoism), anti-rättigheter, anti-arbetsdelning. Det gemensamma för allt detta är, i princip, nihilism: viljan att förstöra för förstörandet skull. De vill bojkotta allt som har med det moderna industrisamhället att göra i syfte att underminera och förstöra det.

Freegans intellektuella status görs tydlig av deras konkretbundenhet. De tror mer på konkret handling än på intellektuell aktivism. De tycks inte inse att deras egna lilla bidrag till sin egen irrationella sak gör varken från eller till på det stora hela. Det enda sätt de kan få ett riktigt utslag vore ju om de aktivt försökte sprida sitt irrationella leverne till massorna. Men massorna skulle nog inte gå med på det. Inte ännu i alla fall.

Deras konkretbundenhet gör också att de inte inser hur motsägelsefulla de är. De inser inte att det enda skäl till varför de kan ”bojkotta” vår ”slösaktiga” kapitalistiska industricivilisation är just för att alla andra skapar det överflöd av välstånd som de sedan kan parasitera på. Det enda sätt de kan bojkotta är genom att leva som totala hycklare. De uppenbarligen vill ha en del av produkterna; de vill bara inte betala för det eller bidra till att producera det. De vill ha en del av produkterna, men de vill bojkotta och förstöra systemet som gjorde dem möjliga: kapitalismen.

De tycks också vara av den irrationella tron att om bara man utnyttjar det som redan har producerats istället för att köpa nytt så gör man ingen ”skada”. Detta påminner mig om de som motsätter sig skogsskövling och som sedan gör detta känt för andra genom att förstöra hela omgivningen med uppklistrade papperslappar med deras anti-skogsindustri budskap. Jag har faktiskt frågat dem hur de försvarar sitt användande av papper för detta ändamål. De rationaliserar det med att träden redan var skövlade och att det därför vore slöseri att inte använda dem. Men med den motiveringen kan alla motivera sitt ”slöseri”. Det vore ju enligt samma resonemang lika mycket slöseri att inte köpa de nya produkterna när de väl är här.

Ett citat ur New York Times:

Freegans are scavengers of the developed world, living off consumer waste in an effort to minimize their support of corporations and their impact on the planet, and to distance themselves from what they see as out-of-control consumerism. They forage through supermarket trash and eat the slightly bruised produce or just-expired canned goods that are routinely thrown out, and negotiate gifts of surplus food from sympathetic stores and restaurants.

They dress in castoff clothes and furnish their homes with items found on the street; at freecycle.org, where users post unwanted items; and at so-called freemeets, flea markets where no money is exchanged. Some claim to hold themselves to rigorous standards. “If a person chooses to live an ethical lifestyle it’s not enough to be vegan, they need to absent themselves from capitalism,” said Adam Weissman, 29, who started freegan.info four years ago and is the movement’s de facto spokesman.

Deras parasitism, som vore fullkomligt omöjlig om det inte var för den ”slit och släng”-kultur de fördömer, är bevis nog för att de inte kan eller vill leva som de lär. Doktriner som är omöjliga att praktisera i verkligheten utan att det skadar en är dåliga och moraliskt oförsvarbara sådana; bara om man anser att det är omoraliskt att vilja leva kan man hävda något annat.

Freegans anser i princip att alla förutom dem själva är lika onda och omoraliska eftersom vi är alla oundvikligen del av samma kapitalistiska system:

Once we realize that it’s not a few bad products or a few egregious companies responsible for the social and ecological abuses in our world but rather the entire system we are working in, we begin to realize that, as workers, we are cogs in a machine of violence, death, exploitation, and destruction. Is the retail clerk who rings up a cut of veal any less responsible for the cruelty of factory farming than the farm worker? What about the ad designer who finds ways to make the product palatable? How about the accountant who does the grocery’s books and allows it to stay in business? Or the worker in the factory that manufacturers refrigerator cases? And, of course, the high level managers of the corporations bear the greatest responsibility of all for they make the decisions which causes the destruction and waste. You don’t have to own stock in a corporation or own a factory or chemical plant to be held to blame.

Det som gör freegans intressanta att studera för mig är just att de antyder vad framtida environmentalism har att erbjuda och avslöjar dess sanna motiv och sanna filosofiska essens:

According to Bob Torres, a sociology professor at St. Lawrence University in Canton, N.Y., who is writing a book about the animal rights movement — which shares many ideological positions with freeganism — the freegan movement has become much more visible and increasingly popular over the past year, in part as a result of growing frustrations with mainstream environmentalism.

Environmentalism, Mr. Torres said, “is becoming this issue of, consume the right set of green goods and you’re green,” regardless of how much in the way of natural resources those goods require to manufacture and distribute.

“If you ask the average person what can you do to reduce global warming, they’d say buy a Prius,” he added. (Min kursivering.)

Med andra ord är denna rörelse attraktiv för folk som tar environmentalismen på allvar och som inser att den kräver av dem att de verkar för att förstöra industrisamhället och kapitalismen. Men de har inga större problem med att offra sig själva för denna sak. De är dock bara villiga att offra sig för saken. Ännu är de inte helt villiga att offra allt för den; de är inte villiga att dö för saken. Därav deras parasitism.

Äkta environmentalism och miljöaktivism kräver mer än att vi köper ”Svanmärkta”-varor. Nej, det kräver att vi ger upp bilar helt och hållet, bekvämlighet, materialism, lyx, välstånd, industri. Alla andra är bara dumma, okunniga eller ”posers” som inte menar allvar med sitt miljötänkande. De flesta inser inte vilket helvete på jorden miljörörelsen faktiskt är ute efter. Freegans tänker inte vänta tills allmänheten har upptäckt det. De vill föregå med gott exempel. De tänker leva de som de självhatande varelser de är. New York Times igen:

Many freegans are predictably young and far to the left politically, like Ms. Elia, the 17-year-old, who lives with her father in Manhattan. She said she became a freegan both for environmental reasons and because “I’m not down with capitalism.”

There are also older freegans, like Ms. Kalish, who hold jobs and appear in some ways to lead middle-class lives. A high school Spanish teacher, Ms. Kalish owns a car and a two-family house in Queens, renting half of it as a “capitalist landlord,” she joked. Still, like most freegans, she seems attuned to the ecological effects of her actions. In her house, for example, she has laid down a mosaic of freegan carpet parcels instead of replacing her aging wooden floor because, she said, “I’d have to take trees from the forest.” (Min kursivering.)

Så här talar människor som är villiga att lägga sig på slaktbänken; det är träden eller mig och jag väljer träden framför ett nytt golv. De som säger sig behöva en förklaring åt till synes oförklarliga grymheter som kommunismen eller nazismen behöver inte leta längre.

Dessa människor hatar uppenbarligen sig själva. De hyser ett enormt självförakt. De anser sig själva vara värda i princip ingenting. De ser sig själva själva som ”skräp”, en omoralisk börda för jorden, och är därför villiga att leva som om de vore skräp, i syfte att leva ett ”moraliskt” och ”miljömässigt” ”rent” liv.

Vad kommer att hända om dessa tar över kulturen? Om dessa någon dag blir ”mainstream”? Kom ihåg att det över decennierna har vuxit fram många rörelser som idag är mainstream men som absolut inte var det för 30-40 år sedan. Det har hänt förut. Det kan hända igen. Och när det händer då kommer antingen en av två saker: mänskligheten begår kollektivt självmord frivilligt eller också tvingar dessa freegans på oss andra att delta i deras kollektiva självmord. Det vore inte heller första gången en sådan här sak hände. Se på det totalitära blodiga 1900-talet; se på Sovjetunionen och Nazityskland.

Vad innefattar deras ”bojkott” mer konkret? På deras hemsida kan man läsa följande råd och tips:

…hang our wash on a line, don’t use the air conditioner or heater when you can put on/take off clothes, open a window or use a fan, wash your dishes by hand … Don’t shower often and when you do, instead of showering, ”go swimming” in the shower with a friend – it is fun, explorative, liberating, and consumes less water! Don’t flush when you pee! If won’t hurt you, pee just sits in the toilet not bothering anyone; it doesn’t warrant the 10 gallons per flush just to get rid of it. Wait until you get a good healthy poop in there and then flush it all away. If you don’t like the smell of pee stagnating in the toilet, pee outside our dilute your urine (7 water to 1 pee) and fertilize with it or drink it … Also, you can make manure out of your own poop! Or… dumpster dive some adult diapers and have a party where everyone straps one on and fills it up -no water wasted … (Min kursivering.)

Ja, vad ska man säga egentligen? Detta är inget annat än ofattbart depraverat. Det är en återgång till det självhatande sätt att leva som de medeltida munkarna utsatte sig själva för. Freegans är den nya självplågande, självuppoffrande och självhatande munkarna.

DN:s läsare har ännu inte föreslagit att man ska dricka sitt eget kiss, strunta i att duscha eller leva i sitt eget bajs, men vem vet? Om ett par år kanske den sortens förslag blir mer vanliga.

Var får de alla dessa dumma idéer ifrån? Var får de sin inspiration ifrån? Los Angeles Times observerar: ”Freegans are often college-educated people from middle-class families”. Varför är jag inte ett dugg förvånad?

Ännu ett citat från New York Times:

Christian Gutierrez, a 33-year-old former model and investment banker, sat at the small kitchen table, chatting. Mr. Gutierrez, who quit his banking job at Matthews Morris & Company in 2004 to pursue filmmaking, became a freegan last year, and opened a free workshop on West 36th Street in Manhattan to teach bicycle repair. He plans to add lessons in fixing home computers in the near future.

Mr. Gutierrez’s lifestyle, like Ms. Nelson’s, became gradually more constricted in the absence of a steady income. He lived in a Midtown loft until last year, when, he said, he got into a legal battle with his landlord over a rent increase — a relationship “ruined by greed,” he said. After that, he lived in his van for a while, then found an illegal squat in SoHo, which he shares with two others. Mr. Gutierrez had a middle-class upbringing in Dallas, and he said he initially found freeganism off-putting. But now he is steadfastly devoted to the way of life.

As people began to load plates of food, he leaned in and offered a few words of wisdom: “Opening that first bag of trash,” he said, “is the biggest step.” (Min kursivering.)

Tala om fullständigt kulturellt förfall. Detta är alltså, i praktiken, folk som frivilligt och avsiktligen försöker försämra sin levnadsstandard, och leva så fattigt som möjligt som parasiter på alla andras sopor och slängda saker. Detta är luffarnas och uteliggarnas livstil upphöjt till ett slags ideal. Detta är inget annat än perverst.

När filosofer, ekonomer och ärliga observatörer som Ayn Rand, Ludwig von Mises, George Reisman, Julian Simon och Björn Lomborg dokumenterar vilka enorma framsteg mänskligheten har gjort, tack vare kapitalism och industrisamhället – framsteg som har medfört att flera miljarder fler idag kan leva och leva relativt bra – och du sedan ser människor som gör sitt yttersta för att bekämpa och förstöra detta system med ”marknadsvänliga” koldioxidskatter, regleringar, ”utsläppsrättigheter” och annat otyg, vilka andra slutsatser kan du då dra om dessa människor? De drivs inte av välvilja. De drivs av hat mot mänskligheten. När du sedan ser deras sannare och mer idealistiska essens framhäva ett liv i spenderat i din egen avföring och rotandes bland andras sopor som ett slags moraliskt ideal, hur ska man då ta detta som annat än uttryck för ett omfattande hat mot alla värden som gör våra liv möjliga?