När man studerar människans historia då upptäcker man att i en del perioder så gjordes många och stora framsteg inom alla möjliga områden: konst, filosofi, vetenskap, teknologi, ekonomi, politik. I en del periodes gjordes däremot få och små framsteg. I en del gjordes inga framsteg alls. Tvärtom. Och vi kan se samma sak idag. I vissa delar av världen sker det enorma framsteg och i vissa delar sker det inga framsteg alls. Om man studerar alla dessa perioder och delar av världen ser man snabbt ett mönster: när människan är mer fri då görs fler framsteg när människan är mindre fri sker färre eller inga framsteg.

Detta bör leda en nyfiken och välvillig själ – en själ som värdesätter mänskligt liv och välbefinnande – att fråga sig: Varför blomstrar utvecklingen när människor är fria? Varför stagnerar utvecklingen när människor förtrycks? Förklaringen är att alla värden och framsteg kräver tänkande, men människan kan inte tänka under tvång.

Att tvång, initierandet av fysiskt våld eller hot om att initiera fysiskt våld, kan stoppa folk från att göra som de vill är ganska okontroversiellt. Vad som är mer kontroversiellt är den unika objektivistiska idén att tvång stoppar tänkande. Detta förhållande mellan tänkande och tvång är vad jag tänker klargöra i denna essä.

För att se hur tvång stoppar tänkandet är det bra om man först kan se kopplingen mellan vilja och tänkande. När man stoppar folk från att göra som de vill då stoppar man dem också från att handla i enlighet med deras tänkande. För vad beror våra begär på? De beror på vårt tänkande. Våra känslor är ett uttryck för våra värden, idéer och kunskap. Så när man stoppar folk från att handla som de vill stoppar man också från att handla i enlighet med deras tänkande. Men det går djupare än så. Man stoppar inte bara folk från att handla i enlighet med deras tänkande (vilket vore illa nog). Man stoppar också själva tänkandet.

Detta blir lättare att se om man har en klar uppfattning om vad vi gör när vi tänker. Att tänka är, i essentiella termer, att identifiera och integrera fakta. Detta är vad vi gör när vi tänker, söker kunskap, söker förståelse och söker lösa problem.

Ta Thomas Edison som genom att identifiera naturen hos olika material och sedan förena dem på rätt sätt kunde skapa den ena fantastiska uppfinningen efter den andra. Ta Galileo Galilei som genom att göra observationer och experiment kan koppla samman otaliga rörelser som vid en första anblick inte har någonting gemensamt. Ta Sherlock Holmes som avslöjar mördaren genom att göra observationer, samla in alla bevis och sedan ”lägger ihop ett och ett”. Ta Gregory House som genom att identifiera och koppla ihop patientens olika syndrom kan ge en diagnos.

När man vet vad det innebär att tänka, då blir det också lättare att se hur tvång gör det omöjligt att tänka om och när man lyder under tvång. För vad är det som händer om man lyder under tvång? I samma ögonblick som du underkastar dig tvång gör du fakta irrelevanta för ditt tänkande. Men du kan inte tänka om du gör fakta irrelevanta. Därför är det *omöjligt* att tänka under tvång.

Det måste understrykas att detta är *inte* en fråga om fri vilja. Och det är *inte* en fråga om motivation. Ja, fri vilja och motivation spelar roll. Om du inte känner för att tänka eftersom eftersom du bara ser en massa höga skatter och annat elände framför dig, då lär du inte heller tänka. Och detta vore då ett uttryck för din fria vilja. Men detta är inte vad jag pratar om här. Jag menar att även om du vill tänka så *kan* du ändå inte tänka under tvång. Det är en fråga om tänkandets natur och villkor.

Anta att du har en sadistisk matematiklärare som ger dig ett tal på måfå, t ex ”1 + 1”, och sedan säger han: ”Räkna. Men om du använder dig av något av de fyra räknesätten då blir det fängelsehålan för dig!” Vad kan du göra? Ingenting. Vad som händer är att du får två helt oförenliga och *paralyserande* instruktioner: ”Räkna – men räkna inte”.

Men det är inte bara när man tvingas ignorera vad man vet (vilket tvingar fram en olöslig och paralyserande konflikt i ens tänkande), som ens tänkande paralyseras. Ens tänkande kan även paralyseras om du tvingas ta hänsyn till det (såvitt du vet) irrelevanta och godtyckliga. För att se detta anta att din sadistiske matematiklärare istället säger: ”Räkna ut 1 + 1 + fdsfds. Du måste ta hänsyn till fdsfds. Annars blir det fängelsehålan för dig!” Vad kan du göra? Återigen ingenting.

Faktum är att ditt tänkande skulle paralyseras av det irrelevanta och/eller godtyckliga, även om du inte var placerad under någons tvång. Allt som krävs är att du själv låter det influera ditt tänkande. Detta beror på att det finns helt enkelt inget du kan göra med det irrelevanta eller godtyckliga när du tänker.

Kom ihåg att tänkande har två essentiella steg: identifikation och integration. Om du stoppar det ena, då blir också det andra omöjligt – och vice versa.

Låt oss anta att Sherlock Holmes ska utreda ett mord. Om Holmes är fri att tänka vore detta inget problem. Men hur ska han kunna göra sin utredning, om man förbjuder honom att intervjua vittnen, besöka brottsplatsen eller ta fingeravtryck? Då stoppar man honom från att tänka eftersom det inte finns något för honom att tänka på. Allt han kan göra är att ägna sig åt godtyckliga spekulationer, men det är inte tänkande.

Även om man låter honom intervjua vittnen, besöka brottsplatsen och ta fingeravtryck, så hjälper det inte om man samtidigt tvingar honom att i förväg, innan man har några bevis, utesluta vissa personer som misstänkta. Sherlock Holmes kan omöjligen veta vem som är mördaren innan han har samlat ihop och integrerat alla tillgängliga bevis. Så genom att i förväg utesluta vissa personer från utredningen blir han tvungen att göra bevisen och var de leder honom irrelevanta.

Som detta exempel illustrerar spelar det ingen roll om man å ena sidan lämnar dig fri att koppla samman fakta om du är förbjuden från att samla ihop fakta eller om du är fri att samla ihop fakta om du är förbjuden från att koppla samman dem. I båda fall stoppas ditt tänkande. Sherlock Holmes konfrontreras nämligen med följande oförenliga instruktioner: ”Identifiera och integrera fakta – men identifiera och integrera inte några fakta” eller: ”Tänk – men tänk inte”. Resultatet är att hans tänkande *paralyseras* fullständigt.

Låt mig nu klargöra ett och annat innan jag fortsätter.

Du kan *fantisera* om vad du skulle göra om du var fri. Men efter ett tag kan man nog inte ens göra det eftersom om man är rationell och inte har någon anledning att tro att man kommer att bli fri i framtiden, då blir det till slut svårt att hålla liv i fantasierna. Det är därför som folk som lever under diktaturer tenderar att vara kortsiktiga i sitt tänkande och sakna framtidstro.

Även under tvång kan du naturligtvis svara korrekt på många frågor. Så om din sadistiske matematiklärare ber dig att rabbla upp femmans tabell då kan du även göra det under pistolhot. Det är fråga om automatiserad kunskap. Och visst kan du under tvång gå med på att rabbla upp saker som du inte tror på eller förstår och som inte har någonting med verkligheten att göra. Men det är inte att tänka.

Förhållandet mellan tänkande och tvång är en fråga om grader. Ju mer frihet, desto mer kan du tänka och vice versa. Du kan till exempel tänka på hur du ska undgå tvånget genom att utnyttja olika kryphål i lagen eller jobba svart eller smuggla in varor över gränserna eller genom att fly från arbetslägret eller landet eller göra en revolution. Även om du lever i en totalitär diktatur kan du fortsätta att tänka, i hemlighet, om du får vara ensam tillräckligt länge. (Det är bland annat därför totalitära diktaturer avlyssnar och spionerar på sin egen befolkning.)

Men trots att förhållandet mellan tänkande och tvång är en fråga om grader är det svårt att ”isolera” tvångets inverkan över tänkandet. Detta har dels att göra med att allt i världen hänger samman (på grund av lagen om orsak och verkan) och dels att all kunskap hänger samman (eftersom det bara finns en värld). Det är därför ofta bara en tidsfråga innan tvång som stoppar dig att tänka på en sak också stoppar dig från att tänka på en annan sak.

Låt mig konkretisera hur det faktum att allt i världen hänger samman påverkar vårt tänkande. Hur ska Thomas Edison kunna göra det tänkande som krävs för att uppfinna glödlampan – om man förbjuder honom från att använda sig av de material som den faktiskt består av? Hur ska Galileo Galilei kunna göra det tänkande som krävs för att upptäcka att solen och månen inte skiljer sig väsentligen från jorden – om han förbjuds från att använda sig av teleskopet? Hur ska Sherlock Holmes kunna göra det tänkande som krävs för att lösa brott – om han förbjuds från att använda sig av sitt förstorningsglas? Hur ska Gregory House kunna göra det tänkande som krävs för att göra en riktig diagnos – om han förbjuds från att använda sig av CAT scans? Hur kommer det sig förresten att du kan ta till dig det jag säger? Därför att du kan läsa. Hur långt skulle du komma i ditt tänkande om någon förbjöd dig från att lära dig att läsa?

Studerar man vetenskapens historia ser många exempel på hur vetenskapliga upptäckter gör teknologiska framsteg möjligt vilket i sin tur gör ytterligare vetenskapliga framsteg möjliga. Teleskopets roll är ett bra exempel på det. Det råder en växelverkan. Så stoppar man vetenskap då stoppar man även teknologiska framsteg som i sin tur stoppar framtida vetenskapsmän från att göra nya upptäckter, och vice versa.

Låt mig nu konkretisera hur det faktum att all vår kunskap hänger samman påverkar vårt tänkande. Hur ska Thomas Edison kunna göra det tänkande som krävs för att uppfinna glödlampan – om man kriminaliserar allt tänkande kring elektricitet eller kemi? Hur ska Galileo kunna göra det tänkande som krävs för att komma fram till att solen och månen inte skiljer sig väsentligen från jorden – om han förbjuds från att komma fram till slutsatser som strider med kyrkans dogma om himlakropparnas perfektion? Hur ska Sherlock Holmes kunna lösa några brott – om han inte får koppla ihop bevisen med sina kunskaper om mänsklig psykologi? Hur ska Gregory House kunna göra en diagnos – om han inte får koppla ihop syndromen med sina kunskaper om mänsklig anatomi? (Låt mig då påminna läsaren om att det fram tills nyligen fanns en ”tankeförbudsparagraf” som kraftigt hämmade all kärnkraftsforskning i Sverige.)

Vi kan också se hur det faktum att allt i världen hänger samman, inklusive all kunskap, även gäller i ett större och längre perspektiv. Ta den industriella revolutionen. Vad, bland annat, gjorde den möjlig? Teknologiska framsteg. Vad gjorde dem möjliga? Den vetenskapliga revolutionen. Den industriella revolutionen förutsätte, i termer av orsak och verkan, en massa kunskap: fysik, kemi, elektricitet, magnetism, metallurgi, arkitektur, ingenjörskonst, etc. Hade man stoppat den vetenskapliga revolutionen, då skulle den industriella revolutionen varit omöjlig. Och om man studerar vetenskapens historia då ser man hur upptäckter inom ett område (t ex astronomi) leder till nya upptäckter inom andra områden (t ex fysik), och hur varje ny upptäckt inom ett område också förstärker och berikar slutsatserna inom andra områden (t ex att fysik förstärker och berikar slutsatserna inom kemi). Vad allt detta illustrerar är att om man hämmar eller stoppar tänkandet inom ett kunskapsområde, kommer det även att hämma eller stoppa tänkandet inom andra kunskapsområden. Så stoppar man människor från att tänka på en del saker, då tenderar man också att stoppa tänkandet på andra saker.

Observera vilka tänkare som hämmas först och mest: de som tänker bäst och mest; de mest rationella, långsiktiga och kreativa tänkarna. Detta bör inte komma som någon överraskning. Det är ju trots allt de mest kreativa tänkarna som före alla andra ser samband mellan olika saker, som ser möjligheterna, som ser längre. Det är just precis därför de, före alla andra, ser hur tvånget ”isolerat” till ett område kommer att hämma eller stoppa dem inom andra områden.

Därför är det inget mysterium att primitiva metoder för att producera kan gå i arv i generation efter generation, även i totalitära samhällen, medan nästan inga andra framsteg sker i övrigt. Det är nämligen inte de som tänker minst utan de som tänker mest som hämmas i första hand. Tänkarna, filosoferna, uppfinnarna, vetenskapsmännen, konstnärerna, etc. Det är därför de inte lämnar samma avtryck i de ofria perioderna av människans historia som under de fria perioderna. Det är också därför de blomstrar i de fria delarna av världen idag men inte i de ofria delarna.

Förhållandet mellan tänkande och tvång – varför tvång stoppar tänkande – bör vara klart nu. Således bör det vara klart *varför* människans liv och tillvaro blomstrar när hon är fri och varför hennes liv och tillvaro hämmas och förstörs när hon är ofri. Således bör det också vara klart *varför* frihet är människans grundläggande sociala behov.

*

Får du ut något av detta? Uppskattar du mitt skrivande? Vill du se mer av det i framtiden? Gör då gärna en donation via Paypal. (Om ni inte vill använda er av Paypal då kan ni kontakta mig via email: carl.svanberg@gmail.com så har jag ett alternativ.) Tack!