Dagens kulturella utdrag står Anders Malthein för. Han har skrivit en intressant understreckare om självhjälpsindustrin i SvD:

Bland de över 500 träffar man får under kategorin ”Motivation och självkänsla” hos internetbokhandeln Adlibris finns ”Attraktionslagen” av amerikanerna Ester och Jerry Hicks. Lagen sägs vara universums mäktigaste, men det handlar inte om gravitation utan om föreställningen att likheter dras till varandra. Lär du dig förstå lagen, skriver ICA Bokförlag – som låtit översätta påfallande många titlar i det här litterära skymningslandet – så begriper du ”äntligen orsaken till praktiskt taget allting som någonsin har hänt i ditt eget och dina närståendes liv. Boken hjälper dig att /…/ få allt du någonsin kan önska dig!”.

Skälet är att attraktionskraften sägs verka också genom tankar. Tänker vi positivt och tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin.

Liknande saker lärs ut i boken och filmen ”The secret” av den australiska tv- producenten Rhonda Byrne. Boken har sålts i miljoner exemplar. ”Du kan få, göra eller vara precis vad du vill”, får läsaren veta. ”Tankar blir ting.”

I det här sammanhanget är positivt tänkande alltså inte detsamma som en optimistisk livssyn, utan snarare ett slags magi, föreställningen att man kan påverka verkligheten genom att tänka rätt medelst positivt tunnelseende.

Och:

I Sverige skriver bland annat Kay Pollak i storsäljaren ”Att välja glädje” att ”hur jag väljer att reagera på omständigheterna – det valet är mitt”. I boken ”You can heal your life” går Louise Hayes ännu längre: ”vi skapar själva varje sjukdom i vår kropp”. Akne, till exempel, beror på att man ”inte accepterar sig själv”, och den ”troliga orsaken” till aids är att man känner sig ”sårbar och utan hopp”.

Det genomgående budskapet i självhjälpslitteraturen är att verkligheten är vad du vill att den ska vara, att önsketänkande fungerar, att om man bara vill något tillräckligt mycket så kommer det också att bli verklighet.

Filosofiskt sett är därför självhjälpsindustrin ett uttryck för en metafysisk princip som objektivismen kallar för medvetandets primat. Medvetandets primat är idén att verkligheten är en produkt av medvetandet.

Den mest populära formen av denna princip är förstås religion som säger att verkligheten är en produkt av Guds medvetande. En annan populär form är social subjektivism – populariserad av filosofer som Kant, Hegel och Dewey – som säger att verkligheten är en produkt av gruppens medvetande.

Men den form av medvetandets primat som ligger bakom självhjälpsindustrin är personlig subjektivism. Personlig subjektivism säger att verkligheten är en produkt av individens medvetande. Detta är premissen som bakom nästan all självhjälpslitteratur.

Det faktum att det säljs miljontals självhjälpsböcker beror på att det finns en stor marknad för det. Och att det finns en stor marknad för dessa idéer säger en hel del om kulturen vi lever i. Det finns alltså miljontals människor som tror att verkligheten är vad de vill att den ska vara. Självhjälpsindustrin är, vare sig du vill tro på det eller ej, en snabbt växande mångmiljardindustri!

Om personlig subjektivism är essensen av all självhjälp då kommer det naturligtvis inte att hjälpa någon. Verkligheten är vad den är och inget önsketänkande i världen kommer att lösa människors personliga problem. Det kommer inte att rädda några företag undan konkurs. Det kommer inte få folk att behålla sina hus eller landa dem på ett nytt jobb. Det kommer inte att rädda ekonomin. Sanningen är att väldigt mycket irrationellt och självdestruktivt beteende går att föra tillbaka till önsketänkande av detta slag. (För det ena exemplet efter det andra hänvisar jag er till tvprogrammet Lyxfällan.)

Vad betyder allt detta? Att miljontals människor ägnar sig åt ett ytterst självdestruktivt sätt att leva eftersom de har accepterat, implicit eller explicit, en falsk och abstrakt metafysisk idé. Så vad detta kulturella utdrag illustrerar är, återigen, filosofins makt. Tänk på detta nästa gång ni hör någon avfärda filosofi som irrelevant och, därför, ofarligt babbel bland några världsfrånvända akademiker.