Per Gudmundson i SvD om Geert Wilders omdiskuterade Koranfilm: ”Wilders har redan gjort sin poäng. Han har visat att vare sig politiker, press eller näringsliv är att lita på när det gäller yttrandefrihet. Han har blottat hur etablissemanget fördomsfullt ser på muslimer som ett våldsbenäget kollektiv som inte tål ifrågasättande argumentation i trosfrågor. Han har pekat på hur rädda vi har blivit. Bara genom att påstå att han har en film”.
Vänta lite. Vad är det som är ”fördomsfullt” här? Personer har redan mördats för att de kränkte muslimernas känslor. Faktum är att många tusen har redan mördats, av fundamentalistiska muslimer, för det ”moraliska brottet” att de älskade livet. Flera personer har mordhotats för att de har ”kränkt” muslimerna. De tvingas leva under ständigt skydd och på hemlig ort.
Muslimer reagerar med stora demonstrationer varje gång deras religiösa känslor blir ”kränkta”. Men av någon anledning reagerar de inte när människors rättigheter systematiskt kränks, inte när människor blir mordhotade, inte när människor blir stenade till döds i de muslimska länderna, inte när kvinor blir mördade pga ”heder”, inte när homosexuella hängs i Iran. Sedan klagar de förstås över att man överhuvudtaget diskuterar detta; man anklagas för ”islamofobi”. Vad säger detta oss om deras religiösa känslor?
Nej, etablissemanget är inte ”fördomsfullt”. Det är fegt. Dess reaktioner har en naturlig förklaring. Se Geert Wilders film här.
En och annan (anonym) vill avfärda filmen med att Geert Wilders är en ”extrem högerpolitiker” och rasist och att filmen därför bara utgör ”högerextrem propaganda”. De säger också att filmen utgör ”hets mot folkgrupp”. Jag säger att dessa två påpekanden är dels irrelevanta och dels obegripliga.
De är irrelevanta eftersom det enda Wilder säger i filmen är att muslimerna själva måste ge upp islams värsta sidor, precis som de flesta kristna i västvärlden har gett upp kristendomens värsta sidor. Annars låter, i princip, Wilder bara koranen och muslimerna själva få prata fritt.
Fast det är ju klart. Om ”högerextremism” löst ska definieras som rasism, antisemitism och tankar som påminner om nazismen, då faller säkert en stor del av totalitär islam in under beteckningen ”högerextremism”.
Men de är också obegripliga eftersom den enda hets som faktiskt förekommer i Wilders film är den som muslimerna själva kommer med: de hetsar mot homosexuella, fria män och kvinnor, västvärlden i stort, inkonsekventa ”moderata” muslimer, kritiker av islam, judar. Kort sagt, de hotar och hetsar mot allt och alla som inte gör som Allah säger. Men jag tror inte att det är muslimerna som dessa kritiker vill tysta utan Geert Wilder som bara gör folk uppmärksamma om denna hets.
En del (HAX) påpekar att vi inte får glömma att de flesta muslimer inte är onda och att även finns onda kristna människor. Kristna människor som mördar och har mördat i enlighet med sina religiösa övertygelser. Det är utan tvekan sant. Men så vadå? Ingen har väl sagt att kritik mot fundamentalistisk islam utesluter en kritik mot fundamentalistisk kristendom? Saken är bara den att de kristna fundamentalisternas benägenhet att bruka fysiskt våld inte alls är lika stor och därför inte alls utgör samma hot för friheten här i väst.
Så länge de fredliga ”moderata” muslimerna dessutom inte kan eller vill avfärda och bekämpa de mindre fredliga och militanta muslimerna, gör de sig också helt irrelevanta i sammanhanget. Genom att på olika sätt sanktionera sina sämre släktingar, grannar och vänner, blir de, vare sig de vill eller inte, ett instrument för fundamentalisterna. Om så, vad har det då för betydelse att, säg, 90% av muslimerna inte är som al-Qaida? Ingen alls. Militanta grupper tar sig fram och överlever, i dessa länder, med hjälp av staterna och den passiva civilbefolkningen.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 
”Så länge de fredliga ‘moderata’ muslimerna dessutom inte kan eller vill avfärda och bekämpa de mindre fredliga och militanta muslimerna, gör de sig också helt irrelevanta i sammanhanget. Genom att på olika sätt sanktionera sina sämre släktingar, grannar och vänner, blir de, vare sig de vill eller inte, ett instrument för fundamentalisterna.”
Alltså, jag har mycket svårt att förstå ditt resonemang. Menar du att muslimer skulle ha något särskilt ansvar att ta avstånd från al-qaidatyperna? Jag tycker inte det. Detta påminner mig om de resonemang av typen: män bär på en kollektiv skuld för att vissa män misshandlar barn och kvinnor. Utifrån sådana märkliga resonemang uppmanar en del feminister män att göra bot och bättring genom att aktivt engagera sig mot detta våld och att ta avstånd från det.
Personligen tycker jag inte alls om detta resonemang om en kollektiv manlig skuld. På samma vis anser jag att det är mer fredliga muslimer. De har självklart inte någon särskild skyldighet att uttala sig eller ta avstånd från extremister än någon annan.
Förövrigt är problemet med islamism tämligen överdriven anser jag. Den omnämnde Per Gudmundsson uppgav i en debatt att antalet personer som SÄPO tror bär på extremistiska uppfattningar i Sverige är bara ett antal tusen personer. Hur många som sedan agerar utifrån dessa uppfattningar är avsevärt färre. En jämförelse kan vara gruppen nazister/högerextremister i Sverige. Denna utgör också ett tusental personer varav ett mindre antal begår grova brott. Men, viktigt är, att denna grupp saknar betydelse i det stora hela.
Extremister som utgår från islamistisk ideologi är ett betydligt mindre samhällsproblem än den apolitiska organiserade brottsligheten. Det ägnas därför oproportionerligt stor tid åt detta i medier och analyser. Jag tror att detta har att göra med att det finns en sjuk ideologi att analysera i fallet med islamisterna och med nazisterna. Men trots detta är dessa grupper ett mindre allvarligt hot mot det öppna samhället än den organiserade brottsligheten. Den organiserade brottsligheten har emellertid ingen ideologi och därför är det en företeelse som sällan uppmärksammas i den utsträckning som den borde!
”Menar du att muslimer skulle ha något särskilt ansvar att ta avstånd från al-qaidatyperna?”
Ja, det är precis vad jag säger. Det är fråga om att de i egenskap av att vara muslimer måste ta avstånd från ANDRA *muslimer* som utför en massa illdåd i islams namn. Så om de INTE vill bli förknippade med dessa *muslimer* måste de tydligt, i ord och handling, ta avstånd från det som sker i enlighet med islam. Det är inte ett dugg konstigare än att tyska medborgare som befinner sig i andra länder, under andra världskriget, måste ta öppet avstånd från vad tyskland gör – om de inte vill bli förknippade med de onda tyskarna som slogs för Naziriket.
Sedan är det ju så att om dessa illdåd sker med hjälp av deras PASSIVA eller AKTIVA stöd, då är det ju faktiskt fråga om RIKTIG moralisk skuld till brotten i fråga. Detta passiva stöd kan ta sin form i att man t ex ser mellan fingrarna, inte ringer polisen, inte protesterar när imamerna hetsar mot judar eller predikar för mord. Etc. Det aktiva stödet tar sin form i att man faktiskt ger dem pengar (ofta via så kallade ”välgörenhetsorganisationer”), stöder dem moraliskt, eller hjälper dem på andra mer handgripliga sätt. Etc.
Män som grupp stöder inte våld mot kvinnor, varken aktivt eller passivt, så jämförelsen håller inte. Överhuvudtaget handlar det inte om en *kollektiv* skuld, utan om en individuell skuld. Det råkar bara vara så att alldeles för många ENSKILDA muslimer förser de onda muslimerna med deras passiva eller aktiva stöd. Varför detta? Det är nog inte en slump. Vad ska de ”moderata” muslimerna sätta emot med när de extrema är mer trogna Koranens ord? När de är mer konsekventa? När de är mer djupt troende än deras fredligare grannar? Det är de ”moderata” som idag tystas och fördöms av de militanta, just för att de inte är lika moraliskt renläriga som de mer militanta.
Ytterligare ett exempel för att illustrera principen. Om det var så att det t ex fanns en liten kristen sekt som ägnade sig åt ett religiöst gerillakrig här i Sverige. De mördade människor stup i kvarten. Alla är upprörda, förskräckta och fördömer naturligtvis rörelsen. Men, av någon anledning, håller de kristna tyst hela tiden. Vilka slutsatser ska man då dra om de kristna? Varför är de tysta? Varför protesterar de inte? OK, sedan lite senare, säger vi, att det går ett tvprogram som de kristna tycker är omoraliskt. Då börjar de plötsligt föra en massa väsen ifrån sig. De protesterar. De bränner bilar. De kastar sten mot polisen. De bränner flaggor. Rykten om tvprogrammet sprids världen över och liknande reaktioner från de kristna uppstår även i andra länder. Producenterna mordhotas. En skådespelare blir attackerad. En annan blir faktiskt mördad av en kristen fanatiker. De kristna är upprörda – men inte över morden eller mordhoten eller de vansinniga demonstrationerna eller över att man bränner bilar eller något annat sådant. Utan över tvprogrammet. Återigen, vilka slutsatser ska man dra av de kristnas beteende – om detta hände?
Ytterligare förtydligande.
Att vara ”man” är ingen ideologi, eller religion, eller filosofi. Det implicerar inga trosföreställningar, inga övertygelser, inga värderingar. Att vara man – eller kvinna – är normalt sett inget VAL. (Inte ens om du blir övertygad om att du måste ha fötts i ”fel” kropp har du valt det.) Du kan därför inte utläsa någonting om en människas MORALISKA status utifrån hennes kön.
Men att vara muslim eller socialist eller feminist eller anarkist eller objektivist eller liberal – det ÄR ett filosofiskt ställningstagande. Det implicerar just därför vissa uppfattningar och värderingar. Ditt ställningstagande säger därför något om dig som människa, rent moraliskt. Därför kan man utan problem fördöma SAMTLIGA muslimer i kraft av deras övertygelser, dvs under premissen att de alla verkligan delar samma religiösa övertygelser. Precis som man utan problem kan fördöma samtliga socialister eller samtliga kristna i kraft av deras övertygelser.
Detta är inte ”kollektiv skuld”, i den meningen att alla blir skyldiga pga något fel som bara ett fåtal av dem har gjort sig skyldiga till. Detta fördömande syftar inte till specifika handlingar utan till deras idéer och värderingar, som de alla säger sig dela. De bär bara på en skuld, som individer, för illdåden hos de få – i den utsträckning de INTE öppet tar avstånd från det trots att tystnad i detta sammanhang kan tolkas som att man SAMTYCKER. Och det finns goda skäl att tro att de samtycker, om det nu är så att deras religion faktiskt sanktionerar dessa illdåd.
”Att vara ‘man’ är ingen ideologi, eller religion, eller filosofi. Det implicerar inga trosföreställningar, inga övertygelser, inga värderingar. Att vara man – eller kvinna – är normalt sett inget VAL. (Inte ens om du blir övertygad om att du måste ha fötts i “fel” kropp har du valt det.) Du kan därför inte utläsa någonting om en människas MORALISKA status utifrån hennes kön.
Men att vara muslim eller socialist eller feminist eller anarkist eller objektivist eller liberal – det ÄR ett filosofiskt ställningstagande. Det implicerar just därför vissa uppfattningar och värderingar. Ditt ställningstagande säger därför något om dig som människa, rent moraliskt.”
Okej, det här är väl till viss del riktigt. Men jag vill invända mot att det är samma sak att vara muslim som att vara liberal eller socialist. Liberal eller socialist är något man i regel blir genom att man i akt och mening framför och ansluter till ett knippe idéer. De stora flertalet muslimer är emellertid inte, liksom den stora majoriteten kristna, engagerade i religiösa trosfrågor.
De flesta muslimer är det i samma mening som jag är kristen. Personerna är födda i en muslimsk familj och har aldrig reflekterat djupare över religionen som sådan. Personligen är jag inte troende men ändock medlem i svenska kyrkan. Jag brukar också bevista dop, bröllopp och begravningar i kristen regi utan att ha en djupare insyn i trosläran.
Om någon galen kristen sekt gör något så är det inte en sak som jag anser att jag har ett särskilt ansvar att distansiera mig från. Ku klux klan grundar sig på en religiös rasism exempelvis. Att jag inte står bakom den gruppens budskap torde vara rätt självklart för varje tänkande människa. På samma vis måste det stå klart för var och en att de flesta muslimer inte har något samröre med extrema islamistiska rörelser.
Ska muslimer i någon mening ta avstånd från islamisterna bör de väl göra det i ett pedagogiskt syfte. De ska göra det för visa att inte alla muslimer står bakom deras tokigheter. Det finns också ett antal muslimer i svensk debatt som gör detta. Två personer som jag vet gjort så är poeten Mohammed Omar samt idéhistoriken Mohammed Fazlhashemi. Den senare har skrivit en klargörande bok som heter ”Vems Islam – de kontrastrika muslimerna” som jag kan rekommendera som läsning. Den behandlar många av de frågor vi dryftat här. Fazlhashemi gick ut i debatten om Muhammedkarikatyrerna och uttalade att han inte var för något förbud eller upprördes över dessa bilder. Däremot sa han, vilket var riktigt enligt mig, att som konstverk betraktat tyckte han Lars Viiks bilder var undermåliga.
”Men jag vill invända mot att det är samma sak att vara muslim som att vara liberal eller socialist. Liberal eller socialist är något man i regel blir genom att man i akt och mening framför och ansluter till ett knippe idéer. De stora flertalet muslimer är emellertid inte, liksom den stora majoriteten kristna, engagerade i religiösa trosfrågor.”
Det där tror jag inte ett dugg på. Jag vet att det finns ”sekulära” muslimer, dvs muslimer som är ungefär som de flesta kristna är i västvärlden idag. Dvs muslimer som bara är det formellt, som bara föddes in i religionen, men som inte tar sin religion på allvar, som inte lever som troende. (Jag känner några sådana.) Men jag tror inte för ett ögonblick att dessa utgör majoriteten av muslimerna i världen. För det påståendet har jag inte sett några som helst bevis. De flesta muslimer är faktiskt, vad jag har kunnat se, troende.
Men, även om det vore sant, säger jag att det i så fall är helt irrelevant för det jag säger eftersom det i så fall bara betyder, som du själv verkar medveten om, att det inte är på DEM som det moraliska ansvaret ligger. (Se nedan.)
”Om någon galen kristen sekt gör något så är det inte en sak som jag anser att jag har ett särskilt ansvar att distansiera mig från.”
Nej, naturligtvis inte om du inte är en riktig kristen. Men jag räknar inte in bland de kristna eller bland muslimerna, folk som bara föds in i det, som inte har tagit ställning, som inte lever sitt liv som troende.
Det är, som jag också skrev, bara när tystnad KAN tolkas som samtycke som det finns skäl att kräva det av folk. Dvs om en kristen sekt begår mord, med kristendom som motivering, då måste de genuint kristna, dvs de som tar sin religion på allvar, dvs som verkligen är troende, ta sitt ansvar och säga ifrån. Annars kan deras tystnad i sammanhanget uppfattas som att de sanktionerar massmorden.
Säg, alternativt att de faktiskt protesterar, men de protesterar INTE mot den kristna sektens massmord, utan mot ”hetsen” mot dem i medierna. Ja även då säger jag att det med rätta kan tolkas som att de sanktionerar sektens massmord, just eftersom de inte ägnar sin tid åt att fördöma massmorden som sker i deras religions namn, utan medierna.
”Ku klux klan grundar sig på en religiös rasism exempelvis. Att jag inte står bakom den gruppens budskap torde vara rätt självklart för varje tänkande människa. På samma vis måste det stå klart för var och en att de flesta muslimer inte har något samröre med extrema islamistiska rörelser.”
Det måste det inte alls, inte om det är så att de flesta muslimer verkligen är TROENDE, och inte bara som du säger ”formella” muslimer som egentligen inte tror på detta. I synnerhet inte heller om det faktiskt är så att grymheterna går att motivera med direkta hänvisningar till de religiösa skrifter som de troende säger sig vara trogna till. (Se ovan.)