Studier bekräftar att rättvisa lönar sig. Experiment, som visar vilka värderingar folk har, visar att snyltare som straffas tenderar att sluta snylta på andra. Detta gangar, naturligtvis, snyltarnas offer. Men det gagnar även, på lång sikt, snyltaren själv. DN: ”NÄR SPELARE ACCEPTERADE sitt straff och upphörde med att roffa åt sig, ökade samarbetet successivt, vilket ledde till ökade vinster för alla”. Detta är i korthet vad studier har kommit fram till. Föga överraskande, men ändå.

Innan jag fortsätter redogöra för dessa studier vill jag bara säga vad dessa studier inte bevisar. Vad de inte bevisar är att vi skulle ha en medfödd ”moral” eller ”rättskänsla” som har skapats av ”evolutionen”. Vad de gör är att de beskriver vilka värderingar folk har, inte orsaken till dem.

Att man kan mäta aktiviteter i hjärnan bevisar inte detta eftersom vi naturligtvis inte kan göra någonting utan att det förutsätter eller resulterar i aktiviteter i hjärnan. Att vi upplever glädje och tillfredsställelse över att utdela rättvisa straff, går att förklara helt och hållet utan referens till eller kännedom om evolutionen. Känslorna är inte orsakslösa, de har en förklaring och i detta fall en fullständigt rationell sådan. Att man kan se samma fenomen, i varierande utsträckning, hos stora grupper över hela världen är inte ett argument för att idéer är medfödda eller en produkt av evolutionen. Det finns massor med idéer och värderingar som är spridda över hela jorden och som har varit med människan genom hela hennes historia. Som ett exempel har vi det att många miljarder människor över hela världen delar religiösa värderingar och trosföreställningar.

Det finns överhuvudtaget inga bevis för medfödda idéer eller värderingar. Vi kan inte upptäcka några sådana hos oss själva och vi har aldrig sett några sådana hos andra. Med detta sagt lämnar vi nu denna diskussion.

Det har kommit en ny studie som visar att det finns just kulturella skillnader i detta avseende. Rättvisa tycks löna sig mer i väst: ”En anmärkningsvärd hög andel av deltagarna från Grekland, Turkiet, Ryssland, Vitryssland, Saudiarabien och Oman tog omedelbart hämnd på sina bestraffare i nästa spelomgång… Så betedde sig bara ett fåtal av spelarna från USA, Australien, Storbritannien, Schweiz, Tyskland, Danmark och Kina. De som straffats accepterade att de fått sig en kännbar tillrättavisning. Att hämnas tycktes aldrig falla dem in”.

Om man straffar snyltare i vissa länder, då upplever snyltaren sig som ett offer och hämnas. Alla, även den irrationella och hämndlystna snyltaren, förlorar när det inte längre lönar sig med rättvisa: ”[I] grupperna där fifflarna hämnades, ökade misstänksamheten mellan spelarna. Allt färre vågade satsa några större summor, räntorna sjönk, och inkomsterna stagnerade”.

Vad är orsak och vad är verkan här? Forskarna skyller på samhället: ”[D]et senare beteendet var mycket vanligare bland spelare från länder med en lång tradition av korruption, rättsligt godtycke och svag medborgarkänsla…” Jag ger inte mycket för denna ”förklaring”. Samhället är, trots allt, en produkt av individerna, inte tvärtom.

Vad är det för filosofi som gör att skurkar kan intala sig själva att de är ”offer” för en ”orättvisa” när de har blivit straffade för att ha snyltat på andra? Det är subjektivismen. Det är mentaliteten att ”det goda är gott för att jag känner det. Så om jag känner för att parsitera på dig, då har jag minsann rätt att göra det och du har ingen rätt att stoppa mig”. Det är uppenbart att detta tankesätt inte går att motivera på rationella grunder: parasitism förutsätter alltid dubbelmoral. Det är bara ren nyckdyrkan. Parasiter går ju knappast med på att andra har samma rätt att på samma grunder parasitera på honom.

Subjektivismen är orsaken till mycket kriminellt beteende (se för detaljer Inside the Criminal Mind av dr Stanton Samenow). Det är därför inte särskilt konstigt att ett samhälle befolkat av människor med den här mentaliteten kommer att leda till ”samhällen där människorna har föga respekt för lagar och regler, är tveksamma till att samarbeta med främlingar, och tar lagen i egna händer”.

Så här långt håller jag också med forskarna om att det finns mentala hinder, närmare bestämt filosofiska hinder, för vissa länders rättsliga såväl som ekonomiska utveckling. Dessa måste sannerligen undanröjas och ersättas av bättre filosofiska idéer för att dessa länder ska få en bättre utveckling.